{"id":112692,"date":"2017-10-12T20:39:49","date_gmt":"2017-10-12T18:39:49","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112692"},"modified":"2017-10-13T08:01:23","modified_gmt":"2017-10-13T06:01:23","slug":"turnepremiar-thastrom-i-lisebergshallen-goteborg-brutaltungt-utan-tillrackligt-med-nyanser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112692","title":{"rendered":"Konsertrecension: Turn\u00e8premi\u00e4r Th\u00e5str\u00f6m i Lisebergshallen G\u00f6teborg &#8211; Brutaltungt utan tillr\u00e4ckligt med nyanser"},"content":{"rendered":"<p><strong><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112695\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_01-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_01-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_01.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/strong>Foton Peter Birgerstam<\/p>\n<p><strong>4<\/strong><\/p>\n<p>11\/10 2017<\/p>\n<p><strong>Th\u00e5str\u00f6m\u00a0<\/strong><\/p>\n<p>c:a 90 minuter<\/p>\n<p>Susar i \u00f6ronen! Och \u00e4ven om konserten var\u00a0 energigivare, har en dos otillfredsst\u00e4llelse infunnit sig. Tack vare l\u00e5tskatten och musikernas auktoritet och kunnande hamnar mitt betyg p\u00e5 angiven niv\u00e5 efter viss tvekan.\u00a0 Min m\u00e5ttstock \u00e4r den spelning han och bandet gjorde p\u00e5 Skeppsholmen 2015, vars magiska laddning man denna g\u00e5ngen inte var i n\u00e4rheten av, trots att m\u00e5nga l\u00e5tar var identiska.\u00a0 Att en av landets absolut fr\u00e4msta liveartister och l\u00e5tskrivare, tillika v\u00e5r fr\u00e4mste rockikon, inbjuder till h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar \u00e4r oveders\u00e4gligt. Finns d\u00e4rtill en aura av mystik kring mannen som skyr offentlighet och popul\u00e4ra sammanhang som &#8221;S\u00e5 mycket b\u00e4ttre&#8221;. Utl\u00f6sande anledning att ge sig ut p\u00e5 v\u00e4garna igen med\u00a0 samtrimmat\u00a0 band, \u00e4r att den redan digra kollektionen ut\u00f6kats. Hans\u00a0 tjugoandra\u00a0 studioalbum <em>Centralmassivet<\/em>\u00a0 sl\u00e4pptes alldeles nyligen.<\/p>\n<p>Har inte lyssnat in mig p\u00e5 skivan som gjordes i Hansa-studion i Berlin.\u00a0 Man kan f\u00e5 intrycket att ett dystert seri\u00f6st och sv\u00e4vande sound sitter i v\u00e4ggarna d\u00e4r, sedan legendariska Bowie\/ Eno-samarbetet p\u00e5 70-talet. M\u00e4rkligt nog saknas under premi\u00e4rkv\u00e4llen en del\u00a0 av l\u00e5tarna fr\u00e5n\u00a0 nya skivan, som denna\u00a0 g\u00e5ng producerats av Th\u00e5str\u00f6m sj\u00e4lv och Niklas Hellberg. \u00c4r f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 konsert i Lisebergshallen, sitter skapligt tillsammans med \u00f6vriga recensenter. Trist v\u00e4der i G\u00f6teborg med elakt regn.\u00a0 Det \u00e4r h\u00f6gljutt och h\u00e5rt, vasst och gnissligt. Mest frapperande \u00e4r adderandet av extra syntsk\u00f6tare i form av Mikael Nilz\u00e8n (som jag h\u00f6rde hos Ossler i v\u00e5ras p\u00e5 Stora Teatern), vilket ger ett ruggigt tungt, tyv\u00e4rr ganska tr\u00e5kigt ljud. Underligt nog var det inte fullt i arenan n\u00e4r bandet \u00f6ppnade tolv minuter efter utsatt tid med\u00a0<em>Bluesen i Malm\u00f6, Bev\u00e4pna dig med vingar\u00a0<\/em>och kr\u00e4ngande Imperiet-favoriten\u00a0<em>Jag \u00e4r en idiot<\/em>. Malande industrimusik avl\u00f6ses av varmt rullande stark l\u00e5t, v\u00e4xlade \u00f6ver till total\u00a0 kraftsamling i stompig postpunk. Frontmannen i hatt tackar\u00a0 och h\u00e4lsar oss v\u00e4lkomna.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_04.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112708\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_04-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_04-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_04.