{"id":111230,"date":"2017-08-11T02:41:35","date_gmt":"2017-08-11T00:41:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111230"},"modified":"2017-08-14T01:03:02","modified_gmt":"2017-08-13T23:03:02","slug":"viljan-att-kommunicera-saknas-pixies-pa-wow","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=111230","title":{"rendered":"Way Out West: Viljan att kommunicera saknas – Pixies"},"content":{"rendered":"

10\/8 2017<\/p>\n

3<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Peter Birgerstam<\/p>\n

Pixies utgjorde en g\u00e5ng i tiden ett sidosp\u00e5r i mitt lyssnande, kultgruppen som varit en f\u00f6rebild f\u00f6r mer ber\u00f6mda band.\u00a0 Man sysslar med alternativ rock, grunge, postpunk och har till och med vidr\u00f6rt surfpop.\u00a0 Jag har tv\u00e5 album, varav deras st\u00f6rsta kommersiella framg\u00e5ng\u00a0Dolittle<\/em> ska framh\u00e5llas. K\u00f6pte ocks\u00e5 ett soloalbum med Frank Black (artistnamn). S\u00e5g s\u00e5lunda fram emot konserten, \u00e4ven om jag inte har koll p\u00e5 deras katalog i \u00f6vrigt och inte h\u00f6rt dem live. Hursomhelst kul att de \u00e5teruppst\u00e5tt efter en l\u00e4ngre paus, ny skiva sl\u00e4pptes i fjol. Att jag blev en smula besviken kan ha olika orsaker. En s\u00e5dan \u00e4r definitivt att de v\u00e4grar presentera sina l\u00e5tar,\u00a0 inte vill tacka publiken och typiskt nog \u00e4r\u00a0 fokuserade p\u00e5 att undvika d\u00f6da punkter.<\/p>\n

Det enda publikfrieri som erbj\u00f6ds har Joey Santiago som upphovsman.\u00a0 Ser ut som han fj\u00e4rrstyr sin gitarr n\u00e4r han kopplar ur sladden. Fuzz, rundg\u00e5ngar och giftiga ackord\u00a0 g\u00f6r susen. Gillar verkligen m\u00f6nstren han ristar med sitt vasst uttrycksfulla instrument. Hans inspirerade insats \u00e4r konsertens st\u00f6rsta beh\u00e5llning,\u00a0 som runner up vill jag l\u00e4gga in den mycket energiske trummisen David Lovering. Snacka om att ligga p\u00e5 och ta t\u00e4ten. Till kategorin trevligheter ska ocks\u00e5 fogas den andra kompmusikern argentinska Pazz Lenchantin, vars s\u00e5ng h\u00f6rs i\u00a0All I Think About Now.<\/em><\/p>\n

Ett tag in i spelningen k\u00e4nns det som att de hittar sitt r\u00e4tta liveformat, sedan blir jag \u00e5terigen tveksam. Tycker det glider dem ur h\u00e4nderna. \u00c4r det inte konstigt att en\u00a0 nydanande grupp med en beh\u00e4ndig l\u00e5tskatt, m\u00f6ter\u00a0 p\u00e5tagligt ljum respons fr\u00e5n majoriteten av den inte j\u00e4ttestora publiken? Ligger n\u00e4ra till hands att skylla p\u00e5 buttre svartkl\u00e4dde frontmannen Black Francis. P\u00e5st\u00e5r att han inte var p\u00e5 topp, inte hade sin b\u00e4sta dag.. Och i l\u00e4ngden blir hans skrikiga s\u00e5ng enerverande. Borde ha varit mer taggad med ett muntrare sinnelag.<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Peter Birgerstam<\/p>\n

N\u00e4r det st\u00e4mmer f\u00f6r Pixies live, uppst\u00e5r en sk\u00f6nhet i deras malande och tjutande sound. En annan kvalitet \u00e4r att musiken kan \u00e4ndra riktning, angen\u00e4ma klanger framkallas. Men mitt best\u00e5ende intryck \u00e4r att de inte f\u00f6rm\u00e5r att spraka och gnistra, n\u00e4r de inte unnar sig att str\u00e4cka ut.<\/p>\n

Kanske har jag inte justerat \u00f6ronen fr\u00e5n alla livejazz jag bes\u00f6kt i sommar. F\u00f6r mig levde emellertid inte USA-gruppen upp till sin potential, \u00e4ven om jag f\u00f6rst\u00e5s jublade n\u00e4r\u00a0Debaser\u00a0<\/em>till slut kom. Andra s\u00e5nger jag lyckades identifiera var:\u00a0Um Chagga Lagga, Crackity Jones, Head Carrier, Nimrod\u00b4s Son, I\u00b4ve Been Tired, Where is my mind?<\/em> (soundtrack fr\u00e5n Fight Club) samt minst tre sp\u00e5r fr\u00e5n n\u00e4mnda m\u00e4sterverket Dolittle\u00a0<\/em>(-89).<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

10\/8 2017 3 Foto Peter Birgerstam Pixies utgjorde en g\u00e5ng i tiden ett sidosp\u00e5r i mitt lyssnande, kultgruppen som varit en f\u00f6rebild f\u00f6r mer ber\u00f6mda band.\u00a0 Man sysslar med alternativ rock, grunge, postpunk och har till och med vidr\u00f6rt surfpop.\u00a0 Jag har tv\u00e5 album, varav deras st\u00f6rsta kommersiella framg\u00e5ng\u00a0Dolittle ska framh\u00e5llas. K\u00f6pte ocks\u00e5 ett soloalbum […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-111230","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111230","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=111230"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111230\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":111439,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/111230\/revisions\/111439"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=111230"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=111230"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=111230"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}