![\"royksopp\"](\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/07\/royksopp-300x125.jpg\" "\\"royksopp\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
Nu \u00e4r uppst\u00e4llningen i Slottsskogen spikad och full\u00e4ndad! Inga mindre \u00e4n Wolfmother, R\u00f6yksopp och Florence Valentin \u00e4r klara.
\nSamtidigt ber\u00e4ttar arrang\u00f6rerna ocks\u00e5 om vilka dagar artisterna spelar och att endagsbiljetter nu ocks\u00e5 sl\u00e4pps.<\/p>\n
P\u00e5 fredag spelar bland annat Antony & the Johnsons med G\u00f6teborgs Symfoniker, Arctic Monkeys, Band Of Horses, Beirut och Bon Iver.
\n\u00d6vriga spelningar p\u00e5 fredag: Fever Ray, Florence and the Machine, Glasvegas, Grizzly Bear, Laakso, Robyn. R\u00f6yksopp, Seun Kuti & Fela\u00b4s Egypt 80, Timo R\u00e4is\u00e4nen, Wilco och Vivian Girls.<\/p>\n
L\u00d6RDAG
\nAmadou & Mariam
\nAsher Roth
\nBasement Jaxx
\nCalexico
\nDead Prez
\nFlorence Valentin
\n[ingenting]
\nJenny Wilson
\nLily Allen
\nMy Bloody Valentine
\nNas
\nOlle Ljungstr\u00f6m
\nPatrick Wolf
\nTeddybears
\nVampire Weekend
\nWolfmother <\/p>\n
Fakta om de tre senaste tillskotten till Way Out West: Naturligtvis \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4rlden \u00e4r f\u00f6r evigt f\u00f6r\u00e4lskad i R\u00f6yksopp \u2013 mot den nordiska, milj\u00f6pr\u00e4glade melankolin finns inga hj\u00e4rtats brandv\u00e4ggar. Bergenpojkarnas patenterade eufori med beats har en underton av vemod som gr\u00e4ver i v\u00e5ra ryggrader och l\u00e4mnar avtryck som bara riktigt speciell musik g\u00f6r. Debuten (2001) var fylld med sp\u00e5r som hade den d\u00e4r blandningen: ”Eple”, ”Poor Leno” och den bitterljuva ”Remind Me” (med Erlend \u00d6ye fr\u00e5n Kings Of Convenience p\u00e5 s\u00e5ng), gav oss spring i benen s\u00e5v\u00e4l som tankfullhet. Och \u00e4ven om ”The Understanding” (2005) var mer electroifierad, var exempelvis ”Only This Moment” ett skr\u00e4ddarsytt bevis p\u00e5 att elektronisk musik kan ha mer sj\u00e4l \u00e4n vilken gitarrf\u00f6rsedd, k\u00e4rlekst\u00f6rstande, vit man som helst. Att g\u00e4stmusorna Karin Dreijer, Robyn, Lykke Li \u2013 Sveriges bist\u00e5nd till R\u00f6yksopp \u2013 l\u00e4gger ytterligare ande till det melodiska blippbloppet p\u00e5 ”Junior” (2009) vet ni s\u00e4kert. Ni vet s\u00e4kerligen ocks\u00e5 att de som lever utan ”Junior” eller de andra plattorna lever tomma, gr\u00e5a liv.<\/p>\n Men R\u00f6yksopp \u2013 Norges viktigaste kulturella mark\u00f6r sedan A-Ha, Bobbysocks och brunost \u2013 \u00e4r inte h\u00e4r f\u00f6r att f\u00f6rkunna ideologi eller existentiell eftertanke. De \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att g\u00f6ra lite sommar \u00e5t oss.<\/p>\n Hur tv\u00e5 snubbar med laptops fixar att g\u00f6ra en underbar konsert? Tja, underskatta inte potentialen i en grym k\u00e4nsla f\u00f6r estetik och liveinstrument som komplement till elektroniken. Det som \u00e4r sofistikerad dansmusik och pop p\u00e5 skiva \u00e4r en karneval p\u00e5 scen. S\u00e5 vi KUNDE inte motst\u00e5 att boka R\u00f6yksopp till Way Out West 2009. V\u00e4rlden hade faktiskt slutat snurra om vi hade struntat i det.<\/p>\n Wolfmother (AUS)<\/strong> Vi g\u00e5r hand i hand med Jon Lord, fyrh\u00e4nt p\u00e5 Hammondorgeln, med John Bonhams druckna ande sv\u00e4vandes \u00f6ver trumsetet och kl\u00e4dd i Jimmy Pages fuzz-dr\u00e4nkta kostym; Wolfmother har historien i ryggen och vandrar samma v\u00e4g som rockens kanon utan att irra sig vilse. Deras sj\u00e4lvbetitlade debutalbum fr\u00e5n 2006 gav samma k\u00e4nsla som att s\u00e4tta sig i en Dodge Charger med \u00f6gonen f\u00f6rbundna och en tegelsten p\u00e5 gasen. Efter interna konflikter och lite klich\u00e9fullt rock ’n’ roll-groll s\u00e5 har vi enbart s\u00e5ngaren och Plant-sing-a-like:n Andrew Stockdale kvar fr\u00e5n originals\u00e4ttningen. Med ett nytt g\u00e4ng bakom sig har Stockdale satt toner till det analoga rullbandet och producerat uppf\u00f6ljaren till debuten som vi v\u00e4ntat p\u00e5 i snart fyra \u00e5r. En inte alltf\u00f6r vild gissning \u00e4r att nya alster kommer blandas in i den gamla leken av hits och en inte alltf\u00f6r vild gissning \u00e4r att vi kommer st\u00e5 med n\u00e4ven mot solen och le. <\/p>\n Florence Valentin<\/strong> Med oj\u00e4mna mellanrum har de gett ut en handfull singlar, samt full\u00e4ngdsalbumen ”Jonny Drama” (2004) och ”Pokerkv\u00e4ll i V\u00e5rby G\u00e5rd” (2007). Bandet har frekvent gett konserter runtom i landet, och har ocks\u00e5 kunnat ses i folkliga Alls\u00e5ng p\u00e5 Skansen. Nu med senaste plattan ”Spring Ricco” har bandet f\u00e5tt det genombrott de f\u00f6rtj\u00e4nar.