{"id":112785,"date":"2017-10-14T23:34:49","date_gmt":"2017-10-14T21:34:49","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112785"},"modified":"2017-11-30T19:26:10","modified_gmt":"2017-11-30T18:26:10","slug":"stockholm-jazzfestival-dag-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112785","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival dag 2"},"content":{"rendered":"<p>7\/10 2017<\/p>\n<p><strong>Stacken\u00e4s\/ Larsson\/ Agnas\/ Lund\u00a0<\/strong>&#8211; Plugged Records<\/p>\n<p><strong>4<\/strong><\/p>\n<p>I det vita k\u00e4llarvalvet under den v\u00e4lf\u00f6rsedda skivbutiken anordnas regelbundet konserter av jazzig karakt\u00e4r. Den relativt nya lokalen i Gamla Stan \u00e4r ett j\u00e4ttelyft och ljudet h\u00f6gst tillfredsst\u00e4llande. Mina \u00f6ron m\u00f6ter en ny konstellation med f\u00e4rsk skiva i bagaget.\u00a0 Medlemmarna har lika stor f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r experiment som tonalitet och \u00e4r k\u00e4nda fr\u00e5n andra grupper. Efter ett spr\u00e4ckligt intro\u00a0 fr\u00e5n saxofonisten Elin Larsson-Forkelid, infann sig en farh\u00e5ga f\u00f6r att jag inte skulle h\u00e4nga med. N\u00e4r f\u00f6rsta l\u00e5ten \u00f6vergick i vilsamt l\u00e4ge, ins\u00e5g jag att min oro var f\u00f6rhastad.\u00a0<strong>Sol Sol<\/strong> som de d\u00f6pt sig till, \u00e4r en sp\u00e4nnande kvartett. Alla har jag tidigare h\u00f6rt live.<\/p>\n<p>Ov\u00e4ntade v\u00e4ndningar, egensinniga harmonier och dj\u00e4rva utflykter \u00e4r deras grej. Mauritz Agnas spelar ett fr\u00e4ckt solo, annars \u00e4r hans bas det\u00a0 instrument som l\u00e5ter mest konventionellt. Anna &#8221;Hurrakel&#8221; Lund bakom trummorna tillf\u00f6r energi och fantasi. N\u00e4mnda tenorsaxofonist h\u00e4mtar en hel del id\u00e9er och ideal fr\u00e5n frijazzscenen, k\u00e4ndes uppfriskande n\u00e4r hon tog i.. David Stacken\u00e4s laborerar med ackord och klanger, genom en arsenal av effektboxar kopplade till sin vita elgitarr, bitvis i samma anda som Robert Fripp. Ibland l\u00e5ter ljuden som om de kom fr\u00e5n klaviaturinstrument. Kvartettens l\u00e5tar var muntra och \u00f6siga eller vackra och vilda. Extra guldstj\u00e4rnor utdelas f\u00f6r\u00a0 ett knippe l\u00e5tar p\u00e5 upploppet:\u00a0<em>Valparaiso, Bambarock\u00a0<\/em>och l\u00e5ngsamma\u00a0<em>Aura<\/em> med pregnant gitarrsolo.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/22289790_10213141217519542_6528555716399732771_o.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-large wp-image-112796\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/22289790_10213141217519542_6528555716399732771_o-1024x523.jpg\" alt=\"\" width=\"1024\" height=\"523\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/22289790_10213141217519542_6528555716399732771_o-1024x523.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/22289790_10213141217519542_6528555716399732771_o-300x153.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/22289790_10213141217519542_6528555716399732771_o-768x392.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/22289790_10213141217519542_6528555716399732771_o.jpg 1772w\" sizes=\"auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px\" \/><\/a>Foto Kenth W\u00e5ngklev<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Foto Kenth W\u00e5ngeklev<\/p>\n<p><strong>Tonbruket &#8211;\u00a0<\/strong>Studion Kulturhuset<\/p>\n<p><strong>5<\/strong><\/p>\n<p>En eklektisk supergrupp som l\u00e4nge varit kritikergunstlingar, gav st\u00e5ende publik en fokuserad och mycket gener\u00f6s konsert. De fyra sammansvetsade\u00a0 musikerna f\u00f6rfogar \u00f6ver ett genuint sj\u00e4lvst\u00e4ndigt tonspr\u00e5k, vilket kan h\u00e4rb\u00e4rgera allt ifr\u00e5n kraftfullt och gnissligt till skevt och suggestivt. Man befinner sig n\u00e4rmare King Crimson \u00e4n jazzens dom\u00e4ner, f\u00f6r att bara ta en referens.