{"id":112532,"date":"2017-10-03T21:15:10","date_gmt":"2017-10-03T19:15:10","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112532"},"modified":"2017-10-03T21:15:10","modified_gmt":"2017-10-03T19:15:10","slug":"flugorna-pa-goteborgs-stadsteater-utdragen-ironisk-grimas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112532","title":{"rendered":"Flugorna p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater – Utdragen ironisk grimas"},"content":{"rendered":"

\"\"Foto Ola Kjelbye<\/a><\/strong><\/p>\n

Flugorna<\/strong><\/p>\n

Premi\u00e4r 30\/9<\/p>\n

Av: Jean-Paul Sartre<\/strong><\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0<\/strong>Eyvind Johnson<\/p>\n

Regi:\u00a0<\/strong>Angelina Stojcevska<\/p>\n

Scenografi:\u00a0<\/strong>Angelina Stojcevska och Ane Asheim<\/p>\n

Mask & Kostym:\u00a0<\/strong>Ane Asheim<\/p>\n

Ljus:\u00a0<\/strong>Sara Henriksson<\/p>\n

Musik:\u00a0<\/strong>arrangerad av Hampus Hallberg och Angelina Stojcevska (f\u00f6rutom vad som anges i programh\u00e4ftet)<\/p>\n

Spelas till och med 11\/11 p\u00e5 Lilla scen<\/p>\n

Undrar vad Tommy Berggren hade tyckt, han vars g\u00e4rning m\u00e4sterligt inriktats p\u00e5\u00a0 f\u00f6rt\u00e4tad realistisk st\u00e4mning. Varf\u00f6r impulsen att b\u00f6rja med honom? Jo,\u00a0 f\u00f6r att han s\u00e5gs i korsningen S\u00f6dra V\u00e4gen\/ Berzeliigatan i utkanten av motst\u00e5ndet kring nazistdemonstrationen, troligen p\u00e5 promenad fr\u00e5n Bokm\u00e4ssan till teaterhuset vid G\u00f6taplatsen. Norska f\u00e4rska stj\u00e4rnskottet Stojcevska har satt sina regiklor i\u00a0 Sartres kultf\u00f6rklarade debutpj\u00e4s, skriven mitt under andra v\u00e4rldskrigets fasor. Se d\u00e4r en slumpm\u00e4ssig koppling till en h\u00e4ndelserik l\u00f6rdag\u00a0 i G\u00f6teborg, fylld av farh\u00e5gor och ilska, liv och r\u00f6relse. Denna version av\u00a0Flugorna\u00a0<\/em>lanseras som ”grekiskt murder mystery generationsdrama”.<\/p>\n

Handlingen i\u00a0Flugorna<\/em>, medges vara s\u00e5v\u00e4l f\u00f6rvirrande som av underordnad betydelse, n\u00e5got som Hampus Hallberg f\u00f6rmedlar i en av m\u00e5nga blinkningar till publiken.\u00a0 K\u00e4nde till att den franske existentialisten f\u00f6rlagt sitt id\u00e9drama till den grekiska mytologin, att han kretsat kring fr\u00e5gor om skuld och skam, hat och h\u00e4mnd. Inte olikt Hamlet, \u00e4r det myten om kvalfyllda grubblande Orestes och hans syster Elektra vi bevittnar. Regiss\u00f6ren har valt att sl\u00e5 an en lekfull\u00a0 ton, vilket tar udden av de grymheter\u00a0 som utspelas. \u00c4r en motsatt estetik gentemot vad\u00a0 som genomsyrade Lars Nor\u00e9ns Orestien <\/em>p\u00e5 Folkteatern.\u00a0 Produktionen s\u00e4gs pr\u00e4glad av hipster-punk.\u00a0 Sk\u00e5despelarna har gr\u00e4lla \u00e5tsittande kl\u00e4der, peruker och plat\u00e5dojor. Finns i princip ingen dekor, d\u00e4remot flera musikinstrument. P\u00e5 den v\u00e4lvda v\u00e4ggen bakom scenen\u00a0 en neonslinga formad till ett SOS.<\/p>\n

