{"id":112694,"date":"2017-10-12T16:50:06","date_gmt":"2017-10-12T14:50:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112694"},"modified":"2017-10-12T16:50:06","modified_gmt":"2017-10-12T14:50:06","slug":"skonhet-ar-ett-sar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112694","title":{"rendered":"Sk\u00f6nhet \u00e4r ett s\u00e5r."},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Sk\u00f6nhet \u00e4r ett s\u00e5r<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Eka Kurniawans
\nUtgiven: September 2017
\n\u00d6vers\u00e4ttare: Stefan Danerek
\nISBN: 9789188155283
\nF\u00f6rlag:\u00a0Nilsson f\u00f6rlag<\/a><\/p>\n

Smaka p\u00e5 titeln, f\u00f6rnim den syrliga mystiken och fundera p\u00e5 vad sjutton som menas.<\/p>\n

\u201dP\u00e5 eftermiddagen en helg i mars reste sig Dewi Ayu ur graven efter att ha varit d\u00f6d i tjugoett \u00e5r.\u201d<\/p>\n

Jag \u00e4lskar flexband. Ofta har de ett polerat omslag och det g\u00f6r dem litet hala. Men, och det estetiska \u00e4r icke att f\u00f6rringa, f\u00f6rl\u00e4nar just denna glansiga yta dem, om ljuss\u00e4ttningen \u00e4r gynnsam, ett f\u00f6rf\u00f6riskt skimmer. Sk\u00f6nhet \u00e4r ett s\u00e5r<\/em>, denna omf\u00e5ngs- och inneh\u00e5llsrika bj\u00e4sse, saknar glansen men \u00e4r ist\u00e4llet en taktil sensation att vidr\u00f6ra. Omslaget \u00e4r str\u00e4vt och slinker inte ur n\u00e4ven. Inte heller sl\u00e4pper man g\u00e4rna blicken fr\u00e5n ber\u00e4ttelsen den har att f\u00f6rt\u00e4lja.<\/p>\n

Att en f\u00f6rfattares verk i m\u00e5ngt \u00e4r dennes upplevelser h\u00e5ller jag f\u00f6r en ofr\u00e5nkomlighet. D\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nker jag mig att en om \u00e4n aldrig s\u00e5 fattig insikt eller k\u00e4nnedom om indonesiern Eka Kurniawans liv kan kasta ett mer avsl\u00f6jande sken \u00f6ver dennes bok. Jag s\u00f6ker ledtr\u00e5dar och finner – bara f\u00f6r att konstatera att de \u00e4r lika frasigt fransiga som ett par tr\u00f6tta h\u00e4lsenor. I efterhand har jag l\u00e4st n\u00e5gra intervjuer med Kurniawan vilka \u00e5tminstone har givit mig ett par tr\u00e5dar att sy ihop handlingen med verkligheten. Mer om det senare.<\/p>\n

Boken \u00e4r inte en historisk \u00e5tergivning, men v\u00e4l en ber\u00e4ttelse i en historisk kontext. En mycket f\u00e4rggrann s\u00e5dan. Vi har vid handen ett visst m\u00e5tt av socialrealism som korsas och genomkorsas av myter, sagor, sagov\u00e4sen, skr\u00f6nor, sp\u00f6ken som g\u00e5r igen, lik som lever, lik som inte lever, kolonialism, imperialism, revolutionsf\u00f6rs\u00f6k, kommunism, massakrer, umb\u00e4randen, prostitution, mord, avr\u00e4ttningar, k\u00e4rlek, gl\u00e4dje, bestialism och andra gudi obehagliga aktiviteter och, vad som \u00e4r s\u00e5 tydligt att det n\u00e4stan blir otydligt, en patriarkal struktur som genomsyrar allt oavsett styrelseskick och maktens ideologiska inriktning. Ungef\u00e4r vad jag kan uppleva i mitt eget bostadsomr\u00e5de.<\/p>\n

