{"id":111255,"date":"2017-08-11T10:36:21","date_gmt":"2017-08-11T08:36:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111255"},"modified":"2017-08-11T10:36:21","modified_gmt":"2017-08-11T08:36:21","slug":"internationellt-uppmarksammade-karin-franz-korlof-dramatendebuterar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111255","title":{"rendered":"Internationellt uppm\u00e4rksammade Karin Franz K\u00f6rlof Dramatendebuterar"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_111256\" aria-describedby=\"caption-attachment-111256\" style=\"width: 226px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/ensamdramaten.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/ensamdramaten-226x300.jpg\" alt=\"\" width=\"226\" height=\"300\" class=\"size-medium wp-image-111256\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/ensamdramaten-226x300.jpg 226w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/ensamdramaten.jpg 603w\" sizes=\"auto, (max-width: 226px) 100vw, 226px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-111256\" class=\"wp-caption-text\">Th\u00e9r\u00e8se Brunnander och Karin Franz K\u00f6rlof Foto S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n<p>N\u00e4r regiss\u00f6ren Jenny Andreasson tar sig an Alfhild Agrells br\u00e4nnande aktuella 1880-talspj\u00e4s Ensam st\u00e4lls st\u00e4ndiga fr\u00e5gor om j\u00e4mlikhet, heder och k\u00e4rlek. Premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen den 2 september.<\/p>\n<p><strong>Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar:<\/strong><br \/>\n\u2013 Det k\u00e4nns fantastiskt roligt att Alfhild Agrell nu g\u00f6r comeback p\u00e5 Dramaten efter 131 \u00e5r. Hon var under en period st\u00f6rre \u00e4n Strindberg som s\u00e4gs ha avskytt henne eller kanske framf\u00f6r allt hennes framg\u00e5ngar. Agrell var s\u00e5 skicklig p\u00e5 att kombinera intrig, k\u00e4nsla och intellekt och levererar sina \u00e4mnen: sexualmoral, j\u00e4mst\u00e4lldhet och moderskap med en radikal styrka &#8211; dessutom g\u00f6r hon det med en befriande humor! Huvudpersonen Thora liknar p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt karakt\u00e4rerna i den popul\u00e4ra SVT-serien Fr\u00f6ken Frimans krig i sin kamp f\u00f6r sin egen och sin dotters heder och r\u00e4tt till lika v\u00e4rde. Hon g\u00e5r igenom samma politiska och personligt pr\u00e4glade uppvaknande och det \u00e4r en ber\u00e4ttelse som ber\u00f6r, s\u00e4ger Jenny Andreasson som tidigare satt upp R\u00e4ddad av Alfhild Agrell f\u00f6r Riksteatern\/\u00d6stg\u00f6tateatern &#8211; en f\u00f6rest\u00e4llning som valdes ut till svenska Teaterbiennalen.<\/p>\n<p> Stockholm vid sekelskiftet. Thora (Th\u00e9r\u00e8se Brunnander) \u00e4r ogift och lever med sin o\u00e4kta dotter Yngva (Karin Franz K\u00f6rlof). Dessutom \u00e4r Thoras b\u00e4sta v\u00e4n \u00e4r en ogift manlig l\u00e4kare. Det passar sig inte anser omgivningen. Men Thora v\u00e4grar att k\u00e4nna skam.<\/p>\n<p>Ensam handlar om att utmana samh\u00e4llets oskrivna regler, om hedersnormer och att st\u00e5 f\u00f6r vad man tror p\u00e5, oavsett konsekvenser. Pj\u00e4sen \u00e4r ocks\u00e5 ett varmt portr\u00e4tt av en stark mor-dotter-relation och en insiktsfull studie i oj\u00e4mlikhet, klass och de konservativa krafternas kv\u00e4vande effekt p\u00e5 den personliga friheten.