{"id":111609,"date":"2017-08-22T14:17:57","date_gmt":"2017-08-22T12:17:57","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111609"},"modified":"2017-08-22T14:17:57","modified_gmt":"2017-08-22T12:17:57","slug":"bokrecension-ord-for-ord-en-polygraf","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111609","title":{"rendered":"Bokrecension: Ord f\u00f6r ord: En polygraf"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Ord f\u00f6r ord: En polygraf<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Johan Asplund
\nUtgiven: 2017-02 <\/a>
\nFormgivare: Per Sj\u00f6d\u00e9n
\nISBN: 9789171735072
\nF\u00f6rlag: Bokf\u00f6rlaget Daidalos<\/a><\/p>\n

Ord f\u00f6r ord: En polygraf.
\n\u201dJag har satt samman en brokig samling [texter] eller med ett s\u00e4llan anv\u00e4nt uttryck en \u2019polygraf.\u2019 Det \u00e4r ett varken positivt eller negativt uttryck utan bara en beteckning f\u00f6r en samling texter i vitt skilda \u00e4mnen.\u201d<\/p>\n

Detta st\u00e5r att l\u00e4sa i Johan Asplunds f\u00f6rord till boken Ord f\u00f6r ord: En polygraf. Jag har l\u00e4nge strukit runt kring hans omf\u00e5ngsrika f\u00f6rfattarskap och Det sociala livets element\u00e4ra former lyser med sin senapsgula bokrygg upp sin lilla del av bokhyllan. Men aldrig har jag \u00f6ppnat den. Jag misst\u00e4nker att jag har all anledning att g\u00f6ra det. <\/strong><\/p>\n

Ord f\u00f6r ord \u00e4r en p\u00e4rla. Det \u00e4r en i sanning brokig ansamling av sm\u00e5 texter. Talekonsten avhandlas, liksom Balzac, vad man skulle tro \u00e4r typiska amerikanska poliser och ett, t\u00e4mligen l\u00e5ngt visar det sig, m\u00f6te med Ulf Linde. Med mera. Han skriver initierat och djuplodat och nyttjar b\u00e5de \u00e4ldre och mer nutida referenser. Och det \u00e4r inte sv\u00e5rt att knyta an till texterna d\u00e4r vissa \u00e4r mer sj\u00e4lvbiografiska \u00e4n andra. Det \u00e4r en bok skriven av en \u00e4ldre herre om andra \u00e4ldre herrar och det \u00e4r ju ett lite n\u00f6tt uppl\u00e4gg. Det \u00e4r som det \u00e4r och jag \u00e4r \u00e4nd\u00e5 van.<\/p>\n

Kapitlet Talekonst i K\u00f6penhamn ber\u00f6r f\u00f6rel\u00e4sningen som s\u00e5dan och fr\u00e4mst auditoriets roll i huruvida den kan anses vara lyckad eller inte. Han tar upp egna exempel, bland annat n\u00e4r han skulle f\u00f6rel\u00e4sa inf\u00f6r en hel h\u00f6g med danska studenter i K\u00f6penhamn. Han var s\u00e5 nerv\u00f6s att han efter p\u00e4rsen knappt mindes n\u00e5gonting. H\u00e4r s\u00e4ger Asplund kanske indirekt n\u00e5got om sig sj\u00e4lv i och med att han n\u00e4mner Ciceros id\u00e9 om att det f\u00f6religger en korrelation mellan insikt i talets konst och graden av nervositet. Mest nerv\u00f6s blir den som insett konstartens komplexitet. Det ligger kanske n\u00e5gonting i det, men mest nerv\u00f6s torde v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 vara den som f\u00e5tt st\u00f6dmaterialet upp\u00e4tet av katter.<\/p>\n

