{"id":112383,"date":"2017-09-25T19:31:03","date_gmt":"2017-09-25T17:31:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112383"},"modified":"2017-09-28T13:30:24","modified_gmt":"2017-09-28T11:30:24","slug":"112383","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112383","title":{"rendered":"Bokrecension: Ett m\u00f6jligt liv : ang\u00e5ende Vilhelm Ekelunds ovidl\u00e5denhetst\u00e4nkande"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Ett m\u00f6jligt liv : ang\u00e5ende Vilhelm Ekelunds ovidl\u00e5denhetst\u00e4nkande
\n<\/a>F\u00f6rfattare:\u00a0Ulf I. Eriksson (f\u00f6rord av Per Erik Ljung)
\nUtgiven:\u00a0September 2017
\nFormgivare:\u00a0M\u00e5ns Adolfsson
\nISBN: 9789198331912
\nF\u00f6rlag:\u00a0Exempla<\/a><\/p>\n

Jag vill med n\u00e5gra v\u00e4l – eller mindre v\u00e4l, vad vet jag – avv\u00e4gda m\u00e5tt och steg f\u00f6rs\u00e4tta mig i en underl\u00e4gets position. Blotta strupen, kr\u00e4la i stoftet och stoffet. En orimlig underd\u00e5nighet, jag vet, men den kommer instinktivt av att jag intalar mig att min tankef\u00f6rm\u00e5ga och kunskap s\u00e4tter alltf\u00f6r sn\u00e4va gr\u00e4nser. Jag l\u00e4ser, liksom ni, utifr\u00e5n min givna utg\u00e5ngspunkt vilken dikterar villkoren f\u00f6r de m\u00f6jligheter som uppenbarar sig eller inte. I vanliga fall hindras jag inte av denna insikt och instinkt utan orerar och breder ut mig skrupell\u00f6st, men \u00e4ven om jag inte \u00e4r s\u00e4ker, misst\u00e4nker jag det har med en alltf\u00f6r djup och kanske osund v\u00f6rdnad att g\u00f6ra.<\/p>\n

N\u00e5, nog med all denna halvt om halvt patetiska och sj\u00e4lvf\u00f6rsvarsmekanismartade apologetik.<\/p>\n

Ulf I. Eriksson \u00e4r en av de m\u00e4nniskor som n\u00e4r jag n\u00e5tt vuxen \u00e5lder p\u00e5verkat mig djupast. Han s\u00e4llar sig till en skara med \u00e5tminstone Thomas Mann (Bergtagen), Dostojevskij (Br\u00f6derna Karamazov), ett f\u00f6rhoppningsvis livsl\u00e5ngt k\u00e4rlekspartnerskap och psykologen Per. Bergtagen tog mig vid handen, ledde in mig i och \u00f6ver ok\u00e4nda landskap, navigerade genom disparata tankegods- och banor och vidgade min f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r ideologier som s\u00e5dana. Dostojevskij var och \u00e4r i sin mustighet, med sin oerh\u00f6rda k\u00e4nsla f\u00f6r det m\u00e4nskliga psyket, n\u00e4rmast omv\u00e4lvande. Lika l\u00e4rorik som omskakande. Per var en ov\u00e4rderlig samtalspartner, \u00e4ven om jag v\u00e4l f\u00f6rst i efterhand ins\u00e5g v\u00e5ra sessioners betydelse.<\/p>\n

Men det \u00e4r Ulf I. och min partner som jag fortsatt \u00e5terv\u00e4nder till, \u00e4ven om en Karamazov-l\u00e4sning rycker n\u00e4rmare.<\/p>\n

Ett m\u00f6jligt liv \u2013 Ang\u00e5ende Vilhelm Ekelunds ovidl\u00e5tenhetst\u00e4nkande<\/em> \u00e4r upplagd och uppbyggd p\u00e5 ett f\u00f6r UIE (jag l\u00e5nar beteckningen fr\u00e5n Gunnar Lundin) karakt\u00e4ristiskt vis. \u00c4ldre texter fr\u00e5n exempelvis Gnosis, Ord & Bild, Res Publica samsas mellan p\u00e4rmarna med nytt material. Stilen \u00e4r omissk\u00e4nnelig och en fin ing\u00e5ng till b\u00e5de den och f\u00f6rfattarskapet som helhet \u00e4r f\u00f6r\u00f6vrigt Ett liv efter f\u00f6dseln. Om fria andars himmelska och tragiska erfarenhet. <\/em>Den \u00e4r koncis och dynamit.<\/p>\n