<\/p>\n<p>1880-talet \u00e4r ett omv\u00e4lvande decennium i svensk teaterhistoria. Det \u00e4r nu de kvinnliga dramatikerna \u00e4ntligen bereds plats p\u00e5 v\u00e5ra scener. Den p\u00e5tagliga verkligheten med sina problem och or\u00e4ttvisor skulle ur kvinnligt perspektiv nu s\u00e4ttas under debatt. Inte minst av Alfhild Agrell.<\/p>\n<p>Hennes karri\u00e4r p\u00e5 Dramaten blev kort men intensiv. Av de sammanlagt nio pj\u00e4ser hon skrev p\u00e5 1880-talet blev inte mindre \u00e4n sex antagna p\u00e5 nationalscenen, under \u00e5ren 1881\u201386. Det kan j\u00e4mf\u00f6ras med hennes v\u00e4ninna och kollega Anne Charlotte Leffler, som under samma decennium fick upp tv\u00e5 pj\u00e4ser, och August Strindberg, som fick upp en enda. P\u00e5 teatern var Alfhild Agrell tidens stora stj\u00e4rna.<\/p>\n<p>Regiss\u00f6ren Jenny Andreasson har \u00e5terkommande arbetat med of\u00f6rtj\u00e4nt bortgl\u00f6mda kvinnliga dramatiker. P\u00e5 Dramaten har Jenny Andreasson tidigare bland annat satt upp Slott i Sverige av Fran\u00e7oise Sagan, Ch\u00e9ri av Colette och De oskyldiga av Lillian Hellman.<\/p>\n<p>Karin Franz K\u00f6rlof blev nominerad till en guldbagge f\u00f6r b\u00e4sta kvinnliga huvudroll f\u00f6r sin roll som Lydia i Pernilla Augusts filmatisering av Den allvarsamma leken och blev uts\u00e5gs till Shooting Star under filmfestivalen i Berlin 2017.<\/p>\n<p>Th\u00e9r\u00e8se Brunnander g\u00f6r huvudrollen Thora och tillh\u00f6r Dramatens fasta ensemble. Hon har tidigare bland annat medverkat i Ett dockhem, Sp\u00f6ksonaten och Titta livet!. 2014 tilldelades hon O\u2019Neillpriset. P\u00e5 film har Th\u00e9r\u00e8se bland annat medverkat i Lukas Moodysons Tillsammans samt i Ingmar Bergmans Trol\u00f6sa i regi av Liv Ullman.<\/p>\n<p><strong>Medverkande<\/strong><br \/>\nThora Th\u00e9r\u00e9se Brunnander<br \/>\nDoktor Sand\u00e9n Peter Engman<br \/>\nYngva Karin Franz K\u00f6rlof<br \/>\nAllan David Fukamachi Regnfors<br \/>\nEksk\u00f6ld Magnus Ehrner<br \/>\nFru Rask Mia Benson<\/p>\n<p>Regi Jenny Andreasson<br \/>\nScenografi och kostym Marika Feinsilber<br \/>\nPeruk och mask Linda Hyllengren<br \/>\nLjud Tina Paulson<br \/>\nLjus Anna Wemmert Clausen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>N\u00e4r regiss\u00f6ren Jenny Andreasson tar sig an Alfhild Agrells br\u00e4nnande aktuella 1880-talspj\u00e4s Ensam st\u00e4lls st\u00e4ndiga fr\u00e5gor om j\u00e4mlikhet, heder och k\u00e4rlek. Premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen den 2 september. Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar: \u2013 Det k\u00e4nns fantastiskt roligt att Alfhild Agrell nu g\u00f6r comeback p\u00e5 Dramaten efter 131 \u00e5r. Hon var under en period st\u00f6rre \u00e4n Strindberg [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[1366],"class_list":["post-111255","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","tag-dramaten","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111255","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=111255"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111255\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":111257,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111255\/revisions\/111257"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=111255"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=111255"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=111255"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}