{"id":111286,"date":"2017-08-11T13:25:27","date_gmt":"2017-08-11T11:25:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111286"},"modified":"2017-11-30T19:29:37","modified_gmt":"2017-11-30T18:29:37","slug":"frank-ocean-kanslosamt-och-innerligt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111286","title":{"rendered":"Way Out West: Frank ocean – k\u00e4nslosamt och innerligt"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Flamingo
\nFrank Ocean
\n4<\/p>\n

I i det sista tvekar jag om han alls kommer att dyka upp. F\u00f6r fem \u00e5r sedan bokade festivalen Frank men i sista stund hoppade han av. I \u00e5r har Frank st\u00e4llt in stora spelningar p\u00e5 festivaler som Primavera, Sasquatch! och Hang Out. S\u00e5 det \u00e4r inte konstigt att en k\u00e4nner viss m\u00e5tt av nervositet.<\/p>\n

Med sp\u00e4nning st\u00e5r vi d\u00e4r och trampar frenetiskt i gruset. Tiden g\u00e5r. Fem minuter blir till tio som blir till femton. Efter en tjugo minuters f\u00f6rsening \u00e4ntrar han scenen. Frank b\u00e4r en vit t-shirt med tryckt ironisk drogpropaganda. \u00a0Texten p\u00e5 hans rygg j\u00e4mf\u00f6r spelet Pacman med pillerknaprande homo sapiens. \u00a0Frank ger ett avslappnat intryck. I de tv\u00e5 f\u00f6rsta l\u00e5tarna st\u00e5r han helt ensam p\u00e5 scen och sjunger. Det \u00e4r avskalat och enkelt. Vid flertal tillf\u00e4llen avbryter han sin s\u00e5ng. Han har tappat bort texten eller gjort en miss som vi i publiken knappast skulle noterat om det inte vore f\u00f6r Franks \u00e4rlighet och perfektionistiska l\u00e4ggning. Men det skadar inte helhetsintrycket utan bidrar snarare till att ge oss en m\u00e4nskligare bild av Frank , ett musikalisk geni som aldrig ger ifr\u00e5n sig n\u00e5got halvdant.<\/p>\n

Under kv\u00e4llens g\u00e5ng f\u00f6ljer en kameraman efter Frank. Videoprojektionerna i bakgrunden som smidigt v\u00e4xlar mellan skakig kamera, svart-vit eller brusig bild f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslan av att befinna sig mitt i en musikvideo. Det \u00e4r ett unikt scenuttryck med en lika unik artist i centrum. Efter en fin\u00a0Solo<\/em>\u00a0kommer orkestern in och backar upp Frank.\u00a0Forest Gump<\/em>\u00a0och\u00a0Self Control<\/em>\u00a0\u00e4r vackra partier som blir \u00e4n mer magnifika med str\u00e5kar. En k\u00e4nslosam Frank s\u00e4tter sig ner p\u00e5 golvet och b\u00f6rjar spela p\u00e5 sitt minipiano. Med enkla medel skapas en n\u00e4rvaro och ett engagemang hos publiken. Det \u00e4r b\u00e5de innerligt och smakfullt. I\u00a0Wither<\/em>\u00a0\u00f6ppnar sig en molnbekl\u00e4dd himmel i laserljusets sken och i\u00a0Nikes<\/em>\u00a0omvandlas stadsparken till en kareokebar d\u00e4r exalterade och t\u00e5r\u00f6gda flickor och pojkar sjunger med efter noter till s\u00e5ngen om trasig k\u00e4rlek. Som avslut h\u00f6r vi Pyramids, en tio minuter l\u00e5ng harang om den svarta kvinnan som degraderades fr\u00e5n drottning till s\u00e4rling. En uppenbar parallell till v\u00e5r samtid och den svarta kvinnans idag l\u00e5ga status. Det \u00e4r ett utm\u00e4rkt slut p\u00e5 en k\u00e4nslosam konsertupplevelse med en Frank som bara blir b\u00e4ttre och b\u00e4ttre f\u00f6r vart \u00e5r som g\u00e5r, som ett riktigt fint v\u00e4lbalanserat vin.\u00a0<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Flamingo Frank Ocean 4 I i det sista tvekar jag om han alls kommer att dyka upp. F\u00f6r fem \u00e5r sedan bokade festivalen Frank men i sista stund hoppade han av. I \u00e5r har Frank st\u00e4llt in stora spelningar p\u00e5 festivaler som Primavera, Sasquatch! och Hang Out. S\u00e5 det \u00e4r inte konstigt att en k\u00e4nner […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[7458],"class_list":["post-111286","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-frank-ocean","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111286","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=111286"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111286\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":111322,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111286\/revisions\/111322"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=111286"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=111286"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=111286"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}