{"id":113159,"date":"2017-11-01T21:43:58","date_gmt":"2017-11-01T19:43:58","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113159"},"modified":"2017-11-30T19:24:28","modified_gmt":"2017-11-30T18:24:28","slug":"trollhattan-jazz-blues-vastsveriges-framsta-inomhusfestival","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113159","title":{"rendered":"Trollh\u00e4ttan Jazz & Blues – V\u00e4stsveriges fr\u00e4msta inomhusfestival"},"content":{"rendered":"

Trollh\u00e4ttan Jazz- & Bluesfestival<\/strong><\/p>\n

Folkets Hus<\/p>\n

27-28\/10 2017<\/p>\n

\"\"<\/a>Foton Bitte Sj\u00f6holm (Trollh\u00e4ttan Jazzf\u00f6rening)<\/p>\n

P\u00e5 grund av nattjobb kommer f\u00f6rst nu fyllig rapport fr\u00e5n helgens musikfest i V\u00e4stra G\u00f6taland.\u00a0 Uppemot\u00a0 900 personer blev totalsiffran f\u00f6r de tv\u00e5 dagarna . Ljudet var \u00f6verlag excellent, st\u00e4mningen god och sp\u00e4nnvidden h\u00e4pnadsv\u00e4ckande. Blev lyckligtvis inga avbokningar eller f\u00f6rseningar och endast en g\u00e5ng \u00f6verlappning. Arrang\u00f6ren anv\u00e4nde sig av tre\u00a0 scener i\u00a0 fint utrustade Kulturhuset (invigdes 1990)\u00a0 Var verkligen m\u00f6da v\u00e4rt\u00a0 att\u00a0 pendla fr\u00e5n M\u00f6lndal, \u00e4ven om det tog p\u00e5 krafterna.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Avverkar f\u00f6rst vad jag av olika anledningar inte hade fullt fokus p\u00e5. Hade sett fram emot\u00a0 kammarjazz med titeln Chopin Impressions\u00a0<\/strong>under ledning av vision\u00e4ren\u00a0Leszek Kulakowski.\u00a0<\/strong>Tyv\u00e4rr\u00a0 missade jag\u00a0 ett t\u00e5g och hann\u00a0 bara h\u00f6ra sista stycket, vars solist var ovan n\u00e4mnde\u00a0 pianogigant, tons\u00e4ttare och arrang\u00f6r. I gruppen som varit ute p\u00e5 turn\u00e9 – finansierad av Polens\u00a0 Ministry of Culture and National Heritage – \u00e5terfinns bland andra bl\u00e5saren Mikael God\u00e9e och Ebba Westerberg p\u00e5 slagverk. (fick vid skivf\u00f6rs\u00e4ljning efter\u00e5t ett upplysande snack med eminente sopransaxofonisten God\u00e9e) Allt tyder p\u00e5 att en f\u00f6rbluffande id\u00e9 bearbetats med sensationellt gott resultat. Lyssnade en stund p\u00e5 Duo Naranjo – Weurlander<\/strong>, tv\u00e5 kvinnor fr\u00e5n Chile respektive Finland, vars gemenskap formats utifr\u00e5n k\u00e4rleken till tango nuevo. De trakterar piano och accordion. Trots att duon har\u00a0 hela v\u00e4rlden som arbetsf\u00e4lt, n\u00e5dde de inte fram till mig p\u00e5 samma omv\u00e4lvande s\u00e4tt,\u00a0 som n\u00e4rbesl\u00e4ktade New Tide Orquesta och LISAS.\u00a0 Gjorde d\u00e5 ist\u00e4llet uppeh\u00e5ll f\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndigt matintag.\u00a0 Under l\u00f6rdagen\u00a0 samma dilemma. Vad skulle bortprioriteras till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r middag i huset? Best\u00e4mde att\u00a0 sl\u00e4ppa bevakningen p\u00e5 Lisa Lystam Family Band \u00a0<\/strong>som jag tidigare h\u00f6rt live. P\u00e5 avst\u00e5nd uppfattade jag deras riviga energiska blues som kompetent utf\u00f6rd, fast emellan\u00e5t j\u00e4mntjock. Man tog fasta p\u00e5 stadigt beat och \u00f6ste p\u00e5 friskt. Mest f\u00f6rdelaktiga l\u00e4t de i cover p\u00e5 J.J Cale.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

