{"id":111650,"date":"2017-08-25T11:13:21","date_gmt":"2017-08-25T09:13:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111650"},"modified":"2017-08-25T11:26:25","modified_gmt":"2017-08-25T09:26:25","slug":"fadren-med-johan-rabaeus-och-anna-pettersson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111650","title":{"rendered":"Fadren med Johan Rabaeus och Anna Pettersson fick mig att se ett hemskt f\u00f6rtryck av barnet"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_111655\" aria-describedby=\"caption-attachment-111655\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/fadren.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/fadren-300x231.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"231\" class=\"size-medium wp-image-111655\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/fadren-300x231.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/fadren-768x592.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/fadren-1024x789.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/fadren.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-111655\" class=\"wp-caption-text\">Anna Pettersson, Johan Rabaeus. Foto Hans Malm.<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Fadren<\/strong><br \/>\nRegi, scenografi och bearbetning: Anna Pettersson<br \/>\nMedverkande: Johan Rabaeus och Anna Pettersson<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Strindbergs Intima teater 24 augusti 2017<br \/>\nDramaten-premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen 30 september 2017<\/p>\n<p>Strindbergs drama Fadren har satts upp m\u00e5nga, m\u00e5nga g\u00e5nger. Upps\u00e4ttningen 1981 med Keve Hjelm och Lena Granhagen i huvudrollerna som ryttm\u00e4staren och hans fru Laura \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som gjort stora intryck p\u00e5 Johan Rabaeus. Han ber\u00e4ttar det p\u00e5 scen. Den h\u00e4r upps\u00e4ttningen handlar n\u00e4mligen mer om tv\u00e5 sk\u00e5despelare som s\u00e4tter repeterar Fadren. Under repetitionen diskuterar de om sina roller och om vad scenkonst \u00e4r eller borde vara och vem de sj\u00e4lva \u00e4r i f\u00f6rh\u00e5llande till dramats tema.<\/p>\n<p>N\u00e4r denna Strindbergs tragedi s\u00e4tts upp i regi av Anna Pettersson \u00e4r f\u00f6rv\u00e4ntningarna stora p\u00e5 att f\u00e5 se n\u00e5got annorlunda, n\u00e5got som bryter mot hur denna tragedi brukar s\u00e4ttas upp. Och det blir det. Om det \u00e4r p\u00e5 gott eller ont \u00e4r upp till betraktaren. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r metateater i allra h\u00f6gsta grad d\u00e4r de tv\u00e5 sk\u00e5despelarna diskuterar om mans- och kvinnoroller, om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan konst och politik och om ett drama vinner eller f\u00f6rlorar p\u00e5 att en regiss\u00f6r omarbetar och tar bort stora textsjok.<\/p>\n<p>Allt \u00e4r intressanta fr\u00e5gest\u00e4llningar och f\u00f6r den som \u00e4r intresserad av scenkonst och vad som ligger bakom hur en regiss\u00f6r v\u00e4ljer att s\u00e4tta upp ett verk, den f\u00e5r ut en hel del. Fast samtidigt \u00e4r det lite p\u00e5 ytan. Jag hade g\u00e4rna sett att de tv\u00e5 sk\u00e5despelarna gick lite mer till botten med n\u00e5gra av fr\u00e5gest\u00e4llningarna. Premi\u00e4rupps\u00e4ttningen klockade in p\u00e5 en timme och tio minuter. Den hade helt klart kunnat haft tjugo minuter till och g\u00e5tt lite mer p\u00e5 djupet kring n\u00e5gra fr\u00e5gor.<\/p>\n<p>Strindbergs tragedi Fadren kom 1887 och handlar om kampen mellan k\u00f6nen. Laura driver sin make in i en os\u00e4kerhet, som slutar med grubbel, f\u00f6rvirring och slaganfall. Det \u00e4r Ryttm\u00e4starn som \u00e4r hennes make, han har intellektuella intressen, \u00e4r \u00f6verk\u00e4nslig och har l\u00e4tt att brusa upp. Frun Laura anv\u00e4nder hans labila st\u00e4llning till sin f\u00f6rdel. Laura vill att fadren ska tro att han \u00e4r tokig och hon talar om f\u00f6r honom att han inte \u00e4r pappa till hennes dotter Bertha.