{"id":112610,"date":"2017-10-09T16:37:14","date_gmt":"2017-10-09T14:37:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112610"},"modified":"2017-10-09T17:07:14","modified_gmt":"2017-10-09T15:07:14","slug":"the-phantom-of-the-opera-pa-goteborgsoperan-grandiost-iscensatt-storsatsning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112610","title":{"rendered":"The Phantom Of The Opera p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan – Grandiost iscensatt storsatsning"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foton Mats B\u00e4cker<\/p>\n

Av\u00a0<\/strong>Andrew Lloyd Webber<\/p>\n

S\u00e5ngtexter:\u00a0<\/strong>Charles Hart och Richard Stilgoe<\/p>\n

sjungs p\u00e5 engelska, svensk \u00f6vers\u00e4ttning p\u00e5 textmaskin<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0<\/strong>Lars Sj\u00f6berg<\/p>\n

Manus:\u00a0<\/strong>Richard Stilgoe och Andrew Lloyd Webber (baserat p\u00e5 roman Gaston Leroux fr\u00e5n 1910)<\/p>\n

Dirigent:\u00a0<\/strong>Nick Davies, Bjorn Dobbelaere, Cathrine Winnes<\/p>\n

Regi:\u00a0<\/strong>Tiina Puumalainen<\/p>\n

Scenografi:\u00a0<\/strong>Seppo J\u00e4rvinen<\/p>\n

Koreografi:\u00a0<\/strong>Osku Heiskanen<\/p>\n

Kostymdesign:\u00a0<\/strong>Teemu Nurmelin<\/p>\n

Premi\u00e4r 23\/9 2017, spelas till och med 20\/5<\/p>\n

D\u00e5 jag var upptagen premi\u00e4rkv\u00e4llen och f\u00f6rest\u00e4llningen d\u00e4rp\u00e5, \u00e4r mina intryck h\u00e4mtade fr\u00e5n 5 oktober. Utan lokalpatriotisk rodnad fastsl\u00e5s att omd\u00f6met v\u00e4rldsklass ligger n\u00e4ra till hands. I en upps\u00e4ttning som \u00e4r en samproduktion med Finlands nationalopera n\u00e5r man \u00e4nda in i kaklet. Vid h\u00e4nf\u00f6rt betraktande av denna resurskr\u00e4vande hybridform av musikal och opera, infinner sig fr\u00e5gan om f\u00f6rdelning av anslag i V\u00e4stra G\u00f6taland. Men kvalitet kostar och m\u00e5ste f\u00e5 kosta ett antal procent av regionens kulturbudget. V\u00e4rldens kanske mest popul\u00e4ra musikal, blir p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan publikt sett antagligen ett sj\u00e4lvspelande piano.\u00a0Phantom…<\/em> \u00e4r en audiovisuell fest om bitterhet och besatthet, h\u00e4mnd och passion.\u00a0 Helheten och f\u00f6rm\u00e5gan att ber\u00e4tta en kuslig historia, \u00e4r framg\u00e5ngsreceptet snarare \u00e4n fixstj\u00e4rnor.<\/p>\n

Under en s\u00e4song n\u00e4r er G\u00f6teborgsbaserade recensent sett \u00e5tminstone tre pj\u00e4ser, vars gemensamma n\u00e4mnare varit dekonstruktion (Utvandrarna, Flugorna\u00a0<\/em>och\u00a0Den goda m\u00e4nniskan fr\u00e5n Sezuan),<\/em> var det n\u00e5got av en befrielse att se ett scenkonstverk, som oemotst\u00e5ndligt drar in \u00e5sk\u00e5darna i en\u00a0 illusion, skapad f\u00f6r att vara trov\u00e4rdig.\u00a0 F\u00f6r n\u00e5gra timmar h\u00e4nf\u00f6rdes vi fullst\u00e4ndigt av musiken och agerandet, betagande k\u00f6r och sinnrik koreografi, \u00f6verd\u00e5dig listig scenografi och ber\u00f6rande duetter. M\u00e5h\u00e4nda konventionellt ber\u00e4ttande, dock med osviklig konstn\u00e4rlig kvalitet. Mitt s\u00e4llskap med erfarenhet av musikalen utomlands, var f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande m\u00e4rkbart imponerad.<\/p>\n

