{"id":112024,"date":"2017-09-10T03:17:14","date_gmt":"2017-09-10T01:17:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112024"},"modified":"2017-09-10T03:42:57","modified_gmt":"2017-09-10T01:42:57","slug":"utvandrarna-pa-goteborgs-stadsteater-avskalat-och-annorlunda","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112024","title":{"rendered":"Utvandrarna p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater &#8211; Avskalat och annorlunda"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/02-utvandrarna_pressbild-fotoolakjelbye-2017-18.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112026\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/02-utvandrarna_pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/02-utvandrarna_pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/02-utvandrarna_pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/02-utvandrarna_pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-1024x682.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a> Foto Ola Kjelbye<\/p>\n<p><strong>Utvandrarna<\/strong><\/p>\n<p>Av Vilhelm Moberg<\/p>\n<p>Regi, dramatisering och kostym: Pontus Stensh\u00e4ll<\/p>\n<p>Scenrum: Pontus Stensh\u00e4ll, Clive Leaver och Max Mitle<\/p>\n<p>Ljus: Max Mitle<\/p>\n<p>Ljud: Karin Bloch-J\u00f6rgensen och Marcus Lilja<\/p>\n<p>Musik: Simon Steensland<\/p>\n<p>Premi\u00e4r p\u00e5 Stora scen 8\/9, spelas till och med 29\/10<\/p>\n<p>Har Pontus Stensh\u00e4ll\u00a0 gjort n\u00e5got traditionellt naturalistiskt drama? Till\u00e5t mig tvivla, eftersom det aldrig varit hans grej. I likhet med flera av de europeiska regiss\u00f6rer teatern anlitat senaste \u00e5ren, g\u00e5r det inte att komma runt hur mycket han pr\u00e4glar de verk han tar sig an, i det teaterhus han nu \u00e4r konstn\u00e4rlig ledare.\u00a0 I hans h\u00e4nder blir Mobergs del I av Utvandrarsviten en ganska mysko iscens\u00e4ttning.\u00a0 Stensh\u00e4ll vill utmana mig och alla andra, vars\u00a0 f\u00f6rest\u00e4llningar om v\u00e5rt nationalepos sitter inristade i oss.\u00a0 Oklart om han vill att vi ska leva oss in i nyckelscenerna, eller om vi fr\u00e4mst ska tugga i oss det tankegods han fril\u00e4gger.\u00a0 Mest uppenbart m\u00e4rks:\u00a0 utopin om det klassl\u00f6sa samh\u00e4llet och den n\u00f6dv\u00e4ndiga revolten mot\u00a0 \u00f6verheten, en \u00f6verhet som ju b\u00e5de \u00e4r f\u00f6rstockad och grymt hj\u00e4rtl\u00f6s.<\/p>\n<p>Rekvisitan med\u00a0 kartonger, moraklocka\u00a0 och i skymundan nutida k\u00f6ksutrustning k\u00e4nns nyckfull.\u00a0 Gruppen p\u00e5 endast sju sk\u00e5despelare saknar helt statister, \u00e4r ist\u00e4llet h\u00e4nvisade desto mer till att agera talk\u00f6r och ber\u00e4ttare. Att redovisa h\u00e4ndelser och tillst\u00e5nd, blir en\u00a0 syssla de avl\u00f6ser varann med, en syssla de f\u00e5tt \u00f6verta fr\u00e5n f\u00f6rfattaren.\u00a0 Men greppet \u00e4r om inte provocerande, s\u00e5 i varje fall en utmaning f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l som sk\u00e5despelare som publik.\u00a0 Visst \u00e4r\u00a0<em>Utvandrarna<\/em> ett tacksamt stoff f\u00f6r regiss\u00f6ren att kn\u00e5da och bearbeta, en otroligt f\u00e4ngslande romanupptakt baserad p\u00e5 omv\u00e4lvande historik.\u00a0 Huvudsakliga inv\u00e4ndningen \u00e4r dock att mer fokus borde legat p\u00e5 gestaltning. Av n\u00e5gon oklar anledning n\u00e4rmast frossas det i folkvisor, skillingtryck och psalmer, vilket sker p\u00e5 bekostnad av f\u00f6rdjupad personteckning.