{"id":112971,"date":"2017-10-20T17:37:29","date_gmt":"2017-10-20T15:37:29","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112971"},"modified":"2017-10-20T17:40:27","modified_gmt":"2017-10-20T15:40:27","slug":"en-omogen-och-briljant-roman","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112971","title":{"rendered":"En omogen och briljant roman."},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

Ferdydurke<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Witold Gombrowitcz
\nUtgiven: 2016
\n\u00d6vers\u00e4ttare: David Szybek
\nISBN: 9789186629755
\nF\u00f6rlag:\u00a0Modernista<\/a><\/p>\n

H\u00e4rom helgen br\u00f6t jag mot ett antal sociala konventioner d\u00e5 jag p\u00e5 v\u00e4g ut fr\u00e5n en tillst\u00e4llning fr\u00e5gade en v\u00e4ns v\u00e4n om hela<\/em> min jacka verkligen luktade k\u00f6n. Vilket den gjorde \u2013 \u00a095 grader \u00e4r lyckligtvis min b\u00e4sta v\u00e4n \u2013 och od\u00f6ren var utan tvekan omistlig. Men kommunicerar man inte p\u00e5 samma frekvens, vill man inte veta av vare sig k\u00f6nsdofter eller opassande kommentarer, blir det l\u00e4tt en aning fel. Och jag vet, l\u00e4skigt nog, fortfarande inte varifr\u00e5n doften h\u00e4rstammade.<\/p>\n

Gud, bespara mig anst\u00e4ndighetskravet som fordrar detta evinnerliga artighetsprat och alla breda och lismande leenden. Kr\u00e4ks ni inte ibland av de f\u00f6rv\u00e4ntningar ni k\u00e4nner trycker mot er; att ni m\u00e5ste leva upp till en respektabel niv\u00e5 av vad som \u00e4r socialt passande? Att visa att man kan vara n\u00e5gorlunda socialt f\u00e4hig? Usch. R\u00e4dslan f\u00f6r den D\u00e5liga st\u00e4mningen<\/em> \u00e4r allenar\u00e5dande i landets sociala rum och en outtalad \u00f6verenskommelse tycks finnas att vi tillsammans skall uppr\u00e4tth\u00e5lla chim\u00e4ren. Hur m\u00e5nga \u00f6versl\u00e4tande och putslustiga kommentarer anv\u00e4nds inte f\u00f6r att undvika n\u00e5got s\u00e5 jobbigt som en stram atmosf\u00e4r!<\/p>\n

Witold Gombrowicz<\/strong>\u2019 Ferdydurke<\/em>, h\u00e4r f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i en direkt\u00f6vers\u00e4ttning fr\u00e5n polska till svenska, \u00e4r en besynnerlig bok. En trettio\u00e5rig man sitter och skriver om minnen fr\u00e5n puberteten n\u00e4r en magister of\u00f6rhappandes dyker upp i hans hem. Inget kringelkr\u00e5ngel, rakt p\u00e5 sak: \u201dS\u00e5 d\u00e4r, Josef lille, nu g\u00e5r vi till skolan.\u201d Josef utbrister \u201dVad\u00e5 f\u00f6r skola!?\u201d varp\u00e5 magister Pimko svarar \u201dRektor Pi\u00f3rkowskis. En f\u00f6rsta rangens undervisningsinr\u00e4ttning. Det finns lediga platser i sj\u00e4tte ring. Din utbildning har f\u00f6rsummats, och i f\u00f6rsta hand m\u00e5ste luckorna kompletteras\u2026Var inte r\u00e4dd, vi l\u00e4rare \u00e4lskar sm\u00e5ttingar, pull pull pull\u2026\u201d.<\/p>\n

Tanken \u00e4r att skolvistelsen skall vara en moraliskt uppbygglig tid f\u00f6r Josef och magistern hyser inga tvivel h\u00e4rom. Id\u00e9n kommer bli fruktb\u00e4rande i och med att stadens b\u00e4sta l\u00e4rare st\u00e5r att finna d\u00e4r. En ansamling l\u00e4rare som fr\u00e5n katedern strikt f\u00f6ljer l\u00e4roplanen och l\u00e4r ut vikten av att kunna recitera n\u00e5gon gammal vidunderligt fantastisk poet utan minsta darr p\u00e5 st\u00e4mman. Varje tillstymmelse till egen tanke jagar de efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga bort ur huvudena \u2013 b\u00e5de ur sina egna och elevernas.<\/p>\n

