{"id":112492,"date":"2017-10-01T21:18:27","date_gmt":"2017-10-01T19:18:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112492"},"modified":"2017-10-01T21:27:24","modified_gmt":"2017-10-01T19:27:24","slug":"klatterbaronen-pa-angereds-teater-skadespelarna-den-stora-behallningen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112492","title":{"rendered":"Kl\u00e4tterbaronen p\u00e5 Angereds Teater &#8211; Sk\u00e5despelarna den stora beh\u00e5llningen"},"content":{"rendered":"<p><strong>Kl\u00e4tterbaronen<\/strong><\/p>\n<p><strong>Bl\u00e5 St\u00e4llet Angered<\/strong><\/p>\n<p>Premi\u00e4r 29\/9 2017<\/p>\n<p>Fritt efter romanen med samma namn av Italo Calvino<\/p>\n<p><strong>Manus:\u00a0<\/strong>Nicolas Kolovos<\/p>\n<p><strong>Regi:\u00a0<\/strong>\u00d6lleg\u00e5rd Groundstroem<\/p>\n<p><strong>Scenografi:\u00a0<\/strong>Ulrich Hillebrand<\/p>\n<p><strong>Ljus och ljud:\u00a0<\/strong>Martin Fremling och Reinhold Erzmoneit<\/p>\n<p><strong>Kostym:\u00a0<\/strong>Paola Holmer<\/p>\n<p>Fr\u00e5n 15 \u00e5r, spelas till och med 8\/12<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/24735054-rsKvB.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112493\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/24735054-rsKvB-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/24735054-rsKvB-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/24735054-rsKvB-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/24735054-rsKvB-1024x682.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/24735054-rsKvB.jpg 1400w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a> Foton Ulrich Hillebrand<\/p>\n<p>Av italienaren Calvino har jag endast l\u00e4st\u00a0<em>Om en vinternatt en resande.\u00a0<\/em> Den filosofiska saga, han skrev sent 50-tal, som Angereds Teater utg\u00e5tt fr\u00e5n,\u00a0 ing\u00e5r i en tredelad svit.\u00a0 Huvudpersonen har en \u00f6desdiger\u00a0 dispyt vid middagsbordet med sina f\u00f6r\u00e4ldrar, vilket f\u00e5r till f\u00f6ljd att han v\u00e4ljer att tillbringa resten av livet i tr\u00e4d.\u00a0 Tolv\u00e5rige Cosimo som v\u00e4xer upp i en adelsfamilj p\u00e5 1700-talet , v\u00e4grar efter incidenten at befinna sig p\u00e5 markniv\u00e5.\u00a0 Om hans fortl\u00f6pande vederm\u00f6dor och hur han h\u00e5ller sig vid liv, f\u00e5r vi veta av hans yngre bror.<\/p>\n<p>I sina otroligt ambiti\u00f6sa, offentliga anteckningar s\u00e4ger regiss\u00f6ren, att hon velat f\u00f6rl\u00e4gga handlingen till fyra epoker, genom att i form av \u00e5rstider g\u00f6ra nedslag i fyra specifika \u00e5rtal: romanens tid 1766, revolutions\u00e5ret 1848, andra v\u00e4rldskrigets utbrott 1939 samt i ett oavslutat nu vars tidsangivelse blivit 2018. \u00a0 Grounstroem motiverar och exemplifierar sina val, bifogar tips p\u00e5 filmer, musik och b\u00f6cker. En\u00a0 k\u00f6ns\u00f6verskridande tidssvepande roman av Virginia Woolf\u00a0<em>(Orlando)<\/em>, vars filmversion jag sett, n\u00e4mns i hennes dokument som huvudinfluens.<\/p>\n<p>Tillsammans med regiss\u00f6ren vill manusf\u00f6rfattaren Nicolas Kolovos (\u00a0<em>Himmel \u00f6ver G\u00f6teborg)\u00a0<\/em> ber\u00e4tta om identitetsskapande, frihetsl\u00e4ngtan och m\u00e4nskliga villkor; genom i italiensk roman befintlig ramhandling. I pj\u00e4sen diskuteras mer eller mindre uttalat fr\u00e5gor om oberoende och anpassning, drifter och beg\u00e4r, konflikten mellan individ och kollektiv och n\u00f6dv\u00e4ndigheten i att ing\u00e5 och bidra till v\u00e5rt gemensamma samh\u00e4llsbygge. Vidare inkluderas\u00a0 det destruktiva i form av klassklyftor, f\u00f6rtryck och v\u00e5ldsamma historiska f\u00f6r\u00e4ndringar (krig och dylikt). Som motpol smyckas <em>Kl\u00e4tterbaronen<\/em>, med\u00a0 sk\u00f6nhet och njutning, lust och nyfikenhet.\u00a0 De tre sk\u00e5despelarna p\u00e5 marken g\u00f6r uppemot ett tiotal hastiga kl\u00e4dbyten. \u00c4r full av beundran \u00f6ver det enorma arbete som kostym\u00f6ren Paola Holm\u00e9r utr\u00e4ttat. Mycket tyg fr\u00e5n olika stilepoker virvlar omkring p\u00e5 den \u00f6msom upplysta, \u00f6msom beskuggade rektangul\u00e4ra scenen.