{"id":112235,"date":"2017-09-19T10:32:27","date_gmt":"2017-09-19T08:32:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112235"},"modified":"2017-09-19T10:33:14","modified_gmt":"2017-09-19T08:33:14","slug":"det-svarta-vattnet-ar-en-tidsresa-som-avslojar-det-eviga-klassamhallet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112235","title":{"rendered":"Det svarta vattnet \u00e4r en tidsresa som avsl\u00f6jar det eviga klassamh\u00e4llet"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Det svarta vattnet
\nAv Roland Schimmelpfennig
\nOrginaltitel: Das schwarze Wasser
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Ulf Peter Hallberg
\nRegi och scenografi: Martin Rosengardten
\nSverigepremi\u00e4r p\u00e5 Intiman, Malm\u00f6 stadsteater 15 september 2017<\/p>\n

 <\/p>\n

Tv\u00e5 grupper ungdomar, eller r\u00e4ttare sagt unga vuxna, kl\u00e4ttrar en natt \u00f6ver staketet till ett offentligt bad f\u00f6r att ta sig ett nattligt dopp. Fyra av dem \u00e4r arbetarklass, de \u00f6vriga \u00f6verklass. Ingen av grupperna \u00e4r s\u00e5 s\u00e5d\u00e4r v\u00e4rst f\u00f6rtjusta \u00f6ver att se de andra, men efter ett inledande gruff \u00f6ver vem som var d\u00e4r f\u00f6rst och f\u00f6ljaktligen har r\u00e4tt till bass\u00e4ngen b\u00f6rjar de prata med varandra och sl\u00e4nger sig i polen. 20 \u00e5r senare kommer en medel\u00e5lders man f\u00f6rsent till sin fars 75-\u00e5rskalas. Han \u00e4r genombl\u00f6t, h\u00e5ller ett papper i handen och pratar osammanh\u00e4ngande till sin of\u00f6rst\u00e5ende fru. H\u00e4ndelserna i samband med det nattliga doppet har kommit ifatt dem.<\/p>\n

Bit f\u00f6r bit rullas h\u00e4ndelserna fr\u00e5n natten f\u00f6r 20 \u00e5r sedan upp. De tv\u00e5 grupper som inledningsvis konfronterade varandra kommer underfund med att de har mer gemensamt med varandra \u00e4r de f\u00f6rst trodde. De tar sig genom en icke namngiven stad som troligen ska vara Berlin, men det skulle lika g\u00e4rna vara Malm\u00f6 eller Stockholm.<\/p>\n

Den unge mannen vars far \u00e4r minister, bes\u00f6ker n\u00e5gra dagar senare den unga kvinnan fr\u00e5n f\u00f6rorten och m\u00f6ter hennes familj. Gnistan finns d\u00e4r, men han reser f\u00f6r att studera och hon stannar kvar f\u00f6r att jobba p\u00e5 snabbk\u00f6pet. N\u00e4r de ses av en slump p\u00e5 gatan efter 20 \u00e5r skall han inom kort bli landets yngste minister, medan hon \u00e4r kvar i sin butik. Han har gift sig med en de unga kvinnorna som var med och tog det nattliga doppet, hon bor kar i samma kvarter som f\u00f6rut.<\/p>\n

Det svarta vattnet v\u00e4xlar mellan nutid och d\u00e5tid. Sk\u00e5despelarna har inga specifika roller utan de l\u00e4ser replikerna i en ber\u00e4ttande form. Ibland kan det bli lite f\u00f6rvirrande att h\u00e5lla reda p\u00e5 vem som \u00e4r vem, det enklaste \u00e4r helt enkelt att avst\u00e5 och acceptera att pj\u00e4sen spelas av en ensemble som agerar som ett kollektiv.<\/p>\n

\"\"<\/a>I detta kollektiv \u00e4ger Johannes Wanselow som vanligt scenen. Jag upph\u00f6r aldrig att f\u00f6rundras \u00f6ver Wanselows n\u00e4rvaro p\u00e5 scenen, han \u00e4r som ett gravitationsf\u00e4lt som drar till sig uppm\u00e4rksamhet, oavsett om han \u00e4r i centrum eller inte.<\/p>\n

Pj\u00e4sen inleds med att sk\u00e5despelarna v\u00e4rmer upp och bygger klart scenen. Det \u00e4r inte helt klart n\u00e4r pj\u00e4sen faktiskt b\u00f6rjar. Scenen domineras av en papperskl\u00e4dd v\u00e4gg d\u00e4r ensemblen under pj\u00e4sens g\u00e5ng p\u00e5 ett fragmentariskt och kaotiskt s\u00e4tt dokumenterar vad som h\u00e4nde under den natten f\u00f6r 20 \u00e5r sedan.<\/p>\n

Det svarta vattnet avsl\u00f6jar obarmh\u00e4rtigt det eviga klassamh\u00e4llet. En natt av v\u00e4nskap och en och annan spirande k\u00e4rlekshistoria spelar ingen roll i n\u00e4r dessa \u00e5tta unga m\u00e4nniskor ska v\u00e4lja livsbana. Valen \u00e4r i stort sett redan klara. Statsr\u00e5dets son studerar vidare och sl\u00e5r in p\u00e5 en karri\u00e4r som s\u00e5 sm\u00e5ningom ska leda till att han f\u00f6ljer i sin fars sp\u00e5r. Att v\u00e4lja bort det till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r ett liv med en kvinna fr\u00e5n f\u00f6rorten \u00e4r inte ett alternativ, utan han gifter sig som sig b\u00f6r inom sin klass.<\/p>\n

Det \u00e4r en v\u00e4lspelad pj\u00e4s med ett kreativt uppl\u00e4gg och genomg\u00e5ende bra sk\u00e5despelarprestationer. Min enda kritik \u00e4r att slutet blev lite f\u00f6r symboliskt och alldeles f\u00f6r l\u00e5ngdraget.<\/p>\n

Det svarta vattnet spelas p\u00e5 Intiman i Malm\u00f6 fram till slutet av oktober.<\/p>\n

Se den.<\/p>\n

I rollerna: Magdalena Eshaya, Josefin Iziamo, Karin Lithman, Ossi Niskala, Erik Olsson, Sandra Stojiljkovic, Johannes Wanselow, Jasser Hetait (praktikant fr\u00e5n teaterh\u00f6gskolan i Malm\u00f6)<\/p>\n

L\u00e4ngd: 1 timme, 30 minuter, inklusive paus<\/p>\n

Text: Peter Johansson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det svarta vattnet Av Roland Schimmelpfennig Orginaltitel: Das schwarze Wasser \u00d6vers\u00e4ttning: Ulf Peter Hallberg Regi och scenografi: Martin Rosengardten Sverigepremi\u00e4r p\u00e5 Intiman, Malm\u00f6 stadsteater 15 september 2017   Tv\u00e5 grupper ungdomar, eller r\u00e4ttare sagt unga vuxna, kl\u00e4ttrar en natt \u00f6ver staketet till ett offentligt bad f\u00f6r att ta sig ett nattligt dopp. Fyra av dem […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30],"tags":[13430,2521,3475],"class_list":["post-112235","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teater","tag-det-svarta-vattnet","tag-intiman","tag-malmo-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112235","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112235"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112235\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112239,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112235\/revisions\/112239"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112235"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112235"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112235"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}