{"id":112268,"date":"2017-09-20T10:40:32","date_gmt":"2017-09-20T08:40:32","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112268"},"modified":"2017-09-20T16:09:23","modified_gmt":"2017-09-20T14:09:23","slug":"bokrecension-motivet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112268","title":{"rendered":"Bokrecension: Motivet"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Motivet<\/a>
\nF\u00f6rfattare: John Banville
\n\u00d6vers\u00e4ttare: Eva Sj\u00f6strand
\nUtgiven: Juli 2012
\nFormgivare: Lars Sundh
\nISBN: 9789176453810
\nF\u00f6rlag: Modernista<\/a><\/p>\n

”Men det \u00e4r just den fatala dimensionen, det ob\u00f6nh\u00f6rliga f\u00f6rloppet, som \u00e4r s\u00e5 skr\u00e4mmande romanen igenom. K\u00e4nslan av obevekliga existentiella villkor och att inte ha en v\u00e4g ut.”<\/p>\n

Joakim Wrethed s\u00e4tter strax innan slutet av sitt fina efterord fingret p\u00e5 n\u00e5got djupt obehagligt. Freddie Montgomery, bokens medelpunkt varur handlingen s\u00e5 sakteliga utvecklas, \u00e5terger f\u00f6r sin version av f\u00f6rloppet fram till, och sedermera efter, mordet<\/em>. Han bedyrar i textform inf\u00f6r domare och jury ingalunda sin oskuld, tv\u00e4rtom. Ist\u00e4llet understryker han flertalet g\u00e5nger sin skuld. Freddie f\u00f6rs\u00e4krar dem att han inte under n\u00e5gra som helst omst\u00e4ndigheter kommer f\u00f6rs\u00f6ka slingra sig. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det just vad han f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra. Hans resonemang och \u00e5terber\u00e4ttelse formas av en fatalistisk h\u00e5llning gentemot hans levnadsf\u00f6rlopp. V\u00e4rlden har sin g\u00e5ng och det \u00e4r hart n\u00e4r om\u00f6jligt att bena ut vad som \u00e4r kausalitet och korrelation. Han, liksom vi andra, \u00e4r underkastade omst\u00e4ndigheternas nyck. Han m\u00f6rdade av ingen annan anledning \u00e4n att han kunde. Tr\u00f6strikt. Folk sl\u00e5r ihj\u00e4l varandra av ingen annan anledning \u00e4n att de kan.<\/p>\n

Han g\u00f6r s\u00e5lunda uppror mot id\u00e9n om en fri vilja. M\u00e5ttar slag mot tanken att vi \u00e4r aktiva agenter vilka har fullst\u00e4ndig kontroll \u00f6ver v\u00e5rt handlande. Det \u00e4r antagligen n\u00e5got vi flesta i viss m\u00e5n kan h\u00e5lla med om, men draget till sin spets – och till sin spets drar han det – kan genom att \u00e5beropande detta faktum avs\u00e4ga oss all typ av ansvar. Det \u00e4r en deterministisk levnadssyn som f\u00f6rvandlar oss till slavar under en obeveklig och likgiltig kraft. Och denna kraft g\u00e5r inte g\u00e4rna att s\u00e4tta i f\u00e4ngelse. Att placera kraftens verktyg, i det h\u00e4r fallet m\u00e4nniskan, bakom st\u00e5l och cement, utl\u00e4mnad p\u00e5 n\u00e5d och on\u00e5d till vakters godtycke och lagars utformning, \u00e4r lika rimligt som att placera mordvapnet i en cell.<\/p>\n

John Banville, ett f\u00f6r mig fram till alldeles nyligen ok\u00e4nt namn, skriver oerh\u00f6rt fl\u00f6dande, suggestivt, ofta djuplodat och inte s\u00e4llan humoristiskt. S\u00e4rskilt om man gillar m\u00f6rk humor och vem g\u00f6r inte det. Freddie \u00e4r tvivelsutan en intelligent m\u00e4nniska vars observationsf\u00f6rm\u00e5ga \u00e4r f\u00f6rstklassig. Som n\u00e4r han \u00f6gnar igenom alla tidningar han kommer \u00f6ver f\u00f6r att se hur rapporteringen om mordet fortl\u00f6per. D\u00e4r h\u00e4ndelsen tidigare hamnat i skymundan av ett bombd\u00e5d, utvecklas i olika artiklar beskrivning av honom snabbt till n\u00e5got bortom all kontroll, n\u00e5got som kan liknas vid ett autonomt fenomen. F\u00e4rgtonen i journalisternas alster \u00e4r oerh\u00f6rt skarp och samtidigt \u00f6verdriven, han framst\u00e5r strax som n\u00e5got han inte \u00e4r. En inte s\u00e4llan f\u00f6rekommande tendens hos det skrivna ordet, allts\u00e5. Anledningen till att journalisterna \u00f6vergav den tidigare f\u00f6rstasidonyheten? De s\u00e5rade hade \u201dslutat d\u00f6\u201d. Hah!<\/p>\n

