{"id":112539,"date":"2017-10-03T17:20:59","date_gmt":"2017-10-03T15:20:59","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112539"},"modified":"2017-10-03T17:20:59","modified_gmt":"2017-10-03T15:20:59","slug":"teaterrecension-omfamningar-pa-teater-galeasen-staller-fragan-vad-ska-hela-den-har-skiten-vara-bra-for","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112539","title":{"rendered":"Teaterrecension: Omfamningar p\u00e5 Teater Galeasen st\u00e4ller fr\u00e5gan: \u201dVad ska hela den h\u00e4r skiten vara bra f\u00f6r?\u201d"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/image003.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/image003-215x300.jpg\" alt=\"\" width=\"215\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-112540\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/image003-215x300.jpg 215w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/image003.jpg 430w\" sizes=\"auto, (max-width: 215px) 100vw, 215px\" \/><\/a><\/p>\n<p><strong>Omfamningar <\/strong><br \/>\nAs Ivan Vyrypaev<br \/>\nTeater Galeasen, premi\u00e4r m\u00e5ndagen den 2 oktober 2017<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Staffan Skott\/Ghost<br \/>\nBearbetning Mia Winge\/Olof Hanson<br \/>\nRegi Olof Hanson<br \/>\nRum Fridjon Rafnsson<br \/>\nMusik\/Ljudbild Stefan Johansson<br \/>\nLjus Mira Svanberg<br \/>\nKostym Matilda Hyttsten<br \/>\nMask Anna Olofson<br \/>\nDramaturg Mia Winge<br \/>\nRegiassistent Anna-Lo Fjellstr\u00f6m<br \/>\nAskulant Agnes Norlin<br \/>\nPraktikant Lisa Lassen<br \/>\nScentekniker Fabian Grytt<br \/>\nAffischfoto Cato Lein<br \/>\nAffisch\/Grafisk form Jan Larsson<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llningsbilder Markus G\u00e5rdner<br \/>\nMarknadsf\u00f6ring Maria Edwall<br \/>\nProducent Joakim Bayoumi Karlsson<br \/>\nTeaterchef Sophia Artin<br \/>\nF\u00f6rlag Colombine<br \/>\nMedverkande Simon Reithner (Charlie), Maja Rung (Monika), Alexandra Drotz Ruhn (Emmy)<\/p>\n<p>N\u00e4r det g\u00e4ller det existensiella i att vara m\u00e4nniska kan saker och ting ganska l\u00e4tt sp\u00e5ra ut. Framf\u00f6rallt blir det komplicerat om man genuint st\u00e4ller sig fr\u00e5gor om varf\u00f6r man finns och vad meningen med livet \u00e4r. Dessutom beh\u00f6ver man en bra metod f\u00f6r att n\u00e5 fram till n\u00e5got svar. Man vill ju inte g\u00e4rna tappa suget redan innan man kunnat besluta sig f\u00f6r n\u00e5got. Kv\u00e4llens Omfamningar gav en hel del svar p\u00e5 tal i dessa stora fr\u00e5gor. <\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/omfamningar.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/omfamningar-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"alignright size-medium wp-image-112541\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/omfamningar-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/omfamningar.jpg 400w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r uppbyggd i en monologisk ber\u00e4ttarform, d\u00e4r varje sk\u00e5despelare ber\u00e4ttar sin egen historia ur ett tredje-person-perspektiv (han, hon, den och det). Det blir d\u00e4rmed n\u00e5got h\u00e4rligt l\u00e4ttsamt \u00f6ver livs\u00f6dena eftersom det k\u00e4nns som om n\u00e5gon kontinuerligt anstr\u00e4nger sig f\u00f6r att ber\u00e4tta en saga med 4 personers perspektiv i \u00e5tanken. Det h\u00e4grar ocks\u00e5 en komisk ton \u00f6ver det hela, n\u00e4r man sj\u00e4lv s\u00e4ger \u201dCharlie k\u00e4nner att\u2026\u201d och d\u00e4refter visar med hela kroppen hur man menar. Ber\u00e4ttelserna \u00e4r i bland frist\u00e5ende och ibland sammanfl\u00e4tas deras \u00f6den. Upps\u00e4ttningen \u00e4r tragikomisk och ironisk n\u00e4sta helt genomg\u00e5ende, vilket \u00e4r en smart metod f\u00f6r att kunna engagera en livsfilosofi. Det \u00e4r ocks\u00e5 en f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att man ska orka med att bli ber\u00f6rd av den \u201dplastiga j\u00e4vla skitv\u00e4rlden\u201d som samtliga sk\u00e5despelare f\u00f6rmedlar genom sina karakt\u00e4rer. Det \u00e4r en stor prestation av sk\u00e5despelarna att de inte f\u00f6rlorar tempo under de 105 minuterna utan paus. Personligen hade jag f\u00f6redragit en kortare paus, men ingen skugga p\u00e5 akt\u00f6rerna f\u00f6r den skull.