Musikaler erbjuder\u00a0 k\u00e4nslom\u00e4ssiga berg- och dalbanor, d\u00e4rf\u00f6r en f\u00f6rdel om en \u00e4r bl\u00f6dig och inte v\u00e4rjer sig f\u00f6r sentimentalitet. Av adlade snillet Lloyd Webber har jag sett Jesus Christ Superstar, Evita, Cats x 2 <\/em>och Song and Dance.\u00a0<\/em>Att f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen live h\u00f6ra v\u00e4lk\u00e4nda sentimentala ledmotiv – n\u00e5gra g\u00e5nger gr\u00e4nsade till det svulstiga\u00a0 – fr\u00e5n\u00a0Phantom of the Opera\u00a0<\/em>var en m\u00e4rklig speciell upplevelse. En\u00a0 driven dynamisk orkester med str\u00e5kar och slagverk i fokus f\u00f6rh\u00f6jde f\u00f6rst\u00e5s den positiva effekten. S\u00e5nginsatserna \u00e4r oklanderliga, oavsett om vi tittar p\u00e5 k\u00f6r eller solister. Att man tagit ut sv\u00e4ngarna och lagt in arior och k\u00f6rpartier som anst\u00e5r en fullskalig opera \u00e4r ingredienser v\u00e4rda rungande bifall. Joa Helgesson g\u00f6r den lidande, ober\u00e4kneliga och maskf\u00f6rsedda dompt\u00f6ren med bravur, \u00e4ven om han inte f\u00e5r de st\u00f6rsta ovationerna. Och de maktens herrar som st\u00e5r redo att ta \u00f6ver p\u00e5 Paris operahus 1881, i en lyckad rollbes\u00e4ttning med oldtimern Iwar Bergkvist i spetsen, ger oss en rad lustiga och fartfyllda scener. Tobias Ahlsell har en b\u00e5de\u00a0 komisk och r\u00f6rande roll. M\u00e5ste vara lika tacksamt att f\u00e5 sjunga ut sin f\u00f6r\u00e4lskelse, som att agera obekymrad yster beslutsfattare.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Enligt Nick Davies (som dirigerat flera av Lloyd Webbers musikaler) handlar det om en ung flickas uppvaknande. Och klassperspektivet (en dans\u00f6s med oanade resurser) b\u00f6r till\u00e4ggas, liksom hennes oskuldsfullhet och godhet. Regiss\u00f6ren fyller i med att just Christine har i sitt liv tre k\u00e4rlekar, alla lika om\u00f6jliga. F\u00f6rem\u00e5len f\u00f6r dem: hennes d\u00f6de far, barndomsv\u00e4nnen som blivit finansi\u00e4r och den frestande l\u00e4rom\u00e4staren g\u00f6md i k\u00e4llaren. V\u00e4rt att begrunda att hon i uppg\u00f6relsen sjunger om att vara r\u00e4dd f\u00f6r fantomens f\u00f6rvridna sj\u00e4l, inte hans vanst\u00e4llda ansikte (skillnad mot tematiken i\u00a0Elefantmannen)<\/em> S\u00e5 det \u00e4r inte fel att p\u00e5st\u00e5 att Sofia Asplund\u00a0 har den st\u00f6rsta huvudrollen.\u00a0 Sedan hon blev klar med sin utbildning f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan har hon haft fullt upp, vilket inte \u00e4r det minsta konstigt. Hon \u00e4r p\u00e5 god v\u00e4g att bli n\u00e5gon man vallf\u00e4rdar f\u00f6r att uppleva, trots\u00a0 f\u00e5 \u00e5r i yrket. Str\u00e5lande s\u00e5ng och rikt k\u00e4nsloregister uppvisas av Asplund, vars prestation renderade i exalterade utrop fr\u00e5n publiken.<\/p>\n

Scenografiska l\u00f6sningarna \u00e4r ett under av kreativitet med hela f\u00e4rgskalan och roterande moduler. Handlingen \u00e4ger rum i brytningstiden mellan den viktorianska och romantiska eran, n\u00e5got som ger upphov till flera psykologiserande tr\u00e5dar.\u00a0 Vad som\u00a0 frapperar och bygger samman\u00a0 \u00e4r pendlingarna mellan ljus och m\u00f6rker, mellan det skojiga och det ot\u00e4cka (takkronans f\u00e4rd en s\u00e4llsam \u00f6verraskning). Skiftningarna av st\u00e4mningar \u00e4r rasande skickligt gjorda,\u00a0 involverar samtliga p\u00e5 och bakom scen i snabba kontraster. Bortsett fr\u00e5n m\u00e4ktig musik att ryckas med i och allt \u00f6gongodis, ska det finska teamet harangeras f\u00f6r att perfekt ha f\u00e5tt till n\u00e4mnda pendelr\u00f6relser. Sj\u00e4lvklart har d\u00e4rtill exempelvis kostymansvariga jobbat f\u00f6r h\u00f6gtryck, vilket inte undgick oss.<\/p>\n

Medverkande i urval:\u00a0<\/strong>Joa Helgesson\/ Fred Johansson,\u00a0 Sofia Asplund\/ Frida Engstr\u00f6m\/ Hanna- Liina V\u00f6sa,\u00a0 Tobias Ahlsell\/ John Martin Bengtsson,\u00a0 David Lundqvist, Anders W\u00e4ngdahl, Karolina Andersson\/ Mia Karlsson\/ Hanna-Llena Haapam\u00e4ki,\u00a0 Iwar Bergkwist\/ Dardan Bakraqi,\u00a0 Erika Sax, Micaela Sj\u00f6stedt och Lars Hjertner.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foton Mats B\u00e4cker Av\u00a0Andrew Lloyd Webber S\u00e5ngtexter:\u00a0Charles Hart och Richard Stilgoe sjungs p\u00e5 engelska, svensk \u00f6vers\u00e4ttning p\u00e5 textmaskin \u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0Lars Sj\u00f6berg Manus:\u00a0Richard Stilgoe och Andrew Lloyd Webber (baserat p\u00e5 roman Gaston Leroux fr\u00e5n 1910) Dirigent:\u00a0Nick Davies, Bjorn Dobbelaere, Cathrine Winnes Regi:\u00a0Tiina Puumalainen Scenografi:\u00a0Seppo J\u00e4rvinen Koreografi:\u00a0Osku Heiskanen Kostymdesign:\u00a0Teemu Nurmelin Premi\u00e4r 23\/9 2017, spelas till och med 20\/5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-112610","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112610","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112610"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112610\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112617,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112610\/revisions\/112617"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112610"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112610"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112610"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}