{"id":113078,"date":"2017-10-27T22:40:03","date_gmt":"2017-10-27T20:40:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113078"},"modified":"2017-10-27T22:41:39","modified_gmt":"2017-10-27T20:41:39","slug":"teaterrecension-sanningen-en-helt-under-skrattfest-med-allvarlig-underton","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113078","title":{"rendered":"Teaterrecension: Sanningen – en helt underbar skrattfest med allvarlig underton"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

Sanningen<\/strong>
\nAv Florian Zeller
\n\u00d6vers\u00e4ttning Magdalena S\u00f8rensen
\nRegi Helena Bergstr\u00f6m
\nScenografi Lars \u00d6stbergh
\nKostym Annika Nieminen Bromberg
\nLjus Erik Berglund och Peter Lundin
\nLjud Magnus Ericsson
\nMask Katrin Wahlberg
\nSkandinavienpremi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset Stadsteater, Stockholm, lilla scenen 27 oktober 2017<\/p>\n

”Sanningen” bjuder p\u00e5 en helt underbar skrattfest, jag vek mig dubbel av skratt – och samtidigt har komedin n\u00e5got viktigt att s\u00e4ga eller r\u00e4ttare sagt f\u00e5 oss att fundera vidare kring. Vad \u00e4r sanning? Vad \u00e4r l\u00f6gn? Vad \u00e4r skillnaden mellan att ljuga och vara o\u00e4rlig? \u00c4r sanningen alltid den b\u00e4sta l\u00f6sningen? Kan vi leva p\u00e5 osanning och \u00e4nd\u00e5 m\u00e5 bra? Och vilken sanning g\u00e4ller, din eller min, om vi ser situationen fr\u00e5n helt olika synvinklar?<\/p>\n

Att skriva komedi och f\u00e5 oss att b\u00e5de skratta och vara allvarliga \u00e4r en stor konst. Den franske f\u00f6rfattaren och dramatikern Florian Zeller har p\u00e5 kort tid etablerat sig som en av Frankrikes mest hyllade pj\u00e4sf\u00f6rfattare. Den brittiska tidningen The Guardian skriver om honom som: the most exciting new theatre writer of our time.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Florian Zeller \u00e4r f\u00f6dd 1979 i Paris och han gjorde en uppm\u00e4rksammad f\u00f6rfattardebut drygt tjugo \u00e5r gammal med ”Neiges Artificielles”. Hans b\u00f6cker \u00e4r \u00f6versatta till flera spr\u00e5k, men \u00e4nnu inte till svenska. Det borde n\u00e5got f\u00f6rlag ta tag i snart.<\/p>\n

Det finns m\u00e5nga k\u00e4nda komedier som s\u00e4tts upp med j\u00e4mna mellanrum men de allra flesta av dessa komedier \u00e4r skrivna f\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge sedan att de skildrar och utspelar sig ofta i milj\u00f6er och situationer som k\u00e4nns v\u00e4ldigt fr\u00e4mmande f\u00f6r m\u00e4nniskor i dagens samh\u00e4lle. D\u00e4rf\u00f6r utropar jag: \u00c4ntligen. \u00c4ntligen har det kommit en skicklig dramatiker som kan skriva komedier f\u00f6r nutidens m\u00e4nniskor.<\/p>\n

”Sanningen” skildrar fyra m\u00e4nniskor i Paris, tv\u00e5 gifta par. Handlingen kretsar kring Michel (suver\u00e4nt spelad av Sven Ahlstr\u00f6m) som \u00e4r gift med Laurence (Helena af Sandeberg) samtidigt som han har en aff\u00e4r vid sidan av med Alice (Mirja Turestedt). Situationen kompliseras av att Alice \u00e4r gift med Paul (Emil Alm\u00e9n) som \u00e4r Michels b\u00e4sta v\u00e4n. Ja egentligen \u00e4r v\u00e4nskapen med Paul nog det viktigaste f\u00f6r Michel.<\/p>\n

