{"id":112345,"date":"2017-09-24T16:10:05","date_gmt":"2017-09-24T14:10:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112345"},"modified":"2017-09-24T21:13:02","modified_gmt":"2017-09-24T19:13:02","slug":"jeanne-darc-pa-backa-teater-gedigen-och-relevant-historielektion","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112345","title":{"rendered":"Jeanne d`Arc p\u00e5 Backa Teater &#8211; Gedigen och relevant historielektion"},"content":{"rendered":"<p><strong>Jeanne D\u00b4Arc<\/strong><\/p>\n<p><strong>Av:\u00a0<\/strong>Sisela Lindblom<\/p>\n<p><strong>Regi:\u00a0<\/strong>Malin Stenberg<\/p>\n<p><strong>\u00d6vers\u00e4ttning\u00a0<\/strong>(originalprotokoll): Erik Sandblad<\/p>\n<p><strong>Scenografi:\u00a0<\/strong>Lars \u00d6stbergh<\/p>\n<p><strong>Ljus:\u00a0<\/strong>Tomas Fredriksson<\/p>\n<p><strong>Kostym:\u00a0<\/strong>Bente Rolandsdotter<\/p>\n<p><strong>Musik &amp; ljud:\u00a0<\/strong>Jonas Redig<\/p>\n<p>Spelas p\u00e5 Backa Teater\u00a0 i G\u00f6teborg till och med 16\/12 f\u00f6r gymnasielever och \u00e4ldre<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/1_jeannedarc-863053463-rszww379h254-90.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112347\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/1_jeannedarc-863053463-rszww379h254-90-300x201.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"201\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/1_jeannedarc-863053463-rszww379h254-90-300x201.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/1_jeannedarc-863053463-rszww379h254-90.jpg 379w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a> Foto Ola Kjelbye<\/p>\n<p>H\u00e4xa eller helgon, frimodig frihetshj\u00e4lte eller farlig fanatiker? Det \u00e4r fr\u00e5gest\u00e4llningar som dryftas i programh\u00e4ftet.\u00a0 Under sin korta levnad p\u00e5 den m\u00f6rka och krigiska medeltiden, verkar Jeanne d\u00b4Arc ha varit en av de m\u00e4rkligaste individer som existerat. Om henne, franska soldaters skyddshelgon, har det gjorts spelfilmer och teveserier. I en\u00a0 skoningsl\u00f6s spektakul\u00e4r upps\u00e4ttning p\u00e5 \u00f6ver tv\u00e5 timmar, \u00e4r hon f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r v\u00e5r odelade uppm\u00e4rksamhet, vilket sker p\u00e5 antagligen landets fr\u00e4msta scen f\u00f6r ungdomsteater bel\u00e4gen p\u00e5 Hisingen.<\/p>\n<p>Sisela Lindblom har f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen (?) skrivit f\u00f6r Backa Teater och en intrimmad ensemble p\u00e5 \u00e5tta personer. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt nog har hon genom Erik Sandblads \u00f6vers\u00e4ttningsarbete, haft tillg\u00e5ng till originalprotokollen fr\u00e5n den inkvisition som en ton\u00e5rig Jeanne uts\u00e4tts f\u00f6r 1431, n\u00e5got som ger dramat en hisnande tidl\u00f6s atmosf\u00e4r. Att man f\u00e5tt till en s\u00e5 helgjuten iscens\u00e4ttning, ska f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 tillskrivas lyh\u00f6rde regiss\u00f6ren Malin Stenberg. Hennes v\u00e5ldsamma anakronism i finalen blir ett \u00f6verrumplande statement om det mots\u00e4gelsefulla med krig i religionens namn.\u00a0 \u00d6vergripande tematiken Stenberg\/ Lindblom vaskat fram handlar om\u00a0 patriotism, oinskr\u00e4nkt maktut\u00f6vning, kyrkans dominans och framf\u00f6r allt f\u00f6rblindade fanatiker. Alla karakt\u00e4rer \u00e4r i varierande grad osympatiska, definitivt orubbliga i sin \u00f6vertygelse.<\/p>\n<p>Ett dussintal personer har kr\u00e4vts f\u00f6r att skapa det imponerande scenbygget och rekvisita. Vi sitter p\u00e5 l\u00e4ktare av b\u00e4nkar placerade h\u00f6gt upp p\u00e5 tre sidor.\u00a0 Scenen \u00e4r dels den sandiga f\u00e5ngh\u00e5lan med bur nedanf\u00f6r oss, dels den ena kortsidans tr\u00e4konstruktion i stark lutning med trappsteg och flera ing\u00e5ngar. Vinschar jobbar f\u00f6r h\u00f6gtryck i vertikall\u00e4ge. V\u00e4xlingen mellan ljus och m\u00f6rker, skuggor och riktat ljus, ska ocks\u00e5 framh\u00e5llas. Annat som har avg\u00f6rande betydelse,\u00e4r Jonas Redigs f\u00f6rn\u00e4mliga p\u00e5verkan i form av ljudeffekter och st\u00e4ndigt pockande underliggande musik.