F\u00f6religgande bok \u00e4r inte annorlunda till stilen, men till inneh\u00e5llet. Knappast mindre explosiv och f\u00f6r mig \u00e4r det ett verk man ist\u00e4llet f\u00f6r choklad och blommor skulle vilja ta med som g\u00e5-bort-g\u00e5va. Ett av otaliga Ekelund-citat ur boken kommer v\u00e4l till pass: \u201dVerkligt sk\u00e4nka m\u00e4nniskorna n\u00e5got kan endast den, som f\u00f6r detta sk\u00e4nkandes skull med ett klart hj\u00e4rta \u00e4r i st\u00e5nd att kasta bort hvad han \u2013 m\u00e4nskligen \u2013 vet, att han sj\u00e4lf skulle varda hulpen\u201d. Elddopet.<\/p>\n

D\u00e4r UIE i Ett liv efter f\u00f6dseln<\/em> med hj\u00e4lp av Nietzsche, Meister Eckehart, B\u00f6hme med flera tecknar upp en annan <\/em>Jesus, en Jesus som \u201dv\u00e4nder sig mot [kyrkan] i sin f\u00f6rkunnelse, och som han l\u00e4rde sina l\u00e4rjungar att bek\u00e4mpa\u201d, utg\u00f6r ist\u00e4llet Vilhelm Ekelund samtalspartnern i Ett m\u00f6jligt liv<\/em>. Det som k\u00e4nnetecknar UIEs stil \u00e4r den, \u00e5tminstone mig veterligen, o\u00f6vertr\u00e4ffade f\u00f6rm\u00e5gan att v\u00e4va samman \u00e5tergivelser och citat f\u00f6r att framh\u00e4va egna st\u00e5ndpunkter. Han talar genom andras munnar, en buktalarstil om man s\u00e5 vill.<\/p>\n

F\u00f6r mig \u00e4r vad som karakteriserar hela f\u00f6rfattarg\u00e4rningen tanken, uppmaningen, skisseringen av m\u00f6jligheten till ett annat liv bortanf\u00f6r \u201d\u2026sj\u00e4lva den innersta principen f\u00f6r det hierarkiska \u2013 f\u00f6rment civila \u2013 samh\u00e4llet, det m\u00e5 sedan vara socialistiskt eller kapitalistiskt: hur servilitet, frivillig tr\u00e4ldom, f\u00f6d och sprids \u2013 inte bara bland samh\u00e4llets sj\u00e4lvh\u00f6gtidliga st\u00f6ttepelare.\u201d<\/p>\n

Med hj\u00e4lp av otaliga, oftast h\u00e4dang\u00e5ngna och alla g\u00e5nger sticksp\u00e5rsvandrande och motstr\u00e4viga individer, g\u00e5r han till angrepp mot sk\u00e5despelssamh\u00e4llet, konsumismen. Det \u00e4r l\u00e4rorikt inte bara tack vare att s\u00e5 mycket nytt st\u00e5r att finnas hos dessa skuggfigurer vilka, med vissa undantag och s\u00e5vitt jag f\u00f6rst\u00e5r, inte f\u00f6rekommer utanf\u00f6r vissa begr\u00e4nsade kretsar. G\u00e5r det m\u00f6jligen att s\u00e4ga att det \u00e4r en vitalisering av borttynande tankegods? Fr\u00e4mst drar jag l\u00e4rdom av att det skrivna i grund och botten \u00e4r oerh\u00f6rt skarpsinnigt. Att l\u00e4sa Ett m\u00f6jligt liv<\/em> \u00e4r kr\u00e4vande och stundom n\u00e4rmast kv\u00e4vande l\u00e4sning. Samtidigt v\u00e4lg\u00f6rande, vederkvickande. Det \u00f6ppnar upp f\u00f6r ett m\u00f6jligt liv som alternativ till det m\u00f6gliga.<\/p>\n

