{"id":112009,"date":"2017-09-09T12:19:03","date_gmt":"2017-09-09T10:19:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112009"},"modified":"2017-09-09T15:29:24","modified_gmt":"2017-09-09T13:29:24","slug":"bokrecension-hjarterkung-av-hanna-krall-prosa-med-en-oerhort-allvarlig-underton","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=112009","title":{"rendered":"Bokrecension: Hj\u00e4rterkung av Hanna Krall – prosa med en oerh\u00f6rt allvarlig underton"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Hj\u00e4rterkung<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Hanna Krall
\nUtgiven: 2017-03<\/a>
\n\u00d6vers\u00e4ttare: Julian Birbrajer
\nFormgivare: H\u00e5kan Liljem\u00e4rker
\nISBN: 9789187891526
\nF\u00f6rlag: Ersatz<\/a><\/p>\n

En solskenshistoria. Pittoreska Warszawa-stadsdelar. Nostalgisk byteshandel, sju kilo guld f\u00f6r en skopa salt. Friska n\u00e4tter under bar himmel if\u00f6rd det man r\u00e5kade ha p\u00e5 sig f\u00f6r stunden. Oegennyttiga rekommendationer av medm\u00e4nniskor till relevanta myndigheter. Kurrag\u00f6mmalekar med h\u00f6ga insatser. Varma bokb\u00e5l. Kristallklara n\u00e4tter. S\u00e5d\u00e4r sp\u00e4nnande liv vi vill ha. En stilstudie av m\u00e4nsklig rationalitet. Mil och \u00e5ter mil av blixtrande t\u00e5gr\u00e4ls. Spartanska t\u00e5gs\u00e4tt. Bolmande skorstenar. Auschwitz. Auschwitz. Auschwitz.<\/p>\n

Ibland upplever jag att historia \u00e5tergiven i text tenderar att f\u00e5 ett overklighetens skimmer \u00f6ver sig; att den drar mot det fiktivas h\u00e5ll och l\u00e4mnar ett f\u00f6rr\u00e4diskt h\u00e5l efter sig. Ju l\u00e4ngre tillbaka i tiden, ju f\u00e4rre k\u00e4llor det finns, desto mer f\u00e5r jag k\u00e4nslan av att det hela lika g\u00e4rna kunde vara uppdiktat av vilken fantasifull f\u00f6rfattare som helst. <\/p>\n

Jag bes\u00f6kte Auschwitz f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan och blev inte s\u00e4rskilt ber\u00f6rd. Antingen \u00e4r jag sjuk i huvudet och har likt Kato ett hj\u00e4rta av sten, eller s\u00e5 f\u00f6rm\u00e5r jag inte ta in n\u00e5got som jag upplever vara fullkomligt surrealistiskt. M\u00f6jligtvis spelade en avgrundsdjup depression in. Hur som helst h\u00e4nde ingenting s\u00e4rskilt inom mig n\u00e4r jag s\u00e5g t\u00e5gr\u00e4lser, staket, byggnader och otaliga h\u00f6gar med m\u00e4nniskors efterl\u00e4mningar. D\u00e4remot p\u00e5verkar olika typer av annan dokumentation av F\u00f6rintelsen mig starkt. Bilder av d\u00f6ende eller d\u00f6da judar, utm\u00e4rglade f\u00e5ngar och massgravar, skr\u00e4mmer mig, s\u00e4rskilt som nazistk\u00e4ngor fortsatt marscherar p\u00e5 gator med allt fler och tyngre steg. <\/p>\n

Hanna Kralls Hj\u00e4rterkung bygger p\u00e5 faktiska h\u00e4ndelser och n\u00e4rmare best\u00e4mt ett specifikt levnads\u00f6de. Det \u00e4r prosa, men en prosa med en oerh\u00f6rt allvarlig underton. Den f\u00e5r mig att k\u00e4nna \u00e4ckel, r\u00e4dsla och djup medk\u00e4nsla. Som att det g\u00f6r n\u00e5gon skillnad. Det \u00e4r en n\u00e5got lakonisk \u00e5tergivning. En humor m\u00f6rk som synden dyker upp h\u00e4r och d\u00e4r. Torra konstateranden som p\u00e5 n\u00e5got vis \u00e4r muntra, fast p\u00e5 ett tragiskt s\u00e4tt. <\/p>\n

Ramen utg\u00f6rs till stor del av en k\u00e4rlekshistoria. Det \u00e4r knappast en glorifierad k\u00e4rlek, men stark som ben framst\u00e5r den. Huvudpersonen f\u00f6rs\u00f6ker p\u00e5 alla vis r\u00e4dda sin make ur Auschwitz. F\u00f6r att lyckas med detta m\u00e5ste hon st\u00e4ndigt r\u00e4dda sig sj\u00e4lv. M\u00e4nniskor runt omkring henne f\u00f6rsvinner oftast obem\u00e4rkt in i d\u00f6den. Hon \u00e4r en heroisk m\u00e4nniska, om vi med heroism menar ett fullst\u00e4ndigt oegennyttigt agerande. Att s\u00e4lja sig sj\u00e4lv \u00e4r henne inte fr\u00e4mmande om det \u00f6kar chanserna att \u00e5terse sin make. Hon g\u00f6r allt i sin makt f\u00f6r att avv\u00e4nja sig f\u00f6r henne typiska judiska drag. Detta innefattar b\u00e5de utseende och s\u00e4rskilda kroppsr\u00f6relser. Att dr\u00e4nka delar av sig sj\u00e4lv blir ett s\u00e4tt att \u00f6verleva.<\/p>\n