Mina erfarenheter av att ing\u00e5 i auditoriets \u201dt\u00f6cken\u201d av \u201dansiktsovaler\u201d \u00f6verensst\u00e4mmer med att m\u00e4nniskomassan, \u00e5tminstone initialt, \u00e4r v\u00e4lvilligt inst\u00e4lld till f\u00f6rel\u00e4saren och p\u00e5 olika vis f\u00f6rs\u00f6ker hj\u00e4lpa till att undvika ett pinsamt debacle. Till en viss gr\u00e4ns, naturligtvis. Jag tycker inte heller det \u00e4r s\u00e4rskilt behagligt att tala inf\u00f6r folk och minns egentligen bara ett tips jag fick i h\u00f6gstadiet: Sp\u00e4nn stj\u00e4rten s\u00e5 att h\u00e5llningen blir korrekt! Idag skulle jag nog \u00e4ven muta med karameller.<\/p>\n

I ett annat kapitel resonerar han kring \u201dpsykodiagnostiken\u201d. Han \u00e4r uppenbart inte s\u00e4rskilt imponerad av den i praktiken. Kanske \u00e4r det k\u00e4ndaste exemplet Rorschach-testet. Vad ser du sj\u00e4lv i det gr\u00e5-svarta? Batman? Ett tr\u00e4skmonster? Trump? \u00c5ngest? Din egen d\u00f6d? Han menar att psykodiagnostiken bygger p\u00e5 \u00f6vertygelsen att det finns ett yttre och ett inre av varje m\u00e4nniska och att utsidan inte \u00f6verensst\u00e4mmer med det som sker inombords. Detta m\u00e5ste till varje pris uppt\u00e4ckas, bringas in i ljuset och sedan korrigeras. Allt f\u00f6r att utveckla m\u00e4nniskan och dennes kapacitet! F\u00f6rest\u00e4llningen har en gammal historia som i olika former fortlevt in i v\u00e5r tid, exempelvis genom de otaliga sj\u00e4lvhj\u00e4lpsmetoderna. Jag fastnar framf\u00f6rallt kring en intressant liten utl\u00e4ggning om hur skrivstilen tidigare ans\u00e5gs kunna s\u00e4ga n\u00e5got om pennf\u00f6rarens karakt\u00e4r. Ju stiligare stil, desto mer rekordelig m\u00e4nniska. Hade jag bara f\u00f6tts n\u00e5got hundra \u00e5r tidigare skulle jag antagligen skickats till en skrivstilskorrigeringsinr\u00e4ttning. Nu kan jag gudskelov g\u00f6mma mig bakom Times 12. <\/p>\n

Vidare tar han avstamp i Balzacs f\u00f6rfattarskap och g\u00e5r h\u00e5rt \u00e5t dennes minuti\u00f6st deskriptiva metod och de l\u00e5ngtg\u00e5ende, n\u00e4rmast dogmatiska, karakt\u00e4rsanalyser som dras h\u00e4rur. Ens yttre och det man omger sig med s\u00e4ger det vill s\u00e4ga allt om karakt\u00e4ren. Jag t\u00e4nker mig att hur vi inreder, kl\u00e4r och f\u00f6r oss ist\u00e4llet s\u00e4ger n\u00e5got om hur vi vill uppfattas av andra snarare \u00e4n hur vi ser p\u00e5 oss sj\u00e4lva. Inte alltid, s\u00e5klart, och kanske mumlar jag i nattm\u00f6ssan. Hur som helst \u00e4r jag r\u00e4tt s\u00e4ker p\u00e5 att min egen uppsyn fr\u00e4mst avsl\u00f6jar hur hungrig jag \u00e4r.<\/p>\n

