![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/06\/18893015_1754304967929505_3854912246725154476_n.jpg\")
<\/a>\u00a0 Foto Kai Martin<\/p>\nHuvudpersonen sj\u00e4lv skulle nog ha varit ett enda stort leende av f\u00f6rundran, om han hade kunnat bevittna n\u00e4r\u00a0utst\u00e4llningen av hans omh\u00e4ndertagna\u00a0f\u00f6rem\u00e5l \u00f6ppnades. Han skulle f\u00f6rmodligen ha blivit h\u00e4pen av uppm\u00e4rksamheten och uppslutningen.\u00a0 Omkring tusen personer\u00a0hade skaffat sig biljett till en invigningskv\u00e4ll\u00a0vars\u00a0korta liveakter fokuserade p\u00e5 den punkiga\u00a0tidige Freddie. N\u00e4r\u00a0d\u00f6dsbeskedet kom f\u00f6r ett \u00e5r sedan,\u00a0publicerades samma dag en minnestext\u00a0h\u00e4r i Kulturbloggen d\u00e4r jag \u00e4gnade mig \u00e5t de\u00a0sista epokg\u00f6rande\u00a0decennierna i karri\u00e4ren. (http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=102340 )\u00a0Vi nyfikna\u00a0icke insatta f\u00e5r\u00a0nu en unik inblick i\u00a0en stor\u00a0musikskapare, hans\u00a0ursprung och\u00a0kreativa\u00a0influenser.\u00a0 Efter\u00a0m\u00e5nga lass till tippen sorterades och katalogiserades cirka 6 000 f\u00f6rem\u00e5l som hittades i ett garage av \u00e4nkan i h\u00f6stas. Freddie Wadling var en typisk samlare som inte sovrade\u00a0och sl\u00e4ngde saker. I pressen har vi kunnat l\u00e4sa om b\u00e5de\u00a0f\u00f6r\u00f6dande brand och vattenskada, vilket\u00a0inneburit att\u00a0bohaget fr\u00e5n senare datum f\u00f6rst\u00f6rts.<\/p>\n
Att man\u00a0betitlat samlingen\u00a0\u00a0kabinett\u00a0\u00e4r f\u00f6r att understryka\u00a0Freddies dragning till m\u00f6rker, till slutna rum fyllda med fack\u00a0samt f\u00f6r\u00a0att betona\u00a0den invigda krets som delade hans fascination. Mitt ibland myllrande bes\u00f6kare var det inte helt l\u00e4tt att ta till sig allt material, vilket g\u00f6r att jag absolut\u00a0ska \u00e5terkomma f\u00f6r att studera i lugn och ro. En v\u00e4rld att besk\u00e5da\u00a0proppfull\u00a0\u00a0med egengjorda\u00a0teckningar och s\u00e5ngtexter, serier, foton, b\u00f6cker, affischer, \u00a0skivor och ett titth\u00e5l in i ett \u00e5terskapat ungdomsrum.\u00a0 Resultatet av journalisten Hanna Jedviks intervjuer redovisas i h\u00f6rlurar, vilket ger\u00a0beh\u00f6vliga ing\u00e5ngar.\u00a0 Omd\u00f6men som oskuldsfull, ansvarsl\u00f6s, sj\u00e4lvst\u00e4ndig\u00a0och komplex f\u00f6rekommer mer eller mindre explicit. Jag\u00a0stannade till vid\u00a0ber\u00e4ttelsen om\u00a0 uppv\u00e4xten med en \u00f6verbeskyddande j\u00e4ttesn\u00e4ll mamma, vars utbildning fr\u00e5n vad som sedermera blev Valand,\u00a0kan ses som\u00a0en beg\u00e5vning som delvis\u00a0gick i arv.\u00a0 Hallen som sammanbinder de b\u00e5da utst\u00e4llningsrummen,\u00a0fungerar som\u00a0en audiovisuell plats d\u00e4r man i soffor kan lyssna p\u00e5 utvalda l\u00e5tar och se\u00a0filmer (bland annat klipp fr\u00e5n dokument\u00e4ren En sl\u00e4kting till \u00e4lvorna).<\/p>\n