F\u00f6r mig handlar det om att tillsammans<\/em> med texterna f\u00f6rs\u00f6ka inventera livet, vad jag egentligen <\/em>g\u00f6r och framf\u00f6rallt: Varf\u00f6r. Jag kr\u00e4ks upp mig sj\u00e4lv av begreppet och f\u00f6rv\u00e4ntningen prestation<\/em>. Jag vill inte d\u00f6, jag vill bara inte leverera som Gran\u00e9r v\u00e4nligt konstaterat \u00e5t mig. Jag \u00e4r fientligt inst\u00e4lld till en ogenomt\u00e4nkt karri\u00e4rsstr\u00e4van, att hemfalla \u00e5t n\u00e5gon typ av streberi f\u00f6r str\u00e4vandets egen skull. Detta \u00e4r farligt att n\u00e4mna offentligt t\u00e4nker jag mig, om jag vill f\u00e5 en vettig karri\u00e4r sj\u00e4lv allts\u00e5. Se, d\u00e4r gick jag i f\u00e4llan. Men i denna samh\u00e4llsordning beh\u00f6ver man kontinuerligt fylla p\u00e5 penningpungen genom mer eller mindre os\u00e4kra f\u00f6rv\u00e4rvsarbeten. S\u00e5 \u00e4r det.<\/p>\n

Prestation och karri\u00e4r, det vill s\u00e4ga ett inr\u00e4ttande i ett profit-, vilken typ av profit det \u00e4n m\u00e5nde vara, inriktat kapitalistiska led, g\u00e5r hand i hand. Jag arbetar fortl\u00f6pande med mig sj\u00e4lv att underkuva de orimliga krav jag stundom st\u00e4llt och fortsatt st\u00e4ller p\u00e5 mig sj\u00e4lv. En livsl\u00e5ng psykisk sjukdom bringar n\u00e5gra nya perspektiv, men utomst\u00e5endes klarsyn, exempelvis vissa f\u00f6rfattares, \u00e4r ibland n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att verbalisera det man annars bara anar. <\/em><\/p>\n

B\u00f6ckerna \u00f6verlag, men s\u00e4rskilt tydligt i denna, st\u00e4ller sig p\u00e5 tv\u00e4ren mot prestationsprincipen, vilken \u00e4r t\u00e4tt sammanbunden med m\u00e5stet<\/em>. F\u00f6r mig blir det: Vi underkastas och underkastar oss. Vi skall prestera i livets alla <\/em>aspekter: v\u00e5rt tilldelade k\u00f6n st\u00e4ller krav, v\u00e5r barndom skall vara s\u00e5 och s\u00e5, karri\u00e4ren skall vara en fram\u00e5tr\u00f6relse, vuxenheten b\u00f6r inneh\u00e5lla vissa givna ingredienser, ja, vi skall \u00e4ven d\u00f6 under vissa f\u00f6rutbest\u00e4mda former: Bortgl\u00f6mda i n\u00e5gon sjukhusvr\u00e5 med en slang nedk\u00f6rd i halsen. En konstart i sig, visserligen.<\/p>\n

Det \u00e4r inte s\u00e5 att m\u00e5sten i sig \u00e4r negativa per se<\/em>, men att s\u00f6ka de springk\u00e4llor varur f\u00f6rv\u00e4ntningar str\u00f6mmar och samlar kraften som sveper med oss kan leda till frig\u00f6relse. Det ironiska \u00e4r att vi f\u00f6rv\u00e4ntas f\u00f6rb\u00e4ttra (optimera!) oss sj\u00e4lva genom olika f\u00f6r\u00e4ndringar \u2013 sociala, psykiska, fysiska \u2013 och att det finns snillrika tre-, fem- eller tiostegsprogram f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let. Och – h\u00e4ri ligger det tragikomiska – man m\u00e5ste prestera, man m\u00e5ste lyckas med vad det nu m\u00e5 vara. Att vara till lags \u2013 men inte f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

