3<\/strong><\/p>\n Minst lika regnigt i huvudstaden som dagen innan, fick bli tunnelbana till Slussen och promenad via de branta trapporna till S\u00f6ders h\u00f6jder. Jag och mitt fotograferande s\u00e4llskap\u00a0 blev placerade vid bord, d\u00e4r jag hade musikerna bakom mig och den vidunderliga utsikten snett framf\u00f6r mig.\u00a0 Maten vi f\u00f6rs\u00e5g oss med i omg\u00e5ngar smakade uts\u00f6kt, vilket kockarna ska appl\u00e5deras f\u00f6r. Lika delikat var livemusiken, som diskret p\u00e5gick under v\u00e5r sittning i mer \u00e4n halvannan timme. Att jag \u00e4nd\u00e5 \u00e4r relativt njugg, beror p\u00e5 att underh\u00e5llningen bakom min rygg inte f\u00e4ste tillr\u00e4ckligt. \u00a0 Kan svaret vara manliga egenskapen att inte lyckas fokusera p\u00e5 flera saker samtidigt? Introducerade mig f\u00f6r Eriksson i pausen, en herre jag h\u00f6rt i egen trio p\u00e5 Nef, hos Simbi, Johan Bj\u00f6rklunds Dynamic Flavours och Daniel Lemma. Visade sig att Eriksson numera bor i Stockholm, ofta lirar p\u00e5 Mosebacke inf\u00f6r \u00e4tande publik\u00a0 samt att g\u00e4sterna var liktydigt med\u00a0 elitkompet Per-Ola Landin p\u00e5 bas och \u00e4n mer rutinerade Jon F\u00e4lt bakom trumsetet.<\/p>\n Visserligen skapligt med appl\u00e5der och alldeles lagom volym, men en brist att inga presentationer gjordes, vilket signalerade att vi lyssnade p\u00e5 bakgrundsmusik.\u00a0 Inledningen var spr\u00f6d,\u00a0 plockades angen\u00e4mt med ackord medan kompet beg\u00e5vat assisterade. Subtila rytmiska skiftningar f\u00f6rekom, vilket bidrog till v\u00e4llustigt rullande sv\u00e4ng. En blues i John Lee Hooker -stil gav mer distinkt n\u00e4rvaro. Spelningen gr\u00e4vde f\u00f6rsynt i flera genrer, melodi eller rytm framh\u00e4vdes successivt under olika faser. Anser att den underh\u00e5llande gitarristen har vissa gemensamma drag med en f\u00f6reg\u00e5ngare som Duke Robillard. F\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till repertoaren h\u00f6rdes s\u00e5v\u00e4l standards som visor, enligt f\u00f6rhandsreklamen fanns Sonny Boy Williamson och Chet Baker inlagda. F\u00e4lt fyllde i med maracas och kantslag i ett trevligt stick. Sammanfattningsvis avsp\u00e4nt\u00a0 med n\u00e5gra temperaturh\u00f6jare. Fast jag erk\u00e4nner att smaksinnet hade hos mig en dominant p\u00e5verkan.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/22256415_10213151509176827_2526149325595919902_o.jpg\")
<\/a>Foto Kenth W\u00e5ngklev<\/p>\n