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Tempot togs ner i\u00a0<em>Gr\u00e4sfl\u00e4ckar<\/em> vars inramning var statisk, taktfast och gnisslig.\u00a0 De flesta i bandet, i likhet med Anders Hernestam (Weeping Willows), har ig\u00e5ng andra framg\u00e5ngsrika projekt. T\u00e4nker s\u00e4rskilt p\u00e5 Pelle Ossler och hans ymniga produktion av s\u00e4llsamma soloplattor. Uppslukande n\u00e4rvaro och gnistrande, vinande ackord tillh\u00f6r vad jag tar med mig. F\u00f6rsta solistutrymmet infinner sig i och med <em>Det enda som du beh\u00f6ver<\/em>, vars riff i min bok doftade Keith Richards. N\u00e4r\u00a0<em>Fan fan fan\u00a0<\/em>levereras i delvis annorlunda arrangemang tar sk\u00e5ningen fram str\u00e5ken, ett av hans speciella k\u00e4nnetecken. F\u00f6rsta stilbrottet sker n\u00e4r det sj\u00e4lvbiografiska ber\u00e4ttandet i Bruno K \u00d6ijers anda tar vid. Inleds med elpiano och\u00a0 medh\u00e5rsstrykande bastrumma, varp\u00e5 Ossler sprider stor sk\u00f6nhet. Den reciterande sm\u00e5tt ber\u00f6mda text som b\u00e4r titeln <em>Kort biografi med litet testamente<\/em> blir en av aftonens h\u00f6jdpunkter.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_05.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112710\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_05-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_05-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_05.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Som mest medryckande l\u00e5ter det i\u00a0<em>K\u00f6rkarlen<\/em> (senaste videon) vars snygga syntslingor p\u00e5minde om New Order och Human League. N\u00e4r introt till\u00a0<em>Ingen spelar blues som&#8230;\u00a0<\/em>framf\u00f6rs, tar frontmannen fram munspelet i en l\u00e5t som inte kom upp i f\u00f6rv\u00e4ntad niv\u00e5. Tyv\u00e4rr fl\u00e4skades det p\u00e5 med tre syntar i\u00a0<em>Utanf\u00f6r Old Point bar.\u00a0<\/em>Ett infernaliskt piskrapp-ljud ackompanjerade\u00a0 Th\u00e5str\u00f6ms m\u00e4ssande. Nu kanske fans anser att jag h\u00e4dar, men i mina \u00f6ron l\u00e4t hans vanligtvis suver\u00e4na s\u00e5ngkonst, alltf\u00f6r ofta skrikig och p\u00e5 gr\u00e4nsen till sprucken.\u00a0 I <em>Kom med mig <\/em>f\u00f6rsvann det larmiga tjutande ljudet. V\u00e4lg\u00f6rande med ett sound n\u00e4r musiken fick andas.<\/p>\n<p>Saknade mycket att bandet inte till\u00e4ts bygga upp st\u00e4mningar mer, det eminenta kompet satt fast i den syntetiska maskinv\u00e4rld Th\u00e5str\u00f6m valt.\u00a0 Enda g\u00e5ngen det var befogat att ropa rock and roll, var n\u00e4r de trampade gasen i botten och framf\u00f6rde \u00f6siga <em>Vacker d\u00f6d stad.\u00a0<\/em>I officiella finalnumret f\u00f6rsvann den massiva ljuv\u00e4ggen, varvid trumhinnorna fick vila. Till inledande ackord p\u00e5 akustisk gitarr gav l\u00e5tskrivaren, som tyv\u00e4rr helt skippat mellansnack och presentationer, oss hudl\u00f6sa k\u00e4rleksballaden\u00a0<em>Stj\u00e4rna som \u00e4r din.<\/em><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_03.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112711\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_03-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_03-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_03.