{"id":113075,"date":"2017-10-27T17:59:52","date_gmt":"2017-10-27T15:59:52","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113075"},"modified":"2017-10-27T17:59:52","modified_gmt":"2017-10-27T15:59:52","slug":"bokrecension-de-groteska","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=113075","title":{"rendered":"Bokrecension: De groteska"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/de_groteska_jpeg_omslag-280x396.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-113076 aligncenter\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/de_groteska_jpeg_omslag-280x396-212x300.jpg\" alt=\"\" width=\"212\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/de_groteska_jpeg_omslag-280x396-212x300.jpg 212w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/de_groteska_jpeg_omslag-280x396.jpg 280w\" sizes=\"auto, (max-width: 212px) 100vw, 212px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/www.adlibris.com\/se\/bok\/de-groteska-9789186835279\">De groteska<\/a><br \/>\nF\u00f6rfattare: Hanns Heinz Ewers<br \/>\nUtgiven: 2016<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttare:\u00a0John Berggren<br \/>\nISBN: 9789186835279<br \/>\nF\u00f6rlag: <a href=\"http:\/\/www.hasturforlag.se\">Hastur F\u00f6rlag<\/a><\/p>\n<p>Vad vore livet utan de mindre f\u00f6rlag som framh\u00e4rdar i skuggan av de stora drakarna eller vad de nu popul\u00e4rt kallas? \u00d6mkligt och skralt. D\u00e4r ute finns det tack och lov ett flertal, ungef\u00e4r en j\u00e4ttes hands full uppskattar jag det till. Man m\u00e5ste bara tr\u00f6ska sig fram p\u00e5 Google-\u00e5kern och f\u00f6lja ok\u00e4nda f\u00e5ror som leder en vidare. Det fina med f\u00f6rlagen \u00e4r att de ofta nischat sig. De ger ut \u00e4ldre dekadent litteratur, eller varf\u00f6r inte b\u00f6cker fr\u00e5n vansinnets rand. Hastur, som givit ut <em>De groteska<\/em>, \u201dfokuserar p\u00e5 klassisk skr\u00e4ck, fantasy och sf-litteratur\u201d. 951 gillare p\u00e5 Facebook. Det om n\u00e5got \u00e4r skr\u00e4mmande.<\/p>\n<p>De groteska \u00e4r ett urval noveller av den i Sverige, kan jag t\u00e4nka mig, inte s\u00e4rskilt v\u00e4lk\u00e4nde tysken <strong>Hanns Heinz Ewers<\/strong>. \u00c5tminstone inte i de vidare l\u00e4sekretsarna. Hanns kom till v\u00e4rlden n\u00e4r ungef\u00e4r en kvart \u00e5terstod av 1800-talet och l\u00e4mnade den \u00e5ret d\u00e5 blodbadet vid Stalingrad tog slut. 72 \u00e5r gammal tror jag han var n\u00e4r han dog, men matematisk precision \u00e4r trist.<\/p>\n<p>F\u00f6rordet \u00e4r v\u00e4lbeh\u00f6vligt och v\u00e4lkommet f\u00f6r en icke-initierad som en annan. Det \u00e4r omfattande och ber\u00f6r Hanns som person och de influenser han m\u00f6jligen p\u00e5verkats av. <strong>Jonas<\/strong> <strong>Wessel <\/strong>kontextualiserar och drar paralleller vilket ger ytterligare f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r novellerna och dess tillkomst. Hanns har i efterv\u00e4rldens minne etsat sig fast kanske fr\u00e4mst f\u00f6r sina politiska st\u00e4llningstaganden. Uttalad nazist som han under en del av livet var, \u00e4r detta inte helt orimligt. Detta behandlas i f\u00f6rordet och just kring denna fr\u00e5ga blir det inte helt bekv\u00e4mt. Jag \u00e5terkommer till det.<\/p>\n<p>Novellerna f\u00f6ljer i kronologisk ordning och skiljer sig, kanske just av detta faktum, ofr\u00e5nkomligen i kvalit\u00e9. I de \u00e4ldre texterna sk\u00f6njer man f\u00f6rvisso d\u00e5 och d\u00e5 samma k\u00e4nsla och stil som \u00e5terkommer i de senare. De svajar emellertid en aning och vrider inte p\u00e5 samma vis som de nyare om armen p\u00e5 l\u00e4saren. De senare alstren har en stil som biter sig fast lika obarmh\u00e4rtigt som honspindeln som hugger in i hannen och glupskt suger i sig livsjuicen.