Att l\u00e4sa boken p\u00e5minner om en tripp till \u00d6vre K\u00e5gedalen. Skillnaden \u00e4r att ist\u00e4llet f\u00f6r \u00e4ndl\u00f6sa olycksf\u00f6reb\u00e5dande gran- och tallskogar, \u00e4r vi nu p\u00e5 bes\u00f6k i en fiktiv ort i Indonesien. Boken \u00e4r fantasirik och rik p\u00e5 fantasier. Jag t\u00e4nker ibland att det \u00e4r som att resa i f\u00f6rfattarens lekfulla hj\u00e4rna. Vilket det \u00e4r, men det \u00e4r inte enkom saga, inte alls. Han s\u00e4ger i en intervju med bombmagazine.org<\/a>: \u201cMy plans are always indefinite and loose. If the process itself doesn\u2019t heartily surprise me, how can other people experience the same when they read my story?\u201d<\/p>\n

Spr\u00e5ket \u00e4r r\u00e4ttframt, fattigt p\u00e5 f\u00f6rsk\u00f6ningar med vetenskapliga-medicinska termer. Det heter \u201ds\u00e4tta p\u00e5\u201d, det heter \u201dr\u00f6vh\u00e5l\u201d och s\u00e5 vidare. N\u00f6dv\u00e4ndigt eftersom det, vid sidan av ett aldrig sinande inslag av v\u00e5ldt\u00e4kter, ligger i linje med vad han i samma intervju som ovan s\u00e4ger \u201d[i] believe that sexual violence is the worst cruelty that can ruin someone physically, mentally, and socially. Indonesia\u2019s history is dominated by sexual violence. It does display the brutality of our men. My writing is taken from that reality.\u201d<\/p>\n

Det k\u00e4nns realistiskt. Kvinnorna \u00e4r varken mer eller mindre m\u00e4ns \u00e4godelar. Hus med prostituerade uppr\u00e4ttas oberoende av vilka f\u00f6rh\u00e5llanden som r\u00e5der i samh\u00e4llet. F\u00f6r att kanalisera m\u00e4ns lustar eller ilska \u00f6ver att inte \u201dkomma till\u201d n\u00e5gon annanstans menar man. Den lyckliga horan <\/em>st\u00e5r ingenst\u00e4des att finna. V\u00e5ldt\u00e4kter inom \u00e4ktenskap \u00e4r inte helt ovanliga f\u00f6reteelser och \u00e4ven aktade m\u00e4n v\u00e5ldtar. En far vars dotter blivit v\u00e5ldtagen blir vred inte i f\u00f6rsta hand av detta faktum utan av den anledningen att han inte vet vem som gjorde det. Hur skall han nu kunna utkr\u00e4va passande vederg\u00e4llning? Men det finns starka kvinnokarakt\u00e4rer som i n\u00e5gon m\u00e5n \u00e4r i kontroll av sina liv. L\u00e5t g\u00e5 att det fr\u00e4mst kommer sig av deras n\u00e4rmast \u00e4ndl\u00f6st stoiska f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt gentemot sakernas obevekliga g\u00e5ng.<\/p>\n

Mycket annat finns att fasta p\u00e5 som g\u00f6r sig utm\u00e4rkt som f\u00f6da f\u00f6r tanken. Turisterna \u00e4r de f\u00f6rsta som l\u00e4mnar n\u00e4r \u00e4ven str\u00e4nderna b\u00f6rjar kantas av lik. Vilken of\u00f6rsk\u00e4mdhet att besv\u00e4ra dem under deras behagfulla semester! De bosatta blir kvar i fr\u00e5nvaron av andra m\u00f6jligheter. Rika turisters trygga distans till ett fattigare lands verklighet \u00e4r vid n\u00e4rmare eftertanke en smula absurd. Eller varf\u00f6r inte den till en b\u00f6rjan primitiva marknadsekonomiskepnads intr\u00e4de som snart manifesteras i ett sk\u00f6vlande av de fiskevattnen som tidigare varit en f\u00f6dok\u00e4lla och inte en gigantisk brunn att \u00f6sa havsdoftande profit ur. Priserna p\u00e5 fiskmarknaden pressas och fiskarna blir snart arbetsl\u00f6sa. Men f\u00f6rtryck och girighet leder i sinom tid till organiserat motst\u00e5nd. Vilket, naturligtvis, \u00e4ven i det h\u00e4r fallet genererar ett kontramotst\u00e5nd – h\u00e4r i form av milit\u00e4ren som g\u00e5r maktens \u00e4renden oavsett grad av korruption. Denna politiska process \u00e4r intressant att f\u00f6lja, s\u00e4rskilt som den g\u00f6der och g\u00f6ds av huvudkarakt\u00e4rer.<\/p>\n