Varje framtr\u00e4dande i den rymliga foaj\u00e9n inleddes med h\u00f6gl\u00e4sning av Carl Abrahamsson, en man som delade Freddies besatthet av ockultism, film och skr\u00e4pkultur. Med 27 \u00e5rs mellanrum gjorde Abrahamsson tv\u00e5 filmade intervjuer som inneh\u00f6ll samma fr\u00e5gor (den senare s\u00e5g jag p\u00e5 SVT h\u00e4rom\u00e5ret).\u00a0 Varje framtr\u00e4dande var ber\u00e4knat till max en kvart.\u00a0 \u00d6ppnade gjorde duon Guds S\u00f6ner i form av koreografiskt stiliserad\u00a0performance till elektronisk dissonant minimalism.\u00a0 Aftonens musikaliska h\u00f6jdpunkt i mina \u00f6ron, var Chips Kiesby (X-Sator) & Henryk Lipp som koncentrerat och slamrigt\u00a0 levererade tv\u00e5 sm\u00e4rre hits av Cortex. Med p\u00e5 scen fanns ocks\u00e5 Anna-Lena Karlsson vars r\u00f6st \u00e5terfinns p\u00e5 originalen av Cortex\u00a0Shotgun Treatment <\/em>plus Jesus i betong. <\/em> Graham Lewis fr\u00e5n\u00a0postpunkbandet Wire hade, som jag uppfattade det, loopat Wadlings s\u00e5ng i\u00a0Matter Doesn\u00b4t Matter No More<\/em>\u00a0och b\u00e4ddat in den i ett elektroniskt collage.\u00a0 Ebbot med v\u00e4nner framf\u00f6rde tv\u00e5 l\u00e5tar. vars titlar jag inte lyckades klura ut. Skulle kunna ha varit fr\u00e5n Kingdom of Evols repertoar eftersom\u00a0medlemmarna fanns p\u00e5 scen j\u00e4mte Sofia Mono p\u00e5 fl\u00f6jt.<\/p>\nEtt fint initiativ av arrang\u00f6rerna att l\u00e5ta flera kvinnor vara med och tolka.\u00a0 Nybildade Starnet best\u00e5r av Amanda Werne och Anna von Hauswolff som b\u00e5da\u00a0ing\u00e5tt i\u00a0ikonens n\u00e4rmaste krets. De\u00a0str\u00e4ckte ut i\u00a0Sisters of Madness <\/em>(\u00e5terigen Cortex).\u00a0 M\u00e5nga h\u00f6ga toner, gnisslande diskant\u00a0och en orgie i rundg\u00e5ng! M\u00e5ste tyv\u00e4rr framh\u00e5lla att ljudet kunde varit b\u00e4ttre inst\u00e4llt, \u00e4ven om foaj\u00e9n inte \u00e4r n\u00e5gon naturlig konsertlokal.\u00a0\u00a0 I deras f\u00f6rsta nummer framgick varf\u00f6r Werne \u00e4r en av de hetaste artisterna inom den svenska musikbranschen just nu. Avrundade p\u00e5 ett kompromissl\u00f6st energiskt vis gjorde ett g\u00e4ng med Simon Ohlsson (X- Silverbullit) i spetsen. En\u00a0ursinnig\u00a0vild version av Mind of Darkness<\/em> (Cortex, aftonens\u00a0\u00e5terkommande\u00a0tema)\u00a0<\/em> satte punkt f\u00f6r en ovanlig fredagskv\u00e4ll p\u00e5\u00a0G\u00f6teborgs Stadsmuseum.<\/p>\nTill sist ett appendix om trevliga\u00a0tilldragelser p\u00e5 innerg\u00e5rden.\u00a0 Tog upp anteckningsblocket n\u00e4r jag stod i den l\u00e5ngsamt ringlande k\u00f6n till baren. Ett medel\u00e5lders par iakttog mig, fr\u00e5gade om jag hade i uppdrag att skriva. Visade sig att de var fans som blivit ihop efter konsert med Blue for Two\u00a0i en\u00a0v\u00e4stsvensk sm\u00e5stad, vilket en road Henryk Lipp\u00a0blivit\u00a0informerad om.