{"id":112812,"date":"2017-10-16T07:50:30","date_gmt":"2017-10-16T05:50:30","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112812"},"modified":"2017-11-20T08:48:22","modified_gmt":"2017-11-20T07:48:22","slug":"tankar-om-musikalen-black-eller-blod-pa-riksteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112812","title":{"rendered":"Tankar om musikalen ”Bl\u00e4ck eller Blod” p\u00e5 Riksteatern"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Foto: Markus G\u00e5rder<\/figcaption><\/figure>\n

Bl\u00e4ck eller Blod<\/strong>
\nEn musikal av Erik Norberg och Alexander \u00d6berg
\nLibretto\/s\u00e5ngtexter Erik Norberg
\nMusik Erik Norberg och Alexander \u00d6berg
\nRegi Alexander \u00d6berg
\nScenografi\/Kostymdesign Elin Hallberg
\nLjusdesign Ronny Andersson\/Niclas Molin
\nMask-\/perukdesign Rebecca Afzelius
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Riksteatern i Hallunda den 15 oktober 2017<\/p>\n

En doft av nervositet sl\u00e5r ganska tidigt emot oss denna kv\u00e4ll. Det k\u00e4nns i luften och v\u00e4ggarna och i n\u00e5gra sekunder n\u00e4r draperiet med ett sk\u00e5nskt landskap, dras \u00e5t sidan. Men det \u00e4r ju som att st\u00e5 p\u00e5 en startlinje f\u00f6r att springa 60 m i \u00e5k.2, man vet att det \u00e4r starten som skapar f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r hur man har m\u00f6jlighet att komma i m\u00e5l p\u00e5 b\u00e4sta tid. Nervositeten l\u00e4gger sig ganska snabbt och det g\u00e5r undan. Ensemblen \u00e4r fokuserad och nervositeten blir drivkraft.<\/p>\n

\"\"<\/a>I en historisk vagga blir vi gungade in i den svenska historia med hj\u00e4lp av tv\u00e5 l\u00e4ttsamma och stundvis kosmiska ber\u00e4ttare. Budskapet \u00e4r enkelt d.v.s. har vi egentligen haft n\u00e5gon revolution i Sverige som vi kan skryta med eller, \u201d\u2026knyter vi svenskar mer n\u00e4ven i byxfickan och skriver en arg ins\u00e4ndare\u2026\u201d. Sverige har i alla fall inte haft en revolution av franska m\u00e5tt och det \u00e4r ju fransm\u00e4nnen som i detta sammanhang l\u00e4gger m\u00e5ttstocken. Ber\u00e4ttelsen flyttar sig fram och tillbaka mellan 1787 och 1911 med monarkins problematik och krigen i centrum. Historien upprepar sig, m\u00e4n ska offras p\u00e5 slagf\u00e4lten och kvinnan har inget att s\u00e4ga till om. N\u00e4r ska m\u00e4nskligheten l\u00e4ra sig, fr\u00e5gar man sig? <\/p>\n

Historierna kastas lite om varandra och kanske hade f\u00f6rest\u00e4llningens r\u00f6da tr\u00e5d m\u00e5tt b\u00e4ttre av att vara kronologisk, \u00e4ven om dess turer var ganska roliga med j\u00e4mna mellanrum. Kan man inte kan s\u00e5 mycket om Sveriges eller Frankrikes historia kan jag f\u00f6rst\u00e5 om man inte med l\u00e4tthet kunde h\u00e4nga med i sv\u00e4ngarna (publiken beklagade sig och r\u00e5dfr\u00e5gade varandra). Dessutom var historierna blandade mellan fiktion och historik. Exempelvis s\u00e5 blev Gustav den III:s maskerade m\u00f6rdare inte ben\u00e5dad och han hette Anckarstr\u00f6m och inget annat. Jag tyckte i alla fall om blandningen och det gav utrymme f\u00f6r ett \u00e5h-en-sidan-men-\u00e5h-andra-sidan t\u00e4nk, som annars inte hade varit m\u00f6jlig. Alla som n\u00e5gon g\u00e5ng l\u00e4st en dansk bok om Gustav Vasa eller en svensk bok om Christian den II, kan ju konstatera att de fr\u00e5n b\u00e5da l\u00e4ndernas h\u00e5ll framh\u00e5ller att den ene var tyrann medan den andre goda\/milda. Historier \u00e4r ju alltid mellan tumme och pekfinger, och med stort tolkningsutrymme. Dagens alternativa fakta ger oss liknande utmaningar. Man m\u00e5ste vara p\u00e5l\u00e4st och ta ansvar f\u00f6r sina egna tolkningar. <\/p>\n

