{"id":112193,"date":"2017-09-17T16:51:33","date_gmt":"2017-09-17T14:51:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112193"},"modified":"2017-10-24T20:42:38","modified_gmt":"2017-10-24T18:42:38","slug":"dansrecension-the-mental-state-of-sweden-in-dance-kroppsuttryck-och-berattelser-fran-liv-i-rorelse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112193","title":{"rendered":"Dansrecension: The Mental State of Sweden in Dance – Kroppsuttryck och ber\u00e4ttelser fr\u00e5n liv i r\u00f6relse"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

The Mental State of Sweden in Dance<\/strong>
\nRegi och koncept Mattias Andersson
\nKoreografi Mattias Andersson, Anand Bolder, Eleanor Campbell, Yared Cederlund, Giacomo Citton, Eszter Cz\u00e9dul\u00e1s, Agnieszka Sj\u00f6kvist Dlugoszewska, Unn Faleide, Georges Hann, Katie Jacobson, Dan Johansson, Sylvie Gehin Karlsson, Eva Mohn, Vincent Van der Plas, Camilla Prieux, Adam Sch\u00fctt, Suelem de Oliveira da Silvia och Karin Thulin
\nPraktikanter Heather Birley (The Place, London), Eliot Marmouset (ArtEZ, Arnhem) och Yulia Kalinchenko (Amsterdam Academy of theatre and Dance)
\nMedverkande Cullberg baletten
\nScenografi och kostym Martin Falck
\nLjuddesigner och komposit\u00f6r Anna S\u00f3ley Tryggvad\u00f3ttir
\nLjusdesign Charlie \u00c5str\u00f6m
\nUrpremi\u00e4r den 8 september 2017, Elverket, Dramaten, Stockholm
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 16 september 2017<\/p>\n

V\u00e4ldigt l\u00e4nge k\u00e4mpade dansen om att f\u00e5 lov att vara sin egen profession och inte ses som ett bihang eller metod f\u00f6r att \u00f6ka sensualism eller dylikt i en musik- eller teaterf\u00f6rest\u00e4llning. Gl\u00e4djande kan man i den h\u00e4r dansf\u00f6rest\u00e4llningen se hur orden i intervjuerna \u00e4r grunden f\u00f6r de styrda dansimprovisationer i f\u00f6rest\u00e4llningen. Dansen ger tydliga uttryck om att inte sk\u00e4mmas \u00f6ver att ta f\u00f6r sig som huvudakt\u00f6r i ber\u00e4ttelsernas syften. Jag vill skrika \u2019\u00c4ntligen\u2019 och det g\u00f6r en glad. Dansen best\u00e4mmer \u00f6ver sig sj\u00e4lv och ger orden och musiken ny kraft i v\u00e5ra \u00f6gon.<\/p>\n

Dansarna ser ut som vilka v\u00e4ltr\u00e4nande ungdom som helst i mjukiskl\u00e4der p\u00e5 en miniarena. Det stretchas och n\u00e4r som helst skulle de kunna l\u00f6pa iv\u00e4g i ett lopp. Kanske ett livslopp i kroppsliga uttryck? Pl\u00f6tslig f\u00e5r vi h\u00f6ra en intervju i h\u00f6gtalaren som st\u00e4ller djupg\u00e5ende fr\u00e5gor till skilda personer. M\u00e4nniskorna p\u00e5 ljudbandet presenterar sig aldrig, men ger k\u00e4nslan av att ha olika bakgrunder\/\u00e5lder\/k\u00f6n och k\u00e4nner inte varandra. Grundfr\u00e5gan \u00e4r \u201dom jag s\u00e4ger dans vad s\u00e4ger du d\u00e5?\u201d. En fr\u00e5ga som f\u00f6r vissa verkar l\u00e4tt att svara p\u00e5, men f\u00f6r andra k\u00e4nns mer komplicerat. D\u00e4remot framkommer ganska \u00f6gonblickligen att dansen ger oss b\u00e5de gl\u00e4dje men en stor komplexitet. F\u00e5r vem som helst dansa eller m\u00e5ste vi alla vara experter p\u00e5 det omr\u00e5det f\u00f6r att f\u00e5 lov att kalla det f\u00f6r dans?<\/p>\n