\u00a0I tv\u00e5 omg\u00e5ngar upptr\u00e4dde helkvinnliga Slynk\u00f6ren,\u00a0vilket gjorde oss\u00a0publik gl\u00e4djefyllda. I We Are The Freaks,\u00a0<\/em>den gladlynta refr\u00e4ngen Looking For You\u00a0<\/em>och ytterligare n\u00e5gon s\u00e5ng f\u00f6rde de in\u00a0efterl\u00e4ngtade inslag av finst\u00e4mda rytmer och melodier.\u00a0 Som om det inte vore nog med musik, hade DJ:s som Timo Kangas och Demonika anlitats, f\u00f6r att\u00a0rama in evenemanget med l\u00e5tar som f\u00f6rknippas med\u00a0m\u00e4sters\u00e5ngaren himself.<\/p>\nVar\u00a0s\u00e4llsamt att f\u00e5 stiga in i ett eldorado av f\u00f6r mig annorlunda obekanta\u00a0uttryck.\u00a0\u00a0Vidare omtumlande att vara med n\u00e4r kollegor och f\u00f6ljare musikaliskt\u00a0hyllade Freddie Wadling. Med tanke p\u00e5\u00a0att utst\u00e4llningen inte \u00e4r n\u00e5gon helt\u00e4ckande retrospektiv, kanske jag inte borde vara f\u00f6rv\u00e5nad\u00a0\u00f6ver att den sene Freddies musik\u00a0saknades.\u00a0 Personligen hade jag \u00f6nskat\u00a0fler tolkningar som var av eftert\u00e4nksam\u00a0avskalad karakt\u00e4r. Men jag ska definitivt \u00e5terv\u00e4nda och botanisera mer i kabinettet. \u00a0Och p\u00e5\u00a0v\u00e5ningen ovanf\u00f6r p\u00e5g\u00e5r \u00e4nnu utst\u00e4llningen om g\u00f6teborgsungdomens musikliv fr\u00e5n 50-talet och fram\u00e5t, d\u00e4r f\u00f6rst\u00e5s Freddie Wadling \u00e4r representerad.\u00a0 N\u00e5gon p\u00e5 min arbetsplats\u00a0tyckte att den unike\u00a0artisten b\u00f6rdig fr\u00e5n \u00f6stra G\u00f6teborg, skulle f\u00e5 \u00f6verta ytan efter Evert Taube p\u00e5 Liseberg. Ist\u00e4llet hamnade han p\u00e5 museum, medan hysteriskt popul\u00e4re H\u00e5kan Hellstr\u00f6m har f\u00e5tt sitt klubbland i n\u00f6jesparken.<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
2\/6 2017 G\u00f6teborgs Stadsmuseum I samarbete med Bella Wadling, Henryk Lipp och\u00a0Michael von Hauswolff Kommer p\u00e5g\u00e5 minst ett \u00e5r \u00a0 Foto Kai Martin Huvudpersonen sj\u00e4lv skulle nog ha varit ett enda stort leende av f\u00f6rundran, om han hade kunnat bevittna n\u00e4r\u00a0utst\u00e4llningen av hans omh\u00e4ndertagna\u00a0f\u00f6rem\u00e5l \u00f6ppnades. Han skulle f\u00f6rmodligen ha blivit h\u00e4pen av uppm\u00e4rksamheten och uppslutningen.\u00a0 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-109686","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109686","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=109686"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109686\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":109788,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109686\/revisions\/109788"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=109686"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=109686"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=109686"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}