\u201dDen utopi han [Ekelund] framst\u00e4ller \u00e4r en moralisk utopi i s\u00e5 m\u00e5tto att den inneh\u00e5ller ett otidsenligt och \u201dom\u00f6jligt\u201d avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n allt vad makt och beundran, \u201dvinst och v\u00e4lde\u201d inneb\u00e4r; den v\u00e4nder sig instinktivt bort fr\u00e5n v\u00e5rt samh\u00e4lles innersta livsnerv, prestationsprincipen, f\u00f6r att ist\u00e4llet efterstr\u00e4va \u2019en gudomlig apati, en extatisk flegma\u2019\u201d.<\/p>\n

Liknande kritik finns det i allm\u00e4nhet en myckenhet av, men h\u00e4r sk\u00f6njer vi m\u00f6jligheterna till just ett m\u00f6jligt liv; <\/em>ett temperament, en livsh\u00e5llning d\u00e4r avvikandet i sig blir motst\u00e5nd. Ett m\u00f6jlighetssinne som \u00e4r \u201den f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rest\u00e4lla sig allt som lika g\u00e4rna kunde vara och inte f\u00e4sta st\u00f6rre vikt vid det som \u00e4r \u00e4n det som inte \u00e4r.\u201d<\/p>\n

\u201dMillion shapes and colours \/ Are storming inside your mind \/ Creating endless dimensions \/ Forming universes without walls.\u201d \u2013 Starchild, Wintersun<\/em>.<\/p>\n

Jag t\u00e4nker mig nuvarande kapitalistiska samh\u00e4llsform som v\u00e5r livsluft, s\u00e5 sj\u00e4lvklar och naturlig att vi blivit sj\u00e4lva dess sj\u00e4l, dess hj\u00e4rta som \u00e4nd\u00e5 sl\u00e5r bortom v\u00e5r kontroll. Vi lever innanf\u00f6r dess skal, livsnerven <\/em>slingrar och str\u00e4cker sig bortanf\u00f6r all reflektion. Att fantisera om och s\u00f6ka n\u00e5got annat \u00e4r oerh\u00f6rt sv\u00e5rt och f\u00f6ranleder oftast en k\u00e4nsla av hoppl\u00f6shet. Det uppr\u00e4tth\u00e5lls av alla m\u00f6jliga instanser och inte minst oss sj\u00e4lva med v\u00e5r livsf\u00f6ring och flathet inf\u00f6r f\u00f6rtrycket vi \u00e4r fast under. Vi dignar under en konsumtionens galenskap som \u00e4r pervers i s\u00e5 m\u00e5tto att den inte tillfredsst\u00e4ller det beg\u00e4r vi k\u00e4nner. Beg\u00e4ret som beg\u00e4r \u00e4r inte n\u00e5got som g\u00e5r att tillfredsst\u00e4lla, varf\u00f6r alltid n\u00e5got tycks fattas oss.<\/p>\n

\u201dAffekter, beg\u00e4r och ambitioner st\u00f6rtar m\u00e4nniskan ut i sm\u00e4rta, sorg och till sist leda. Som \u00e4r det sj\u00e4lva viljan till liv \u2013 en i livsviljan inneboende m\u00e5ttl\u00f6shet \u2013 som bringar oss p\u00e5 fall.\u201d
\n
\n<\/em>Vid h\u00e4ndelse av brand, har jag \u2013 faktiskt \u2013 \u00e4nd\u00e5 en hierarkisk prioritetslista \u00f6ver vad jag, om jag har sinnesn\u00e4rvaro nog, m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4dda: Sambo, tv\u00e5 kattskr\u00e4llen, \u00f6versta raden i bokhyllan, br\u00f6drosten och mig sj\u00e4lv.<\/p>\n

\"\"<\/a>
\nMer pretenti\u00f6st blir det kanske inte.<\/em><\/p>\n

<\/p>\n

Ett m\u00f6jligt liv<\/em> \u00e4r anv\u00e4ndbar (\u00e5terigen faller jag f\u00f6r nyttot\u00e4nket) oavsett de livsf\u00f6ruts\u00e4ttningar som \u00e4r vid handen, vilka f\u00f6rkunskaper och m\u00f6jligheter man har. V\u00e4gen som \u00e4r undfallenheten vet jag inte hur jag skall f\u00f6rh\u00e5lla mig till. Att avvika, v\u00e4lja andra v\u00e4gar, att bli skogsvandrare, \u00e4r en typ av motst\u00e5nd. En aktiv s\u00e5dan, ocks\u00e5, men blir undfallenhet det samma som underl\u00e5tenhet tenderar det bli en individualistisk h\u00e5llning som inte \u00e4r solidarisk. Samtidigt: Avvikande kan vara en kollektiv handling, lika mycket inriktad p\u00e5 det materiella som det immateriella. Att s\u00f6ka sig bortom vad som \u00e4r. <\/em>Det finns en revolution\u00e4r gnista i det skrivna.<\/p>\n