Baren \u00e4r \u00f6ppen under hela f\u00f6rest\u00e4llningen. Sk\u00e5despelarna jagar varandra i ett p\u00e5g\u00e5ende kreativt flow, \u00e4ven n\u00e4r det proklamerats uppeh\u00e5ll i v\u00e4ntan p\u00e5 n\u00e4sta akt. Tilltalet \u00e4r intimt och avsp\u00e4nt. En minipaus introduceras komiskt: ”l\u00f6s inte de stora konflikterna nu”. B\u00f6rjan och slut binds ihop med h\u00f6gtrycksdammsugare, gummiborstar och sp\u00e4nner. Det sl\u00f6sas\u00a0 med teaterblod. T\u00e4nker att det p\u00e5minner om spels\u00e4ttet man g\u00e4rna praktiserar p\u00e5 Galeasen. Upps\u00e4ttningen har mycket musik i sig, dels\u00a0 fr\u00e5n exempelvis Richard Hawley (Pulp med mera), Kinks, Frank Sinatra, Gluck, Wagner, dels naiva elektroniska kompositioner signerade Hampus Hallberg p\u00e5 e-pad, gitarr och klaviatur. I sm\u00e5 portioner \u00e4r hans s\u00e5ng och ackord ett kul grepp som inramar monologer och v\u00e5ldsam action. Men blir f\u00f6r mycket av avskalade upprepningar och t\u00e5lamodspr\u00f6vande omtagningar. Mosande av k\u00e5lhuvuden \u00e4r ett av flera liknande inslag, vars utrymme borde halverats.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

St\u00f6rsta nackdelen \u00e4r s\u00e5ledes formatet. Att bokstavligt talat vara inst\u00e4ngd i k\u00e4llaren i \u00f6ver tre timmar g\u00f6r att mottagligheten gradvis sipprar ur, recensenten l\u00e4ngtar till sist ut. Upprepningar in absurdum var legio, vilket blev tr\u00f6ttsamt till slut.\u00a0 Tror att jag skulle vara odelat f\u00f6rtjust om f\u00f6rest\u00e4llningen kortats v\u00e4sentligt.\u00a0 Detta experimenterande\u00a0 anti-naturalistiska drama om skuld och m\u00e4nsklighetens sorgliga of\u00f6rm\u00e5ga att l\u00e4ra av historien, l\u00e4gger fram viktiga sp\u00f6rsm\u00e5l. Hur besegrar vi det onda?” M\u00e4nniskor \u00e4r f\u00f6dda fria men vet inte om det”, utropar g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng Isak Holmen S\u00f6rensens rollfigur. Vi p\u00e5minns \u00e5tskilliga g\u00e5nger om att flugor \u00e4r en metafor f\u00f6r skuldk\u00e4nslor, vars uppkomst beror p\u00e5 vetskapen om att ha kunnat hindra ondskan. Vidare \u00e4r \u00e5nger, ansvar och inte minst motst\u00e5nd s\u00e5dant som bubblar i en m\u00e4rklig pj\u00e4skonstruktion.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna \u00e4r v\u00e4rda\u00a0 stort ber\u00f6m, utg\u00e5r fr\u00e5n att de njuter varje \u00f6gonblick. \u00c5 ena sidan kliver de ur dramatiken genom blinkningar till oss. \u00c5 andra sidan orgiastiska omtumlande hopp, ner i den undervegetation d\u00e4r vansinne och psykos g\u00e5r hand i hand.\u00a0 Kvinnorna p\u00e5 scen – Kim Theodoridou Bergqvist och Melina Tranulis (norsk accent) –\u00a0 t\u00f6mmer sig fullst\u00e4ndigt i utbrott som str\u00e4ckts ut l\u00e4ngre \u00e4n vad man tror \u00e4r m\u00f6jligt. De visar upp en enorm, n\u00e4stan obegriplig teknik n\u00e4r aggressioner n\u00e5r sitt maximum. Isak Holmen S\u00f6rensen imponerar som skrajsen skr\u00e4vlande superhj\u00e4lte, medan\u00a0 Hampus Hallberg tilldelats funktionen som cool ber\u00e4ttare, guide och st\u00e5tlig f\u00f6rl\u00f6sare; uppdrag han sj\u00e4lvklart bem\u00e4strar. Att kvartetten slutligen under ”mysiga former” f\u00f6renas i en klibbig samexistens kr\u00e4landes p\u00e5 golvet,\u00a0 utg\u00f6r i sig den ultimata ironiska kommentaren.<\/p>\n

Medverkande:\u00a0<\/strong>Isak Holmen S\u00f6rensen, Kim Theodoridou Bergquist, Hampus Hallberg och Melina Tranulis.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Ola Kjelbye Flugorna Premi\u00e4r 30\/9 Av: Jean-Paul Sartre \u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0Eyvind Johnson Regi:\u00a0Angelina Stojcevska Scenografi:\u00a0Angelina Stojcevska och Ane Asheim Mask & Kostym:\u00a0Ane Asheim Ljus:\u00a0Sara Henriksson Musik:\u00a0arrangerad av Hampus Hallberg och Angelina Stojcevska (f\u00f6rutom vad som anges i programh\u00e4ftet) Spelas till och med 11\/11 p\u00e5 Lilla scen Undrar vad Tommy Berggren hade tyckt, han vars g\u00e4rning m\u00e4sterligt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-112532","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112532","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112532"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112532\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112550,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112532\/revisions\/112550"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112532"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112532"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112532"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}