![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/20170805-Gilbert-7-1024x682.jpg\")
Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\n1-6\/8 2017<\/p>\n
Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\n
Fick m\u00f6jlighet att gratulera g\u00f6teborgaren Gilbert till en eminent genomf\u00f6rd konsert. Syftar p\u00e5 den upp\u00e5tkick jag fick av\u00a0Gilbert Holmstr\u00f6m New Sextett,<\/strong> vars lagom st\u00e4dade\u00a0 variant av smart bebop fick mig p\u00e5 mycket gott hum\u00f6r. Har de senaste tjugo \u00e5ren\u00a0 ofta h\u00f6rt honom och hans coola medmusiker live, fast inte tillsammans. Oldtimern hade vid sin v\u00e4nstra sida Jonas Kullhammar, en av Mount Everest-grundarens st\u00f6rsta anh\u00e4ngare som ju p\u00e5 Moserobie sl\u00e4ppt flera av hans album.\u00a0 Saxofonisterna i all \u00e4ra, b\u00e5da spelar med gl\u00f6d och levererade l\u00f6diga solon..\u00a0 Den som bitvis stj\u00e4l uppm\u00e4rksamheten \u00e4r trumpetaren Magnus Broo.\u00a0 Snacka om str\u00e5lande spel p\u00e5 en trumpet som l\u00e4t oemotst\u00e5ndligt h\u00e4rlig. V\u00e4rldsklass! Imponerades i \u00f6vrigt av\u00a0 bandledarens h\u00f6gklassiga\u00a0 kompositioner vars m\u00e5ngskiftande influenser avsl\u00f6jades. Ensemblespelet var som ni f\u00f6rmodat lysande, andades budskappsjazzerans glansdagar. Helt enkelt en kanonkonsert fr\u00e5n sympatiske Holmstr\u00f6m och hans dr\u00f6msextett med n\u00e4mnda bl\u00e5sare, Mathias Landaeus, Mattias Svensson och jovialiske yrv\u00e4dret Kresten Osgood. Ljudet p\u00e5 innerg\u00e5rden var bra, \u00e4ven om basen borde ha s\u00e4nkts ett sn\u00e4pp.<\/p>\n P\u00e5 Konstmuseet var jag med om smygpremi\u00e4r f\u00f6r sprillans nya l\u00e5tar av hajpade\u00a0David\u00b4s Angels feat Ingrid Jensen.<\/strong> K\u00e4ndes exklusivt d\u00e5 lokalen bara rymde \u00e5ttio sittplatser. Tiden jag tillbringade med gruppen gav mersmak, \u00e4ven om jag beh\u00f6ver lyssna in mig mer f\u00f6r att bli fr\u00e4lst. Det var st\u00e4mningsm\u00e4ttat till tungt beat av musiker, bortsett fr\u00e5n Maggi Olin p\u00e5 fender rhodes\/ piano, som\u00a0 nya f\u00f6r mig. F\u00f6r att vara korrekt \u00e4r mycket meriterade Ingrid Jensen fr\u00e5n Canada och numera bosatt i New York. Gruppen som gillar att experimentera utan att\u00a0 bli atonal, domineras kraftigt av kvinnor. Noterade en grund av f\u00e4ngslande klanger och polyrytmik, vars \u00f6verbyggnad bestod av poetisk s\u00e5ng och trumpetst\u00f6tar i mellanregistret. Utforskandet av ljudliga landskap skedde med diverse elektronik. Emellan\u00e5t interfolierades ett groove i deras spretande sv\u00e4vande sound. Tyckte om kompet med David Carlssons markanta elektriska basg\u00e5ngar och den mycket duktiga p\u00e5hittiga Michaela \u00d6stergard-Nielsen bakom trummorna.<\/p>\n Carsten Dahl Experience <\/strong>var delvis en utmaning. Programh\u00e4ftets ”varudeklaration” om meditativa drag st\u00e4mde inte.. Den forne trummisen \u00e4r en excentrisk personlighet, pianist och komposit\u00f6r, vars musik enligt egen utsago f\u00f6rs\u00f6ker n\u00e5 n\u00e5got universellt.\u00a0 Fick tyv\u00e4rr v\u00e4nta p\u00e5 heldanska kvartettens f\u00f6rsta raka beat i uppemot tjugofem minuter. Innan dess mest frijazz\u00a0 och skalor med pionj\u00e4ren Jesper Zeuthen i framkant. Hans p\u00e5tr\u00e4ngande altsax var inte riktigt min bag. Lyckligtvis fanns passager med harmonik och pigga rytmer inlagda, vilka fungerade som vilopunkter. Ballader f\u00f6rekom ocks\u00e5, trevligt nog. N\u00e4r en l\u00e5t gjord tillsammans med en iranier tog fart, hittade jag n\u00e5got tilltalande att haka fast i. Och ett tranceliknande groove pulserade hypnotiskt, fick mig att f\u00f6rsjunka i kontemplation. Trummisen Stefan Pasborg hade ett styvt jobb med att h\u00e5lla grytan kokande, en uppgift han l\u00f6ste utan n\u00e5gra som helst problem. Dahl\u00a0 \u00e4r en omv\u00e4xlande pianist som g\u00e4rna preparerar instrumentet, l\u00e4t vid ett tillf\u00e4lle som en cembalo. Sammanfattningsvis nordisk b\u00e5ngstyrig jazz, b\u00e5de p\u00e5frestande och bitvis berikande.<\/p>\n Vill g\u00f6ra v\u00e5gen f\u00f6r\u00a0Karolina Almgren Project<\/strong>, vars dynamik och folkton appellerar till mig mer \u00e4n prisade Sisters of Invention. Efter\u00e5t fick jag reda p\u00e5 att gruppen med uteslutande kvinnor, spelade musik specialbest\u00e4lld av arrang\u00f6ren. Sopransaxofonisten Karolina A hade antingen komponerat eller arrangerat vad vi h\u00f6rde under en vistelse i Visby. Hon inleder repetitivt i en integrerade korsbefruktning av jazz och folkmusik.\u00a0 Hennes syster Malin och mamma Martina h\u00e5ller ig\u00e5ng p\u00e5 dubbla men inte identiska trumset.\u00a0 Kontrabas och cello kompletterar den udda s\u00e4ttningen.\u00a0 Tog ett tag innan cellon, med eller utan str\u00e5ke, gjorde sig m\u00e4rkbar. Skenbart s\u00f6kande och nordiskt vemodigt \u00e4r hur jag f\u00f6retr\u00e4desvis vill beskriva tonspr\u00e5ket. En av flera toppar var ett nytt arr p\u00e5 Wayne Shorters Mahjong<\/em>. Som skum kuriosa kan n\u00e4mnas att en regnskur kom precis n\u00e4r\u00a0Here\u00b4s That Rainy Day\u00a0<\/em>framf\u00f6rdes. En lyckad konsert med en r\u00f6d tr\u00e5, d\u00e4r f\u00f6rgreningar till s\u00e5v\u00e4l Rena Rama som Charles Lloyd kunde anas. H\u00f6rde ett moget Dave Liebman-doftande spel av projektledaren. Publiken f\u00f6rs\u00e5gs till och med ett lagom aggressivt drumbattle.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/20170804-Carsten-Dahl-1.jpg\")
<\/a>Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\n<\/a>Foto Markus F\u00e4gertsen<\/p>\n