\u00a0 De sju p\u00e5 scen lyckas med sin uppgift att l\u00e5ta sina olika r\u00f6ster bli en v\u00e4lljudande bukett,\u00a0 vilket inte hindrar att det blir problematiskt med s\u00e5 m\u00e5nga s\u00e5nger. D\u00e4rtill \u00e4r den konstn\u00e4rlige ledaren, i likhet med flera kollegor, alltf\u00f6r f\u00f6rtjust i upprepningar.<\/p>\n<p>Vill skjuta in att Troells filmer om Karl-Oskar &amp; Kristina och deras n\u00e4rst\u00e5ende, var bland de allra f\u00f6rsta vuxenfilmer\u00a0 jag s\u00e5g p\u00e5 bio. I den vevan slukade jag underlaget, det vill s\u00e4ga\u00a0 textmassan som Moberg forskat och diktat fram. N\u00e5gra \u00e5r senare gjordes en cykelresa till Kronoberg. Bes\u00f6kte d\u00e5 bland annat Utvandrarnas hus, platsen f\u00f6r Korpamoen &#8211; inspelningarna och minnesstenen vid platsen f\u00f6r Mobergs f\u00f6r\u00e4ldrahem. Och i f\u00f6rfjol recenserade jag <em>Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs-Operan.\u00a0 Om dagens ungdomar\u00a0 efter att ha sett Stadsteaterns stiliserade pj\u00e4s, f\u00e5r liknande kunskaper som jag inh\u00e4mtade, d\u00e5 har man lyckats.\u00a0 F\u00f6rtvivlan och otrygghet, l\u00e4ngtan och str\u00e4vsamhet, uppbrott och utsatthet,\u00a0 kristendomens enorma p\u00e5verkan och ofantliga klasskillnader.\u00a0 Det \u00e4r vad som visas upp,\u00a0 l\u00e4ggs fram till oss att betrakta; fast det didaktiska draget a\u00b4la Brecht distanserar emellan\u00e5t. Ett knippe starka scener med ingredienser som gr\u00f6t,\u00a0 dubbelmoral fr\u00e5n pr\u00e4st,\u00a0 f\u00f6rtorkad sk\u00f6rd och n\u00e4sblod r\u00e4cker l\u00e5ngt.<\/p>\n<p>Sk\u00e5despelarna g\u00f6r \u00f6verlag goda insatser n\u00e4r de virar in sig i \u00f6verdriven sm\u00e5l\u00e4ndsk dialekt och Mobergs sirliga spr\u00e5k.\u00a0 N\u00e4r ensemblen \u00e5terkommande\u00a0 sjunger eller pratar i k\u00f6r \u00e5terg\u00e5r de till sina ordinarie tonfall. Ber\u00f6m utdelas till samtligas artikulation, framf\u00f6r allt avseende vad de g\u00f6r tillsammans. F\u00f6r att accentuera att migration idag \u00e4r en global \u00f6desfr\u00e5ga,\u00a0 spelas huvudrollerna av Ashkan Ghods och Gizem Erdogan, tv\u00e5 akt\u00f6rer jag sett tidigare p\u00e5 samma scen, utan att d\u00e5 n\u00e4rmare reflektera \u00f6ver deras icke-svenska bakgrund. De \u00e4r duktiga p\u00e5 att f\u00e5 fram egenskaper som f\u00f6rsonlighet och desperation. Varf\u00f6r Hannah Alem Davidson (s\u00e5gs senast i\u00a0<em>Misfits\u00a0<\/em>p\u00e5 Backa Teater) valts ut till att gestalta Robert \u00e4r en g\u00e5ta, tillh\u00f6r kategorin of\u00f6rklarligt, vars\u00a0 icke-realism publiken tvingas acceptera.\u00a0 Hur som helst \u00e4r hon med gr\u00e4sstr\u00e5 i munnen och keps p\u00e5 huvudet en stor tillg\u00e5ng.\u00a0 Musikern Kristina Issa (recenserades i <em>Alexandras Odyss\u00e9)\u00a0<\/em>har anlitats f\u00f6r en roll, n\u00e4mligen Ulrika i V\u00e4sterg\u00f6hl.\u00a0 Utan att vara i niv\u00e5 med Monica Z, \u00f6vertygar hon alldeles s\u00e4rskilt i sin mest anklagande uppg\u00f6relse. Johan Gry k\u00e4mpar inte utan framg\u00e5ng med portr\u00e4ttet av den besk\u00e4ftige och naive f\u00f6rkunnaren morbror Danjel. Alexandra Nordberg \u00e4r under utbildning, fast repliker och uttryck sitter redan galant.\u00a0 Minuterna hon har tillsammans med Davidson, exemplifierar att det \u00e4r kvinnorna som imponerar allra mest.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/04-utvandrarna_pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-974945786-rszww379h254-90.