Maken till sj\u00e4lv\u00f6mkan st\u00e5r nog inte att finna annorst\u00e4des. Han tycker j\u00e4mrans synd om sig sj\u00e4lv. Samtidigt f\u00f6rnimmer han ett utanf\u00f6rskap, att \u201daldrig helt och fullt [varit] n\u00e5gonstans, heller aldrig tillsammans med n\u00e5gon\u201d, att det alltid varit s\u00e5, att han redan som ung tyckte sig \u201dvara en resande som blivit uppeh\u00e5llen mitt under en br\u00e5dskande f\u00e4rd\u201d. Han upplever sig vandra p\u00e5 en perrong och \u201dh\u00f6ll utkik efter t\u00e5get\u201d. Folk skymde sikten s\u00e5 att han var tvungen att str\u00e4cka p\u00e5 halsen \u201df\u00f6r att se f\u00f6rbi dem\u201d.<\/p>\n

\u201dJa, det var jag det\u201d.<\/p>\n

Det upplevda utanf\u00f6rskapet, hans annorlundahet, f\u00e5r kanske l\u00e4saren att fundera p\u00e5 vilka nidingsd\u00e5d en s\u00e5dan position i samh\u00e4llet g\u00f6r en m\u00e4nniska kapabel till. En handling, i det h\u00e4r fallet ett brott, allts\u00e5 n\u00e5got avvikande och i och med det synligt, genererar m\u00f6jligen en k\u00e4nsla av makt, att kunna styra sig sj\u00e4lv och p\u00e5verka omv\u00e4rlden om \u00e4n i en aldrig s\u00e5 ringa m\u00e5n. Utanf\u00f6rskap \u00e4r ett allvarligt och l\u00e4ttant\u00e4ndligt tillst\u00e5nd.<\/p>\n

Freddie \u00e4r en psykoanalytikers v\u00e5ta dr\u00f6m personifierad. Han skulle g\u00f6ra sig hemmastadd p\u00e5 divanen, gotta ned sig med, hans alkoholism trogen, en pava fulsprit och en spr\u00e4ngande huvudv\u00e4rk till f\u00f6ljd av tidigare alkoholosande eskapader. Han tycks \u00e4ven g\u00f6ra sig v\u00e4l tillr\u00e4tta som intagen. Sedan jag arbetade som Kriminalv\u00e5rdare, \u00e4r jag n\u00e4rmast paniskt r\u00e4dd f\u00f6r att hamna p\u00e5 en anstalt. Tanken p\u00e5 de rigida rutinerna, den enahanda tillvaron, de \u00e5terkommande ritualerna, likriktningen d\u00e4r blott n\u00e5gra f\u00e5 attiraljer uttrycker ens egenart, den begr\u00e4nsade friheten, skapar hos mig ett l\u00e4tt illam\u00e5ende. Detta trots min \u00f6vertygelse att jag b\u00e5de nu och i framtiden \u00e4r t\u00e4mligen oskyldig. \u00c5tminstone s\u00e5 oskyldig en genomsnittlig m\u00e4nniska kan bli. En intagen ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att somrarna innanf\u00f6r staketen var de v\u00e4rsta. Sommartider \u00e4r semestertider och semestertider \u00e4r frihetstider. Att bli p\u00e5mind om vad han gick miste om sm\u00e4rtade. F\u00f6r Freddie kom f\u00e4ngelserutinerna som en n\u00e4rmast f\u00f6rl\u00f6sande realitet. Att foga och underkasta sig, de uppenbara och ofr\u00e5nkomliga begr\u00e4nsningarna och diktaten blev en frihet \u2013 fr\u00e5n ansvar. Innan det ofr\u00e5nkomliga gripandet f\u00f6rs\u00f6kte han insupa och memorera de vardagligheter vi knappt funderar \u00f6ver. N\u00e5gon som \u00e4ter glass, en annan som p\u00e5 en parkb\u00e4nk petar sig i n\u00e4san och provsmakar sin egen kropps produkt. En b\u00e5t som ljuder borta i hamnen. Skramlet fr\u00e5n en cykel.<\/p>\n

Det \u00e4r n\u00e5got s\u00e4llsamt \u00f6ver det, att vi oftast inte l\u00e4gger m\u00e4rke till dessa vardagens under. F\u00f6r vardagen kan vilken stund som helst abrupt \u00e4ndas av n\u00e5gons hammare som svingats eftersom den kunnat svingas.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Motivet F\u00f6rfattare: John Banville \u00d6vers\u00e4ttare: Eva Sj\u00f6strand Utgiven: Juli 2012 Formgivare: Lars Sundh ISBN: 9789176453810 F\u00f6rlag: Modernista ”Men det \u00e4r just den fatala dimensionen, det ob\u00f6nh\u00f6rliga f\u00f6rloppet, som \u00e4r s\u00e5 skr\u00e4mmande romanen igenom. K\u00e4nslan av obevekliga existentiella villkor och att inte ha en v\u00e4g ut.” Joakim Wrethed s\u00e4tter strax innan slutet av sitt fina efterord […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[13436,13437,13435],"class_list":{"0":"post-112268","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"tag-banville","10":"tag-modernista","11":"tag-motivet","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112268","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112268"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112268\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112282,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112268\/revisions\/112282"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112268"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112268"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112268"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}