{"id":112352,"date":"2017-09-24T09:46:05","date_gmt":"2017-09-24T07:46:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112352"},"modified":"2017-09-24T09:46:32","modified_gmt":"2017-09-24T07:46:32","slug":"panik-pa-playan-en-tid-dar-fader-kanner-att-de-behover-underhalla-och-underhallas-varannan-vecka","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112352","title":{"rendered":"Panik P\u00e5 Playan – En tid d\u00e4r f\u00e4der k\u00e4nner att de beh\u00f6ver underh\u00e5lla och underh\u00e5llas varannan vecka"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Panik P\u00e5 Playan<\/strong>
\nManus, regi och scenografi Johan Ehn
\nBaserad p\u00e5 boken \u201dLivredd i Syden\u201d av Mari Kanstad Johnsen
\nMedverkande Veronica Kurba och Anders Jansson
\nDockmakare, attribut\u00f6r, dock- och Skuggspelsinstrukt\u00f6r Jenny Bj\u00e4rstedt
\nMusik, ljud, ljus och turn\u00e9tekniker Rickard Folke
\nProducenter Nicholas Olsson, Erika H\u00e4ll och Moa Hj\u00e4rtstr\u00f6m
\nIllustrationer Maria Kanstad Johansen
\nFoto Jos\u00e9 Figueroa
\nTeater Barbara, f\u00f6rest\u00e4llning 23 september kl.13
\n(Urpremi\u00e4ren var den 16 september)<\/p>\n

Vi m\u00f6ts av flygv\u00e4rdinnor\/v\u00e4rdar som slussar oss in i planet\/teaterlokalen och naturligt leks de fram att vi beh\u00f6ver sitta bredvid varandra, ge plats, s\u00e4tta mobilen p\u00e5 flygl\u00e4ge och att vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g p\u00e5 en resa till tillsammans med Maja och hennes pappa. Jag uppt\u00e4cker att jag sugs med i illusionen och jag ber\u00e4ttar f\u00f6r sk\u00e5despelarna att jag \u00e4r ganska flygr\u00e4dd och de lovar mig att resan kommer att g\u00e5 bra. Det \u00e4r en solsemester med dotter och far vi ska p\u00e5 och man kan gissa sig till att det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5got som de b\u00e5da l\u00e4ngtat efter. <\/p>\n

Maja \u00e4r en v\u00e4ldigt f\u00f6rst\u00e5ndig och klok lite tjej som verkar ha stort utrymme f\u00f6r att acceptera f\u00f6r\u00e4ndringar. Hon ger mig smaken av en lillgammal liten flicka som tvingats bli vuxen fort eftersom hennes f\u00f6r\u00e4ldrar skilt sig. Hon plockar, st\u00e4dar och urs\u00e4ktar sin pappa p\u00e5 ett s\u00e4tt som ett barn inte ska beh\u00f6va. Men att urs\u00e4kta hans omogna beteenden verkar vara n\u00e5got hon tyv\u00e4rr \u00e4r mycket van vid. Ringklockan i mig skriker att hon ska akta sig f\u00f6r medberoende och att den vuxne \u00e4r den som har ansvaret. En forts\u00e4ttning p\u00e5 hur Maja blir som ton\u00e5ring p.g.a. sin omogna pappa kanske \u00e4r n\u00e5got vi f\u00e5r se i framtiden?<\/p>\n

Majas pappa \u00e4r v\u00e4ldigt uppspelt och intensiv och det k\u00e4nns som om han \u00e4r en pappa i raden av f\u00e4der som har sin dotter varannan vecka. Det \u00e4r en v\u00e4ldigt realistisk tolkning av pappan d.v.s. en man som g\u00f6r sig till och f\u00f6rs\u00f6ker leva ut sitt f\u00f6r\u00e4ldraskap den vecka han har sitt barn. N\u00e4r ska man annars visa att man \u00e4r duglig f\u00f6r sitt barn och kv\u00e4va det d\u00e5liga samvetet. Allt ska vara roligt och allt m\u00e5ste vara p\u00e5 top. Inser att jag sett massor av s\u00e5dana f\u00e4der och blivit sm\u00e5tt irriterad m\u00e5nga g\u00e5nger. Att han g\u00e5r med \u00f6ppen skjorta och sp\u00e4nner musklerna g\u00f6r illusionen n\u00e4stan allt f\u00f6r n\u00e4ra sanningen. Barnen skrattar \u00e5t hans muskler och behov att visa dem, medan jag har sv\u00e5rt f\u00f6r det. Hur m\u00e5nga g\u00e5nger har jag inte sett f\u00e4der ragga p\u00e5 Mallis snarare \u00e4n att ta hand om sina barn. Det \u00e4r ingen vacker syn utan snarare en v\u00e4ldigt sorglig syn. <\/p>\n