<\/p>\n<p>Upps\u00e4ttningen grundas i verkliga diskussioner mellan Johan Rabaeus och Anna Pettersson efter hennes experimentella upps\u00e4ttning av Henrik Ibsens Vildanden. Nu flyttar diskussionen vidare upp p\u00e5 scenen, med en klassisk pj\u00e4s om ett \u00e4kta par med starka mots\u00e4ttningar som utg\u00e5ngspunkt.<\/p>\n<p>Jag uppt\u00e4ckte att f\u00f6r mig handlar Fadren om f\u00f6r\u00e4ldraskap och barnens r\u00e4ttigheter. Laura \u00e4r en h\u00f6gst m\u00e4rklig figur som till varje pris vill hindra sin dotter Bertha att flytta hemifr\u00e5n och skapa sitt eget liv och st\u00e5 p\u00e5 egna ben. Laura vill binda Bertha t\u00e4tt till sig sj\u00e4lv. Laura \u00e4r en r\u00e4tt f\u00f6rf\u00e4rlig person, k\u00e4nner jag. Kanske var detta ett tema som August Strindberg p\u00e5 sin tid inte ens var medveten om att han tog upp. Barnens r\u00e4tt var inte s\u00e5 stor p\u00e5 den tiden. Fast \u00e5 andra sidan: Strindberg var genialisk. <\/p>\n<p>En annan aspekt som jag inte t\u00e4nkt p\u00e5 s\u00e5 mycket i tidigare upps\u00e4ttningar \u00e4r att ryttm\u00e4staren \u00e4r en mer modern person \u00e4r \u00f6vriga karakt\u00e4rer. Han forskar kring rymden genom att han f\u00e5tt tag p\u00e5 n\u00e5gra stenar fr\u00e5n meteorer som hamnat p\u00e5 jorden. Han unders\u00f6ker deras inneh\u00e5ll f\u00f6r att se om det finns sp\u00e5r \u00e4mnen som kan tyda p\u00e5 att det finns liv p\u00e5 andra planeter. Han g\u00f6r detta vetenskapligt, men omgivningen ser det som ett bevis p\u00e5 galenskap. Det \u00e4r inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen i m\u00e4nsklighetens historia som den som \u00e4r tidigt ute med att hitta ny vetenskap blir st\u00e4mplad som en d\u00e5re av sin tids omgivning.<\/p>\n<p>S\u00e5 denna korta upps\u00e4ttning av Fadren fick mig att hitta tv\u00e5 nya teman i dramat. Det \u00e4r r\u00e4tt fascinerande hur Anna Pettersson teknik att bryta upp ett drama kan skapa nya s\u00e4tt att se p\u00e5 dramat. Fast jag gissar att hennes ambitioner handlade mer om att f\u00e5 oss att se p\u00e5 fr\u00e5gest\u00e4llningar kring k\u00f6nsfr\u00e5gor och det eviga  patriarkatets makt. Ett \u00e4mne som visserligen \u00e4r v\u00e4ldigt aktuellt &#8211; men feminismen vinner inte direkt i denna upps\u00e4ttning d\u00e4r kvinnan inte \u00e4r n\u00e5got trevlig person.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fadren Regi, scenografi och bearbetning: Anna Pettersson Medverkande: Johan Rabaeus och Anna Pettersson Premi\u00e4r p\u00e5 Strindbergs Intima teater 24 augusti 2017 Dramaten-premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen 30 september 2017 Strindbergs drama Fadren har satts upp m\u00e5nga, m\u00e5nga g\u00e5nger. Upps\u00e4ttningen 1981 med Keve Hjelm och Lena Granhagen i huvudrollerna som ryttm\u00e4staren och hans fru Laura \u00e4r en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[312,12714,2695,4955,5454,7643],"class_list":["post-111650","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-anna-pettersson","tag-fadren","tag-johan-rabaeus","tag-scenkonst","tag-strindbergs-intima-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111650","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=111650"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111650\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":111667,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111650\/revisions\/111667"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=111650"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=111650"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=111650"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}