En konsert definitivt v\u00e4rd att\u00a0 framh\u00e5lla extra var den med oefterh\u00e4rmlige Caroline af Ugglas.\u00a0<\/strong>Live k\u00f6per jag rakt av hennes tokroliga mellansnack, kliven p\u00e5 borden, till bristningsgr\u00e4nsen t\u00e4njda st\u00e4mband samt ironiska attityden gentemot sitt band. I hennes fall g\u00e4ller kaxig blues p\u00e5 svenska, \u00e4ven om alster fr\u00e5n Janis Joplin och tidiga Fleetwood Mac var l\u00e4tta att identifiera. Full av beundran noterar jag hur sammansvetsade g\u00e4nget \u00e4r och hur varje individs bidrag l\u00e4ckert utkristalliseras. En absolut h\u00f6jdpunkt var\u00a0Jag g\u00f6r det f\u00f6r min egen skull.<\/em> Caroline besitter f\u00f6rm\u00e5gan att attrahera musiker som det st\u00e4nker spelgl\u00e4dje om.\u00a0 Kompet med Sven Lindvall och Andreas Dahlb\u00e4ck \u00e4r outstanding! Anf\u00f6rare med sn\u00e4rtiga ber\u00f6rande melodier \u00e4r i f\u00f6rsta hand de vassa gitarristerna Jens Fritjof och Mattias Torell, j\u00e4mte den formidable munspelaren Micke Fall. \u00c4r ni\u00a0 v\u00e4nner av intensiva afrikansk-amerikanska tong\u00e5ngar, \u00e4r detta n\u00e5got som inte f\u00e5r missas.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Den mest l\u00e5ngv\u00e4ga g\u00e4sten var unge multiinstrumentalisten\u00a0 Blind Boy Paxton<\/strong> , en man som upptr\u00e4tt p\u00e5 Carnegie Hall i gala \u00e4gnad Lead Belly. Paxton har f\u00e5tt ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt genombrott med sin jordn\u00e4ra, rytmiskt markerade blues, garnerad med hillbilly-sound ( stil vanligen f\u00f6rknippad med vita artister). Vi f\u00e4ngslades av hans ber\u00e4ttande och musicerande, ity att han framstod som en relik fr\u00e5n 20-talet. Stark \u00f6vertygande s\u00e5ng vars egna ackompanjemang kom fr\u00e5n\u00a0 diverse str\u00e4nginstrument, munspel, fiol och piano. Minns hans humor och v\u00e4rme och hur naturligt och avsp\u00e4nt han beh\u00e4rskade sina olika uttryck. En angen\u00e4m solokonsert d\u00e4r tiden gick f\u00f6r fort. Hade g\u00e4rna h\u00f6rt honom p\u00e5 Hebeteatern bredvid. V\u00e5r okr\u00f6nte blueskung\u00a0Roffe Wikstr\u00f6m\u00a0<\/strong>gjorde med Bernt Andersson som viktig sideman, vad som m\u00e5ste betecknas som en sensationellt bra spelning. Jag har nog h\u00f6rt honom live uppemot 15 g\u00e5nger, vilket borde g\u00f6ra min bed\u00f6mning trov\u00e4rdig. Han satt ner, skiftade mellan tv\u00e5 gitarrer skarpladdade med igenk\u00e4nnbara ackord. Uppbackad av otroligt stadigt komp fr\u00e5n firma Dunker\/ Cassemar, hittade Roffe omg\u00e5ende in i bluesens underbara v\u00e4rld med\u00a0Leva som en luffare\u00a0<\/em>och\u00a0Inte en sp\u00e4nn p\u00e5 fickan.\u00a0<\/em>Gillade akustiken med mycket reverb i stora bankettsalen (Apollon). Var som sagt ett sant n\u00f6je att lyssna p\u00e5 Bernt Andersson, oavsett om han gick loss p\u00e5 pianot eller f\u00f6rde munspelet till l\u00e4pparna. En partner p\u00e5 scen av en kaliber som gjorde veteranen fr\u00e5n S\u00f6dermalm mycket inspirerad. P\u00e5 sina gitarrer kramade han ur l\u00e5nga patenterade toner, h\u00f6goktaniga riff och broderade ut rusiga melodier. F\u00f6rf\u00f6rdes av\u00a0 shuffle, sm\u00e4lte av solon i skiftande volym och drabbades av rullande arret i gripande Som vattnet rinner i floden. <\/em><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