Upps\u00e4ttningen anv\u00e4nder sig av uttrycksfulla dockor f\u00f6r att komplettera de tv\u00e5 sk\u00e5despelarna. F\u00f6rutom att dockorna ger \u00e4nnu sk\u00e5despelarutrymme, s\u00e5 \u00e4r det ett vidunderligt fiffigt s\u00e4tt att p\u00e5visa storhet och litenhet i v\u00e5ra k\u00e4nslor. Dockornas dubblering av Maja och pappa g\u00f6r ocks\u00e5 att de kan spela varandra, n\u00e4r den andre beh\u00f6ver agera en annan karakt\u00e4r p\u00e5 scen. Dockornas uttryck \u00e4r tydliga och ger barnen ett igenk\u00e4nnande eftersom de \u00e4r i liknande storlek. Det lilla jaget i oss ibland beh\u00f6vs, f\u00f6r att vi ska kunna v\u00e4xa till oss p\u00e5 insidan. Jag tycker om n\u00e4r pappan blir r\u00e4dd och liten av sina misstag.<\/p>\n

Barnen p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r mycket aktiva och jag f\u00f6rst\u00e5r att de tycker om skuggspelen som \u00e4r. Reflektionerna ger den totala k\u00e4nslan av att vara p\u00e5 en strand och att simma viktl\u00f6st i havet. Pappans sj\u00e4lvupptagenhet i vattnet k\u00e4nns dock inte rimlig, trots att han \u00e4r en v\u00e4ldigt egoistisk person som beh\u00f6ver underh\u00e5llning p\u00e5 semestern omg\u00e5ende (\u201d\u2026t\u00e4nk vad mycket skoj man kan g\u00f6ra\u2026\u201d). Men sj\u00e4lvklart kan det ju finnas tolkningsutrymme f\u00f6r att Maja faktiskt tror att han inte bryr sig om henne n\u00e4r hon hoppar i. Kanske var han lite mer nonchalant inf\u00f6r det \u00e4n vad som gjorde mig bekv\u00e4m. Vet inte heller om de signalerna \u00e4r pedagogiskt bra att ge till barn som eventuellt \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r vatten. Kanske livr\u00e4ddaren i mig satt f\u00f6r m\u00e5nga erfarenheter?<\/p>\n

\"\"<\/a>I all sin entusiasm och h\u00f6ga tempo lyckas naturligtvis pappa att komma ifr\u00e5n Maja. N\u00e4r Maja blir lite ledsen och l\u00e5g av det och oroande pratar med publiken, \u201djag \u00e4r nog ensam nu\u2026\u201d d\u00e5 vill barnen i b\u00e4nkarna backa upp henne och skriker \u201dnej\u201d. Hon konstaterar dock ganska snabbt och kavat att han nog bara \u00e4r och smaskar bullar n\u00e5gonstans och att han snart kommer p\u00e5 att hon \u00e4r borta. N\u00e4r pappa hittar henne igen \u00e4r han just s\u00e5d\u00e4r r\u00e4dd som han borde vara n\u00e4r han faktiskt slarvat bort ett barn som tar mer ansvar f\u00f6r sig sj\u00e4lv \u00e4n han gjort. Jag l\u00e4mnas med f\u00f6rhoppningen om att han l\u00e4rt sig n\u00e5got.<\/p>\n

Rekvisitan i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r genomg\u00e5ende v\u00e4ldigt fyndig och uttrycklig, \u00e4ven n\u00e4r den \u00e4r schablonm\u00e4ssigt enkel. Allt ser f\u00e4rgglatt, trevligt och h\u00e4rligt ut som k\u00e4nslan av en utlandssemester. Mest glad blev jag \u00f6ver den vackra och stora glasstrut som Maja slutligen lyckas k\u00f6pa sj\u00e4lv av en glassgubbe som v\u00e4ljer att inte se sm\u00e5 m\u00e4nniskor. Glasstruten \u00e4r uppbyggt i kul\u00f6rta kulor, med s\u00e5s, gr\u00e4dde och tillbeh\u00f6r. N\u00e4r hon r\u00e5kar tappa en del av den i sanden s\u00e5 h\u00f6r jag mig s\u00e4ga \u201doh nej\u201d med barnen. Jag hinner ocks\u00e5 t\u00e4nka, att om glassgubben forts\u00e4tter att vara dum och inte se henne igen, k\u00f6per jag henne en ny glasstrut. Kanske vill jag ha en sj\u00e4lv ocks\u00e5. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Panik P\u00e5 Playan Manus, regi och scenografi Johan Ehn Baserad p\u00e5 boken \u201dLivredd i Syden\u201d av Mari Kanstad Johnsen Medverkande Veronica Kurba och Anders Jansson Dockmakare, attribut\u00f6r, dock- och Skuggspelsinstrukt\u00f6r Jenny Bj\u00e4rstedt Musik, ljud, ljus och turn\u00e9tekniker Rickard Folke Producenter Nicholas Olsson, Erika H\u00e4ll och Moa Hj\u00e4rtstr\u00f6m Illustrationer Maria Kanstad Johansen Foto Jos\u00e9 Figueroa Teater […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-112352","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112352","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112352"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112352\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112353,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112352\/revisions\/112353"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112352"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112352"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112352"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}