<\/p>\n<p>Manuset \u00e4r sannerligen cyniskt, men jag kan inte p\u00e5st\u00e5 att Ivan Vyrypaev p\u00e5 n\u00e5got vis har fel i att v\u00e5ga fr\u00e5ga om det verkligen finns en mening med livet och om vi inte alla lite till mans undrar \u00f6ver varf\u00f6r vi verkligen lever. Alla ideal s\u00e4tts p\u00e5 sin spets och m\u00e4nniskans verkliga inre liv ifr\u00e5gas\u00e4tts grundligen. \u201d Varf\u00f6r g\u00f6r jag alla dessa misstag hela tiden och l\u00e4r mig ingenting\u201d. Dessutom ligger det ju i tiden att folk sannerligen har massvis med polare att ta en \u00f6l med, men ingen riktig v\u00e4n att verkligen prata med. Vi investerar i det ytliga n\u00e4r det \u00e4r det viktiga som beh\u00f6vs n\u00e4r livet faller i sm\u00e5 bitar. F\u00f6r vad g\u00f6r man n\u00e4r man \u201d\u2026bara \u00e4r en vanlig snubbe utan perspektiv\u201d.<\/p>\n<p>Samtliga karakt\u00e4rer upplever att de g\u00f6r bort sig i sina liv och inte riktigt vet hur de ska komma vidare. Det gemensamma svaret f\u00f6r dem \u00e4r att kosmos r\u00f6st s\u00f6ker upp dem med svar p\u00e5 skilda vis. D\u00e4remot s\u00e4ger livskraften till dem alla att ska man vidare s\u00e5 m\u00e5ste de komma ut p\u00e5 andra sidan av problemen och det g\u00f6r man enbart genom att g\u00e5 igenom helvetet. \u201dLyckan kan bara n\u00e5s genom att man lider sig igenom det\u201d. Ett religi\u00f6st budskap som innefattar livserfarenhet.<\/p>\n<p>Samtliga sk\u00e5despelare g\u00f6r genuina tolkningar och gott genomf\u00f6rda blandningar av \u00f6dets ironi och allvar. Simon Reithner (Charlie) g\u00f6r dessutom en enast\u00e5ende tolkning av en man som tappar fotf\u00e4stet efter att ha bedragit och stulit fr\u00e5n sin fru. Hans f\u00f6rm\u00e5ga att h\u00e4mta in mimiken och l\u00e5ta k\u00e4nslorna h\u00e4nga kvar innan han byter riktning, var enast\u00e5ende. Han fick mig att le och bli sorgsen samtidigt. Jag k\u00e4nde hur hans k\u00e4nslor n\u00e5dde mig och speglade mig i honom.<\/p>\n<p>Vad livets mening helt och fullt \u00e4r ger inte f\u00f6rest\u00e4llningen tydliga svar p\u00e5. Men det \u00e4r befriande i sig. Alla famnar vi efter n\u00e4rhet och trygghet och en famn att k\u00e4nna oss trygga i s\u00e4ger manuset. Samtidigt orkar vi l\u00e4gga ner s\u00e5 mycket tid p\u00e5 ytligheter som inte \u00e4r viktigt. Jag kan inget annat \u00e4n h\u00e5lla med om att v\u00e5r tids kindpussanden, fj\u00e4skanden och inst\u00e4llsamhet \u201d\u2026\u00e4r ett j\u00e4vla larv\u201d som vi inte beh\u00f6ver uppeh\u00e5lla oss med. F\u00f6r jag tror att det finns saker i oss som m\u00e5ste f\u00e5 lov att d\u00f6 bort, f\u00f6r att vi ska kunna leva p\u00e5 riktigt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Omfamningar As Ivan Vyrypaev Teater Galeasen, premi\u00e4r m\u00e5ndagen den 2 oktober 2017 \u00d6vers\u00e4ttning Staffan Skott\/Ghost Bearbetning Mia Winge\/Olof Hanson Regi Olof Hanson Rum Fridjon Rafnsson Musik\/Ljudbild Stefan Johansson Ljus Mira Svanberg Kostym Matilda Hyttsten Mask Anna Olofson Dramaturg Mia Winge Regiassistent Anna-Lo Fjellstr\u00f6m Askulant Agnes Norlin Praktikant Lisa Lassen Scentekniker Fabian Grytt Affischfoto Cato Lein [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[13456,4955,7643],"class_list":{"0":"post-112539","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-omfamningar-pa-teater-galeasen","10":"tag-scenkonst","11":"tag-teaterkritik","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112539","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112539"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112539\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112542,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112539\/revisions\/112542"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112539"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112539"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112539"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}