N\u00e5gra som gjorde hyggligt ifr\u00e5n sig var Nils Landgren Funk Unit<\/strong>. Har dock h\u00f6rt dem \u00e4nnu mer p\u00e5 hugget vid ett antal tillf\u00e4llen. Visst h\u00e5ller de h\u00f6g klass och ljudet var behagligt mixat. Och i min anteckningsbok st\u00e5r att underst\u00f6det i form av Robert Ikiz (tilldelades nyligen utm\u00e4rkelsen \u00c5rets jazzmusiker) och Magnum Coltrane Price, tillverkade fundament f\u00f6r ett h\u00e4rligt tunggung. Andy Pfeiler riffade ivrigt medan kapellm\u00e4staren bildade team med saxofonisten Jonas Wall p\u00e5 h\u00f6gerflanken. H\u00f6jdpunkten blev en sugande, sprittande komposition fr\u00e5n Louisiana. Men det tog ansenlig tid och kr\u00e4vdes uppmaning av Nisse, innan det t\u00e4nde p\u00e5 alla cylindrar. N\u00e4r publiken rest sig i extranumret Ain\u00b4t<\/em> Nobody<\/em>, fick man \u00e4ntligen till den feta efterstr\u00e4vade funkfesten. Avslutande akt p\u00e5 festivalen var en hyllning till Sven Zetterberg (1952-2016) featuring Marino Valle och\u00a0 ”Mister Bo” Karlsson. \u00d6ronen var f\u00f6r anstr\u00e4ngda f\u00f6r att tillgodog\u00f6ra sig inneh\u00e5llet i det bluespaket som d\u00f6pts till Blues From Within.\u00a0<\/strong> Klarade inte av den alltf\u00f6r uppskruvade volymen, tyckte dessutom att de rutinerade herrarna som lirat trummor och bas med Zetterberg l\u00e4t tr\u00e5kiga. D\u00e4rf\u00f6r placerade jag mig alldeles utanf\u00f6r lokalen och samtalade ist\u00e4llet med festivalchefen. Uppfattade i alla fall n\u00e5gra snygga inpass fr\u00e5n Matti Ollikainen p\u00e5 piano och fr\u00e5n gitarristen Henrik ”Pilen” Pilquist. Registrerade p\u00e5 distans att s\u00e5ngen fr\u00e5n Valle p\u00e5minde om den s\u00e5 tragiskt bortg\u00e5ngne blues- och soulartisten.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

