{"id":112931,"date":"2017-10-20T09:29:15","date_gmt":"2017-10-20T07:29:15","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112931"},"modified":"2017-10-20T09:29:15","modified_gmt":"2017-10-20T07:29:15","slug":"bokrecension-sceningang-tre-ar-pa-goteborgs-stadsteater-fascinerande-och-inbjudande-om-konstnarlig-arbetsplats","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112931","title":{"rendered":"Bokrecension: Scening\u00e5ng (Tre \u00e5r p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater) – Fascinerande och inbjudande om konstn\u00e4rlig arbetsplats"},"content":{"rendered":"

Scening\u00e5ng \u00a0<\/strong> (Antologi tio delar)<\/p>\n

Redakt\u00f6r: Bj\u00f6rn Sandmark<\/p>\n

Bokf\u00f6rlaget Korpen<\/p>\n

Release 30\/9 2017<\/p>\n

ISBN 978-91-88383-24-2<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Mats Johannesson<\/p>\n

Jag var med i Stadsteaterns\u00a0 foaj\u00e9bar n\u00e4r boken sl\u00e4pptes.\u00a0 Bj\u00f6rn Sandmark presenterade\u00a0 tillsammans med tv\u00e5 av sina medarbetare som medverkar, n\u00e4mligen Ponus Stensh\u00e4ll och Johan Gry. Hade ingen aning om antologins existens, fick veta genom tidningsannons. F\u00f6rv\u00e5nades \u00f6ver\u00a0 att releasen inte r\u00f6nte st\u00f6rre uppm\u00e4rksamhet , sade till Sandmark att den framstod som n\u00e5got internt.\u00a0 I egenskap av recensent\/ skribent, ocks\u00e5 f\u00f6re detta ombud och tidigare vanlig teaterbes\u00f6kare; var jag f\u00f6rst\u00e5s\u00a0 oerh\u00f6rt nyfiken p\u00e5 inneh\u00e5llet.\u00a0 Dragningskraften gjorde att jag nu slukat de flesta av texterna. N\u00e5gra har jag skummat och \u00f6verkursen om tysk teater har f\u00e5tt anst\u00e5, inte minst f\u00f6r att f\u00f6rfattaren varnat f\u00f6r framtung inriktning.<\/p>\n

Det ges en\u00a0 mycket gedigen och intr\u00e4ngande\u00a0 bild\u00a0 av det konstn\u00e4rliga arbetet p\u00e5 regionens ledande teaterhus, inklusive barn- och ungdomsscenen Backa Teater. Rekommenderar f\u00f6rvisso l\u00e4sning i portioner, annars kan l\u00e4sningen bli mastig.\u00a0 Ang\u00e5ende status\u00a0 hajade jag till av en formulering som skissats p\u00e5 i teaterns styrelse. I vd:ns slutords framh\u00e5lls att\u00a0 man vill unders\u00f6ka\u00a0 f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r att kunna\u00a0 bli konstn\u00e4rligt ledande nationellt.\u00a0 F\u00f6r n\u00e4rvarande en orealistisk m\u00e5ls\u00e4ttning enligt mig, men kanske inte om\u00f6jlig. \u00a0 Vad betr\u00e4ffar G\u00f6teborg\/ V\u00e4stra G\u00f6taland \u00e4r regionen topprankad n\u00e4r det g\u00e4ller symfonikerna (Sveriges nationalorkester),\u00a0 filmfestivalen, G\u00f6teborgsoperan – \u00e5tskilliga upps\u00e4ttningar h\u00e5ller v\u00e4rldsklass – samt Bok- och biblioteksm\u00e4ssan.<\/p>\n