\u201dJag har ocks\u00e5 ofta redan f\u00f6rr sagt: de som fastar och vakar mycket och utr\u00e4ttar stora verk men som inte f\u00f6rb\u00e4ttrar sina brister och sin vandel, vari all sann b\u00e4ttring ligger, de bedrager sig sj\u00e4lva och \u00e4r dj\u00e4vulens \u00e5tl\u00f6je\u2026skalet m\u00e5ste g\u00e5 s\u00f6nder, och det som \u00e4r inuti m\u00e5ste komma ut: ty vill du ha k\u00e4rnan, m\u00e5ste du bryta s\u00f6nder skalet. Vill du finna naturen oh\u00f6ljd, s\u00e5 m\u00e5ste du bryta s\u00f6nder alla liknelser, och ju l\u00e4ngre man tr\u00e4nger in, desto n\u00e4rmare \u00e4r man v\u00e4sendet.\u201d<\/p>\n

Dj\u00e4vulens \u00e5tl\u00f6je. S\u00e4ger inte det allt! Vardagsspr\u00e5ket har sv\u00e5rt att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n det metafysiska och str\u00e4ngt taget tror jag inte ett s\u00e5dant behov \u00e4r av n\u00f6den. \u201dSj\u00e4l\u201d, \u201dparadis\u201d, \u201dhelvete\u201d \u00e4r k\u00e4rnfulla begrepp oavsett grad av sekul\u00e4rism. De \u00e4r uttryck vi kan anv\u00e4nda f\u00f6r att undvika tala f\u00f6rbi varandra alltf\u00f6r mycket. Samtidigt \u00e4r de i text materialiserade typexempel p\u00e5 n\u00e5got Gombrowicz v\u00e4nder sig emot eller \u00e5tminstone angriper: Stelhet, orubblighet och allt som kv\u00e4ser ungdomligt omogen kreativitet. I det h\u00e4r fallet en, l\u00e5t vara utdaterad, borgerlig milj\u00f6 d\u00e4r Josef skall passa in genom att uppfylla vissa later och forma ett antal socialt godtagbara karakt\u00e4ristika.<\/p>\n

Citatet h\u00e4r ovan \u00e4r fr\u00e5n en sedan 800 \u00e5r h\u00e4dang\u00e5ngen kristen mystiker – M\u00e4ster Eckehart (Predikningar, Natur & Kultur). Varf\u00f6r just lyfta fram denne ur\u00e5ldrige f\u00f6rkunnare? Naturligtvis i ett tarvligt f\u00f6rs\u00f6k att imponera och f\u00f6rst\u00e4lla mig, men \u00e4ven f\u00f6r att jag tycker det \u00e4r ett mitt-i-prick-prickande. F\u00f6r mig \u00e4r skalet allt vad streberi, tillgjordhet, o\u00e4rlighet, sj\u00e4lv- och sj\u00e4lsv\u00e5ld, rigida samh\u00e4llsstrukturer-, normer- och institutioner, omv\u00e4rldsf\u00f6rv\u00e4ntningar, likriktningsintentioner heter. S\u00e5dant som, om man v\u00e5gar lukta, f\u00e5r n\u00e4sh\u00e5ren att kr\u00f6ka sig i skam.<\/p>\n

