{"id":110121,"date":"2017-06-23T11:58:27","date_gmt":"2017-06-23T09:58:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=110121"},"modified":"2017-06-23T11:58:27","modified_gmt":"2017-06-23T09:58:27","slug":"sarart-och-tontraff-frodas-oavsett-stilistisk-influens-kungen-och-vi-av-froken-elvis","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=110121","title":{"rendered":"S\u00e4rart och tontr\u00e4ff frodas oavsett stilistisk influens &#8211; Kungen och Vi av Fr\u00f6ken Elvis"},"content":{"rendered":"<p><strong>4<\/strong><\/p>\n<p>Fr\u00f6ken Records<\/p>\n<p>Producent: Fr\u00f6ken Elvis, Nils-Petter Ankarblom och Joakim Barfalk<\/p>\n<p>25:00<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/68743588-EzaWo.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-110123\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/68743588-EzaWo-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/68743588-EzaWo-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/68743588-EzaWo-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/68743588-EzaWo-768x768.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/68743588-EzaWo.jpg 910w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foto Sabina Dons\u00e9r<\/p>\n<p>Vilket sammantr\u00e4ffande! En kvinnlig arbetskamrat har under v\u00e5ren lobbat f\u00f6r Fr\u00f6ken Elvis vars f\u00f6rest\u00e4llning hon gillat. I samma veva som hon tipsar om att jag kan\u00a0se dem\u00a0i G\u00f6teborg ( 13\/7 Villa Belparc), kommer i mitt fl\u00f6de\u00a0recensionsf\u00f6rfr\u00e5gan av\u00a0\u00a0CD som sl\u00e4pptes i v\u00e5ras.\u00a0 Skivan st\u00e5r stadigt p\u00e5 egna ben,\u00a0 utg\u00f6r liksom f\u00f6reg\u00e5ngaren\u00a0underlag f\u00f6r deras frejdiga (?)\u00a0f\u00f6rest\u00e4llningar.\u00a0Man\u00a0anv\u00e4nder sj\u00e4lva ord som\u00a0&#8221;humor, v\u00e4rme och lite allvar.&#8221;\u00a0 Medveten om att en\u00a0 dimension saknas, m\u00e4rker jag efter\u00a0\u00e5tskilliga genomlyssningar hur musikaliskt slipade och m\u00e5ngsidiga den beg\u00e5vade kvintetten \u00e4r. En skillnad \u00e4r att\u00a0h\u00e4r best\u00e5r merparten\u00a0 musik av eget material,\u00a0inramat av\u00a0tv\u00e5 l\u00e5tar f\u00f6rknippade med the mighty Elvis Presley\u00a0j\u00e4mte en traditionell irl\u00e4ndsk s\u00e5ng.<\/p>\n<p>Bortsett fr\u00e5n Lise Bodelius vars\u00a0\u00a0trombon jag h\u00f6rt i fantastiska Bohusl\u00e4n Big Band, k\u00e4nner jag inte till medlemmarna. L\u00e4st mig till att de tr\u00e4ffades p\u00e5 KMH.\u00a0\u00a0Sv\u00e4ngg\u00e4ngets naturliga frontfigur Camilla Fritz\u00e9n \u00e4r s\u00e5ngpedagog och r\u00f6stcoach, har m\u00e5ng\u00e5rig vana att st\u00e5 p\u00e5 scener i\u00a0olika sammanhang i Stockholm. Flera av musikerna har andra band i g\u00e5ng parallellt.\u00a0Fr\u00f6ken Elvis uppger att de sysslar med akustisk musik som r\u00f6r sig emellan visa, pop och jazz. De anv\u00e4nder sig av tre- eller fyrst\u00e4mmig k\u00f6r och p\u00e5st\u00e5r med r\u00e4tta att det klingar v\u00e4ldigt svensk. \u00a0Vad betr\u00e4ffar s\u00e4ttningen\u00a0 har de m\u00e4rkligt nog skippat b\u00e5de piano och dragspel. Lisa Bodelius och Sanna Andersson\u00a0 beh\u00e4rskar\u00a0allsk\u00f6ns\u00a0instrument.\u00a0\u00a0Undrar hur m\u00e5nga byten de g\u00f6r live?\u00a0\u00a0Enda m\u00e4n som kompletterar \u00e4r Joakim Barfalk p\u00e5 mandolin och\u00a0piano fr\u00e5n Nils-Petter Ankarblom i ett sp\u00e5r.\u00a0Beh\u00f6ver det i \u00f6vrigt ens\u00a0g\u00f6ras en po\u00e4ng av\u00a0att\u00a0bandet \u00e4r enk\u00f6nat?<\/p>\n<p><em>Faller <\/em>och <em>Jag vill bara dansa <\/em>med sin\u00a0riviga uppbyggnad och medryckande refr\u00e4nger, m\u00e5ste vara\u00a0en dr\u00f6m f\u00f6r varje smart musikl\u00e4ggare i P4,\u00a0samma\u00a0 bed\u00f6mning kan appliceras p\u00e5\u00a0balladen <em>I ett annat land <\/em>samt\u00a0covern p\u00e5 v\u00e4lk\u00e4nda\u00a0<em>Suspicious Minds <\/em>(med s karakt\u00e4ristisk tonartsh\u00f6jning).\u00a0 Fr\u00f6ken Elvis g\u00f6r intelligent vispop, b\u00e5de den kl\u00e4mmiga och vackra dr\u00f6jande varianten. F\u00f6rsta l\u00e5tarna\u00a0 p\u00e5 albumet\u00a0doftar rockabilly medan andra kompositioner har str\u00e5k av bluegrass, dixie eller till och med boogie. Vi h\u00f6r kn\u00e4ppande p\u00e5 str\u00e4ngar, trumvispar och utdragna trombontoner.