{"id":110226,"date":"2017-06-27T18:40:45","date_gmt":"2017-06-27T16:40:45","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=110226"},"modified":"2017-06-27T18:40:45","modified_gmt":"2017-06-27T16:40:45","slug":"filmrecension-pop-aye-en-thailandsk-roadmovie-om-en-man-och-hans-elefant","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=110226","title":{"rendered":"Filmrecension: Pop Aye – en thail\u00e4ndsk roadmovie om en man och hans elefant"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Pop Aye<\/strong>
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 28 juli 2017
\nRegi: Kirsten Tan, Thailand<\/p>\n

Thana \u00e4r en medel\u00e5lders arkitekt i Thailand. Han \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g in i en livskris. Han har varit en hyllad arkitekt men nu ska den byggnad i Bangkok som har varit mest stolt \u00f6ver rivas. Dessutom \u00e4r hans fru tr\u00f6tt p\u00e5 honom och n\u00e4r han hittar en dildo bland hennes saker k\u00e4nner han sig totalt nedv\u00e4rderad.<\/p>\n

\"\"<\/a>I sitt bedr\u00f6vade tillst\u00e5nd str\u00f6var han runt i stan och d\u00e4r tr\u00e4ffar han p\u00e5 Pop Aye, hans barndoms \u201chusdjur\u201d, en elefant som upptr\u00e4der p\u00e5 en gata i Bangkok. Han k\u00f6per elefanten och ger sig iv\u00e4g p\u00e5 en resa tv\u00e4rs \u00f6ver Thailand f\u00f6r att \u00e5terf\u00f6ra sin gamla v\u00e4n till den lilla by d\u00e4r de v\u00e4xte upp.<\/p>\n

Grundid\u00e9n till filmen \u00e4r fin och rolig med ovanliga bilder p\u00e5 en man och hans elefant som vandrar l\u00e4ngs v\u00e4gen f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nda till barndomens bygd. Som i alla roadmovies h\u00e4nder det en hel del l\u00e4ngs v\u00e4gen och de tv\u00e5, mannen och elefanten, m\u00f6ter udda personligheter och de r\u00e5kar ut f\u00f6r tv\u00e5 polism\u00e4n som ska eskortera dem till n\u00e5got slags f\u00f6rvar.<\/p>\n

Kirsten Tan filmens regiss\u00f6r har bott i Singapore, Jeonju, Bangkok och New York. Hon ber\u00e4ttar i ett pressmaterial om sin bakgrund och hur den p\u00e5verkat den film hon ville g\u00f6ra:
\n– Jag har alltid k\u00e4nt mig som en vandrare. Jag vet inte riktigt var ”hemma” \u00e4r f\u00f6r mig och jag identifierar mig ofta med de som inte passar in. Och filmen handlar i grunden om tv\u00e5 missanpassade figurer, en man i sina b\u00e4sta \u00e5r och en elefant som kommit p\u00e5 villov\u00e4gar. Och en l\u00e4ngtar till mening och tillh\u00f6righet.<\/p>\n

Filmen har m\u00e5nga fina bilder fr\u00e5n Thailand och den har sina po\u00e4nger men den hade f\u00e5tt \u00e4nnu h\u00f6gra betyg om filmens skapare inte fuskade med dramaturgin. D\u00e4r finns scener som bara bygger p\u00e5 klich\u00e9er och f\u00f6rdomar om Thailand, scener som mer fungerar som utfyllnad \u00e4n att de tillf\u00f6r n\u00e5got till ber\u00e4ttelsen eller f\u00f6rdjupar beskrivningen av karakt\u00e4rerna. N\u00e4r slutet kommer k\u00e4nns det som om filmen redan haft ett par avslut redan. Med mer genomarbetad dramaturgi kunde ber\u00e4ttelsen blivit ett m\u00e4sterverk.<\/p>\n

Kirsten Tan s\u00e4ger:
\n– Livet \u00e4r b\u00e5de sorgligt och vackert och den ena konstanten \u00e4r tiden. Vi f\u00f6r oss fram\u00e5t hela tiden, \u00e4ven n\u00e4r vi inte g\u00f6r n\u00e5gonting. F\u00f6r varje sekund f\u00f6rsvinner n\u00e5got, och vi kan inte g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t det. Tiden \u00e4r v\u00e5rt enda vittne, och n\u00e4r bokslutet kommer, ska vi skratta eller gr\u00e5ta?<\/p>\n

Hennes citat s\u00e4ger mycket om filmen och de k\u00e4nslor den v\u00e4cker – och det \u00e4r bra, mycket bra. Men kunde varit \u00e4nnu b\u00e4ttre med lite mer bearbetning av materialet.<\/p>\n

Filmen fick priset Big screen award i den holl\u00e4ndska filmfestivalen i Rotterdam och vann pris i Sundance f\u00f6r b\u00e4sta manus. <\/p>\n