P\u00e5 den f\u00f6rstklassiga undervisningsinr\u00e4ttningens skolg\u00e5rd formas tv\u00e5 fraktioner med varsitt ideal vilka ungdomarna \u00e4r redo att bloda ned b\u00e5de lans och sabel f\u00f6r: gossen<\/em> mot grabben<\/em>; det mogna<\/em> och f\u00f6rv\u00e4ntade<\/em> i ett envig med det omogna<\/em> och rebelliska<\/em>. Denna episod \u00e4r utomordentligt underh\u00e5llande och lyckligtvis f\u00f6ljer dess m\u00e4rg med Josef n\u00e4r han inkvarteras hos en familj vars anst\u00e4ndighet \u00e4r bortom alla rimliga tvivel \u2013 kan man tro. En k\u00e4nsla kommer emellertid snart krypande l\u00e4ngs utmed v\u00e4ggarna; att han \u00e4r f\u00f6r evigt f\u00f6rlorad om han inte g\u00f6r motst\u00e5nd. En kuslig dimma som tycks vaporisera utur alla dessa persona<\/em> och tillgjorda maner och inandas han bara en ynka bit till blir han en av dem, allts\u00e5 anst\u00e4ndig och hemsk. S\u00e5ledes f\u00f6rs\u00f6ker han genom mer eller mindre genomt\u00e4nkta och framg\u00e5ngsrika drag- och motdrag luckra upp skenheligheten – och \u00e4rligt talat – den motbjudande polerade ytan som \u00e4r familjens mask b\u00e5de inf\u00f6r varandra och omv\u00e4rlden. Crescendot som det hela slutar i vill jag krypa ned under t\u00e4cket med och omfamna och gulligulla med, pull, pull pull.<\/p>\n

Han undflyr och flyr vidare. Av en slump sl\u00e5r en tidigare skolkamrat f\u00f6lje. De s\u00f6ker n\u00e5got framom samh\u00e4llets fr\u00e4msta linje \u2013 b\u00e5de som abstraktion och konkret cement, elektricitet, m\u00e4nniskor, droskor, allts\u00e5 stadsgr\u00e4nsen. De beger sig ut i terra incognita<\/em>, blir n\u00e4stan upp\u00e4tna av sk\u00e4llande m\u00e4nniskor som gl\u00e4fser som hundar f\u00f6r att h\u00e5lla civilisationen st\u00e5ngen, men r\u00e4ddas i sista stund av en \u2013 moster! Eller r\u00e4ddas och r\u00e4ddas, det ena hush\u00e5llet verkar vara v\u00e4rre \u00e4n det andra. H\u00e4r har vi att g\u00f6ra med ett herrskap som h\u00e5ller p\u00f6beln och tj\u00e4nstefolket p\u00e5 avst\u00e5nd med lavetten som symbol. Men de har b\u00f6rjat n\u00e4ra en subversiv kraft vid sin barm\u2026<\/p>\n

Om man vill lyssna, st\u00e4ller boken l\u00e4saren ett antal fr\u00e5gor. M\u00e5nga \u00e4r behandlade ur olika perspektiv, men vi beh\u00f6ver st\u00e4ndigt fr\u00e5ga oss dem i livsvitaliserande syfte. Hur ser v\u00e5ra liv ut och vad underkastar vi oss? Man kan p\u00e5peka att allt fast och best\u00e4ndigt f\u00f6rflyktigas, f\u00f6r att of\u00f6rsk\u00e4mt besk\u00e4ra en marxistisk term som \u00e4nd\u00e5 g\u00f6r sig utm\u00e4rkt i detta sammanhang. R\u00e4ds vi denna tillst\u00e5ndens flyktighet? Vill vi ing\u00e5 i n\u00e5got stabilt, konventionellt? Jag upplever ibland att en st\u00e4ndig fram\u00e5tr\u00f6relse \u00e4r vad som premieras; att det finns en r\u00e4dsla f\u00f6r stillast\u00e5endet, f\u00f6r \u00f6gonblicksreflektionen \u00f6ver just \u00f6gonblicket. Det finns utan tvekan ett visst spelrum f\u00f6r m\u00e4nniskan \u2013 och nu talar vi om en vit svensk (medelklass)kontext – att verka efter eget huvud, men att mena att det finns utrymme f\u00f6r ett radikalt annorlunda leverne \u00e4r n\u00e4rmast komiskt. Det l\u00e5ter sig inte g\u00f6ras utan sociala och materiella konsekvenser.<\/p>\n