<\/p>\n<p>F\u00f6rfattare som st\u00e4ller sig p\u00e5 tv\u00e4ren kommer ofr\u00e5nkomligen riva upp k\u00e4nslor och orsaka reaktioner hos l\u00e4sare och andra som inte l\u00e4st men v\u00e4ldigt g\u00e4rna vill tycka. Och jag t\u00e4nker mig att det \u00e4r sunt. Eskapism och f\u00f6rstr\u00f6elsel\u00e4sning \u00e4r inte n\u00e5got negativt i sig sj\u00e4lvt, men vi beh\u00f6ver d\u00e5 och d\u00e5 provoceras och tvingas v\u00e4lja sida. Undslipper vi att k\u00e4nna, kommer vi f\u00e5rskalla in oss sj\u00e4lva i enfalden. Av f\u00f6rordet f\u00e5r jag veta att Hanns ingalunda togs emot av idel anst\u00e4ndiga och taktfasta appl\u00e5der. Tv\u00e4rtom. P\u00e5 bokens baksida st\u00e5r att han skrev \u201dn\u00e5gra av sin tids m\u00e4rkligaste ber\u00e4ttelser; m\u00f6rka sagor om besatthet, f\u00f6rvandling, ondska och blod\u201d och att han har kallats f\u00f6r \u201dTysklands svar p\u00e5 Edgar Allan Poe\u201d. Kanske lider vi idag av ett \u00f6verskott p\u00e5 besatthet, f\u00f6rvandling, ondska och blod, men d\u00e5tid \u00e4r d\u00e5tid och nutid \u00e4r nutid \u2013 \u00e5tminstone tills den i n\u00e4sta \u00f6gonblick \u00f6verg\u00e5r till det f\u00f6rg\u00e5ngna. En nutida l\u00e4sare av v\u00e4sterl\u00e4ndsk litteratur blir nog inte chockerad \u2013 och det beh\u00f6vs inte heller. Novellerna i De groteska \u00e4ger stort v\u00e4rde \u00e4ven idag.<\/p>\n<p><em>De bl\u00e5 indianerna <\/em>\u00e4r intressev\u00e4ckande med sin tanke om ett kollektivt minne som \u00e4rvts mellan generationerna. En ung m\u00e4nniska som knappt l\u00e4mnat bakg\u00e5rden f\u00f6rm\u00e5r minnas storslagna eskapader l\u00e5ngt bortom bost\u00e4derna p\u00e5 stranden. Emellan\u00e5t skiner rasismen d\u00e5 och d\u00e5 igenom och det \u00e4r upp till var och en att f\u00f6rh\u00e5lla sig till detta faktum. Novellen \u00e4r den tredje i ordningen och skrevs 1906. De tre f\u00f6ljande \u00e4r njutbara och den sista, <em>Spindeln<\/em>, som liksom de tv\u00e5 f\u00f6reg\u00e5ende skrevs 1908, \u00e4r kuslig. <em>Spelmarkerna<\/em> \u00e4r obehaglig p\u00e5 ett annat vis och ger en viktig historisk inblick. <em>Stanislawa d\u2019Asps sista vilja<\/em> \u00e4r mystisk och suggestiv, egenskaper som f\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4r gemensamma f\u00f6r lejonparten av texterna.<\/p>\n<p>H\u00e4r \u00e4r inte r\u00e4tt utrymme att djupare loda ned i mina inre tillst\u00e5nd och icke-tillst\u00e5nd, men vad som schematiskt kan kallas skr\u00e4ck (skr\u00e4ck \u00e4r v\u00e4l snarare k\u00e4nsla \u00e4n genre?) skr\u00e4mmer mig s\u00e4llan. Som barn var jag m\u00f6rkr\u00e4dd och samma varg som jag intalade min syster l\u00e5g och lurpassade under s\u00e4ngen fick mig att frukta att minsta lillt\u00e5 utanf\u00f6r t\u00e4cket helt s\u00e4kert skulle inneb\u00e4ra slutet i gr\u00e5bensk\u00e4ft. D\u00e4remot blir jag idag ofta illa ber\u00f6rd, exempelvis av en autentisk avr\u00e4ttningsvideo arrangerad av <strong>IS<\/strong> eller scenen i <strong>Machens<\/strong> <em>Dr\u00f6mmarnas berg<\/em> d\u00e4r en gladlynt hundvalp under fruktans\u2026Vid l\u00e4sningen av De groteska blir jag varken r\u00e4dd eller illa ber\u00f6rd, men det f\u00f6rtar inte l\u00e4sv\u00e4rdet. De \u00e4r kusliga p\u00e5 det d\u00e4r l\u00e4gereldsviset och det \u00e4r gott nog.<\/p>\n<p>\u00c5ter till f\u00f6rordet. Ur ett historiskt eller litter\u00e4rhistoriskt perspektiv \u00e4r det av vikt att redog\u00f6ra f\u00f6r vad samh\u00e4llsvindar som bl\u00e5ste vid tidpunkten f\u00f6r en f\u00f6rfattares liv. Det kan ge ledtr\u00e5dar eller aningar om f\u00f6rfattarens person och varf\u00f6r mottagandet fr\u00e5n omv\u00e4rlden av dennes verk blev som den blev. Och framf\u00f6rallt: Varf\u00f6r \u00e5sikter som idag, men naturligtvis \u00e4ven hos m\u00e4nniskor d\u00e5, \u00e4r motbjudande och hur det kommer sig att de f\u00f6rf\u00e4ktades. Inte s\u00e4llan f\u00e5r man brottas med fr\u00e5gan om det g\u00e5r att separera f\u00f6rfattare och dennes verk. I vilken m\u00e5n kan man bortse fr\u00e5n exempelvis en novells rasistiska partier? G\u00e5r det att avnjuta drycken trots dess missf\u00e4rgningar och beska eftersmak?