N\u00e5gra m\u00e4nniskors handlingar framst\u00e5r vara synnerligen naiva, men det \u00e4r f\u00f6r att vi sitter och sk\u00e5dar uppifr\u00e5n en h\u00f6jd som f\u00f6rl\u00e4nar oss retroperspektivets \u00f6verblick. Jag t\u00e4nker fr\u00e4mst p\u00e5 en sl\u00e4kting, jag minns inte vem, som gick iv\u00e4g f\u00f6r att tala allvar med nazisterna. Han kom aldrig tillbaka. Det \u00e4r m\u00e5nga som inte kommer tillbaka. Samtidigt f\u00f6rundras jag \u00f6ver m\u00e4nniskors f\u00f6rm\u00e5ga att \u00f6verleva. <\/p>\n

Den eviga fr\u00e5gan, Hur var det m\u00f6jligt?, f\u00f6ljer mig genom boken. Ja, hur var det m\u00f6jligt? Det finns skilda teorier om det. Hanna Arendt utformade begreppet den banala ondskan. Det tog ansats ur r\u00e4tteg\u00e5ngen mot SS-mannen, och tillika indirekta m\u00f6rdaren, Eichmann. Arendt menar att Eichmann i sj\u00e4lva verket kunde ha varit vem som helst. Han handlade som han gjorde till f\u00f6ljd av hans plats i maktens hierarki. Han lydde, varken mer eller mindre, order – oaktat att dessa var fruktansv\u00e4rda. Det \u00e4r \u00e5tminstone en tolkning av Arendt, men jag misst\u00e4nker att Eichmann inte var vem som helst. Utan att vara en k\u00e4nnare av det m\u00e4nskliga psyket, borde han rimligtvis haft vissa karakt\u00e4rsdispositioner som m\u00f6jliggjorde hans om\u00e4nsklighet och cynism. <\/p>\n

D\u00e4remot t\u00e4nker jag mig att begreppet kan fungera som ett teoretiskt verktyg f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 en struktur; ett samh\u00e4llstillst\u00e5nd som p\u00e5 n\u00e5got vis normaliserar v\u00e5ld och ett titta \u00e5t andra h\u00e5llet-f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. Kanske ger det en f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur en samh\u00e4llsapparat g\u00f6mmer den enskilde m\u00e4nniskans roll och agerande. Det \u00e4r inte ett enskilt och avgr\u00e4nsat historiskt faktum. Oavsett vad vi k\u00e4nner, vet och har insikt i, \u00e4r det intet v\u00e4rt om det inte oms\u00e4tts i n\u00e5gon typ av handling. Det \u00e4r n\u00e4rmast att betrakta som ett f\u00f6rr\u00e4deri mot ett b\u00e4ttre vetande att l\u00e5ta skeendena ha sin g\u00e5ng utan att ingripa. Det \u00e4r osmakligt, oansvarigt och framf\u00f6r allt historiel\u00f6st.<\/p>\n

Under l\u00e4sningen sl\u00e5s jag av hur denna, om vi kan kalla det ondska, f\u00f6rekommer i olika tappningar. Angiveriet, d\u00e4r judar angav varandra, verkar ha varit utbrett. Det var ett roulettspel med livet som insats att lita p\u00e5 sin n\u00e4sta. Den som framstod som v\u00e4n, kunde n\u00e4r man v\u00e4nde ryggen till varsko nazisterna om ens g\u00f6mst\u00e4lle. Inte p\u00e5 grund av hat. Det var f\u00f6r att se till sitt egna, och kanske de n\u00e4rmastes, v\u00e4l och ve. Att vara medl\u00f6pare kunde kanske \u00f6ka oddsen f\u00f6r ens egen \u00f6verlevnad. M\u00e4nniskan som \u00f6verlevare, som sagt.<\/p>\n

Den andra uppenbara ondskan var naturligtvis nazisternas. De judar som f\u00f6rekommer i boken f\u00e5r hela tiden f\u00f6rh\u00e5lla sig till den. Rent materiellt bombas deras hem s\u00f6nder och samman. De lider brist p\u00e5 alla f\u00f6rn\u00f6denheter. Lien kan n\u00e4r som helst svepa fram i sin omedelbara n\u00e4rhet. \u00d6verlevnad \u00e4r det samma som att f\u00f6rm\u00e5 att p\u00e5 f\u00f6rhand parera ondskan trots att man inte vet i vilken skepnad den dyker upp. De \u00e4r utel\u00e4mnade i n\u00e5d och on\u00e5d till \u00f6dets nyck som b\u00e5de kan vara lycka och olycka. Aldrig n\u00e5gonsin under boken kan jag avg\u00f6ra vad jag kan v\u00e4nta av de sista raderna.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hj\u00e4rterkung F\u00f6rfattare: Hanna Krall Utgiven: 2017-03 \u00d6vers\u00e4ttare: Julian Birbrajer Formgivare: H\u00e5kan Liljem\u00e4rker ISBN: 9789187891526 F\u00f6rlag: Ersatz En solskenshistoria. Pittoreska Warszawa-stadsdelar. Nostalgisk byteshandel, sju kilo guld f\u00f6r en skopa salt. Friska n\u00e4tter under bar himmel if\u00f6rd det man r\u00e5kade ha p\u00e5 sig f\u00f6r stunden. Oegennyttiga rekommendationer av medm\u00e4nniskor till relevanta myndigheter. Kurrag\u00f6mmalekar med h\u00f6ga insatser. Varma […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3],"tags":[],"class_list":{"0":"post-112009","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112009","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=112009"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112009\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112016,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/112009\/revisions\/112016"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=112009"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=112009"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=112009"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}