{"id":112367,"date":"2017-09-25T21:04:45","date_gmt":"2017-09-25T19:04:45","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112367"},"modified":"2017-09-26T07:56:48","modified_gmt":"2017-09-26T05:56:48","slug":"tidningshuset-som-gud-glomde-pa-goteborgs-stadsteater-sluggande-satir-om-hybris-och-bromance","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112367","title":{"rendered":"Tidningshuset som Gud gl\u00f6mde p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater – Sluggande satir om hybris och bromance"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a> Foto Ola Kjelbye<\/p>\n

Tidningshuset som Gud gl\u00f6mde<\/strong><\/p>\n

Studion G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n

Urpremi\u00e4r 23\/9, spelas till och med 3\/11<\/p>\n

Av:\u00a0<\/strong>Gertrud Larsson<\/p>\n

Regi:\u00a0<\/strong>Michaela Granberg<\/p>\n

Scenograf:\u00a0<\/strong>Henrik Ekberg<\/p>\n

Kostym:\u00a0<\/strong>Ingrid Trujillo-Berg<\/p>\n

Nyskriven dramatik som tar sig an faktiskt existerande personer \u00e4ger en kittlande dimension, \u00e4r en utmaning i sig. Gertrud Larssons arbetsmetod synes vara att g\u00f6ra skruvade tankev\u00e4ckande pj\u00e4ser\u00a0 om aktuella missf\u00f6rh\u00e5llanden; vars magnitud \u00e4r av den art att de oftast kan\u00a0 kallas skandal.\u00a0 Minns Flygande Handl\u00e4ggaren p\u00e5 Folkteatern! Tidningshuset Stampens h\u00f6gtflygande storhetsvansinne med \u00e5tf\u00f6ljande ekonomisk kraschlandning, var underlag f\u00f6r ett program i Uppdrag Granskning (SVT).\u00a0 Trots att r\u00e4ddningsaktionen f\u00f6r koncernen kr\u00e4vt belopp i storleksordningen 700 miljoner, plockade \u00e4garna ut v\u00e4ldigt m\u00e5nga miljoner i utdelning till sig sj\u00e4lva (gjordes enligt Peter Hj\u00f6rne innan \u00e5rsredovisningarna pekade p\u00e5 saftiga minusresultat), medan frilansare tvingades avst\u00e5 innest\u00e5ende fordringar.\u00a0 \u00c4garfamiljen Hj\u00f6rne som i tre generationer drivit G\u00f6teborgs-Posten, finns f\u00f6rst\u00e5s st\u00e4ndigt med p\u00e5 scen i minst en upplaga. Det klassiska uttrycket\u00a0 f\u00f6rv\u00e4rva, \u00e4rva och f\u00f6rd\u00e4rva” bildar som Larsson p\u00e5pekar, ett sammanh\u00e5llande tema.<\/p>\n

Tidningshuset som Gud gl\u00f6mde\u00a0<\/em>\u00e4r dr\u00e5plig, i andra akten\u00a0 hysteriskt skojig. Stereotyper fr\u00e5n\u00a0 skr\u00e4ckgenren\u00a0 g\u00f6r sig p\u00e5minda f\u00f6r den pl\u00e5gade Hj\u00f6rne, under en mardr\u00f6msnatt p\u00e5 Marstrand. Alla m\u00f6jliga och om\u00f6jliga ov\u00e4lkomna g\u00e4ster tr\u00e4nger sig p\u00e5. Vi blir varse under roande former: en beryktad f\u00e4rsk ledarskribent (undantaget som bekr\u00e4ftar regeln betr\u00e4ffande maktens egoistiska m\u00e4n) som vampyr, tidningsd\u00f6den med inspiration fr\u00e5n\u00a0Sjunde inseglet\u00a0<\/em>i lika helsvart f\u00f6rkl\u00e4dnad och farfar Hj\u00f6rne\u00a0 upptr\u00e4dande som v\u00e5lnad. Som om det inte vore nog med hallucinationer, besv\u00e4ras den ansatte stackaren av Ace of Base och representant f\u00f6r skattebetalarna. Det lilla g\u00e4nget p\u00e5 fem sk\u00e5despelare (varav tv\u00e5 praktikanter) har fullt upp, frossar i att ta ut sv\u00e4ngarna. Och detta p\u00e5hittade appendix, till en \u00f6verv\u00e4gande dokument\u00e4r historia utan k\u00e4nt slut, erbjuder publiken stor komik med likalydande beteckning som\u00a0 stadens ber\u00f6mda humorgrupp.<\/p>\n