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-112041\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/04-utvandrarna_pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-974945786-rszww379h254-90-300x201.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"201\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/04-utvandrarna_pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-974945786-rszww379h254-90-300x201.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/09\/04-utvandrarna_pressbild-fotoolakjelbye-2017-18-974945786-rszww379h254-90.jpg 379w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n<p>Ett tungt \u00e4mne kan beh\u00f6va str\u00e5k av humor och somliga skojiga situationer existerar.\u00a0 Till och med tokroligt blev det n\u00e4r l\u00e4nsman if\u00f6rd grismask kom av sig, vilket gjorde att Gry kunde smasha hem aftonens giftigaste po\u00e4ng. \u00a0 Dumt nog finns ocks\u00e5 tillf\u00e4llen som v\u00e4cker l\u00f6je, vilket\u00a0 passionerade l\u00e4sare (som undertecknad) kan tycka vara on\u00f6digt. Andra akten som utspelas ute p\u00e5 havet, i en farofylld l\u00e5ngsam skuggtillvaro, \u00e4r konstn\u00e4rligt mest helgjuten.\u00a0 De anonyma passagerna illustreras p\u00e5 l\u00e5gbudget vis, genom att scentekniker drar fram fyra enheter med utskurna wellpapp-figurer.\u00a0 F\u00e4rggrann himmel, pl\u00e5gade ansikten, hav och l\u00e4mnade skogar illustreras av Clive Leaver med videokamera. Som om det inte vore nog med visuella hj\u00e4lpmedel syns Gudsbilder\u00a0 rotera i taket. Nutidens \u00f6verfl\u00f6d i bj\u00e4rt kontrast till 1800-talets n\u00f6d illustreras i sin tur av en m\u00e4ngd\u00a0 h\u00e4ngande\u00a0 kartonger m\u00e4rkta Led-Tv.<\/p>\n<p>Jag var f\u00f6rberedd p\u00e5 att\u00a0<em>Utvandrarna\u00a0<\/em>skulle bli en dramatiskt m\u00e4rklig ber\u00e4ttelse, en upps\u00e4ttning utan enkla l\u00f6sningar. Regiss\u00f6ren beg\u00e4r mycket av publiken,\u00a0 Huruvida salongen kommer fyllas i forts\u00e4ttningen, \u00e4r n\u00e5got jag inte v\u00e5gar sia om. Stadsteatern \u00e4r i skriande behov av medg\u00e5ng.\u00a0 Fint sk\u00e5despeleri, n\u00e5gra klassiska skildringar ur svensk litteraturhistoria, dito svensk musik och en originell regiss\u00f6r. Trots allt, flera positiva faktorer i en upps\u00e4ttning som \u00e4nd\u00e5 \u00e4r relativt tillg\u00e4nglig.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foto Ola Kjelbye Utvandrarna Av Vilhelm Moberg Regi, dramatisering och kostym: Pontus Stensh\u00e4ll Scenrum: Pontus Stensh\u00e4ll, Clive Leaver och Max Mitle Ljus: Max Mitle Ljud: Karin Bloch-J\u00f6rgensen och Marcus Lilja Musik: Simon Steensland Premi\u00e4r p\u00e5 Stora scen 8\/9, spelas till och med 29\/10 Har Pontus Stensh\u00e4ll\u00a0 gjort n\u00e5got traditionellt naturalistiskt drama? Till\u00e5t mig tvivla, eftersom [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-112024","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112024","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112024"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112024\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112045,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112024\/revisions\/112045"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112024"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112024"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112024"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}