En trio som f\u00f6rtj\u00e4nar n\u00e5gra uppskattande rader \u00e4r\u00a0Morango<\/strong>, en G\u00f6teborgsbaserad grupp av h\u00f6g standard fokuserad p\u00e5 brasiliansk musik.\u00a0 Karolina Vucidolac p\u00e5 s\u00e5ng lanseras som sambastj\u00e4rna med r\u00f6tter i Makedonien.\u00a0 Hennes vokala f\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s oklanderlig oavsett om tempot \u00e4r ystert eller tassande. Vad som trumhinnorna njuter jag allra mest av \u00e4r \u00e4nd\u00e5 musikernas synkade samspel. Utan uppseendev\u00e4ckande \u00e5th\u00e4vor hanterar Tobias Grim sin gitarr med finess och k\u00e4nslighet. Finn Bj\u00f6rnulfsson \u00e4r en attraktion i sig! Han bjuder p\u00e5 trumsolo utan trummor, spelar kora och kreerar magi p\u00e5 percussion. Om Tobias kan etiketteras som konventionell och\u00a0 sammanh\u00e5llande kitt, \u00e4r Finn den extroverte rytmsnubbe vars trollkonster g\u00f6r publiken salig.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Blev som f\u00f6rv\u00e4ntat f\u00f6rtjust i\u00a0Melodic Melange<\/strong>, ett projekt signerat l\u00e4rarkollegorna Anders Hagberg och Ahmad al Khatib. Hagberg spelar fr\u00e4mst fl\u00f6jter medan palestinske kollegan trakterar oud (arabisk luta). Med sig p\u00e5 scen hade de slagverkaren Lisbeth Diers och superbasisten Olli Rantala. Den bl\u00e4ndande kvartetten befinner sig i den vida world music -genren, d\u00e4r kaskader av toner b\u00e4ddas in i vilsamt tonspr\u00e5k. P\u00e5 samma g\u00e5ng elegiskt och hoppfullt! Som tur \u00e4r blir det aldrig otillg\u00e4ngligt, tv\u00e4rtom sveps vi med av h\u00e4nryckande st\u00e4mningsfulla bilder.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

I ett ymnigt utbud gavs lokal f\u00f6rankring\u00a0 genom Henrik Mossberg oktett & Trollh\u00e4ttan Kammark\u00f6r <\/strong>i ett program med tons\u00e4ttningar av Lars Gullin. Utg\u00e5ngspunkten var ett teveproduktion fr\u00e5n tidigt 70-tal med G\u00f6teborgs Kammark\u00f6r under ledning av Gunnar Eriksson. M\u00e4ktigt att h\u00f6ra musik av ett\u00a0 lyriskt pr\u00e4glat geni (som jag faktiskt s\u00e5g som gymnasist under Gullins sista levnads\u00e5r). Blev en fin stund n\u00e4r flerst\u00e4mmiga r\u00f6ster blandas med softa jazzarrangemang.\u00a0 Vill s\u00e4rskilt ber\u00f6mma Magnus Pohl p\u00e5 altsax. \u00a0 Fanns mycket talang hos de medverkande och n\u00e5gra topprestationer.\u00a0 F\u00f6r att inte recensionssvepet ska bli orimligt l\u00e5ngt, h\u00e4nvisas jazzintresserade till min rapport p\u00e5 Orkesterjournalens hemsida. D\u00e4r framg\u00e5r att\u00a0Oddjob<\/strong> firade triumfer, att\u00a0Palle Mikkelborg<\/strong> r\u00f6rde mig till t\u00e5rar och att\u00a0Sinne Eeg\u00a0<\/strong>med lysande pianotrio \u00e5stadkom perfekt vokaljazz.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Trollh\u00e4ttan Jazz- & Bluesfestival Folkets Hus 27-28\/10 2017 Foton Bitte Sj\u00f6holm (Trollh\u00e4ttan Jazzf\u00f6rening) P\u00e5 grund av nattjobb kommer f\u00f6rst nu fyllig rapport fr\u00e5n helgens musikfest i V\u00e4stra G\u00f6taland.\u00a0 Uppemot\u00a0 900 personer blev totalsiffran f\u00f6r de tv\u00e5 dagarna . Ljudet var \u00f6verlag excellent, st\u00e4mningen god och sp\u00e4nnvidden h\u00e4pnadsv\u00e4ckande. Blev lyckligtvis inga avbokningar eller f\u00f6rseningar och endast […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-113159","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113159","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113159"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113159\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113262,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113159\/revisions\/113262"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113159"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113159"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113159"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}