Allvarlig psykisk oh\u00e4lsa, vilket \u00e4r en hj\u00e4rtefr\u00e5ga f\u00f6r mig, behandlas inte med samtalsterapi eller litium utan med kedjor och m\u00f6rker. Tr\u00e5nga utrymmen, allehanda vidskepliga f\u00f6rklaringar och vips s\u00e5 \u00e4r den sjuke bortom all r\u00e4ddning. Skavande kedjor och avskildhet \u00e4r s\u00e4kerligen en mycket behaglig l\u00f6sning \u2013 f\u00f6r omv\u00e4rlden. Detta \u00e4r tyv\u00e4rr verkligheten idag och det g\u00e5r att l\u00e4sa om det h\u00e4r<\/a> och h\u00e4r<\/a>. Det sl\u00e5r mig hur lite jag vet om mentalv\u00e5rden utanf\u00f6r Sverige.<\/p>\n

Slutligen s\u00e5 f\u00f6rtj\u00e4nar karakt\u00e4rsportr\u00e4tten ett omn\u00e4mnande. De \u00e4r m\u00e5nga och str\u00f6dda \u00f6ver en m\u00e5ngfald av samh\u00e4llsst\u00e4llningar. N\u00e5gon gifter sig med en hund, en annan blir folkets hj\u00e4lte. Ytterligare en styr sitt gangsterv\u00e4lde fr\u00e5n en mahognystol p\u00e5 den lilla busstationen. Det finns de som g\u00e5r igen eller h\u00e4nger sig p\u00e5 toaletten. Det \u00e4r aldrig tal om n\u00e5got Dostojevskij-djup hos karakt\u00e4rerna, men de spr\u00e4tter ist\u00e4llet f\u00e4rg omkring sig ungef\u00e4r p\u00e5 samma vis som billig olivolja i en \u00f6verhettad stekpanna som g\u00e4rna s\u00f6ker sig till blottad handled. Om och om igen t\u00e4nker jag att flertalet av dem skulle kunna vara uppdiktade av vilken Torgny Lindgren som helst. Deras kvicka, oskuldsfulla, klockrena och n\u00e4stan alltid lakoniska kommentarer f\u00e5r mig ofta att le ett l\u00f6jligt stort leende.<\/p>\n

Ordlistan i slutet d\u00e4r f\u00f6r mig ok\u00e4nda begrepp och ben\u00e4mningar i korthet f\u00f6rklaras \u00e4r jag tacksam f\u00f6r. Jag kan inte annat \u00e4n tro att \u00f6vers\u00e4ttaren gjort ett f\u00f6rtr\u00e4ffligt arbete. Det f\u00f6rekommer en och annan korrigeringsmiss, men d\u00e5 ovan text helt s\u00e4kert ocks\u00e5 g\u00f6r det \u00e4r det inte min sak att anm\u00e4rka p\u00e5. I helhet \u00e4r det en fantastisk upplevelse att l\u00e4sa boken och att sk\u00f6nhet \u00e4r ett s\u00e5r, ja, det kan jag inte annat \u00e4n h\u00e5lla med om. Liksom att ett s\u00e5r kan vara en syrlig sk\u00f6nhet.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sk\u00f6nhet \u00e4r ett s\u00e5r F\u00f6rfattare: Eka Kurniawans Utgiven: September 2017 \u00d6vers\u00e4ttare: Stefan Danerek ISBN: 9789188155283 F\u00f6rlag:\u00a0Nilsson f\u00f6rlag Smaka p\u00e5 titeln, f\u00f6rnim den syrliga mystiken och fundera p\u00e5 vad sjutton som menas. \u201dP\u00e5 eftermiddagen en helg i mars reste sig Dewi Ayu ur graven efter att ha varit d\u00f6d i tjugoett \u00e5r.\u201d Jag \u00e4lskar flexband. Ofta […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[12513,13475,13476,6845],"class_list":["post-112694","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-aldreomsorgen-i-ovre-kagedalen","tag-indonesien","tag-sydostasien","tag-torgny-lindgren","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112694","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112694"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112694\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112701,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112694\/revisions\/112701"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112694"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112694"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112694"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}