{"id":112207,"date":"2017-09-18T14:05:21","date_gmt":"2017-09-18T12:05:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112207"},"modified":"2017-09-18T14:05:21","modified_gmt":"2017-09-18T12:05:21","slug":"filmrecension-om-sjal-och-kropp-en-unik-konstnarlig-film","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112207","title":{"rendered":"Filmrecension: Om sj\u00e4l och kropp – en unik konstn\u00e4rlig film"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Om sj\u00e4l och kropp
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 22 september 2017<\/p>\n

En unik ber\u00e4ttelse och en konstn\u00e4rlig film av den ungerske regiss\u00f6ren Ildik\u00f3 Enyedi som \u00e5terkommer till l\u00e5ngfilms-genren efter ett 18 \u00e5r l\u00e5ngt uppeh\u00e5ll. Filmen vann Guldbj\u00f6rnen f\u00f6r B\u00e4sta film p\u00e5 Berlinale 2017.<\/p>\n

Ildik\u00f3 Enyedi startade sin karri\u00e4r som koncept- och mediakonstn\u00e4r, bland annat i konstn\u00e4rskollektivet Indigo innan hon gick vidare till att g\u00f6ra film. Hennes debutfilm, ”My Twentieth Century” som kom 1989 fick priset Camera D’Or i Cannes och uts\u00e5gs av New York Times till en av \u00e5rets tio b\u00e4sta filmer.<\/p>\n

\"\"<\/a>Tv\u00e5 blyga och in\u00e5tv\u00e4nda m\u00e4nniskor st\u00e5r i centrum f\u00f6r ber\u00e4ttelsen. Endre \u00e4r en medel\u00e5lders man, ekonomiansvarig p\u00e5 ett slakteri och Maria \u00e4r en ung kvinna, nyanst\u00e4lld kvalitets-m\u00e4rkare. Av en slump f\u00e5r de reda p\u00e5 att de dr\u00f6mmer exakt samma dr\u00f6m varje natt. De \u00e4r i dr\u00f6mmen tv\u00e5 hjortar som f\u00f6ljs \u00e5t i skog och vildmark. De blir b\u00e5da starkt fascinerade av sina dr\u00f6mmar och att de dr\u00f6mmer samma sak, natt efter natt. <\/p>\n

De k\u00e4nner b\u00e5da att dr\u00f6mmarna binder dem samman p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Samtidigt \u00e4r det sv\u00e5rt f\u00f6r dem b\u00e5da att ta kontakt med den andra, de har b\u00e5da sina r\u00e4dslor. Maria \u00e4r mycket yngre \u00e4n Endre. Vi f\u00e5r inte veta exakt hur gamla de \u00e4r men uppskattningsvis \u00e4r Maria omkring 25 \u00e5r och Endre n\u00e4rmare 45. Endre har en skada i sin v\u00e4nsterarm som \u00e4r f\u00f6rlamad. Vi f\u00e5r aldrig veta hur det g\u00e5tt till. Vi f\u00e5r bara veta att han lagt av med att ha kvinnohistorier och att han lagt av med sex och k\u00e4rlek. Maria \u00e5 sin sida har en psykiskt funktionshinder som jag tolkar som en form av Aspergersyndrom. Hon har sv\u00e5rt f\u00f6r kroppskontakt, hon ryggar tillbaka redan d\u00e5 n\u00e5gon f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e4tt r\u00f6ra vid henne. Hon har sv\u00e5rt med sociala kontakter och h\u00e5ller sig mest f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Det finns alltid en risk f\u00f6r \u00f6verdrifter och klich\u00e9er n\u00e4r m\u00e4nniskor med Asperger ska skildras i film och tv-serier, som Saga i den dansksvenska deckarserien Bron. I ”Om sj\u00e4lv och kropp” klarar regiss\u00f6ren balansg\u00e5ngen. Maria \u00e4r trov\u00e4rdig i sitt agerande och k\u00e4nns \u00e4kta.<\/p>\n

Jag tycker om att filmen l\u00e4mnar mycket till oss som tittare att sj\u00e4lva f\u00f6rst\u00e5 och tolka. Det \u00e4r bra, det \u00e4r en av filmens stora styrkor. Regiss\u00f6ren ber\u00e4ttar i ett pressutskick:
\n– I mina projekt kommer historien sist. Precis som i mina tidigare filmer b\u00f6rjade jag med en stark \u00f6nskan att f\u00f6rmedla min syn p\u00e5 m\u00e4nniskans livsvillkor och hur vi lever v\u00e5ra liv. Jag ville samtidigt skildra en \u00f6verv\u00e4ldigande passionerad k\u00e4rlekshistoria ber\u00e4ttad helt opassionerat.<\/em><\/p>\n

Hon har lyckats i sina f\u00f6resatser. Helt klart. Regiss\u00f6ren anv\u00e4nder filmens m\u00e5nga s\u00e4tt att ber\u00e4tta men bilder som talar till oss ocks\u00e5 intuitivt. Det kan ibland bli lite l\u00e5ngsamt – det \u00e4r alltid den risken med att l\u00e5ta bilder tala. Men samtidigt \u00e4r det s\u00e5 sk\u00f6nt med en film utnyttjar m\u00f6jligheten att tala med bilder och inte bara med dialog och action.<\/p>\n

Filmen utspelar sig till stor del p\u00e5 ett slakteri. Som vegetarian hatar jag bilder p\u00e5 djur som d\u00f6das eller far illa. Huruvida djur far illa p\u00e5 ett slakteri \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en annan diskussion. Det \u00e4r en del bilder p\u00e5 djur och slakten och en del blod – men mest i b\u00f6rjan. Jag kunde blunda n\u00e4r det var som v\u00e4rst. Jag f\u00f6rst\u00e5r att regiss\u00f6ren vill s\u00e4ga n\u00e5got med att l\u00e5ta handlingen vara placerad just p\u00e5 ett slakteri. Men jag tror inte jag missade detta f\u00f6r att jag blundade n\u00e4r de var f\u00f6r n\u00e4ra bilder p\u00e5 slakt.<\/p>\n