\u00a0 Har h\u00f6rt dem ett antal g\u00e5nger live och albumet\u00a0<em>Dig it to the end\u00a0<\/em>finns i skivsamlingen. P\u00e5st\u00e5r att\u00a0 konserten var den b\u00e4sta jag h\u00f6rt med gruppen. Dagsformen var str\u00e5lande, kanske\u00a0 rent av p\u00e5 \u00f6versta plat\u00e5n. Bandet vars best\u00e5ndsdelar \u00e4r initiativtagaren Dan Berglund p\u00e5 bas, Johan Lindstr\u00f6m\u00a0 gitarr\/ pedal steel\/ keyboards, Martin Hederos piano\/ keyboards\/ violin samt Anders Werlin p\u00e5 trummor och percussion; \u00e4r f\u00f6rtjusta i blandningen orena ljud &#8211; sk\u00f6nt aviga melodier. Under konserten f\u00e4ste jag mig allra mest vid den sistn\u00e4mnde, en man makal\u00f6s p\u00e5 rytmiska f\u00f6rskjutningar och stegringar.<\/p>\n<p>Noterade ypperligt ljud fr\u00e5n Anton Sundell,\u00a0 n\u00e5gra g\u00e5nger till och med garnerat med knaster! En kombination av avskalat och sm\u00e4ktande tong\u00e5ngar h\u00f6rdes i b\u00f6rjan. N\u00e4r Lindstr\u00f6m kom ig\u00e5ng sittandes vid sin pedal steel, blev Hawaii-harmonierna p\u00e5tagliga. Instrument turades om att hamna i f\u00f6rgrunden, f\u00f6renades i sammanbindande \u00f6ppna spj\u00e4ll &#8211; sekvenser.\u00a0 Oavbrutet f\u00e4ngslande oavsett vad \u00e4n trumhinnorna tog emot, trots att de inte kunde avh\u00e5lla sig fr\u00e5n att skapa kakafoni. St\u00f6ket v\u00e4xlade \u00f6ver till h\u00e5rdf\u00f6ra takter. H\u00e4r hade den formidable Werlin definitivt momentum i st\u00f6tiga sjok tillsammans med Tonbrukets basistklippa. I ett lyriskt f\u00e4rgat stycke lade Hederos nakna sofistikerade ackord, som p\u00e5minde om J:son Lindh\/ Schejas Europasvit. Var sparsamt med presentationer, fast de meddelade i alla fall att fulltr\u00e4ffarna <em>Sinkadus\u00a0<\/em>och\u00a0<em>Stetoskop\u00a0<\/em>framf\u00f6rdes. T\u00e4nker att vissa sekvenser skulle kunna kompletteras med en r\u00f6st. Ibland gradvisa f\u00f6r\u00e4ndringar, ibland tv\u00e4ra kast. Man vet att l\u00e5tarna, \u00e5tminstone live, \u00e4r f\u00f6runderligt of\u00f6ruts\u00e4gbara hos en kvartett som mixar fusion och psykedeliskt, balkanbrygd med symfonirock och konstmusik. Signifikativt \u00e4r ocks\u00e5 en lyckad fusion av vinande, alternativt klangfylld diskant och tung atmosf\u00e4risk bas.\u00a0 I en alltf\u00f6r utdragen (min enda randanm\u00e4rkning) extraavdelning levererades en av deras medryckande hits.<\/p>\n<p>OBS Konserten med stort K denna afton Al Di Meola World Sinfonia, blev inst\u00e4lld p\u00e5 grund av of\u00f6rutsedda h\u00e4ndelser<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>7\/10 2017 Stacken\u00e4s\/ Larsson\/ Agnas\/ Lund\u00a0&#8211; Plugged Records 4 I det vita k\u00e4llarvalvet under den v\u00e4lf\u00f6rsedda skivbutiken anordnas regelbundet konserter av jazzig karakt\u00e4r. Den relativt nya lokalen i Gamla Stan \u00e4r ett j\u00e4ttelyft och ljudet h\u00f6gst tillfredsst\u00e4llande. Mina \u00f6ron m\u00f6ter en ny konstellation med f\u00e4rsk skiva i bagaget.\u00a0 Medlemmarna har lika stor f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r experiment [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-112785","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112785","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112785"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112785\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112805,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112785\/revisions\/112805"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112785"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112785"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112785"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}