\"\"<\/a>En kvinna sk\u00e4ms \u00f6ver sin kropp. Borde m\u00e4nniskor med stora br\u00f6st k\u00e4nna skam och avst\u00e5 fr\u00e5n dans eftersom tyngden i br\u00f6sten skumpar och kanske blir jobbigt f\u00f6r andra att beh\u00f6va se? M\u00e5ste man verkligen \u201dvara s\u00e5 bra f\u00f6r att f\u00e5 dansa\u201d ? Klart framg\u00e5r dock att m\u00e5nga tycker att de kroppsliga uttrycken \u00e4r en befrielse att ta till i samband med gl\u00e4dje och sorg. Dans borde f\u00e5 lov att vara en del av allas liv, t\u00e4nker jag.<\/p>\n

En annan intervjuad konstaterar att den normale svensken nog beh\u00f6ver en attans massa alkohol f\u00f6r att v\u00e5ga dansa. P\u00e5st\u00e5endet m\u00e5ste g\u00f6ra vilken dansare som helst bedr\u00f6vlig. Dans \u00e4r ju i sig s\u00e5 enormt befriande och varje m\u00e4nsklig kropp borde f\u00e5 lov att r\u00f6ra sig h\u00e4rligt i rytm utan att oroa sig \u00f6ver hur den ter sig i sin faktiska form. Vidare fr\u00e5gar man de intervjuade om vilken h\u00e4ndelse i deras liv som Cullbergbaletten skulle kunna dansa om. Temana varierar fr\u00e5n vinstgl\u00e4dje p\u00e5 Habo marknad till hur det k\u00e4ndes att bli torterad upp och nedv\u00e4nd i ett f\u00e4ngelse i Afghanistan. En av de intervjuade talade ocks\u00e5 om att hon skulle vilja se \u201dSvenssonlivet\u201d gestaltas i dans. Hon hade sj\u00e4lv gjort slut p\u00e5 sin relation eftersom hon saknade makt att p\u00e5verka relationen positivt och kunde konstatera att det kanske inte var det smartaste hon hade gjort med tanke p\u00e5 den ekonomiska situation hon d\u00e4rmed hade satt sig i. Ironiskt kunde hon klarsynt konstatera att Svenssonlivet kanske mest var \u201dvin och somna framf\u00f6r Skavlan\u201d p\u00e5 fredagskv\u00e4llarna.<\/p>\n

Det k\u00e4nns som om dansscenerna b\u00e5de \u00e4r styrda\/inrepeterade och ger utrymme f\u00f6r improvisation. F\u00f6r mig \u00e4r det en form som fungerar, \u00e4ven jag nog hade \u00f6nskat att det var mer improvisation eftersom dansarna ger uttryck f\u00f6r att vara s\u00e5 utbildade och skickliga att det utan att blinka hade kunnat \u00e5terge vilken ber\u00e4ttelse som helst. Ibland kunde jag uppleva en viss d\u00e4mpning eller klippning av vingar p.g.a. koreografin. Det gladde mig dock att man med j\u00e4mna mellanrum kostade p\u00e5 sig att vara b\u00e5de sj\u00e4lvkritisk och humoristisk i sina kroppsuttryck. Kroppen \u00e4r ju en ganska kul grej att leka med \u00e4ven om du proffs i rytmik.<\/p>\n

Budskapen fr\u00e5n intervjuerna hade allt fr\u00e5n det enkla och vackra livet, till alla f\u00f6rf\u00e4rliga bedr\u00f6velse som kan ges. Det var ett bra utval mellan h\u00f6g och l\u00e5g existentialism. Ber\u00e4ttelserna k\u00e4ndes genuina och viktiga. Tyv\u00e4rr var storyn ibland s\u00e5 intressanta och scenteknikerna och uttrycken allt f\u00f6r sv\u00e5ra, att man hade sv\u00e5rt att f\u00f6lja dem b\u00e5da samtidigt. Jag kom p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att titta, men inte lyssna och tv\u00e4rtom. Att f\u00f6rest\u00e4llningen dessutom var tv\u00e5spr\u00e5kig ledde ocks\u00e5 till att man fick ett budskap tv\u00e5 g\u00e5nger. Dessutom hade musiken en f\u00f6rm\u00e5ga att bli f\u00f6r h\u00f6g ibland vilket gjorde att jag enbart kunde titta och h\u00e5lla f\u00f6r \u00f6ronen. Jag tror att en b\u00e4ttre balans mellan musik, dans och ber\u00e4ttandet hade lett till st\u00f6rre fokusering och en tydligare upplevelse av f\u00f6rest\u00e4llningen. Det blev en konkursans som inte n\u00e5gon av dem tj\u00e4nande p\u00e5.<\/p>\n