Michel har inte d\u00e5ligt samvete och besv\u00e4ras inte av skuldk\u00e4nslor f\u00f6r sin sexuella relation med Alice, p\u00e5st\u00e5r han i alla fall. Det man inte vet har man inte ont av, menar han. Paul som dessutom nyligen blivit arbetsl\u00f6s ska inte beh\u00f6va f\u00e5 \u00e4nnu mer ledsamheter.<\/p>\n

Att spela komedi kr\u00e4ver sin sk\u00e5despelare. Alla fyra b\u00e4r upp sina roller v\u00e4l, trots att n\u00e5gra av dem vi n\u00e5gra tillf\u00e4llen gl\u00f6mde bort sin replik och fick beg\u00e4ra st\u00f6d av suffl\u00f6ren. Det \u00e4r s\u00e5dant som l\u00e4tt h\u00e4nder p\u00e5 en premi\u00e4r. Det gjorde ingenting f\u00f6r spelstilen var medvetet uppbyggd med viss distans.<\/p>\n

\"\"<\/a>Scenl\u00f6sningen \u00e4r v\u00e4ldigt elegant. Ist\u00e4llet f\u00f6r att ha olika scenografier i de olika rummen \u00e4r tv\u00e5 stora sk\u00e4rmar uppst\u00e4llda p\u00e5 scenen bakom sk\u00e5despelarna och d\u00e4r appliceras bilder, som hustak n\u00e4r Michel och Alice befinner sig i hotellrummet d\u00e4r de har k\u00e4rleksm\u00f6ten, och kakel n\u00e4r Michel och Paul \u00e4r\u00a0i omkl\u00e4dningsrummet efter att ha spelat tennis. F\u00f6re varje scen appliceras stora n\u00e4rbilder p\u00e5 de tv\u00e5 sk\u00e5despelare som \u00e4r med i scenen. En smart och sp\u00e4nnande scenl\u00f6sning som passar perfekt just i den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

Det var l\u00e4nge sedan jag skrattade s\u00e5 p\u00e5 en f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 en svensk teaterscen och det var befriande.
\nIbland visste vi som publik vilken v\u00e4ndning en scen skulle ta men ibland blev vi helt lurade. Det var helt enkelt mycket skickligt sammanv\u00e4vt av Florian Zeller och v\u00e4l f\u00f6rvaltat av regiss\u00f6r Helena Bergstr\u00f6m och de fyra sk\u00e5despelarna – plus scenografens fina scenl\u00f6sning. Temat f\u00f6r kv\u00e4llen var inte vara roligt presenterat, f\u00f6rest\u00e4llningen st\u00e4ller intressanta fr\u00e5gor om sanning och l\u00f6gn och allt d\u00e4remellan. Dessutom kan slutet tolkas p\u00e5 flera s\u00e4tt – och s\u00e5dant gillar jag och det passar som hand i handske just i en f\u00f6rest\u00e4llning som skildrar l\u00f6gn, sanning, \u00e4rliget, o\u00e4rlighet och alla gr\u00e5zoner d\u00e4remellan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sanningen Av Florian Zeller \u00d6vers\u00e4ttning Magdalena S\u00f8rensen Regi Helena Bergstr\u00f6m Scenografi Lars \u00d6stbergh Kostym Annika Nieminen Bromberg Ljus Erik Berglund och Peter Lundin Ljud Magnus Ericsson Mask Katrin Wahlberg Skandinavienpremi\u00e4r p\u00e5 Kulturhuset Stadsteater, Stockholm, lilla scenen 27 oktober 2017 ”Sanningen” bjuder p\u00e5 en helt underbar skrattfest, jag vek mig dubbel av skratt – och samtidigt […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[13523,2984,12254,4955,7643],"class_list":{"0":"post-113078","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-florian-zeller","10":"tag-komedi","11":"tag-kulturhuset-stadsteatern","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113078","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113078"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113078\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113087,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113078\/revisions\/113087"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113078"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113078"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113078"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}