\u00a0 Kanske just f\u00f6r att mycket av text &amp; musik har en hurtig lustfylld dragning\u00a0,\u00a0f\u00e5r en visa som <em>I himmelen<\/em> n\u00e5got av chockverkan \u00f6ver sig.<em>\u00a0<\/em>\u00a0Den\u00a0skildrar s\u00e5 att det verkligen k\u00e4nns,\u00a0 hur ont det\u00a0g\u00f6r\u00a0att\u00a0mista en\u00a0k\u00e4r v\u00e4n. Tonspr\u00e5ket\u00a0p\u00e5minner om\u00a0 v\u00e4na Sofia Karlsson. En definitiv h\u00f6jdpunkt!<\/p>\n<p>Texterna\u00a0pr\u00e4glas av charmig spr\u00e5kgl\u00e4dje som\u00a0stundom\u00a0skiftar till\u00a0\u00a0allvarsamma betraktelser. Alla verser har inte samma tyngd. Men deras grej \u00e4r ju delvis att varva skojiga nonsensrader med\u00a0renodlat seri\u00f6sa\u00a0bidrag. Relationer emellan k\u00f6nen \u00e4r ett f\u00f6rv\u00e4ntat g\u00e5ngbart tema som odlas med framg\u00e5ng.\u00a0\u00a0Camilla Fritz\u00e9n ska ha\u00a0ber\u00f6m f\u00f6r\u00a0allt skrivjobb och f\u00f6r sin vokala f\u00f6rm\u00e5ga (\u00a0mycket kapabel\u00a0men en smula opersonlig r\u00f6st). Varje ord och stavelse n\u00e5r fram\u00a0med god tajming oavsett tempo\u00a0i ett fint mixat ljud. Gruppens raffinerade naturliga st\u00e4ms\u00e5ng f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 svenska Red Hot Mamas.<\/p>\n<p>Flerst\u00e4mmig sk\u00f6n\u00a0s\u00e5ng och l\u00e5tar som absolut\u00a0h\u00e5ller m\u00e5ttet\u00a0\u00a0\u00e4r som sagt\u00a0plusfaktorer.\u00a0Dock, vad som verkligen sticker ut\u00a0p\u00e5 <em>Kungen och vi <\/em>\u00e4r\u00a0andra saker\u00a0som\u00a0redan framskymtat. F\u00f6r det f\u00f6rsta att kvintetten utan tvekan beh\u00e4rskar det musikaliska hantverket. De \u00e4r proffs som samverkar l\u00e4ckert tillsammans. F\u00f6r det andra ska upprepas att kvintetten erbjuder ett dignande sm\u00f6rg\u00e5sbord av genrer. Dur och moll samsas p\u00e5 en CD som g\u00e4rna hade f\u00e5tt ha l\u00e4ngre speltid. Och slutligen m\u00e5ste betonas att damerna har attityd.\u00a0 De kan vara stolta och \u00f6dmjuka, underfundiga och\u00a0bitskt\u00a0bittra; men aldrig mj\u00e4kiga eller n\u00e4pna. Utan att vara kaxiga har de\u00a0samma artistiska ambition \/ attityd som Dixie Chicks och p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll kan j\u00e4mf\u00f6relser\u00a0dras till Pernilla Andersson eller Kajsa &amp; Malena (som jag liverecenserat i v\u00e5r).\u00a0 N\u00e5gon direkt motsvarighet musikaliskt hittar jag inte, vilket hedrar\u00a0en sp\u00e4nnande grupp\u00a0vars koncept\u00a0har ber\u00f6ringspunkter med\u00a0g\u00f6teborgsbaserade Tappra M\u00f6drars Kapell.\u00a0 Efter n\u00e4rmare tio genomlyssningar\u00a0utdelas snudd p\u00e5 h\u00f6gsta betyg.<\/p>\n<p>Fr\u00f6ken Elvis best\u00e5r av Camilla Fritz\u00e8n, Josefin Berge, Maria Olsson,\u00a0 Lisa Bodelius och Sanna Andersson.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/67618455-Q93iE.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-full wp-image-110161\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/67618455-Q93iE.jpg\" alt=\"\" width=\"221\" height=\"159\" \/><\/a>\u00a0Foto Sabina Dons\u00e8r<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>4 Fr\u00f6ken Records Producent: Fr\u00f6ken Elvis, Nils-Petter Ankarblom och Joakim Barfalk 25:00 \u00a0 Foto Sabina Dons\u00e9r Vilket sammantr\u00e4ffande! En kvinnlig arbetskamrat har under v\u00e5ren lobbat f\u00f6r Fr\u00f6ken Elvis vars f\u00f6rest\u00e4llning hon gillat. I samma veva som hon tipsar om att jag kan\u00a0se dem\u00a0i G\u00f6teborg ( 13\/7 Villa Belparc), kommer i mitt fl\u00f6de\u00a0recensionsf\u00f6rfr\u00e5gan av\u00a0\u00a0CD som sl\u00e4pptes [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-110121","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/110121","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=110121"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/110121\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":110172,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/110121\/revisions\/110172"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=110121"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=110121"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=110121"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}