<\/p>\n<p>Finns s\u00e5lunda V\u00c4LDIGT M\u00c5NGA ing\u00e5ngar som kompletterar ordinarie l\u00e4rarhandledning., ett tiosidigt bonusmaterial spr\u00e4ngfyllt med fakta, id\u00e9er och konstn\u00e4rliga reflektioner. Om jag f\u00f6rst\u00e5tt r\u00e4tt \u00e4r manus ett best\u00e4llningsverk f\u00f6r denna upps\u00e4ttning. Om angivna bitar fallit p\u00e5 plats rent sceniskt, skulle det kunna ha blivit fantastiskt, kanske \u00e4nnu b\u00e4ttre \u00e4n\u00a0<em>Hela v\u00e4gen hem\u00a0<\/em>p\u00e5 Backa Teater 2006. Vad som h\u00e4nder under drygt halvannan timme i den spati\u00f6sa fyrkant som utg\u00f6r scen, \u00e4r mest en f\u00f6rvirrande kavalkad av laddade m\u00f6ten\u00a0 mellan ytligt tecknade karakt\u00e4rer.\u00a0 Ett par meter \u00f6ver golvniv\u00e5 huserar den okuvliga huvudpersonen vars viga rollfigur g\u00f6rs av en kvinna, n\u00e4mligen Fredrika Nyman Moberg som spelar l\u00e4ttsamt och infallsrikt. Hon iakttar och kommenterar, blir f\u00f6r\u00e4lskad och adresserad. Ett tre kilometer l\u00e5ngt rep har tvinnats som ett finmaskigt rutat n\u00e4t, ett n\u00e4t som sviktar n\u00e4r Cosimo r\u00f6r sig smidigt. I n\u00e4tkonstruktionen \u00e4r gunga och repstegar f\u00e4stade.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/24735063-FoIzi.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112517\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/24735063-FoIzi-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/24735063-FoIzi-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/24735063-FoIzi-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/24735063-FoIzi-1024x682.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/10\/24735063-FoIzi.jpg 1400w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>\u00c4r en uppvisning i fysisk frustande teaterkonst, vars uttolkare gjorde mig oerh\u00f6rt imponerad. Vid varje replikv\u00e4xling och varje konfrontation, gjorde de fyra medverkande intryck.\u00a0 Man fullf\u00f6ljde\u00a0 f\u00f6rh\u00e5llningsorder om att nagla fast publiken i denna ganska l\u00e5nga enaktare. Utan dessa suver\u00e4na sk\u00e5despelare med olika icke-svenskt temperament och m\u00e4rkbar brytning (tydlig diktion men \u00e4nd\u00e5 sv\u00e5rt att uppfatta alla repliker), hade\u00a0<em>Kl\u00e4tterbaronen\u00a0<\/em>riskerat att bli fattigare. Dynamiske Sergrej Merkusjev har synts i m\u00e5nga engagerande roller runt om i G\u00f6teborg, medan \u00f6vriga var nya ansikten f\u00f6r mig. Nawar Hermiz Al-Amarin sprungen ur Angereds Teaterskola, var en stor positiv \u00f6verraskning, sannolikt\u00a0 p\u00e5 god v\u00e4g mot landets st\u00f6rre scener. En annan p\u00e5l\u00e4ggskalv i m\u00e5ngkulturella teater-Sverige heter Eleftheria Gerofoka.\u00a0 Avseende kompetens \u00e4ger hon tillr\u00e4ckliga resurser, f\u00f6r att g\u00f6ra samma resa som Evin Ahmad gjort.<\/p>\n<p><strong>Medverkande:\u00a0<\/strong>Fredrika Byman Moberg, Eleftheria Gerofoka, Nawar Hermiz Al-Amarin och Sergej Merkusjev.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Kl\u00e4tterbaronen Bl\u00e5 St\u00e4llet Angered Premi\u00e4r 29\/9 2017 Fritt efter romanen med samma namn av Italo Calvino Manus:\u00a0Nicolas Kolovos Regi:\u00a0\u00d6lleg\u00e5rd Groundstroem Scenografi:\u00a0Ulrich Hillebrand Ljus och ljud:\u00a0Martin Fremling och Reinhold Erzmoneit Kostym:\u00a0Paola Holmer Fr\u00e5n 15 \u00e5r, spelas till och med 8\/12 Foton Ulrich Hillebrand Av italienaren Calvino har jag endast l\u00e4st\u00a0Om en vinternatt en resande.\u00a0 Den filosofiska [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-112492","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112492","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112492"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112492\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112521,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112492\/revisions\/112521"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112492"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112492"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112492"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}