K\u00e4nslan av att tr\u00e4ffa b\u00f6nder och statare i krig och fred var mycket p\u00e5taglig under kv\u00e4llen. En stor eloge ska ges till musiker och delar av ensemblen som bytte roller, platser och syften, utan att man var helt medveten om var de skulle dyka upp n\u00e4sta g\u00e5ng. Inlevelsef\u00f6rm\u00e5gan var genomg\u00e5ende drivande av handlingen och k\u00e4ndes aldrig krystande. Att gestalta ett o\u00f6nskat barns kroppsspr\u00e5k (Mats) och utstr\u00e5lning \u00e4r ingen barnlek, n\u00e4r man \u00e4r en vuxen man som ska beh\u00f6va vara 12 \u00e5r. Trots att hans l\u00e4ngd var mer \u00e4n de flestas lyckades Linus Lindman ge den pojken sin plats och sina uttryck. Jag s\u00e5g den d\u00e4r arg och f\u00f6rvirrade pojken som ville veta vem hans egentliga pappa var. N\u00e4r han sv\u00e4r och spottar \u00f6ver fadern som f\u00f6rskjutit honom och misshandlat hans mamma, t\u00e4nker jag att jag inte kunde sagt det b\u00e4ttre sj\u00e4lv.<\/p>\n

Det \u00e4r f\u00e5 saker som \u00e4r s\u00e5 otacksamt som att vara duktig p\u00e5 n\u00e5got, samtidigt som ens motspelare \u00e4r lyssande och oklanderlig. Att beh\u00f6va sjunga med Anders Ekborg kan inte vara en dr\u00f6msituation ur det perspektivet. Han har en unik skolad s\u00e5ngr\u00f6st som \u00e4r sv\u00e5r att sl\u00e5 och han sjunger s\u00e5 att det k\u00e4nns som om att det \u00e4r det mest sj\u00e4lvklara. Hans fallenhet f\u00f6r s\u00e5ng \u00e4r en g\u00e5va ut\u00f6ver det vanliga. Jag f\u00e5r inte \u2019st\u00e5p\u00e4ls\u2019 av s\u00e5ng varje dag eller p\u00e5 samtliga teaterf\u00f6rest\u00e4llningar jag recenserar. Ikv\u00e4ll fick jag det dock tv\u00e5 g\u00e5nger p.g.a. Ekborgs s\u00e5nger, inlevelse och dess fantastiska musik och texter. Gladeligen var dessutom Mackleans duet med Madame de Sta\u00ebl (Lisa Werlinder) karismatisk och gav hennes r\u00f6st r\u00e4ttvisa i sammanhanget. Det intressanta med tolkningen av friherren Rutger Macklean \u00e4r att trots att han f\u00f6rst\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskors liv, s\u00e5 finns det n\u00e5got v\u00e4ldigt m\u00e4nskligt \u00f6ver honom. Men karakt\u00e4rens goda g\u00e4rningar i samh\u00e4llet och bortom den personliga tragedin kan inte \u00f6verkompensera den f\u00f6rf\u00e4rliga han gjort. Tyv\u00e4rr \u00e4r det n\u00e5got fasansfullt som kan h\u00e4nder i oss n\u00e4r v\u00e5r k\u00e4rlek inte \u00e4r besvarad. Ekborgs f\u00f6rm\u00e5ga att visa karakt\u00e4rens s\u00e5rbarhet \u00e4r fantastiskt balanserad och trov\u00e4rdig. Jag kan inte hj\u00e4lpa att mitt hj\u00e4rta bl\u00f6der f\u00f6r Macklean trots allt. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen har n\u00e5gra k\u00e4rleksscener som alla genomf\u00f6rs med olika typer av passion eller i kombination med skam. Det \u00e4r alltid v\u00e4ldigt imponerande med nyansering och p\u00e5visar h\u00e4r att sk\u00e5despelarna f\u00e5tt utvecklande regi. F\u00f6r en g\u00e5ngs skulle ger man dessutom en m\u00e5ngbottnad bild av vad en v\u00e5ldt\u00e4kt kan vara. En mans k\u00e4rlek ska inte till\u00e5ta k\u00e4nslom\u00e4ssig utpressning och r\u00e4ttf\u00e4rdigare inte hans v\u00e5ld trots hans starka k\u00e4nslor. N\u00e4r man ser rollkarakt\u00e4rerna Kajsa (Lina Englund) och Samuel (Tobias Sond\u00e9n) tillsammans i b\u00f6rjan har man sv\u00e5rt att se var deras k\u00e4rlek finns. Den finns dock tydligare hos Sond\u00e9n fr\u00e5n b\u00f6rjan. Med tiden kan man konstatera att den v\u00e4xer sj\u00e4lvklart med uttrycken hos b\u00e5da sk\u00e5despelarna. N\u00e4r de kysser varandra f\u00f6rsta g\u00e5ngen k\u00e4nner man \u00e5tr\u00e5n. Deras k\u00e4rlek utvecklas och man lider med dem n\u00e4r de skiljs \u00e5t. Deras samklang g\u00f6r dem till ett.<\/p>\n

Kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning var 3 timmar l\u00e5ng med paus. Med tanke p\u00e5 det d\u00e5liga luftfl\u00f6det och den fullbokade lokalen, \u00e4r det sv\u00e5rt att avg\u00f6ra om f\u00f6rest\u00e4llningen handlingsm\u00e4ssigt hade beh\u00f6vt vara kortare. V\u00e4rmen upplevdes anstr\u00e4ngande f\u00f6r publiken. I andra akten fanns det dock tillf\u00e4llen d\u00e5 vissa nummer k\u00e4ndes som utfyllnad f\u00f6r att sk\u00e5despelare skulle kunna hinna med att byta kl\u00e4der eller vila en kort stund. Jag tror att f\u00f6rest\u00e4llningen hade kunnat tj\u00e4na p\u00e5 att dra ner p\u00e5 tiden med ca 20 minuter. F\u00e5 orkade h\u00e5lla sig alerta och kunde ta till sig budskapen till fullo.<\/p>\n

Det \u00e4r alltid snyggt om en f\u00f6rest\u00e4llning har en knorr p\u00e5 sluten som sammanfattar budskapen. Knorren ska innefatta b\u00f6rjan, mitt, slut och framtid. Matematiken ska g\u00e5 ihop sig lika sj\u00e4lvklart som att 1+1=2 . Kv\u00e4llens manus hade det d\u00e4r skruvade slutet som fick var och en att t\u00e4nka till kring sin egen revolution och tidsepok. H\u00e4r bor vi lugnt och fridfullt i v\u00e5ra hus och l\u00e4genheter. Vi g\u00f6r sannerligen v\u00e4ldigt lite motst\u00e5nd \u00f6ver huvudtaget, trots att det finns en hel del motst\u00e5nd som beh\u00f6vs g\u00f6ras i v\u00e5rt land\/v\u00e4rlden. Lite revolution skulle kanske inte skada? Eller \u00e5tminstone borde vi v\u00e4lja fler fighter att st\u00e5 upp f\u00f6r? <\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nAnders Ekborg (Macklean), Lina Englund (Kajsa mfl), Pelle Bolander (Smith mfl), Per Fritz (Pr\u00e4sten mfl), Sanna Krepper (Jonna, Ber\u00e4ttare mfl), Linus Lindman (Mats, Ribbing mfl), Mattias Redbo (Jakob, Gustav III mfl), Tobias Sond\u00e9n (Samuel mfl), Lisa Werlinder (Madame de Sta\u00ebl, Ber\u00e4ttare mfl)<\/p>\n

Orkestern:<\/strong>
\nPeter Tikkanen, Rolf Landberg, Linus Lindman, Mattias Redbo, Tobias Sond\u00e9n, Lina Englund, Pelle Bolander, Per Fritz, Sanna Krepper, Lisa Werlinder, Anders Ekborg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bl\u00e4ck eller Blod En musikal av Erik Norberg och Alexander \u00d6berg Libretto\/s\u00e5ngtexter Erik Norberg Musik Erik Norberg och Alexander \u00d6berg Regi Alexander \u00d6berg Scenografi\/Kostymdesign Elin Hallberg Ljusdesign Ronny Andersson\/Niclas Molin Mask-\/perukdesign Rebecca Afzelius Premi\u00e4r p\u00e5 Riksteatern i Hallunda den 15 oktober 2017 En doft av nervositet sl\u00e5r ganska tidigt emot oss denna kv\u00e4ll. Det k\u00e4nns […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[13486,3831,4756,4955],"class_list":{"0":"post-112812","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"tag-black-eller-blod","9":"tag-musikal","10":"tag-riksteatern","11":"tag-scenkonst","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112812","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112812"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112812\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112815,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112812\/revisions\/112815"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112812"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112812"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112812"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}