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Publikens respons var varm. H\u00e4nder i luften syntes, fast samtidigt relativt\u00a0 avvaktande st\u00e4mning bland de uppemot 3 000 premi\u00e4rbes\u00f6karna. Bandet bj\u00f6d \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 fyra extranummer (v\u00e4ntan p\u00e5 allra sista l\u00e5ten var s\u00e5 l\u00e5ng att undertecknad i likhet med andra skribenter missade <em>Aldrig av med varandra). <\/em>Kunde notera att bonusmaterialet som sk\u00f6ljde \u00f6ver oss var titell\u00e5ten fr\u00e5n nya plattan, <em>St Ana katedral <\/em>(inte heller i paritet med versionen som gjordes p\u00e5 Music &amp; Arts 2015) samt hans f\u00f6rsta hit i eget namn <em>Alla vill till himlen.\u00a0<\/em>Konserten igenom fl\u00f6dade r\u00f6ken och en p\u00e5kostad ljusshow, men inget visuellt exponerades p\u00e5 backdrop.<\/p>\n<p>P\u00e5 t\u00e5get fr\u00e5n Stockholm l\u00e4ste jag i helgen en ess\u00e4 i SvD om den 60-\u00e5rige\u00a0 scenartisten , en ess\u00e4 som bildligt talat handlar om att vilja\u00a0 vara naken live. F\u00f6r att anv\u00e4nda den karismatiske ikonens egna ord: &#8221; <em>Egentligen vill jag bara hamna i ett tillst\u00e5nd som jag inte har kontroll \u00f6ver&#8221; <\/em>(fr\u00e5n intervju i Sonic 2002). Enligt artikelf\u00f6rfattaren trycker den skygge mannen bort sitt ego och visar sig of\u00f6rst\u00e4lld p\u00e5 scen, utan mask. I Lisebergshallen, d\u00e4r han lirar ocks\u00e5 i skrivande stund, viftade hans h\u00e4nder och benen skakade I\u00a0 en optimal situation fortplantas s\u00e5dan h\u00e4nryckning till\u00a0 publiken. S\u00e5 var det utomhus p\u00e5 Skeppsholmen, men\u00a0 ig\u00e5r uppn\u00e5ddes inte riktigt \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda tillst\u00e5ndet. Att jag\u00a0 registrerade ett antal lyckade stunder, r\u00e4cker inte f\u00f6r livekonn\u00e4ss\u00f6ren i mig.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_02.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112713\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_02-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_02-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/Thastrom_02.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>L\u00e5tlista: <\/strong>1. Bluesen i Malm\u00f6 2. Bev\u00e4pna dig med vingar 3. Jag \u00e4r en idiot 4. Gr\u00e4sfl\u00e4ckar 5. L\u00e5t det goda 6. Kort biografi med litet testamente 7. K\u00f6rkarlen 8. Fan fan fan 9. Det enda du beh\u00f6ver 10. Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce 11. Utanf\u00f6r Old Point bar 12. Kom med mig 13. Vacker d\u00f6d stad\u00a0 14. Karaokebaren 15. Stj\u00e4rna som \u00e4r din\u00a0 Extranummer: 1. Centralmassivet 2. St Ana katedral 3. Alla vill till himlen 4. Aldrig av med varandra<\/p>\n<p><strong>Bandet: <\/strong>Niklas Hellberg, Pelle Ossler, Anders Hernestam, Ulf Ivarsson och Mikael Nilz\u00e8n.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foton Peter Birgerstam 4 11\/10 2017 Th\u00e5str\u00f6m\u00a0 c:a 90 minuter Susar i \u00f6ronen! Och \u00e4ven om konserten var\u00a0 energigivare, har en dos otillfredsst\u00e4llelse infunnit sig. Tack vare l\u00e5tskatten och musikernas auktoritet och kunnande hamnar mitt betyg p\u00e5 angiven niv\u00e5 efter viss tvekan.\u00a0 Min m\u00e5ttstock \u00e4r den spelning han och bandet gjorde p\u00e5 Skeppsholmen 2015, vars [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":{"0":"post-112692","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112692","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112692"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112692\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112718,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112692\/revisions\/112718"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112692"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112692"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112692"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}