<\/p>\n Finn Zetterholm, f\u00f6rfattare och viss\u00e5ngare, om ”Spring Ricco”:<\/p>\n ”I nio l\u00e5tar – eller nio scener om man s\u00e5 vill – skildrar de tillst\u00e5ndet i ett land d\u00e4r kontrasterna bli allt st\u00f6rre och d\u00e4r verkligheten f\u00f6r m\u00e5nga \u00e4r skoningsl\u00f6s. Det \u00e4r som om Florence Valentin stod n\u00e5gonstans p\u00e5 en gata och spontant ber\u00e4ttade vad de ser omkring sig. Men missf\u00f6rst\u00e5 mig inte, h\u00e4r finns inga slappa meningar och allm\u00e4nna fraser – tv\u00e4rtom. I det spontana finns en precision, formuleringarna \u00e4r som ristningar i blod p\u00e5 en betongv\u00e4gg.<\/p>\n Love Antell som skrivit texterna och musiken har hittat exakt r\u00e4tt ton. Vad jag gillar \u00e4r att han inte tycker en massa, han beskriver. Jag har varit med l\u00e4nge och h\u00f6rt alldeles f\u00f6r mycket politiska s\u00e5ngtexter och plakatverser, d\u00e4r man skriver folk p\u00e5 n\u00e4san vad de ska tycka. En bra f\u00f6rfattare g\u00f6r tv\u00e4rtom, han rensar bort en massa d\u00f6k\u00f6tt och adjektiv och ber\u00e4ttar ist\u00e4llet. Det s\u00e4ger mycket mer.”<\/p>\n ”I j\u00e4mf\u00f6relse med Love Antell l\u00e5ter alla andra svenska artister just nu som verklighetsfr\u00e5nv\u00e4nda navelsk\u00e5dare.” (5\/5) – Jan Gradvall, DI<\/p>\n Relaterat: G\u00f6teborgsposten Nu \u00e4r uppst\u00e4llningen i Slottsskogen spikad och full\u00e4ndad! Inga mindre \u00e4n Wolfmother, R\u00f6yksopp och Florence Valentin \u00e4r klara. Samtidigt ber\u00e4ttar arrang\u00f6rerna ocks\u00e5 om vilka dagar artisterna spelar och att endagsbiljetter nu ocks\u00e5 sl\u00e4pps. P\u00e5 fredag spelar bland annat Antony & the Johnsons med G\u00f6teborgs Symfoniker, Arctic Monkeys, Band Of Horses, Beirut och Bon Iver. \u00d6vriga […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-11178","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/11178","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=11178"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/11178\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=11178"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=11178"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=11178"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nR\u00f6yksopp (NO)<\/strong>
\nOm klubbelectronica \u00e4r far till R\u00f6yksopp, \u00e4r det obeskrivligt storslagna, melankoliska, nordnorska fj\u00e4llandskapet deras moder. Det m\u00e5 vara p\u00e5 v\u00e4rldens klubbar som Svein Berge och Torbj\u00f6rn Bruntland leker och bygger sandslott med sin poptronica, men det \u00e4r vidderna, bergen, de djupa vikarna, kylan, luften och sj\u00e4lvinsikten fr\u00e5n norr som \u00e4r deras historia, deras r\u00f6tter och deras inspiration.<\/p>\n
\n![\"wolfmother_wow\"](\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/07\/wolfmother_wow-150x150.jpg\" "\\"wolfmother_wow\\"")
En psykadelisk st\u00f6vel sparkar upp dammet i den arida \u00f6knen och peyote-berusade \u00f6ron lyssnar intensivt efter Hunter S Thompsons profetior och uppe bland molnen i detta vulg\u00e4ra hj\u00e4rnsp\u00f6ke skjuter Wolfmother regnb\u00e5gar fr\u00e5n gitarrhalsen.<\/p>\n
\n![\"florence_valentin\"](\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/07\/florence_valentin-150x150.jpg\" "\\"florence_valentin\\"")
Bandet Florence Valentin startade som ett kollektiv i Haninge, s\u00f6der om Stockholm City. De debuterade med EP:n ”Allt dom bygger upp ska vi meja ner” v\u00e5ren 2003 p\u00e5 MNW-etiketten Mistlur. D\u00e5 hade de redan g\u00e4stat TV-programmet ”Sen kv\u00e4ll med Luuk”.<\/p>\n
\n<\/a>
\nL\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om musikfestivaler<\/a>, G\u00f6teborg<\/a>, Way Out West<\/a>, Wolfmother<\/a>, Florence Valentin<\/a>, R\u00f6yksopp<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"