![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/20170805-Jan-L-Potsdamer-1.jpg\")
<\/a>Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\nKonserten med\u00a0Jan Lundgren Potsdamer Quartet\u00a0<\/strong>har goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar att bli ett personligt minne f\u00f6r livet, n\u00e5got att v\u00e5rda \u00f6mt. Kvartetten med festivalens konstn\u00e4rlige ledare tillsammans med Jukka Perko, Dan Berglund och Morten Lund; heter som den g\u00f6r f\u00f6r att\u00a0 aktuella cd:n spelades in i Hansastudion i Berlin. Man bj\u00f6d p\u00e5 fantastiskt avsp\u00e4nt och h\u00e4ngivet spel,\u00a0 som m\u00e5nga kollegor borde avundas. Har h\u00e4nt n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng att jag ansett att Lundgren\u00a0 haft fladdriga tendenser live. H\u00e4r musicerar han rakt igenom gudaben\u00e5dat i sina egna kompositioner (enda undantag Tv\u00e4redet <\/em>av Per \u00d6dberg). Den finl\u00e4ndske saxofonisten visar sig vara en\u00a0 kompetent angen\u00e4m melodisnidare, medan kompet fyller i ytterst f\u00f6rtj\u00e4nstfullt. Morten Lund f\u00e5r mig att baxna flera g\u00e5nger,\u00a0 till\u00e5ter sig lekfulla ultrarytmiska utflykter. Utbrotten av kaskader spred leenden hos en begeistrad publik. I \u00f6vrigt lade hissnande\u00a0 ensemblespel och starka l\u00e5tar\u00a0 grunden till en svindlande vacker och energifylld\u00a0 helhet.<\/p>\n Ocks\u00e5 i evenemanget\u00a0Landgren meets Lundgren\u00a0<\/strong>kunde pianistens f\u00f6rn\u00e4mliga\u00a0 The Poet\u00a0 <\/em>h\u00f6ras, en komposition till\u00e4gnad bortg\u00e5ngne v\u00e4nnen Jaques Werup. P\u00e5 ny flygel fr\u00e5n Hamburg h\u00f6rs eleganta toner som gifter sig med en enormt uttrycksfull trombon. Duon\u00a0 har planerat f\u00f6r ett \u00f6verv\u00e4gande soft program, vilket infrias genom avv\u00e4gda pauseringar och avancerat samspel. N\u00e5gra vederkvickande avsteg noteras i form av soulfunk och supersv\u00e4ngig boogie woogie. Blev lycklig av hur full\u00e4ndat \u00a0 Jan Johansson, Beatles och Bernstein tolkades. Blev lika tillfreds med Nils Landgrens full\u00f6diga komposition Joe\u00b4s Blues<\/em>. Den uppskattade v\u00e4rml\u00e4nningen sjunger sin vana trogen ett par l\u00e5tar, konsertens enda ingrediens som inte \u00e4r oklanderlig. Sammantaget m\u00e4sterligt musicerande! Vill s\u00e4rskilt betona hur kolossalt imponerad jag blev \u00f6ver piano-Jans melodiska handlag.<\/p>\n Klas Lindquist Quartet feat Erik S\u00f6derlind\u00a0<\/strong>levererade nestadels swingorienterad musik p\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5. Vi fick veta att de spelat till och fr\u00e5n i ett antal \u00e5r,\u00a0 sammanstr\u00e5lade efter veckol\u00e5ngt engagemang p\u00e5 kryssningsb\u00e5t. S\u00e4ttningen \u00e4r Klas p\u00e5 altsax och klarinett, Jesper Kviberg trummor, Svante S\u00f6derqvist bas och f\u00f6rst\u00e5s Erik p\u00e5 gitarr. Var en helgjuten konsert, inga svackor kunde sk\u00f6njas. Att en del av inneh\u00e5llet inte gick lika djupt in\u00a0 som andra festivalh\u00f6jdare, \u00e4r av underordnad betydelse. Dessa coola herrar fick mig att t\u00e4nka p\u00e5 \u00e4del West coast jazz. I idealiskt ljud utomhus framf\u00f6rs en l\u00e4cker repertoar med fabul\u00f6s sp\u00e4nnvidd. Vi fick George Coleman och Alice Babs (b\u00e5de Klas och Erik \u00e4r Babs-stipendiater), ljuvlig version av\u00a0I\u00b4m Oldfashioned\u00a0<\/em>och ett bebopnummer med kl\u00f6s, n\u00e5gra original av bandledaren och en brasiliansk melodi. Tv\u00e5 gnistrande p\u00e4rlor var gitarristens\u00a0Blues For Pat\u00a0<\/em>j\u00e4mte g\u00e5shudsframkallande\u00a0Grandmother\u00b4s Dream.