![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/20170803-Klaus-Paier-1-300x200.jpg\")
\u00a0 Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\n1-6\/8 2017<\/p>\n
Ystad med omnejd<\/p>\n
\u00a0 Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\n
\u00c4r van vid att s\u00e5dant som n\u00e4ppeligen kan etiketteras som jazz p\u00e5 festivaler omfamnas av en inkluderande storfamilj, Ystad\u00a0 inget undantag.\u00a0 P\u00e5 dragspel och cello framf\u00f6r\u00a0Klaus Paier & Asja Valcic<\/strong> i S:ta Maria kyrka kontrastfylld filmisk kammarmusik, vars tonspr\u00e5k kan leda tankarna till Kronoskvartetten. Influenser h\u00e4mtas fr\u00e5n Stravinskij och argentinsk tango. Klaus fr\u00e5n \u00d6sterrike och Asja fr\u00e5n Kroatien \u00e4r rutinerade virtuoser, hela tiden med bibeh\u00e5llet melodiskt sinnelag. Av de tv\u00e5 \u00e4r det kroatiskans makal\u00f6sa handlag med cellon jag fr\u00e4mst h\u00e4nf\u00f6rs av. Genomg\u00e5ende melankoliskt rytmiskt med fantastisk akustik, vars styrka v\u00e4xlar fr\u00e5n taktilt\u00a0 till stormvarning.. Hela skalan fr\u00e5n ljusaste ljusa till de m\u00f6rkaste regionerna \u00e5terges i ypperlig resonans, ibland med samma\u00a0 attack som hos Fl\u00e4skkvartetten.\u00a0 Den f\u00f6ljsamt samverkande duon befinner sig antingen inom ramarna f\u00f6r konst- eller folkmusik.\u00a0 Koncentrerade lyssnare bel\u00f6nas med meditativa str\u00f6mningar.\u00a0 N\u00e4r Paier skiftar till bandoneon inf\u00f6rlivar han mycket eget material i en tradition fr\u00e5n Piazzolla. Att jag trots min positiva inst\u00e4llning , inte blir lika ber\u00f6rd som f\u00f6rv\u00e4ntat, tror jag beror p\u00e5 att virtuosen \u00e4r en mer framst\u00e5ende musiker \u00e4n komposit\u00f6r.<\/p>\n Ett annat nytt ansikte f\u00f6r mig var bombastiske\u00a0 finl\u00e4ndaren Iiro Rantala<\/strong>, vars solokonsert p\u00e5 basf\u00f6rst\u00e4rkt flygel gjorde ett outpl\u00e5nligt intryck. Genom att vara spr\u00e4ngfylld av\u00a0 karisma och ett forcerad ironi gav han verkligen allt, inledde med en fanfar av Bernstein. Med intakt osviklig k\u00e4nsla f\u00f6r melodier, g\u00e4rna originella s\u00e5dana, t\u00e4njer han p\u00e5\u00a0 pianots kapacitet. Anslaget \u00e4r i\u00f6gonfallande!\u00a0 Kan inte erinra mig ha h\u00f6rt n\u00e5gon spela p\u00e5 samma s\u00e4tt. Vilket egensinne och vilket h\u00e4pnadsv\u00e4ckande ljud! Fr\u00e5n ett \u00e5tminstone delvis preparerat instrument, sk\u00f6ljer \u00f6ver oss egna\u00a0Freedom<\/em>, aria ur\u00a0Carmen<\/em>, deppig finsk folkmusik,\u00a0Norwegian Wood<\/em> och en himmelsk vacker komposition betitlad\u00a0Tears\u00a0<\/em>(homage till Esbj\u00f6rn Svensson). Denna frustande roande personlighet skulle en engelskspr\u00e5kig person definiera som ”quite a character, almost too much”. Finalen bestod av hejdundrande alls\u00e5ng i Beatles\u00a0All You Need Is Love.\u00a0<\/em>Innan dess hade han f\u00e5tt med oss p\u00e5 en fantasifull resa, vars glimrande sista stopp var en osannolik version av\u00a0Den blomstertid nu kommer,<\/em> framf\u00f6rd fyrh\u00e4ndigt genom Jan Lundgrens assistans.\u00a0 Vi var med om en musikalisk happening med n\u00e5gon som spelade med hela kroppen och \u00e4lskade att kommunicera. Rantala var s\u00e5 \u00f6verv\u00e4ldigande, att jag\u00a0 undrar hur mycket annorlunda han l\u00e5ter i inspelad form p\u00e5 skivbolaget ACT.<\/p>\n Viktoria Tolstoy Quartet\u00a0<\/strong>m\u00e5ste betecknas som k\u00e4ndisar i svenskt musikliv, \u00e4ven f\u00f6r en bred allm\u00e4nhet \u00e4r rimligen den blonda l\u00e5nga s\u00e5ngerskan en v\u00e4lbekant artist. S\u00e5 sent som i v\u00e5ras h\u00f6rde jag ett set ur deras\u00a0 projekt Meet Me At The Movies<\/em>, tillika namnet p\u00e5\u00a0 aktuella skivan. Hon omger sig med maken Rasmus Kihlberg (trummor), Mattias Svensson (bas) och Krister Jonsson (gitarr). L\u00e5t mig omg\u00e5ende meddela att spelningen som v\u00e4dret tvingade inomhus,\u00a0 f\u00f6rtj\u00e4nar en sliten klyscha.\u00a0 Mixen av inlevelsefull schlager, mjuk pop och v\u00e4rsta rock\u00f6s renderade i st\u00e5ende ovationer.\u00a0 Publiken fick ta emot ett ymnighetshorn av lust fr\u00e5n scen av taggade musiker, varav s\u00e4rskilt Krister Jonsson p\u00e5 elgitarr var i sitt esse. Han \u00f6msom kramade ur vilda h\u00f6ghastighetsackord, \u00f6msom spelade l\u00e5ngsamma gnistrande vackra dito. Bortsett fr\u00e5n den l\u00e5t Tolstoy sj\u00f6ng\u00a0 p\u00e5 duo med basisten, fanns han i centrum hela konserten, oavsett om han riffade loss eller sparsmakat h\u00f6ll tillbaka undviker han att bli grumlig.Melodierna beh\u00e4rskade han fullst\u00e4ndigt. Tycker att huvudpersonen bottnade f\u00f6rtr\u00e4ffligt i repertoaren. Hon textar f\u00f6red\u00f6mligt, har en stark r\u00f6st\u00a0 lika b\u00e4rkraftig som en glidflygares vind. Sk\u00f6nt nog, fanns den f\u00f6r henne sv\u00e5rf\u00e5ngade emotionella aspekten med tillr\u00e4ckligt ofta. Elbasen pumpade p\u00e5 delikat, medan rytmen markerades aptitligt av hennes make.\u00a0 Av alla superba tolkningar framh\u00e5lls alldeles extra\u00a0Have A Good Time, New World\u00a0<\/em>samt Calling You.<\/em><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/2017-08-03_Victoria-T-6-300x200.jpg\")
Foto Harri Paavolainen<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/08\/20170806-Tonbruket-2.jpg\")
<\/a>Foto Markus F\u00e4gersten<\/p>\n