Bj\u00f6rn Sandmark rekryterades fr\u00e5n stadens kulturf\u00f6rvaltning. Han \u00e4r f\u00f6rfattare, \u00f6vers\u00e4ttare, gymnasiel\u00e4rare i spr\u00e5k, tidigare rektor och kulturjournalist.\u00a0 Genom gifterm\u00e5l och studier, rektorstj\u00e4nst vid Tyska skolan och\u00a0 flera \u00e5rs jobb p\u00e5 plats; \u00e4r den 57-\u00e5rige mannen en\u00a0 Tysklandsk\u00e4nnare av rang.\u00a0 Vissa saker\u00a0 har vi gemensamt. \u00a0 Han b\u00f6rjade l\u00e4sa engelska p\u00e5 universitet samma \u00e5r som undertecknad och d\u00e5 ingick en\u00a0 f\u00f6rel\u00e4sningsserie om\u00a0Hamlet<\/em> . Vi b\u00e5da har drabbats av\u00a0Processen\u00a0<\/em>med Sven Wolter i huvudrollen.\u00a0 Cirka fyrtio \u00e5r senare\u00a0 ber\u00f6rs vi\u00a0 lika starkt av Svens sorti fr\u00e5n tiljorna i\u00a0Driving Miles, <\/em>p\u00e5 samma scen i samma stad. Vidare\u00a0 blev vi tagna av nye konstn\u00e4rlige ledarens (Pontus Stensh\u00e4ll)\u00a0 f\u00f6rsta produktion\u00a0Mephisto<\/em>, vilket f\u00f6r Sandmark s del renderade i gr\u00e5tattack.\u00a0 Antydan till motsvarighet uppstod hos mig i slutscenen av P\u00e5kl\u00e4daren<\/em>, vars b\u00e4rande roller innehades av \u00e5terigen Sven Wolter, d\u00e5 tillsammans med Tomas von Br\u00f6msen. En oomtvistlig kvalitet med boken, \u00e4r att antologins redakt\u00f6r flera g\u00e5nger lyfter fram dessa ”v\u00e4lsignade \u00f6gonblick”, korta stunder d\u00e5 sk\u00e5despelare med Nor\u00e9ns vokabul\u00e4r \u00e4r fullst\u00e4ndigt rena p\u00e5 scen. Ur ensemblen prisas bland andra Anna Bjelkerud, Emelie Strandberg, Carina Boberg, Ramtin Parvaneh och Eric Ericsson f\u00f6r n\u00e5gra svindlande magic moments. N\u00e4stan varje exempel \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n s\u00e5dant jag sett, vilket givetvis ger\u00a0 en extra lyster. P\u00e5 samma tema\u00a0 levererar Mikael van Reis en skarpsinnig analys om Mikael Nyqvists finkalibrerade g\u00e4rning, vars unika f\u00f6rm\u00e5ga ju n\u00e5dde publikens hj\u00e4rtan.<\/p>\n

Boken resonerar ing\u00e5ende om dramatik och scenkonst. Vi f\u00e5r veta att\u00a0 scenrum med olika storlek och risktagande erfordras, i den st\u00e4ndiga jakten p\u00e5 ”s\u00e5 h\u00f6g konstn\u00e4rlig kvalitet och publikt tilltal som m\u00f6jligt.” \u00a0 Sammanst\u00e4llningen\u00a0 rymmer flera hyperintressanta\u00a0 ber\u00e4ttelser\u00a0 om arbetet bakom scen, av vilka jag fr\u00e4mst f\u00e5ngas av utf\u00f6rlig intervju med en veteran i branschen vars yrke varit dekorm\u00e5lare, attribut\u00f6r och konstrukt\u00f6r. Hans positiva f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt: ”Hur g\u00f6r vi?”, ist\u00e4llet\u00a0 f\u00f6r att avf\u00e4rda f\u00f6rslag som icke genomf\u00f6rbara.\u00a0 Nutid binds samman med historien p\u00e5 ett sensationellt s\u00e4tt genom tidigare teaterchefen Mats Johansson.\u00a0 Han ger en unik inblick i storhetstiden p\u00e5 50-talet n\u00e4r hans f\u00f6reg\u00e5ngare Karin Kavli styrde i huset.<\/p>\n

K\u00e4rnan utg\u00f6rs av texter kring fem upps\u00e4ttningar, varav jag recenserat fyra.\u00a0 Kapitlen om\u00a0Misfits\u00a0<\/em>(Backa Teater),\u00a0Mephisto, Alexandras Odyss\u00e9, Fosterlandet\u00a0<\/em>samt kontroversiella\u00a0Jihadisten<\/em> ger fylliga upplysande infallsvinklar.\u00a0 Sj\u00e4lvklart \u00e4r det en bonus att ha sett n\u00e4mnda f\u00f6rest\u00e4llningar, men bidragen st\u00e5r p\u00e5 egna ben. \u00a0 L\u00e4saren f\u00e5r v\u00e4lbeh\u00f6vliga perspektiv fr\u00e5n regiss\u00f6rer, manusf\u00f6rfattare, dramaturg, recensenter, minst ett manusutdrag och kommentarer fr\u00e5n den ytterst ansvarige.\u00a0 Mattias Andersson som nyligen tilldelades teaterv\u00e4rldens fr\u00e4msta pris f\u00f6r barn- och ungdomskultur, skriver om sin estetik, medan Pontus Stensh\u00e4ll koncentrerar sig p\u00e5 beteenden och stilgrepp, makt och yta r\u00f6rande\u00a0Mephisto.\u00a0<\/em>Fastnar f\u00f6r hans tes om att teatern har ansvar f\u00f6r att spegla eller protestera mot samtiden.<\/p>\n

