{"id":111278,"date":"2017-08-11T13:18:12","date_gmt":"2017-08-11T11:18:12","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111278"},"modified":"2017-08-13T04:01:48","modified_gmt":"2017-08-13T02:01:48","slug":"way-out-west-brown-migos-och-ocean-en-trestegsraket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111278","title":{"rendered":"Way Out West: Brown, Migos och Ocean – en trestegsraket."},"content":{"rendered":"
\n
\n
\"\"<\/a>
Fotograf: Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n

Danny Brown<\/b><\/p>\n

2<\/b><\/p>\n

Migos <\/b><\/p>\n

3<\/b><\/p>\n

Frank Ocean<\/b><\/p>\n

4<\/b><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag vill beskriva det som en trestegsraket d\u00e4r Danny Brown – uppv\u00e4rmare nummer ett – med sin aggressiva rap \u00e4r f\u00f6rst ut. Han har b\u00e5de tidpunkten och den tr\u00f6tta publiken emot sig. Det \u00e4r ett bisarrt val fr\u00e5n festivalen att l\u00e5ta denna Detroit- baserade rappare f\u00e5 spela som andra akt f\u00f6r dagen, strax efter tre p\u00e5 f\u00f6rmiddagen. Hans monotona musik beh\u00f6ver en engagerad publik och ett bokstavligt talat m\u00f6rker \u00a0som kan rama in hans iskalla toner och hemska ber\u00e4ttelser om droger, f\u00f6rtryck och politisk or\u00e4ttvisa. <\/span><\/p>\n

S\u00e5pbubblor, videoprojektioner och gallskrik. Migos tar i fr\u00e5n t\u00e5rna och upp, ger sitt allt till publiken som nu \u00e4r n\u00e5got mer berusad och fit for fight. Det \u00e4r fascinerande hur dessa Atlanta-stationerade rappare har kunnat blivit s\u00e5 stora och p\u00e5 s\u00e5 kort tid. \u00a0Deras musik \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n enkel. Det \u00e4r experimentell hip hop, en labyrint av sp\u00e4nnande l\u00e4ten, lek med konventioner och rapmusik i 180 som inte verkar ha n\u00e5got slut. Quavo, Takeoff, och Offset har sedan b\u00f6rjan av 10-talet h\u00f6rts och setts i alla sammanhang. Trion har sl\u00e4ppt 15 mixtapes och tv\u00e5 egna album, nu senast omtalade Culture best\u00e5ende av 13 galna uppt\u00e5g. Migos styrka \u00e4r deras samspel. De lyckas inbilla i alla fall mig om att allt \u00e4r improvisation n\u00e4r det i sj\u00e4lva verket \u00e4r h\u00f6gst genomt\u00e4nkt och precist. Men det \u00e4r inte alltid den knepiga musiken n\u00e5r fram denna soliga torsdagseftermiddag. \u00a0Migos f\u00e5r trots ambitionen n\u00f6ja sig med att f\u00f6rst och fr\u00e4mst fylla platsen som uppv\u00e4rmare nummer tv\u00e5 till kv\u00e4llens verkliga bombnedslag Frank Ocean.<\/span><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

In i det sista tvekar jag om han alls ska dyka upp. F\u00f6r fem \u00e5r sedan bokade festivalen Frank men i sista stund hoppade han av. I \u00e5r har Frank st\u00e4llt in stora spelningar p\u00e5 festivaler som Primavera, Sasquatch! och Hang Out. S\u00e5 det \u00e4r inte konstigt att en k\u00e4nner viss m\u00e5tt av nervositet.<\/p>\n

Med sp\u00e4nning st\u00e5r vi d\u00e4r och trampar frenetiskt i gruset. Tiden g\u00e5r. Fem minuter blir till tio som blir till femton. Efter en tjugo minuters f\u00f6rsening \u00e4ntrar han scenen. Det \u00e4r nu raketen tar fart p\u00e5 riktigt. Frank b\u00e4r en vit t-shirt med tryckt ironisk drogpropaganda. \u00a0Texten p\u00e5 hans rygg j\u00e4mf\u00f6r spelet Pacman med pillerknaprande homo sapiens. \u00a0Frank ger ett extremt avslappnat intryck. I de tv\u00e5 f\u00f6rsta l\u00e5tarna st\u00e5r han helt ensam p\u00e5 scen och sjunger. Det \u00e4r avskalat och enkelt. Vid flertal tillf\u00e4llen avbryter han sin s\u00e5ng. Han har tappat bort texten eller gjort en miss som vi i publiken knappast noterat om det inte vore f\u00f6r Franks \u00e4rlighet och perfektionistiska l\u00e4ggning. Men detta skadar inte helhetsintrycket utan bidrar snarare till att ge oss en m\u00e4nskligare bild av Frank , ett musikalisk geni som aldrig ger ifr\u00e5n sig n\u00e5got halvdant.<\/p>\n

Under kv\u00e4llens g\u00e5ng f\u00f6ljer en kameraman efter Frank. Videoprojektionerna i bakgrunden som smidigt v\u00e4xlar mellan skakig kamera, svart-vit eller brusig bild f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslan av att befinna sig mitt i en musikvideo. Det \u00e4r ett unikt scenuttryck med en lika unik artist i centrum. Efter en fin Solo<\/em> kommer orkestern in och backar upp Frank. Forest Gump<\/em> och Self Control<\/em> \u00e4r vackra partier som blir \u00e4n mer magnifika med str\u00e5kar. En k\u00e4nslosam Frank s\u00e4tter sig ner p\u00e5 golvet och b\u00f6rjar spela p\u00e5 sitt minipiano. Med enkla medel skapas en n\u00e4rvaro och ett engagemang hos publiken. Det \u00e4r b\u00e5de innerligt och smakfullt. I Wither<\/em> \u00f6ppnar sig en molnbekl\u00e4dd himmel i laserljusets sken och i Nikes<\/em> omvandlas stadsparken till en kareokebar d\u00e4r exalterade och t\u00e5r\u00f6gda flickor och pojkar sjunger med efter noter till s\u00e5ngen om trasig k\u00e4rlek. Som avslut h\u00f6r vi Pyramids, en tio minuter l\u00e5ng harang om den svarta kvinnan som degraderades fr\u00e5n drottning till s\u00e4rling. En uppenbar parallell till v\u00e5r samtid och den svarta kvinnans idag l\u00e5ga status. Det \u00e4r ett utm\u00e4rkt slut p\u00e5 en k\u00e4nslosam konsertupplevelse med en Frank som bara blir b\u00e4ttre och b\u00e4ttre f\u00f6r vart \u00e5r som g\u00e5r, som ett riktigt fint vin.\u00a0<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Danny Brown 2 Migos 3 Frank Ocean 4   Jag vill beskriva det som en trestegsraket d\u00e4r Danny Brown – uppv\u00e4rmare nummer ett – med sin aggressiva rap \u00e4r f\u00f6rst ut. Han har b\u00e5de tidpunkten och den tr\u00f6tta publiken emot sig. Det \u00e4r ett bisarrt val fr\u00e5n festivalen att l\u00e5ta denna Detroit- baserade rappare f\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-111278","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111278","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=111278"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111278\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":111369,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111278\/revisions\/111369"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=111278"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=111278"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=111278"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}