Handlingens energi b\u00f6rjade v\u00e4ldigt intensivt, sj\u00e4lvklart och man k\u00e4nde sig delaktig i uttrycken. Tyv\u00e4rr ebbar den ut och man h\u00e5ller sig inte helt n\u00e4rvarande i 95 minuter. Sj\u00e4lvklart har det inte enbart med koreografin att g\u00f6ra, utan ocks\u00e5 att det \u00e4r f\u00f6r l\u00e5ng tid utan en paus. Mina sinnesintryck kr\u00e4vde som sagt min fulla n\u00e4rvaro. Hela tiden beh\u00f6vde jag maximera koncentrationen f\u00f6r att f\u00e5 ut s\u00e5 mycket som m\u00f6jlig av alla de uttryck som ges (m\u00e5nga dansare p\u00e5 scen). Det \u00e4r inget l\u00e4ttsamt och l\u00e4ttsm\u00e4lt som serveras.<\/p>\n

\"\"<\/a>Jag fr\u00e5gar mig om hela publiken verkligen k\u00e4nde att det h\u00e4r var dans. Det \u00e4r nog inte alla som sett dans som fasta strikta r\u00f6relser i collage tecknad form i komplicerade taktm\u00f6nster. Det kanske var b\u00e5de utmanande, h\u00e4ftigt, annorlunda och inget man vet n\u00e5got om. Jag tror i alla fall att man m\u00e5ste kunna v\u00e4ldigt mycket om dans f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 skickligheten, sv\u00e5righeten och det h\u00e5rda arbetet bakom eftermiddagens f\u00f6rest\u00e4llning. Det k\u00e4nns lite sorgligt att dansen blev n\u00e5got sv\u00e5r\u00e5tkomlig.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen slutar med att ge oss alla en liten \u2019floskler\u2019 men \u00e4nd\u00e5 sann tanken\u00f6t. Tanken att v\u00e4rlden beh\u00f6ver f\u00f6r\u00e4ndras och att f\u00f6r\u00e4ndringen inte kan ske med n\u00e5gra f\u00e5, utan att vi alla har ansvaret f\u00f6r det genom genomt\u00e4nka beslut. Framg\u00e5ngen \u00e4r ett faktum om ALLA drar sitt str\u00e5 till stacken. Fr\u00e5gan som aldrig blev st\u00e4lld under kv\u00e4llen \u00e4r hur m\u00e4nskligheten kan motiveras att vilja ta mer ansvara, dela mer r\u00e4ttvist mellan oss och v\u00e5ga vara mer gener\u00f6sa mot varandra. Det svaret hade jag g\u00e4rna velat h\u00f6ra ist\u00e4llet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The Mental State of Sweden in Dance Regi och koncept Mattias Andersson Koreografi Mattias Andersson, Anand Bolder, Eleanor Campbell, Yared Cederlund, Giacomo Citton, Eszter Cz\u00e9dul\u00e1s, Agnieszka Sj\u00f6kvist Dlugoszewska, Unn Faleide, Georges Hann, Katie Jacobson, Dan Johansson, Sylvie Gehin Karlsson, Eva Mohn, Vincent Van der Plas, Camilla Prieux, Adam Sch\u00fctt, Suelem de Oliveira da Silvia och […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[13427],"class_list":{"0":"post-112193","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"tag-the-mental-state-of-sweden-in-dance","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112193","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112193"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112193\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112201,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112193\/revisions\/112201"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112193"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112193"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112193"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}