\u00a0<\/em>Det elastiska kompet var konstant p\u00e5 t\u00e5rna, vilket gjorde att ensemblespelet satt suver\u00e4nt. M\u00e5ngsidige Klas fraserade f\u00f6rst\u00e5s ypperligt. Skarpsinnigt och smidigt spel av en inspirerad kvartett.<\/p>\n Under rubriken Two of a Kind\u00a0framtr\u00e4der tv\u00e5 av svensk jazz centralgestalter senaste 45 \u00e5ren, n\u00e4mligen Lennart \u00c5berg\/ Bobo Stenson. <\/strong>De har gjort en duoskiva och medverkat vid tv\u00e5 Polarprisutdelningar. N\u00e4r dessa ”inventarier” spelar i Klosterkyrkan omvandlas musiken, f\u00e5r en sakral anstrykning. Vi slipper att st\u00f6ras av det eko som \u00c5berg uppgav uppstod vid soundcheck. Ljudet var faktiskt perfekt!\u00a0 Konserten blir en varsam h\u00f6gtidsstund kryddad med milda eruptioner. Absolut inga \u00e5lderstecken m\u00e4rks, tv\u00e4rtom pr\u00e4glas deras spel av frustande\u00a0 tidl\u00f6shet. Med b\u00f6ljande toner fr\u00e5n flygel och bl\u00e5s skapas ett andligt tillst\u00e5nd.\u00a0 Man framf\u00f6r musik av bland andra polske filmkomposit\u00f6ren Komeda, Wayne Shorter, Lars Gullin och dem sj\u00e4lva. Meditativ impressionism, avskalat och rent samt superb kommunikation \u00e4r n\u00e5gra passande formuleringar. Vi jazz\u00e4lskare ska vara o\u00e4ndligt tacksamma f\u00f6r att radarparet \u00c5berg & Stenson har kvar lusten och f\u00f6rm\u00e5gan.<\/p>\n B\u00e5de sp\u00e4nnande och utmanade konsert utomhus fr\u00e5n Lars Danielsson\u00a0<\/strong>(bas),\u00a0Marius Neset\u00a0<\/strong>(saxofon) och\u00a0Morten Lund\u00a0<\/strong>(trummor). I fjol kom deras skiva\u00a0Sun Blowing<\/em>, vilket ocks\u00e5 f\u00e5tt bli titel p\u00e5 deras festivalinslag. Placeringen p\u00e5 h\u00f6gm\u00e4ssotid f\u00f6ranleder en kommentar fr\u00e5n Lars: ”v\u00e4ldigt tidigt f\u00f6r jazz, men vi ska g\u00f6ra v\u00e5rt b\u00e4sta.” Inledningsvis musik vars s\u00f6kande natur \u00f6ppnar upp mot intrikata snabbare passager. H\u00e4rligt att ljudet \u00e4r motsatsen till grumligt. Danielsson \u00e4r alltid en fr\u00f6jd att lyssna p\u00e5, s\u00e4rskilt hans sjungande bas. \u00c4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r den 32-\u00e5rige beg\u00e5vade norrmannen, vars saxofoner g\u00e4rna g\u00f6r utvikningar bort fr\u00e5n de mest l\u00e4ttillg\u00e4ngliga f\u00e5rorna.\u00a0 Gillar energin, den otvungna interaktionen och trions fylliga runda toner, men ibland blir det sv\u00e5rtuggat och introvert,\u00a0 f\u00f6r mycket\u00a0 snabba skalor och improvisation utan tyngdpunkt.\u00a0 P\u00e5verkade av 60-talsscenen, Don Cherry och nordisk folkvisa; framf\u00f6r man i diametralt olika tempon eget material. En klurig konsert kulminerar flera g\u00e5nger. Vill framh\u00e5lla alster som Salme, Folksong <\/em>och f\u00f6rf\u00f6riska balladen Evening Song For B. <\/em><\/p>\n<\/a>Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\n<\/a>Foto Marcus F\u00e4gersten<\/p>\n<\/a>Foto Harri Paavolainen<\/p>\n<\/a>Foto Harri Paavolainen<\/p>\n