Att umg\u00e5s med Ferdydurke \u00e4r som att l\u00e4sa en mer avancerad version av Hugo och Josefin \u2013 och lika befriande! Som n\u00e4mnt ovan \u00e4r boken eller \u00e5tminstone dess teoretiska k\u00e4rna befryndad med m\u00e5nga andra, men h\u00e4r \u00e4r den ikl\u00e4dd en spr\u00e5kdr\u00e4kt som forsar fram med ett tempo som \u00e4r lika rivigt som en halvliter l\u00e5gkvalitativ absint i vr\u00e5ngstrupen. \u00d6vers\u00e4ttningar \u00e4r alltid en delikat sak och ett spr\u00e5ks subtila nyanser \u00e4r ofta immuna mot all typ av \u00f6verf\u00f6ring till ett annat spr\u00e5k. Inget tyder emellertid p\u00e5 \u00f6vers\u00e4ttaren David Szybek inte lyckats med konststycket att f\u00e5nga upp lejonparten av det polska spr\u00e5kets m\u00e5ngsidighet.<\/p>\n

\u201dDen \u2019fria\u2019 men ocks\u00e5 \u2019svaga\u2019 m\u00e4nniskan utm\u00e4rks av sin autonomi \u2013 hon \u00e4r inte styrd utifr\u00e5n men g\u00e5r till sin kunskap utan traditionens bist\u00e5nd. \u2019Svagheten\u2019 \u00e4r i sj\u00e4lva verket hennes \u00f6ppenhet f\u00f6r m\u00e5ngfalden m\u00f6jligheter, livsmodeller. \u2019J\u00e4mf\u00f6rd med den som har traditionen p\u00e5 sin sida och inte beh\u00f6ver n\u00e5gra sk\u00e4l f\u00f6r sitt handlande \u00e4r en fri ande alltid svag, s\u00e4rskilt i handling; han ser f\u00f6r m\u00e5nga motiv och perspektiv och \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r ovan och os\u00e4ker p\u00e5 handen\u2019\u201d – UIE i samtal med Nietzsche i Ett liv efter f\u00f6dseln.<\/em><\/p>\n

Om vi f\u00f6r en stund skalar av den medicinska betydelsen i begreppet unipol\u00e4r, \u00e4r det knappast n\u00e5got som \u00e4r k\u00e4nnetecknande f\u00f6r m\u00e4nniskan. Tvenne sj\u00e4lar lever i v\u00e5ra br\u00f6st, tusen impulser som olika v\u00e4g vill vandra. Blir vi obekv\u00e4ma av att inte lyckas ta ett helhetsgrepp om en annan, att denne \u00e4r \u201dhemmastadd b\u00e5de i det h\u00f6ga och det l\u00e5ga\u201d? En individ som inte enkelt l\u00e5ter sig inf\u00e5ngas skr\u00e4mmer b\u00e5de i sin genomgripande och omt\u00f6cknande ombytlighet. Inledningen av Ferdydurke ber\u00f6r just detta och g\u00f6r det p\u00e5 ett snillrikt vis: Str\u00e4van efter vuxenheten \u00e4r det samma som en omedveten r\u00f6relse till att foga sig i n\u00e5got som inte \u00e4r sprunget ur sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

  Ferdydurke F\u00f6rfattare: Witold Gombrowitcz Utgiven: 2016 \u00d6vers\u00e4ttare: David Szybek ISBN: 9789186629755 F\u00f6rlag:\u00a0Modernista H\u00e4rom helgen br\u00f6t jag mot ett antal sociala konventioner d\u00e5 jag p\u00e5 v\u00e4g ut fr\u00e5n en tillst\u00e4llning fr\u00e5gade en v\u00e4ns v\u00e4n om hela min jacka verkligen luktade k\u00f6n. Vilket den gjorde \u2013 \u00a095 grader \u00e4r lyckligtvis min b\u00e4sta v\u00e4n \u2013 och od\u00f6ren […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[13508,13446,4415,13506,4821,13507,13443],"class_list":{"0":"post-112971","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"tag-eckehart","10":"tag-nietzsche","11":"tag-polen","12":"tag-polsk-forfattare","13":"tag-roman","14":"tag-skonlitteratur","15":"tag-ulf-i-eriksson","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112971","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112971"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112971\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112977,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112971\/revisions\/112977"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112971"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112971"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112971"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}