\u201dTy: \u00e4r ej m\u00e4nniskan n\u00e5got som, f\u00f6r att vara, m\u00e5ste besvikas, kr\u00e4nkas, f\u00f6rh\u00e5nas, komma d\u00e4rh\u00e4n att hon finner allt otillr\u00e4ckligt \u2013 och finner i denna k\u00e4nsla, i h\u00e4ngifvelsen h\u00e4r\u00e5t sin ro och sin enda tillr\u00e4cklighet: lifvets enda stora kylande ljufva l\u00f6n.\u201d<\/p>\n

H\u00e4ri ligger utmaningen, att inse att den vittspridda \u00e5ngesten och upplevelsen av brist<\/em> \u00e4r ett samh\u00e4lle som f\u00e5r oss att \u201dbesvikas, kr\u00e4nkas, f\u00f6rh\u00e5nas\u201d. Av vad vet vi bara inte riktigt. Men fr\u00e5getecknen hopar sig. Hur f\u00f6rst\u00e5r vi detta, denna uppmaning att anv\u00e4nda och omvandla denna underbyggda energi? Jag m\u00e5lar upp en m\u00e4nniska som sargats s\u00e5 sv\u00e5rt att denne kn\u00e4ckts, kanske traumatiserats, \u00e4r mentalt s\u00e4ngbunden.<\/p>\n

Det g\u00e5r inte att veta vad v\u00e5ra med- eller motm\u00e4nniskor, beroende p\u00e5 v\u00e5r upplevelse, \u00e4r kapabla eller f\u00f6rm\u00f6gna till. \u00c4r det m\u00f6jligt att str\u00e4va efter en livsl\u00e5ng \u201dlycklig konvalescens\u201d f\u00f6r den som lever eller levt alldeles n\u00e4ra d\u00f6den. Ekelund var kr\u00e4nkt, en landsflykting men knappast utsatt i n\u00e5gon grundl\u00e4ggande mening.<\/p>\n

\u201dAtt han icke hyser ovilja mot n\u00e5gon m\u00e4nniska; att han har en f\u00f6rm\u00e5ga att blunda f\u00f6r och ignorera det fula och bittra i tanken, en kraft som han icke har annars. En l\u00e5ng (lifsl\u00e5ng) lycklig konvalecens, full af mildhet och meditationens s\u00f6tma, fri fr\u00e5n ambitioner \u2013 med ett f\u00f6rakt som \u00e4r tempereradt af medlidande och from tacksamhet\u2026\u201d<\/p>\n

Men ur ett personligt perspektiv t\u00e4nker jag mig att denna \u201dn\u00e5gon m\u00e4nniska\u201d lika g\u00e4rna vara en sj\u00e4lv. M\u00e4nniskorna i min n\u00e4rhet r\u00f6r sig ofta i skugglandet mellan ljus och m\u00f6rker; de upplever b\u00e5de solned- och uppg\u00e5ng vilket har f\u00f6rl\u00e4nat dem en vidgad blick. UIE liksom Ekelund ser i klara syner, f\u00f6rser tanken, i dubbel bem\u00e4rkelse, med br\u00e4nsle. Men insikt utan handling \u00e4r n\u00e4rmast en skymf. Att st\u00e5 vid sidan, att inte efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga str\u00e4cka ut en hand eller r\u00e4ta p\u00e5 ryggen n\u00e4r skyldigheten, <\/em>f\u00f6r det finns en skyldighet inf\u00f6r intoleransen, tr\u00e4nger sig p\u00e5 och hugger sig fram, \u00e4r en ours\u00e4ktlig slapphet.<\/p>\n

