![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/primaliv-300x203.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Prima Liv<\/strong> Vi lever i en tid d\u00e4r vi s\u00e4tter stort hopp till tekniken. De flesta av oss har en mobil eller en dator som vi kan kommunicera med och min \u201dSiri\u201d ger ett och annat roligt svar efter att hon fr\u00e5gat mig \u201dhow can I help you?\u201d. Kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning belyser en f\u00f6rl\u00e4ngd tanke kring m\u00e4nniska och maskin. Hur skulle det vara om vi m\u00e4nniskor kunde ers\u00e4ttas av en dator efter v\u00e5r d\u00f6d? Hur skulle v\u00e5ra n\u00e4ra och k\u00e4ra kunna programmera in v\u00e5r natur i datorn f\u00f6r att komma ih\u00e5g oss? Skulle datorn bli en b\u00e4ttre version av den vi var eller skulle v\u00e5ra minnen f\u00e5 finnas till f\u00f6r sin egen skull?<\/p>\n John och Tess \u00e4r gifta och tar hand om Tess mamma Liv som \u00e4r lite senildement. Till Liv har de gett en m\u00e4nsklig dator en sk. prim . Syftet med primen \u00e4r att Liv som saknar sin d\u00f6da man Walter, ska kunna ha primen som ers\u00e4ttning av de \u00e4ktenskapliga minnena. Primen Walter blir ocks\u00e5 ett ers\u00e4ttande s\u00e4llskapsfenomen som r\u00e4ddar det gifta paret fr\u00e5n d\u00e5ligt samvete. De kan ju inte vara med modern\/sv\u00e4rmodern j\u00e4mt. Tess m\u00e5r dock inte riktigt bra av att faderns minne f\u00f6rvanskas genom att man programmerar allt f\u00f6r positiva minnen som egentligen inte var s\u00e5dana i hennes verklighet. Mot slutet blir det som att Tess inte k\u00e4nner igen sina f\u00f6r\u00e4ldrar eller sin barndom, \u201d\u2026hur mycket ska hon gl\u00f6mma innan hon inte l\u00e4ngre \u00e4r den samma som d\u00e5\u2026\u201d<\/p>\n Manuset tar upp en skr\u00e4mmande och engagerande livs\u00f6verf\u00f6ring, det vill s\u00e4ga tanken kring hur v\u00e5rt liv och minne f\u00f6rs vidare till n\u00e4sta generation. \u00c4r det man sj\u00e4lv som ska \u00e4ga r\u00e4ttigheten till minnena \u00f6ver ens egen liv? Eller lever vi enbart vidare genom andras v\u00e4rderingar kring vem vi var? Jag tycker grundtankarna i manuset utmanar till eftertanke och framtidsversionen. Det \u00e4r viktigt att fundera \u00f6ver f\u00f6r vems skull man ska minnas och vem som har r\u00e4tt till de minnena. F\u00f6rvanskningar och tolkningsf\u00f6retr\u00e4den f\u00f6rekommer alltid och den d\u00f6de kan inte protestera. Sk\u00f6nm\u00e5lning kanske man kan st\u00e5 ut med sj\u00e4lv, men fr\u00e5gan \u00e4r hur anh\u00f6riga klarar av det. Har man haft en j*vla morsa kanske man inte klarar av att f\u00e5 henne helgonf\u00f6rklarad efter hennes d\u00f6d.<\/p>\n N\u00e5gonstans p\u00e5 v\u00e4gen hade jag snappat upp att f\u00f6rest\u00e4llningen skulle vara lite rolig. Jag skulle snarare vilja beskriva den som h\u00e5nfull och tragisk. Det blev ett m\u00e4nskligt st\u00e4llningstagande inf\u00f6r validiteten kring vad sanning verkligen \u00e4r. Att se en \u00e4ldre m\u00e4nniska tappa kontrollen \u00f6ver sitt liv och varken vilja tv\u00e4tta sig eller kunna styra \u00f6ver sin avf\u00f6ring, \u00e4r inte l\u00e4ttsamt eller roligt.<\/p>\n Det tog en stund innan publiken f\u00f6rstod att Walter var en programmerad dator \u00e4ven om hans kroppsspr\u00e5k tydde p\u00e5 n\u00e5gon typ av allt f\u00f6r \u2019schablonk\u00e4ck\u2019 motorik. Jag hade tyv\u00e4rr redan hunnit irriterat mig p\u00e5 den ytliga och dryga h\u00e5llningen innan jag tydligt s\u00e5g att det var ett f\u00f6rs\u00f6k att inte vara m\u00e4nsklig som var syftet. Men det var egentligen inte f\u00f6rr\u00e4n den gifta paret i konversationen sinsemellan i ord kunde konstatera att de inte visste om det var nyttigt f\u00f6r modern att prata med en maskin som hon