\u00a0 \u00c4r inte ofta man registrerar liknande genialitet fr\u00e5n komposit\u00f6r och ljudl\u00e4ggare i en scenisk produktion.<\/p>\n<p>Game of Thrones \u00e4r ju en om\u00e5ttligt popul\u00e4r teve, varf\u00f6r en f\u00e5r f\u00f6rmoda att m\u00e5lgruppen inte kommer att tycka att tilltalet i\u00a0<em>Jeanne d\u00b4Arc\u00a0<\/em>\u00e4r alltf\u00f6r pretenti\u00f6st. Efter pausen splittras den konsekventa seri\u00f6sa h\u00e5llningen.\u00a0 Ironin f\u00e5r en stunds utrymme\u00a0 ledsagad av guiden Ramtin Parvaneh. Den n\u00e5r sin kulmen i en cynisk replik: &#8221;d\u00f6 f\u00f6r sin tro \u00e4r inne.&#8221; Och n\u00e4r maktens m\u00e4n snubblar ner f\u00f6r trapporna i lustiga kl\u00e4desplagg utl\u00f6ses naturligtvis fniss.\u00a0 Upps\u00e4ttningen erbjuder ett helgjutet sk\u00e5despeleri d\u00e4r \u00e4ven franska, engelska och k\u00f6rs\u00e5ng beh\u00e4rskas till fullo.\u00a0 En tajt ensemble har m\u00e5nga blixtsnabba kl\u00e4dbyten och m\u00e5nga roller att h\u00e5lla reda p\u00e5, vilka de bottnar suver\u00e4nt i. Har inga problem med att spelet levereras med attack som emellan\u00e5t tangerar det skrikiga. Huvudpersonen som ser sig som stigfinnare i motsats till alla slingerbultar hon konfronteras med, gestaltas mycket f\u00f6rtj\u00e4nstfullt av tv\u00e5 p\u00e5 scen look a likes, n\u00e4mligen Anna Harling och Emelie Str\u00f6mberg i en dubbelexponering.. Den sistn\u00e4mnde g\u00f6r Jeanne jungfrun d\u00e5 hon bryter upp fr\u00e5n hembyn, skildrat i n\u00e5gra flashbacks.<\/p>\n<p>Genomg\u00e5ende mycket goda sk\u00e5despelarinsatser, varav f\u00f6rutom n\u00e4mnda namn Johan Stavring och Nemanja Stojanovic` ska harangeras speciellt, f\u00f6r att de framkallar ot\u00e4ck maktfullkomlighet respektive impulsstyrt vankelmod. I samarbete med regiss\u00f6ren spelas flitigt p\u00e5 b\u00e5de underl\u00e4get och attraktionskraften hos Jeanne. D\u00e4rf\u00f6r blir det latenta sp\u00e4nningen emellan k\u00f6nen\u00a0 sidotema f\u00f6r feministerna Lindblom och Stenberg.\u00a0 Backa Teater har \u00e5stadkommit en skr\u00e4mmande story fr\u00e5n medeltiden, n\u00e5gon sorts dramadokument\u00e4r, genom utm\u00e4rkt sk\u00e5despeleri i ett imponerande scenbygge inramat av eggande musik och suggestiv ljuss\u00e4ttning.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Med<\/strong> Anna Harling, Iskra Kotic, Ramtin Parvaneh, Johan Stavring, Nemanja Stojanovic`, Emelie Str\u00f6mberg, Ove Wolf och Kjell Wilhelmsen<strong>\u00a0<\/strong><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jeanne D\u00b4Arc Av:\u00a0Sisela Lindblom Regi:\u00a0Malin Stenberg \u00d6vers\u00e4ttning\u00a0(originalprotokoll): Erik Sandblad Scenografi:\u00a0Lars \u00d6stbergh Ljus:\u00a0Tomas Fredriksson Kostym:\u00a0Bente Rolandsdotter Musik &amp; ljud:\u00a0Jonas Redig Spelas p\u00e5 Backa Teater\u00a0 i G\u00f6teborg till och med 16\/12 f\u00f6r gymnasielever och \u00e4ldre Foto Ola Kjelbye H\u00e4xa eller helgon, frimodig frihetshj\u00e4lte eller farlig fanatiker? Det \u00e4r fr\u00e5gest\u00e4llningar som dryftas i programh\u00e4ftet.\u00a0 Under sin korta levnad [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-112345","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112345","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112345"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112345\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112366,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112345\/revisions\/112366"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112345"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112345"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112345"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}