M\u00e5nga fler upps\u00e4ttningar\u00a0 jag upplevt refereras till ur olika aspekter, till och med flera pj\u00e4ser\u00a0 jag lovordat i h\u00f6st i Kulturbloggen plus\u00a0Idioten\u00a0<\/em>p\u00e5 Dramaten. Sandmark betonar att han f\u00f6rs\u00f6ker se varje upps\u00e4ttning vid tre olika tillf\u00e4llen. De recensioner och ess\u00e4er fr\u00e5n kritiker som inkluderats ( i flera fall kollegor jag pratat\u00a0 med, \u00e4ven om regeln \u00e4r att undvika diskutera dagens \u00e4mne), \u00e4r naturligt nog uppskattande och insiktsfulla utan att vara \u00f6verdrivet devota. Sandmark ger sin uppfattning om kritikerns uppgift och har synpunkter p\u00e5 v\u00e5r roll, delvis utifr\u00e5n ett bistert debattinl\u00e4gg signerat auktoriteten Leif Zern. \u00a0 Det h\u00e4nder att jag citeras eller att teatern l\u00e4nkar, vilket onekligen k\u00e4nns hedrande. Fint\u00a0 att jag fick k\u00f6tt p\u00e5 benen om ett nytt ansikte jag lyfte fram i v\u00e5ras, ett gripande flykting\u00f6de vars studier vid Angereds Teaterskola blev avg\u00f6rande.<\/p>\n

Bland ett antal inifr\u00e5nskildringar\u00a0 utkristalliseras en med speciell nerv och driv. Det\u00a0 \u00e4r Johan Grys sj\u00e4lvbiografi om\u00a0 hat som mobiliseras i skuggan av terrord\u00e5d.\u00a0 Ramber\u00e4ttelsen handlar om den turbulenta och m\u00f6dosamma processen fr\u00e5n ax till limpa f\u00f6r\u00a0 Jihadisten. \u00a0<\/em>En recension b\u00f6r inte ha l\u00e4ngre format \u00e4n s\u00e5 h\u00e4r f\u00f6r att vara hanterbar, f\u00e5r d\u00e4remot g\u00e4rna kryddas med st\u00f6rre andel kontext och omd\u00f6men. N\u00f6jer mig d\u00e4rf\u00f6r med\u00a0 en slutkl\u00e4m. \u00c4r ni mer \u00e4n sporadiska teaterbes\u00f6kare\u00a0 och\u00a0 i synnerhet frekventerar G\u00f6teborgs Stadsteater, uppmanas till l\u00e4sning.\u00a0Scening\u00e5ng<\/em> \u00e4r i h\u00f6gsta grad varierad och berikande p\u00e5 ett tillg\u00e4ngligt spr\u00e5k. Som kuriosa kan fogas till, att\u00a0 teatern tv\u00e5 g\u00e5nger efter millennieskiftet\u00a0 bes\u00f6kt\u00a0 min Seko-klubb. Antologin \u00e4r till\u00e4gnad teaterns alla medarbetare p\u00e5 G\u00f6taplatsen och\u00a0 Lindholmen (Hisingen).<\/p>\n

\"\" Foto Ola Kjelbye<\/a>\u00a0 (vd Bj\u00f6rn Sandmark)<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Scening\u00e5ng \u00a0 (Antologi tio delar) Redakt\u00f6r: Bj\u00f6rn Sandmark Bokf\u00f6rlaget Korpen Release 30\/9 2017 ISBN 978-91-88383-24-2 Foto Mats Johannesson Jag var med i Stadsteaterns\u00a0 foaj\u00e9bar n\u00e4r boken sl\u00e4pptes.\u00a0 Bj\u00f6rn Sandmark presenterade\u00a0 tillsammans med tv\u00e5 av sina medarbetare som medverkar, n\u00e4mligen Ponus Stensh\u00e4ll och Johan Gry. Hade ingen aning om antologins existens, fick veta genom tidningsannons. F\u00f6rv\u00e5nades […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3],"tags":[],"class_list":{"0":"post-112931","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112931","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112931"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112931\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112949,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112931\/revisions\/112949"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112931"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112931"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112931"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}