Aforismen som stil appellerar till mig eftersom jag endast f\u00f6rm\u00e5r t\u00e4nka i aforistisk stil, det vill s\u00e4ga inte i s\u00e4rskilt l\u00e5nga tankeg\u00e5ngar, knappast i n\u00e5gra systemliknande visioner. UIE anv\u00e4nder andras aforismer f\u00f6r att forma, jag vet inte vad det kan kallas, ess\u00e4er som kanske \u00e4r att betrakta som utbroderade aforismer. System tenderar att f\u00e5 n\u00e5got dogmatiskt och icke-plastiskt \u00f6ver sig. Flexibiliteten och m\u00e5ngsidigheten m\u00f6jligg\u00f6r h\u00e4r ett insupande av det erbjudna – allt efter tycke och smak. Det \u00e4r koncentrat, destillat anpassade f\u00f6r v\u00e5gen.<\/p>\n

\u201dKonstens \u00e4delhet ligger i oafsiktlighet\u2019 \u2013 i den s\u00e4llsynta f\u00f6rm\u00e5gan att alltid bevara konsten att \u201dskrifva f\u00f6r skrivbordsl\u00e5dan\u201d.<\/p>\n

Det \u00e4r ett steg p\u00e5 v\u00e4gen att slita sig loss fr\u00e5n sk\u00e5despels- och prestationshetsen. Som Nietzsche n\u00e5gonstans skriver: Att b\u00e4ra vildmarken inom sig. Vad \u00e4r exempelvis denna text i slut\u00e4ndan<\/em>? Vill den bidraga eller gl\u00e4nsa? Hur f\u00f6rtrogen \u00e4r UIE med Instagram, Facebook, Twitter, bloggen? Skulle inte en Ekelund storkna? Sk\u00e5despelet \u00e4r ingalunda en modern f\u00f6reteelse, det m\u00e5ste vi vara p\u00e5 det klara med, men informationsteknologin \u00f6ppnar upp ett helt fantastiskt och fruktansv\u00e4rt privat-individuellt virtuellt skyltf\u00f6nster d\u00e4r vi h\u00e4nger upp vad accessoarer vi vill skylta och f\u00f6rknippas med. F\u00f6rfattarskap som Baumans, Calvinos, Stasiuks \u00e4r g\u00e5ngbara och fullgoda navigeringsverktyg i denna verklighet.<\/p>\n

Bildmaterialet i Ett m\u00f6jligt liv<\/em>, utgiven av Exempla, \u00e4r v\u00e4rt all uppm\u00e4rksamhet. Svartvitt, motsatssymbolik. Och omslagsbilden \u00e4r f\u00f6runderlig och komisk. Ekelund verkar ha varit t\u00e4mligen bastant i sitt handlag med katter. Det \u00e4r f\u00f6r\u00f6vrigt om\u00f6jligt att \u00f6verskatta f\u00f6rlag som Exempla – sticksp\u00e5rsvandrande f\u00f6rlag som \u00f6ppnar upp f\u00f6r bortledande stigar vilka \u00f6ppnar f\u00f6r friska tankar.<\/p>\n

Tack.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett m\u00f6jligt liv : ang\u00e5ende Vilhelm Ekelunds ovidl\u00e5denhetst\u00e4nkande F\u00f6rfattare:\u00a0Ulf I. Eriksson (f\u00f6rord av Per Erik Ljung) Utgiven:\u00a0September 2017 Formgivare:\u00a0M\u00e5ns Adolfsson ISBN: 9789198331912 F\u00f6rlag:\u00a0Exempla Jag vill med n\u00e5gra v\u00e4l – eller mindre v\u00e4l, vad vet jag – avv\u00e4gda m\u00e5tt och steg f\u00f6rs\u00e4tta mig i en underl\u00e4gets position. Blotta strupen, kr\u00e4la i stoftet och stoffet. En orimlig […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[13447,1571,13445,13444,13446,13443],"class_list":["post-112383","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-ekelund","tag-essa","tag-ett-mojligt-liv","tag-exempla","tag-nietzsche","tag-ulf-i-eriksson","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112383","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112383"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112383\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112455,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112383\/revisions\/112455"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112383"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112383"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112383"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}