<\/p>\n<p>Jonas Wessel sl\u00e5r omedelbart fast att Hanns var nazist och talade illa om \u201dvissa folkgrupper\u201d. Sedan st\u00e4ller han sig fr\u00e5gan om \u201dEwers var en mindre \u2019bra\u2019 m\u00e4nniska, vars f\u00f6rfattarskap man borde se ner p\u00e5 f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka illusionen av sin egen moral och klokhet?\u201d och fr\u00e5gar sig strax om hans verk d\u00e5 \u00e4r \u201dmindre v\u00e4rda som litteratur\u201d. Det best\u00e4mda svaret lyder: \u201dGivetvis inte\u201d och Jonas avrundar med att Hanns, liksom vi, var \u201dbarn av sin tid, p\u00e5 gott och ont\u201d.<\/p>\n<p>M\u00e5nga handlingar och tillst\u00e5nd blir klarare, intalar vi oss \u00e5tminstone, n\u00e4r vi betraktar dem fr\u00e5n ett retroperspektiv. Jag tror inte heller att vi beh\u00e4rskar introspektion s\u00e4rskilt v\u00e4l. Snarare t\u00e4nker jag mig att vi med tiden blir lysande sj\u00e4lvbedragare. Det g\u00f6r ofta alltf\u00f6r ont att blottl\u00e4gga karakt\u00e4ristika och id\u00e9er hos oss sj\u00e4lva som vi sk\u00e4ms \u00f6ver. Men att \u201dvara barn av sin tid\u201d kan urs\u00e4kta vad som helst, p\u00e5 grund av de samh\u00e4llstillst\u00e5nd som d\u00e5 var vid handen, h\u00e5ller jag inte med om. Rasism \u00e4r rasism oavsett tid och rum. Varken mer eller mindre. Det \u00e4r skillnad p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5else och acceptans. Om n\u00e5gon ur <strong>NMR<\/strong> visar sig vara en litter\u00e4r f\u00f6rm\u00e5ga ut\u00f6ver det vanliga \u2013 skulle vi l\u00e4sa dennes bok \u00e4nd\u00e5?<\/p>\n<p>Fr\u00e5n att ha accepterats av nazistpartiet, censurerades med tiden hans verk vilket \u201dm\u00e5ste ha varit ett oerh\u00f6rt h\u00e5rt slag f\u00f6r honom\u201d och han skulle lika g\u00e4rna \u201dha kunnat f\u00e5 en \u00f6gonbindel och blivit st\u00e4lld bakbunden inf\u00f6r en exekutionspatrull. Det hade varit renare. Mer effektivt\u201d. Aj. Hur m\u00e5nga miljoner skulle inte ha tappat allt vad kreativitet heter hellre \u00e4n att falla ihop som en h\u00f6g med hundra kulor i sig, endast efterl\u00e4mnandes hj\u00e4rnsubstans och skallbensbitar mot tegelstensv\u00e4gg?<\/p>\n<p>Med det sagt, s\u00e5 \u00e4r f\u00f6rordet som tidigare n\u00e4mnts n\u00e4rmast oumb\u00e4rligt och de illustrationer som Jonas bidragit med \u00e4r obehagliga till sin natur, v\u00e4rda att skrivas ut och f\u00e4stas p\u00e5 ytterd\u00f6rren f\u00f6r att skr\u00e4mma bort f\u00f6rs\u00e4ljare och f\u00f6rkunnare av diverse l\u00e4ror (radio- och TV-tj\u00e4nst, den Stora Tidskriften och Jesu ord). Det \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra skr\u00e4ck jag kommer under min l\u00e4sning av denna l\u00e4sv\u00e4rda novellsamling vars inneh\u00e5ll \u00e4r skrivet av en f\u00f6rfattare som man inte helt enkelt umg\u00e5s med.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>De groteska F\u00f6rfattare: Hanns Heinz Ewers Utgiven: 2016 \u00d6vers\u00e4ttare:\u00a0John Berggren ISBN: 9789186835279 F\u00f6rlag: Hastur F\u00f6rlag Vad vore livet utan de mindre f\u00f6rlag som framh\u00e4rdar i skuggan av de stora drakarna eller vad de nu popul\u00e4rt kallas? \u00d6mkligt och skralt. D\u00e4r ute finns det tack och lov ett flertal, ungef\u00e4r en j\u00e4ttes hands full uppskattar jag [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,16],"tags":[7148,4044,4046,4648,5155,6051],"class_list":["post-113075","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-recension","tag-edgar-allan-poe","tag-novell","tag-novellsamling","tag-rasism","tag-skrack","tag-tyskland","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113075","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=113075"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113075\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":113077,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/113075\/revisions\/113077"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=113075"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=113075"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=113075"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}