![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/20170803-Al-Foster4.jpg\")
<\/a>Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\nAl Foster Quintet\u00a0<\/strong>i en tribute till Charlie Parker var en tillst\u00e4llning jag har ett kluvet f\u00f6rh\u00e5llande till, en konsert sv\u00e5r att begripa. Man begynte trivsamt men ganska tamt i\u00a0 ypperligt ljud. 74-\u00e5rige trumnestorn h\u00f6rde jag p\u00e5 Nefertiti f\u00f6r cirka tio \u00e5r sedan,\u00a0 en man som utr\u00e4ttat stord\u00e5d hos Miles under tv\u00e5 epoker. Utan att ta \u00f6ver h\u00e4nder hela tiden saker n\u00e4r han styr skeendet. Redan i andra l\u00e5ten ger sig Freddie Hendrix till k\u00e4nna, en storfr\u00e4sare p\u00e5 trumpet. Han var konsertens definitiva beh\u00e5llning. P\u00e5 minuskontot bara en\u00a0 duglig hantverkare p\u00e5 sax (fordras aura f\u00f6r att n\u00e4rma sig Bird), ett band utan\u00a0 kemi och en sval konsert som sn\u00e5lar med sprakande gnistor. Pianisten avvek ibland fr\u00e5n de tematiska figurerna, fick mycket utrymme i en ballad.\u00a0 M\u00e4rkligt att jag inte med best\u00e4mdhet klarade att identifiera en enda l\u00e5t. Och vi fick inga introduktioner. I en tjusig l\u00e5ngsam l\u00e5t (Lover Come Back To Me?)<\/em> klev altsaxofonisten fram. Vidare var det konstigt att den ultimata beboppulsen sparades till allra sist. D\u00e5 \u00e4ntligen uppstod vad vi tidigare snuvats p\u00e5.<\/p>\n Festivalen avslutades med den ofta i Sverige turnerande\u00a0Joshua Redman<\/strong> (sett honom n\u00e5gra g\u00e5nger),\u00a0<\/strong>vars senaste projekt heter Still Dreaming. Det \u00e4r utformat som en homage till pappan Dewey och hans band fr\u00e5n 70-talet. Finurlig \u00f6ppning med skuttande spr\u00e5ng, ist\u00e4llet f\u00f6r fl\u00f6dande toner. Den mycket respekterade\u00a0 saxofonisten och hans s\u00e4llsynt samst\u00e4mmiga kvartett, befinner sig precis i sk\u00e4rningspunkten mellan bebop och fri form. Ron Miles ses p\u00e5 kornett, osannolikt produktive Scott Colley sk\u00f6ter basspelet och bakom trummorna hittas ingen mindre \u00e4n Brian Blade. F\u00f6redrar absolut n\u00e4r de str\u00e4cker ut i enast\u00e5ende ensemblespel, vilket framkallar avsev\u00e4rt v\u00e4lbehag. De korta frenetiska tonerna \u00e4r sv\u00e5ra att tillgodog\u00f6ra sig, saknar ibland en melodisk k\u00e4rna.\u00a0Silence\u00a0<\/em>(Haden) tolkades f\u00f6rvisso vansinnigt vackert. Minns ett otroligt\u00a0 solo av Colley, medan det alltid \u00e4r en fr\u00f6jd att p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll iaktta v\u00e4rldens f\u00f6r n\u00e4rvarande fr\u00e4msta jazztrummis.\u00a0Brian Blade\u00a0<\/strong>\u00e4r ett fenomen. Demanding but often rewarding, var det omd\u00f6me jag yttrade efter\u00e5t till en engelskspr\u00e5kig medresen\u00e4r.<\/p>\n SOFIA II\u00a0<\/strong>(Support Of Female Improvising Artists) under ledning av\u00a0Nicole Joh\u00e4nntgen<\/strong> bj\u00f6d p\u00e5 sp\u00e4nnande nyskriven musik. F\u00f6r andra g\u00e5ngen har en charmig och intelligent musicerande kosmopolit f\u00e5tt\u00a0 rekrytera en s\u00e4ttning best\u00e5ende av musiker med exceptionell talang.\u00a0 Sannerligen h\u00e4pnadsv\u00e4ckande att de tr\u00e4ffades f\u00f6r att repa f\u00f6rst dagen f\u00f6re. Hade inte koll p\u00e5 n\u00e5gon av dem, inte ens lovande gitarristen Charlotta Andersson\u00a0 fr\u00e5n Malm\u00f6.\u00a0 I denna upplaga av SOFIA bidrar konstant en tablaspelare fr\u00e5n Nepal, i intervaller\u00a0 h\u00e4ngivna belgiska dragspelaren Annie Niepold och en lika dedikerad harpist fr\u00e5n Schweiz, medan\u00a0 engelska Sophie Alloway g\u00f6r en mycket \u00f6vertygande insats p\u00e5 trummor. I en raffinerad sekvens byter trummisen toner med Niepolds accordion. \u00a0 Flera av de sammanl\u00e4nkade instrumentalisterna hade f\u00e5tt i uppdrag att skriva egna alster, allts\u00e5 inte bara ledaren p\u00e5 saxofoner. Ljudet fr\u00e5n harpan f\u00f6rst\u00e4rktes och f\u00f6rl\u00e4ngdes av elektronisk apparatur. I just Julie Campiches extremt l\u00e5ngsamma stycke, h\u00f6rs ett\u00a0 subtilt underbart outro. F\u00f6ll pladask f\u00f6r septettens sound, en s\u00e4llsam mix av ECM-jazz och world music.<\/p>\n Festivalens hedersg\u00e4st besitter sedan decennier en svindlande teknik. Gitarrshowen med Al Di Meola <\/strong>och\u00a0 klassiskt skolade\u00a0 Peo Alfonsi blev till ett frosseri i tv\u00e4ra kast. R\u00e4nderna\u00a0 g\u00e5r inte ur, vilket\u00a0 p\u00e5 s\u00e4tt och vis kan beklagas. Bara ibland tyglades teknik\u00f6vningarna till fromma f\u00f6r musikens kvalitet. Redan som yngling fick han som bekant sitt genombrott i fusiongruppen Return To Forever. Varum\u00e4rket som racergitarrist n\u00e5dde sitt kr\u00f6n i och med supertrion bakom Friday Night In San Fransisco.<\/em> Vid den tidpunkten s\u00e5g jag honom i Holland.\u00a0 Herrarna har turnerat senaste tv\u00e5 \u00e5ren, vilket f\u00f6rst\u00e5s resulterat i ett sagolikt samspel. I princip samtliga l\u00e5tar framf\u00f6rdes med dramatiska konturer j\u00e4mte blixtsnabba ackordbyten, \u00e4ven de knappt igenk\u00e4nnbara versionerna av Beatles\u00a0Because\u00a0<\/em>och She\u00b4s Leaving Home<\/em>.\u00a0 P\u00e5 upploppet riffade faktiskt ruskigt skicklige assistenten, som var fullst\u00e4ndigt inl\u00e4st p\u00e5 hur l\u00e5tarna skulle sluta. Kul att p\u00e5 n\u00e5gra meters avst\u00e5nd f\u00e5 h\u00f6ra flamencotakterna i Di Meolas ”slagd\u00e4nga” Mediterranean Sundance, <\/em>men duon borde satsat p\u00e5 fler covers.<\/p>\n<\/a>Foto Marcus F\u00e4gersten<\/p>\n<\/a>Foto Harri Paavolainen<\/p>\n<\/a>Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\n