{"id":112176,"date":"2017-09-16T10:04:42","date_gmt":"2017-09-16T08:04:42","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112176"},"modified":"2017-10-24T20:41:14","modified_gmt":"2017-10-24T18:41:14","slug":"teaterrecension-har-kommer-alla-kanslorna-pa-en-och-samma-gang","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112176","title":{"rendered":"Teaterrecension: H\u00e4r kommer alla k\u00e4nslorna p\u00e5 en och samma g\u00e5ng"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

H\u00e4r kommer alla k\u00e4nslorna p\u00e5 en och samma g\u00e5ng<\/strong>
\nRegi David Wiberg och Oskar Thunberg
\nManus David Wiberg
\nScenografi och kostym Erika Magnusson
\nLjusdesign Markus Granqvist
\nKomposit\u00f6r och ljuddesign Stefan Johansson
\nPeruk och mask Mimmi Lindell
\nUrpremi\u00e4r 1 september 2017
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras:
\nDramaten, Lejonkulan den 15 september 2017
\nEn samproduktion mellan Unga Dramaten och Luxor
\n(Speltid 1,5 timme utan paus)
\nMedverkande Eric Stern, Sanna Sundqvist, David Wiberg<\/p>\n

Gladeligen kunde jag konstatera att kv\u00e4llens koncept i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r djupt samh\u00e4llskritiskt till populistiskt gl\u00e4ttiga kulturnischer. Satiren \u00e4r som den ska, det vill s\u00e4ga riktande brutal och oerh\u00f6rt roande. Det \u00e4r ju s\u00e5 befriande att skratta \u00e5t urdumma saker som en del kommer undan med. Det \u00e4r ju inte fint och v\u00e4luppfostrade att s\u00e5ga folk utmed fotkn\u00f6larna, men ojojoj s\u00e5 befriande n\u00e4r det beh\u00f6vs. <\/p>\n

Bland annat s\u00e5 belyser man alla dessa tv-lekar som vuxna ska spela och chocka med i rampljuset, och att denna typ av \u201df\u00f6rnedrings-tv\u201d verkar vara den som styra v\u00e5ra verklighetsuppfattningar. Man kan sannerligen fr\u00e5ga sig hur friskt det \u00e4r \u00e4ta levande insekter eller lura m\u00e4nniskor att dricka sprit och ha sex med varandra p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4ndningstid. Personligen ser jag g\u00e4rna hur den industrin f\u00e5r sig en fet sm\u00e4ll p\u00e5 fingrarna verbalt och kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning hj\u00e4lpte gott till att ge publiken en aha-upplevelse kring fenomenen.<\/p>\n

\"\"<\/a>Det \u00e4r v\u00e4ldigt s\u00e4llan som inledningen i ett manus lurar dig s\u00e5 grundl\u00e4ggande som kv\u00e4llens verk gjorde. Manusf\u00f6rfattaren st\u00e4ller sig upp inledningsvis som en del av f\u00f6rest\u00e4llningen och ber\u00e4ttar grunder och handlingar f\u00f6r dig som g\u00e5r att tolka olika (s\u00e5 kallade spel i spelet). D\u00e4refter och mycket l\u00e4ngre fram i f\u00f6rest\u00e4llningen visar sig att inledningen vara en del av fiktionen och du inser att du medvetet blivit lurad. H\u00e4rmed \u00e4r du direkt inkastad i begreppsv\u00e4rlden kring vad som egentligen \u00e4r sanning\/verklighet och vad som \u00e4r naiv fiktion. Vi luras hela tiden av information och d\u00e5 \u00e4ven om informationen inte varit medvetet falsk.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen var inte l\u00e4tt att f\u00f6lja eftersom den r\u00f6da tr\u00e5den var oj\u00e4mn och sv\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5. Dock kan jag t\u00e4nka mig att med tanke p\u00e5 att Dramatens ungdomsavdelningen \u00e4r delaktiga i f\u00f6rest\u00e4llningen, s\u00e5 var det nog n\u00e5gra som trodde att f\u00f6rest\u00e4llningen kunde vara givande f\u00f6r ungdomar. Framf\u00f6r mig i lokalen fanns tv\u00e5 yngre ton\u00e5ringar och de kunde inte h\u00e5lla fokus p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen i 90 minuter. Av deras kommentarer kunde man f\u00f6rst\u00e5 att de inte heller kunde ta till sig den invecklade och starka satir som f\u00f6rkom i f\u00f6rest\u00e4llningen. Jag kunde k\u00e4nna att de var oerh\u00f6rt obekv\u00e4ma och de ville inget hellre \u00e4n att komma ut d\u00e4rifr\u00e5n. Att blippa p\u00e5 sina mobiler blev d\u00e4rf\u00f6r deras snuttefiltar i m\u00f6rkret. F\u00f6rest\u00e4llningen kr\u00e4vde s\u00e5ledes en stor teatervana, grundl\u00e4ggande insikter i satirens konstform och koncentrationsf\u00f6rm\u00e5ga p\u00e5 en vuxens niv\u00e5.<\/p>\n

Mot slutet fick vi se en rollkarakt\u00e4r (Sanna Sundqvist) som spelade en d\u00f6dstr\u00e5kig komiker som inte fick\/kunde locka till skratt (\u201dJakten p\u00e5 det f\u00f6rsvunna skrattet\u201d). Hennes kroppsspr\u00e5k, utstr\u00e5lning och kommentarer kring sina arbetsuppgifter var s\u00e5 ironiska, sarkastiska och kritiska att jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 mycket l\u00e4nge skrattade s\u00e5 mycket att t\u00e5rarna b\u00f6rjade rinna. Det var en mycket stor bedrift av henne att kunna genomf\u00f6ra retoriskt med s\u00e5dana uth\u00e5llighet och j\u00e4mn balans i sinnesuttrycken. En fink\u00e4nslighet som kittlade gott. N\u00e4r n\u00e5got f\u00e5r vara riktigt trist, sluts cirkeln av k\u00e4nslouttryck och skrattet \u00e4r det enda som befriar oss. Jag blev f\u00f6rl\u00f6st.<\/p>\n

Upps\u00e4ttningen uppmanade oss alla att l\u00e4ra oss att \u201dbottna \u2026\u201d i v\u00e5ra egna liv, eftersom det faktiskt \u00e4r den enda chans vi har f\u00f6r att finna \u201d\u2026 det enda som \u00e4r sant \u2026\u201d. Undertonens varningar ville s\u00e4ga att det inte \u00e4r k\u00e4ndisar eller wannabes som har patent p\u00e5 sanningen bara f\u00f6r att de tar plats och vill h\u00e4vda sig d\u00e4r. Ansvaret f\u00f6r att tolka fiktionen och sanningen ligger d\u00e4rmed i v\u00e5ra egna kn\u00e4n.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

H\u00e4r kommer alla k\u00e4nslorna p\u00e5 en och samma g\u00e5ng Regi David Wiberg och Oskar Thunberg Manus David Wiberg Scenografi och kostym Erika Magnusson Ljusdesign Markus Granqvist Komposit\u00f6r och ljuddesign Stefan Johansson Peruk och mask Mimmi Lindell Urpremi\u00e4r 1 september 2017 F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: Dramaten, Lejonkulan den 15 september 2017 En samproduktion mellan Unga Dramaten och […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-112176","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112176","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112176"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112176\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112182,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112176\/revisions\/112182"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112176"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112176"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112176"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}