![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/16298433_10210805274042415_8840131115517912177_n.jpg\")
<\/a>Foto Kenth W\u00e5ngklev (fr\u00e5n annat framtr\u00e4dande\u00a0 tidigare i \u00e5r)<\/p>\nAnna Louise & The Fellas\u00a0<\/strong>– S:ta Clara Bierhaus<\/p>\n Efter inkvartering p\u00e5 fashionabla Scandic Grand Central \u00e5tf\u00f6ljd av god middag p\u00e5 Stockholm Fisk, styr jag stegen mot Gamla Stan. Festivalen smygstartar som vanligt p\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen innan officiella invigningen. N\u00e4r jag nu f\u00f6r fj\u00e4rde \u00e5ret i rad \u00e5ker upp en helg f\u00f6r att bevaka, har jag valt att h\u00f6ra inledningen p\u00e5 Anna Louise Anderssons spelning. Den \u00e4ger rum i det klaustrofobiska k\u00e4llarvalv som tillh\u00f6r S:ta Clara Bierhaus. Vad som f\u00f6r mig var premi\u00e4r, har f\u00f6r henne blivit tradition\u00a0 p\u00e5 jazzfestivalen, det vill s\u00e4ga att framtr\u00e4da i intim milj\u00f6. Damen med utstr\u00e5lning har bott och verkat\/ studerat i metropolerna London, New York och Los Angeles. I masteclass fick hon utm\u00e4rkta vitsord av sj\u00e4lvaste Cassandra Wilson. Sammanhang och stilar brukar skifta, f\u00f6r en vokalist som elegant beh\u00e4rskar att glida \u00f6ver oktaver,\u00a0 h\u00e5lla ut tonen n\u00e4r tillf\u00e4lle uppst\u00e5r Ackompanjerade gjorde hennes pianotrio under ledning av Arnold Rodriguez. Noterade deras ypperliga tajming och snygga str\u00e5k med pianot i framkant. Hann h\u00f6ra egen komposition, ledmotivet fr\u00e5n Disney-filmen Arabian Nights, <\/em>str\u00e5lande version av Gershwin\u00b4s I Got Plenty Of Nothing <\/em>samt Dylan i upphottat bossastuk.<\/p>\n <\/p>\n Dianne Reeves –\u00a0<\/strong>Stadsteaterns stora scen Kulturhuset<\/p>\n 4<\/strong><\/p>\n Invigningen f\u00f6rr\u00e4ttades av festivalchef Eric Birath och Kulturhusets Bosse Persson,\u00a0 som h\u00e4lsade ett fullsatt auditorium v\u00e4lkommen. Av n\u00e5gon\u00a0 anledning hade man i \u00e5r slopat att sammanf\u00f6ra inhemska musiker ( Stockholm Art Orchestra ihopsatt av utvald arrang\u00f6r)\u00a0 med internationella affischnamn, ett koncept vars utformning stavats succ\u00e9 tv\u00e5 senaste \u00e5rens \u00f6ppningskonserter.\u00a0 Bandet g\u00e5r p\u00e5 efter att ha presenterats.\u00a0 Lirar uppkn\u00e4ppt p\u00e5 halvfart, publiken avvaktande tills den femfaldiga Grammy-vinnaren \u00e4ntrar scen i svart vid kl\u00e4nning. Tror jag har h\u00f6rt henne p\u00e5 Skeppsholmen f\u00f6r cirka 15 \u00e5r sedan. Minns med v\u00e4lbehag en subtil liveupptagning s\u00e4nd i SVT en sommarkv\u00e4ll f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan.\u00a0 D\u00e5 b\u00f6r hennes l\u00e5ngvariga samarbetspartner Romero Lubambo varit med, den f\u00f6ljsamme gitarristen fr\u00e5n Rio.<\/p>\n P\u00e5 festivalen i Stockholm imponerar kompet mest, vilket utgjordes av enast\u00e5ende Terreon ”Tank Gully vid trummorna och Reginald ”Swingdoom” Veal fr\u00e5n New Orleans p\u00e5 mestadels elektrisk bas. \u00a0 F\u00f6r att ge er vidden av deras avg\u00f6rande insats, ska understrykas att de sv\u00e4ngde kopi\u00f6st vare sig det r\u00f6rde sig om spr\u00f6d rytmik eller v\u00e4rsta tunggunget. Nj\u00f6t verkligen av oavbrutet, pumpande anpassade basg\u00e5ngar. Pianisten f\u00f6ll f\u00f6rst\u00e5s inte ur ramen. Att jag bed\u00f6mde honom som beskedlig emellan\u00e5t, fick sin f\u00f6rklaring av Reeves. De hade n\u00e4mligen tr\u00e4ffats\u00a0 f\u00f6r fyra dagar sedan och hade bara spelat ihop n\u00e5gra f\u00e5 g\u00e5nger. Hon gjorde fina duetter med sina instrumentalister. S\u00e5 sympatiskt att de fick blomma ut b\u00e5de i taktfast rullande melodier och i intrikat samspel.\u00a0 Man \u00f6ppnar med hit av Fleetwood Mac som s\u00f6ml\u00f6st \u00f6vergick i up tempo-scat. Tidigt in i en k\u00e4rleksspridande konsert som varade\u00a0 ungef\u00e4r hundra minuter, bevisade s\u00e5lunda 60-\u00e5ringen att r\u00f6stimprovisationer \u00e4r ett av hennes adelsm\u00e4rken. Som f\u00f6rv\u00e4ntat satt s\u00e5ngen perfekt\u00a0 i ballader, bluesig gospel och tolkningar av standards. Underbar frasering i exempelvis Our Love Is Here To Stay.\u00a0<\/em>Och n\u00e4r Reeves framf\u00f6rde soft Bob Marley-l\u00e5t toastade hon till och med.<\/p>\n Interaktivitet med publiken uppstod p\u00e5 uppmaning, inte bara s\u00e5ng\u00f6vningar utan ocks\u00e5 viftande med t\u00e4nda mobiler. Vacker effektfull syn n\u00e4r jag v\u00e4nde mig om p\u00e5 fj\u00e4rde b\u00e4nk. En bonus att vi fick skratta, att Reeves och musikerna alstrade gl\u00e4dje. Extranumret var en otrolig energigivare vars febriga groove p\u00e5minde om Muscle Shoals rytmsektion och the JB:s. Som framg\u00e5tt\u00a0 odiskutabelt en succ\u00e9, fast som musikalisk helhet f\u00f6redrar jag \u00e4nd\u00e5 tv\u00e5 senaste \u00e5rens invigningar med Stockholm Art Orchestra som underst\u00f6djande fundament.<\/p>\n