Den efterlysning av f\u00f6rlagan\u00a0 som inleder urpremi\u00e4ren, liksom hur man l\u00f6st rollbes\u00e4ttningen s\u00e4tter tonen p\u00e5 ett str\u00e5lande s\u00e4tt. Kvinnor p\u00e5 teatern driver med maktens, alltf\u00f6r ofta glorifierade, narcissistiska m\u00e4n. F\u00f6rh\u00e5llandet emellan chefredakt\u00f6r Hj\u00f6rne och vd Tomas Bruneg\u00e5rd exemplifierar mycket underh\u00e5llande och \u00f6vertydligt begreppet bromance.\u00a0 Firma Larsson & Granberg har lustfyllt sett till att Victoria Olmarker och Lisa Lindgren, f\u00f6rst\u00e4rker drag hos pomp\u00f6sa snarstuckna m\u00e4n. M\u00e5ste inv\u00e4nda mot f\u00f6rfattaren n\u00e4r hon p\u00e5st\u00e5r att hon \u00e5stadkommit k\u00e4rleksfulla portr\u00e4tt. En ansenlig del av min beh\u00e5llning, ligger i att bevittna Olmarkers kroppsspr\u00e5k i rollen som Peter Hj\u00f6rne, interaktionen med radarpartnern Lindgren som vision\u00e4ren Bruneg\u00e5rd\u00a0 samt deras karakt\u00e4rers obefintliga sj\u00e4lvinsikt. Boxningsmatchen mot Bonniers, de utdragna tr\u00f6stkramandet p\u00e5 den enk\u00f6nade klubben i Johanneberg, f\u00f6rsta m\u00f6tet p\u00e5 Burger king och videosekvensen med\u00a0 sj\u00e4lvupptagen flygare. Finns definitivt\u00a0 ett flertal scener med stor komik.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

I f\u00f6rsta scen rumsterar i pullover den trygge pipr\u00f6kande tidningsmannen Lars Hj\u00f6rne. \u00c4ven om den liberala morgontidningen \u00e4nnu inte uppn\u00e5tt hegemoni , st\u00e5r man p\u00e5 stadiga ben med sund ekonomi. Rollen \u00e4r som klippt och skuren f\u00f6r Sven-\u00c5ke Gustavsson. Han \u00e4r en f\u00f6rankrad sk\u00e5despelare som \u00e4nda sedan Snoken <\/em>i SVT, haft som signum att leverera dr\u00e4pande lakoniska repliker, vilket sj\u00e4lvklart sker ocks\u00e5 i Tidningshuset som Gud gl\u00f6mde. <\/em>Och det f\u00f6rv\u00e5nar\u00a0 knappast att han f\u00f6rekommer som Hj\u00f6rne i dubbel upplaga. Fredrik Lundin och Victoria Dyrstad agerar i kompletterande biroller med den \u00e4ran.\u00a0 Scenografin \u00e4r fyndig, dels dubbels\u00e4ngen och panoramaf\u00f6nstret p\u00e5 Marstrand, dels att anv\u00e4nda kartonger som tidningsstaplar, disk att luta sig mot och hamburgarf\u00f6rpackning.<\/p>\n

Produktionen har lyckats. Pj\u00e4sen dissekerar smart\u00a0 fartblinda orealistiska m\u00e4n i maskopi, vilket som sagt g\u00f6rs med\u00a0 kvinnlig r\u00f6ntgenblick. D\u00e4rf\u00f6r blir iscens\u00e4ttningen lika skoningsl\u00f6s som skrattframkallande.\u00a0 Radarparet som misslyckades kapitalt med Stampen blir \u00f6mkliga oavsett var de umg\u00e5s, f\u00e5niga och d\u00e4rmed roliga att f\u00f6lja n\u00e4r de f\u00f6rkroppsligas av fenomenen Victoria Olmarker och Lisa Lindgren. Att texten emellan\u00e5t har relativt tunna avsnitt kan man ha \u00f6verseende med. Olmarker och hennes kollegor fyller i gliporna, med sm\u00e5 skiftningar s\u00e5v\u00e4l som dramatiska utbrott.<\/p>\n

I rollerna: <\/strong>Victoria Olmarker, Lisa Lindgren, Sven-\u00c5ke Gustavsson, Victoria Dyrstad och Fredrik Lundin.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Ola Kjelbye Tidningshuset som Gud gl\u00f6mde Studion G\u00f6teborgs Stadsteater Urpremi\u00e4r 23\/9, spelas till och med 3\/11 Av:\u00a0Gertrud Larsson Regi:\u00a0Michaela Granberg Scenograf:\u00a0Henrik Ekberg Kostym:\u00a0Ingrid Trujillo-Berg Nyskriven dramatik som tar sig an faktiskt existerande personer \u00e4ger en kittlande dimension, \u00e4r en utmaning i sig. Gertrud Larssons arbetsmetod synes vara att g\u00f6ra skruvade tankev\u00e4ckande pj\u00e4ser\u00a0 om aktuella […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":["post-112367","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112367","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112367"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112367\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112397,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112367\/revisions\/112397"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112367"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112367"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112367"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}