trodde var sin d\u00f6de make, som alla i publiken drog ett f\u00f6rst\u00e5ende andetag. Det gick en viskning i publiken f\u00f6r hj\u00e4lp till sj\u00e4lvhj\u00e4lp, \u201dhan \u00e4r en dator\u201d. <\/p>\n Det fanns stunder d\u00e5 man kunde f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r Tess och John beh\u00f6vde skapa sig en ny pappa\/sv\u00e4rfar. F\u00f6r vad \u00e4r det f\u00f6r en fejkad v\u00e4rld som uppst\u00e5r i en m\u00e4nniska som drabbas av n\u00e5gon form av demens. Inget \u00e4r sig sj\u00e4lv eller blir sig sj\u00e4lv l\u00e4ngre. D\u00e5 kan man ju lika g\u00e4rna ha en dator som p\u00e5minner en om det som varit eller ger lite s\u00e4llskap och glamour. Begreppet verklighet s\u00e4tts sl\u00e5ende i ett nytt perspektiv <\/p>\n Per Graffman g\u00f6r en \u00f6vertygande tolkning om en man som vill r\u00e4dda sin hustrus genom att skapa minnen hos henne som inte \u00e4r sanna men kanske skulle kunna ers\u00e4tta den psykoterapi som hon v\u00e4grar ta emot. Det \u00e4r hans k\u00e4rlek f\u00f6r henne som g\u00f6r att han vill rucka p\u00e5 reglerna lite. F\u00f6r vad spelar det f\u00f6r roll om vi kommer ih\u00e5g n\u00e5got vackrare \u00e4n vad det egentligen var? Inte kan det skada n\u00e5gon? G\u00f6r verkligen sanningen oss mer fria eller \u00e4r det bara att h\u00e4lla p\u00e5 lite skimrande str\u00f6ssel p\u00e5 tillvaron n\u00e4r det g\u00e5r? Han vill r\u00e4dda allt in i d\u00f6den.<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningen slutar i ett antiklimax och i ett moment 22, d\u00e4r inte alla ges samma chans att kunna p\u00e5verka efterv\u00e4rlden kring vem man varit och vem skulle kunna ha blivit. L\u00f6gnaktiga datorer har inte heller gett alla mer gl\u00e4dje eller ett liv man vill leva med. Programmering och minnen blir en h\u00e5rdvara som inte hela m\u00e4nskligheten f\u00e5r styr \u00f6ver.<\/p>\n Ensemble Britt Louise Tillbom (Liv), Bj\u00f6rn L\u00f6nner (Walter), Gunilla Backman (Tess), Per Graffman (John)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Prima Liv Av Jordan Harrison Originaltitel \u201dMarjorie Rrime Regi Adam Greenfield \u00d6vers\u00e4ttare Carl Kjellgren Musik Daniel Douhan Scenografi och Rekvisita Pia Wiik Ljusdesign Kevin Wyn-Jones Ljuddesign Daniel Douhan Kostymdesign Maria Felldin Almgren Maskdesign Nina Lagnefeldt Scentekniker Theo Thermaenius Dekorbygge och M\u00e5lning Johan Sj\u00f6lin, Matti Rintala von Knorring, Janne Hverven, Klas Gunnarsson, Per Johansson, Jossa Elmqvist […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[4402,13479],"class_list":{"0":"post-112728","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-playhouse-teater","10":"tag-teaterrecension-prima-liv","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112728","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112728"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112728\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112732,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112728\/revisions\/112732"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112728"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112728"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112728"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Jordan Harrison
\nOriginaltitel \u201dMarjorie Rrime
\nRegi Adam Greenfield
\n\u00d6vers\u00e4ttare Carl Kjellgren
\nMusik Daniel Douhan
\nScenografi och Rekvisita Pia Wiik
\nLjusdesign Kevin Wyn-Jones
\nLjuddesign Daniel Douhan
\nKostymdesign Maria Felldin Almgren
\nMaskdesign Nina Lagnefeldt
\nScentekniker Theo Thermaenius
\nDekorbygge och M\u00e5lning Johan Sj\u00f6lin, Matti Rintala von Knorring, Janne Hverven, Klas Gunnarsson, Per Johansson, Jossa Elmqvist
\nPlayhouse teater den 12 september 2017<\/p>\n