{"id":109881,"date":"2017-06-09T14:37:02","date_gmt":"2017-06-09T12:37:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=109881"},"modified":"2017-06-09T14:37:02","modified_gmt":"2017-06-09T12:37:02","slug":"parkteater-stockholm-stad-som-vaxer-sag-det-i-toner-och-inte-i-ord","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=109881","title":{"rendered":"Parkteater: Stockholm – Stad som v\u00e4xer – S\u00e4g det i toner och inte i ord"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Stockholm – Stad som v\u00e4xer<\/strong>
\nMed Mattias Enn och Ayla Kabaca
\nKapellm\u00e4stare och pianist Carina E Nilsson
\nMusiker Rigmor B\u00e5dal, Roine Johansson, Barbro Lindkvist
\nUppgifter om manus, regi och scenografi saknas i programmet och p\u00e5 stadsteaterns hemsida
\nR\u00f6relse Elvira Roos (enligt stadsteaterns hemsida)
\nLjud M\u00e5rten Ihre, Philip Jansson (enligt stadsteaterns hemsida)<\/p>\n

Kv\u00e4llens r\u00f6da tr\u00e5d i den revybetonad changern, \u00e4r Stockholm som huvudstad och dess tillv\u00e4xt och f\u00f6r\u00e4ndring. Budskapen b\u00f6rjar ca 1900 och g\u00e5r fram till slutet av 1960-talet. Historierna och s\u00e5ngerna \u00e4r guldkorn fr\u00e5n dessa tider och man ser att publiken (mestadels 65+) nickar igenk\u00e4nnande. <\/p>\n

Det gl\u00e4der mig att det v\u00e5ra \u00e4ldre \u00e4ntligen kan tralla med i s\u00e5ngerna och man f\u00f6rst\u00e5r att nu k\u00e4nner de sig helt hemma.Jag ska erk\u00e4nna att jag k\u00e4nner mig n\u00e5got borta med j\u00e4mna mellanrum. Det h\u00e4r \u00e4r ju inte min generation och spelstilen lite f\u00f6r h\u00f6gdragen f\u00f6r min smak. Men till min glada f\u00f6rv\u00e5ning k\u00e4nner jag hur jag tacka morfar och farmor f\u00f6r alla s\u00e5nger de l\u00e4rt mig fr\u00e5n sin barndom, och som n\u00e5gonstans bara poppar upp i mitt huvud. S\u00e5ngerna har satt sp\u00e5r, trots allt. Det \u00e4r stundvis ganska trevligt att sjunga med och det ger tillbaka minnen fr\u00e5n min barndom. D\u00e4rmed f\u00f6rst\u00e5r jag pension\u00e4rernas gl\u00e4dje \u00e4ven om jag sj\u00e4lv inte helt kan acceptera den l\u00e4tt kl\u00e4mk\u00e4cka framtoningen fullt ut.<\/p>\n

Tempot mellan s\u00e5ngerna och stilarna \u00e4r snabba och har professionella \u00f6verg\u00e5ngar. Musikerna g\u00f6r ett fantastiskt jobb. Det gl\u00e4der mig ocks\u00e5 att bandet best\u00e5r till 80% av beg\u00e5vade kvinnliga musiker. I j\u00e4mlikhetens namn \u00e4r det gott att se. Kv\u00e4llens b\u00e5da artister kan utan tvekan sjunga, \u00e4ven om Ayla Kabaca \u00e4r den som bjuder p\u00e5 flest stilbyten och f\u00f6r\u00e4ndringar i s\u00e5nginsatserna.<\/p>\n

\u00c4ven om kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning baseras till 3\/4 p\u00e5 musikinslag, s\u00e5 f\u00f6ljer ber\u00e4ttelserna tydligt en fast kronologisk ordning. Det \u00e4r v\u00e4ldigt snyggt och sp\u00e4nnande att h\u00f6ra om v\u00e5r historia. Den riktningen skulle jag dock g\u00e4rna sett regisserats. Det hade lyft musiken. R\u00f6relserna r\u00e4cker inte heller hela v\u00e4gen. Artisterna ger inte alltid den energin och utstr\u00e5lningen som s\u00e5ngerna skulle kunnat ha. Vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen k\u00e4nns det l\u00e4tt krystat och fyrkantigt. Kanske \u00e4r det s\u00e5 att scenen \u00e4r f\u00f6r stor f\u00f6r att tv\u00e5 personer ska kunna fylla den kroppsligt? Kanske fler s\u00e5ngare eller dansare hade kunnat backa upp? Kan det vara premi\u00e4rnerverna? N\u00e5got fattas dock.<\/p>\n

Kv\u00e4llens final i Powel Ramel takter, ”Jag diggar dig”, ger publiken ett maraton i snabbhet och verbal finmotorik. Publikens stora \u00f6gon \u00f6ver f\u00f6rm\u00e5gan att minnas s\u00e5 mycket text i snabb takt kan enbart erbjudas av artister med stor skolning. Det \u00e4r ocks\u00e5 det nummer d\u00e4r artisterna f\u00e5r den st\u00f6rsta gemensamma energin och r\u00f6r sig i liknande m\u00f6nster. H\u00e4r blir en h\u00e4rlig punkt f\u00f6r kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning. <\/p>\n

L\u00e4ttsam underh\u00e5llning i glada toner, men med undertexter av allvar har alltid sina po\u00e4nger. Det g\u00f6r att m\u00e5nga aktivt orkar lyssna, tralla med en stund och v\u00e5gar plocka ot\u00e4cka sanningar om sig sj\u00e4lv, samtiden och andra. L\u00e4ttsamhet f\u00e5r dock inte g\u00e5 \u00f6ver gr\u00e4nsen till gl\u00e4ttighet om budskapen ska ge mer \u00e4n enbart en tillf\u00e4llig smak i munnen. F\u00f6r mycket kladd i moset ger bara en sm\u00f6rig k\u00e4nsla. Kryddning \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt. Man ska dock inte gl\u00f6mma att mina toner och dina toner inte alltid m\u00e5ste vara samma. Kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning passade inte helt min melodi, men de h\u00e4rliga damerna bredvid mig gladde sig mycket.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stockholm – Stad som v\u00e4xer Med Mattias Enn och Ayla Kabaca Kapellm\u00e4stare och pianist Carina E Nilsson Musiker Rigmor B\u00e5dal, Roine Johansson, Barbro Lindkvist Uppgifter om manus, regi och scenografi saknas i programmet och p\u00e5 stadsteaterns hemsida R\u00f6relse Elvira Roos (enligt stadsteaterns hemsida) Ljud M\u00e5rten Ihre, Philip Jansson (enligt stadsteaterns hemsida) Kv\u00e4llens r\u00f6da tr\u00e5d i […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,31],"tags":[13329,7643],"class_list":{"0":"post-109881","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teaterrecension","9":"tag-parkteater","10":"tag-teaterkritik","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109881","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=109881"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109881\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":109883,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109881\/revisions\/109883"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=109881"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=109881"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=109881"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}