\u00d6vriga kapitel \u00e4r mindre filosofiska, om jag f\u00e5r utrycka mig s\u00e5. \u00c5tminstone explicit filosofiska – vad som d\u00f6ljer sig mellan raderna och i det outsagda \u00e4r upp till var och en att uppt\u00e4cka eller uppfinna. Men det \u00e4r inte desto mindre intressant att l\u00e4sa om. Om barndomen skriver han s\u00e5 h\u00e4r:
\n\u201dSynestesi \u2013 i synnerhet den form som innefattar fler \u00e4n ett par sinnen \u2013 anses vara ytterligt s\u00e4llsynt, men i barndomen \u00e4r den n\u00e4rmast omnipresent. Barndomens v\u00e4rld \u00e4r full av synestesier. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r vi brukar minnas v\u00e5r barndom som \u201dfulltonig\u201d och \u00e4r ben\u00e4gna att betrakta den som \u201df\u00f6rlorad\u201d och, beklagligt nog, om\u00f6jlig att dela med andra. F\u00f6runderligt \u00e4r att detta g\u00e4ller \u00e4ven i de fall d\u00e4r barndomstiden m\u00e5ste betecknas som olycklig\u201d.<\/p>\n

Hur ofta f\u00f6rs\u00f6ker vi inte efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga f\u00f6rklara det som inte g\u00e5r att f\u00f6rklara n\u00e4r vi visar gamla foton f\u00f6r bekanta! <\/p>\n

Konst \u00e4r ingenting jag ens f\u00f6rs\u00f6ker intala mig jag kan n\u00e5got om \u2013 \u00e4ven om jag inte s\u00e5h\u00e4r rakt upp och ned har klart f\u00f6r mig vad det \u00e4r exakt man kan kunna och d\u00e4ri ligger kanske min okunskap \u2013 men en konstdebatt fr\u00e5n sextiotalet k\u00e4nner jag igen. Liksom namnen Linde, Hedenius och n\u00e5gon Jytte vars efternamn Bonnier klingar bekant. Det avslutande kapitlet \u00e4r egentligen kort och gott en levnadsteckning \u00f6ver Ulf Linde, eller snarare sk\u00e4rvor ur dennes del av livet d\u00e4r Asplund figurerat. Att Linde s\u00e4tts i en samh\u00e4llelig kontext blir intressant. Konstdebatten tycks i viss m\u00e5n ha kretsat kring Lindes person (oprofessionellt nog). Den utgjordes ibland av en, som jag uppfattar det, missriktad kritik mot vad som egentligen var en halmgubbe. Man menade att Linde ans\u00e5g att vad som helst kan vara konst; att konsten i sig inte har n\u00e5gon essens oavh\u00e4ngig betraktarens upplevelse. Asplunds inl\u00e4gg kan ses som en postumt dragen lans till Lindes f\u00f6rsvar i en annars sedan, kan jag t\u00e4nka mig, l\u00e4nge avliden debatt.<\/p>\n

Jag avslutar med ett citat ur boken om just konst och dess s\u00e4ndare och mottagare:
\nVad jag f\u00f6rst\u00e5r har Linde alltid h\u00e4vdat det motsatta, att det m\u00e5ste finnas n\u00e5gonting distinkt hos ett konstverk om det skall ha en chans att blomma upp hos mottagaren.<\/em><\/p>\n

Vad det \u00e4r som ant\u00e4nder blomman att spr\u00e4nga sig ur sin inneslutenhet \u00e4r kanske en fr\u00e5ga som ofr\u00e5nkomligen leder in p\u00e5 en diskussion – eller konflikt! – om vad som \u00e4r fin respektive ful kultur. Jag hukar mig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ord f\u00f6r ord: En polygraf F\u00f6rfattare: Johan Asplund Utgiven: 2017-02 Formgivare: Per Sj\u00f6d\u00e9n ISBN: 9789171735072 F\u00f6rlag: Bokf\u00f6rlaget Daidalos Ord f\u00f6r ord: En polygraf. \u201dJag har satt samman en brokig samling [texter] eller med ett s\u00e4llan anv\u00e4nt uttryck en \u2019polygraf.\u2019 Det \u00e4r ett varken positivt eller negativt uttryck utan bara en beteckning f\u00f6r en samling texter […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-111609","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-bokrecension","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111609","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=111609"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111609\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":111613,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111609\/revisions\/111613"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=111609"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=111609"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=111609"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}