{"id":109613,"date":"2017-05-31T18:22:20","date_gmt":"2017-05-31T16:22:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=109613"},"modified":"2017-05-31T18:22:20","modified_gmt":"2017-05-31T16:22:20","slug":"filmrecension-de-vackra-dagarna-i-aranjuez-mork-vemodig-vacker-och-ger-angest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=109613","title":{"rendered":"Filmrecension: De vackra dagarna i Aranjuez – m\u00f6rk, vemodig, vacker och ger \u00e5ngest"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

De vackra dagarna i Aranjuez
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 2 juni 2017
\nRegi: Wim Wenders<\/p>\n

David Bowie sjunger ”Perfect Day”, Wim Wenders har regisserat och Nick Cave g\u00f6r ett inhopp i filmen. Kameran vilar \u00f6ver en lantlig plats som vibrerar av h\u00f6gsommarens v\u00e4rmande solstr\u00e5lar. De vackra dagarna i Aranjuez fyller oss \u00e5sk\u00e5dare med starka sommark\u00e4nslor direkt. Men, men, men … Filmen bygger p\u00e5 en teaterpj\u00e4s av Peter Handke och draman som skrivits f\u00f6r att framf\u00f6ras p\u00e5 en scen fungerar r\u00e4tt s\u00e4llan bra p\u00e5 filmen. <\/p>\n

En f\u00f6rfattare sitter vid sin skrivmaskin och ser ut \u00f6ver tr\u00e4dg\u00e5rden genom ett vid\u00f6ppet f\u00f6nster. I tr\u00e4dg\u00e5rden st\u00e5r tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00f6bler och l\u00e4ngre bort ser vi havet. Han ser framf\u00f6r sig hur en man och en kvinna sitter ned vid bordet och b\u00f6rjar samtala. Mannen har en liten s\u00f6t lurvig hund som slinker runt kring hans ben. P\u00e5 ett s\u00e4tt samtalar de om kvinnans sexuella erfarenheter med olika m\u00e4n och n\u00e5got lite pratar de om mannens upplevelse d\u00e5 han letade efter ett hus f\u00f6r arbetarklassen som skulle finnas p\u00e5 ett omr\u00e5de med ett kungligt slott. Fast under ytan talar de egentligen om livets mening – och om det finns n\u00e5gon s\u00e5dan.<\/p>\n

Det \u00e4r mycket teater. L\u00e5nga dialoger, mycket prat, som p\u00e5 en teaterscen, fast med fantastiskt foto och ljud fr\u00e5n f\u00e5glar och l\u00f6v som h\u00f6rs i den ljuva sommarfl\u00e4kten. <\/p>\n

En sak \u00e4r riktigt, riktigt irriterande med filmen. Mannen och kvinnan som samtalar \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s skapade i f\u00f6rfattarens fantasi. Och det enda som kvinnan pratar om \u00e4r vilka erfarenheter hon har med m\u00e4n och framf\u00f6r allt n\u00e4r det handlar om sex. \u00c4r det vad en man tror att en kvinna t\u00e4nker p\u00e5 mest av allt? Har kvinnor inget annat intresse med livet \u00e4n att fundera p\u00e5 sina relationer till en man eller till m\u00e4n? Medan mannen vid bordet kan prata om och fundera \u00f6ver samh\u00e4llsfr\u00e5gor.<\/p>\n

Wim Wenders har gjort flera av filmhistoriens st\u00f6rsta m\u00e4sterverk som ”Himmel \u00f6ver Berlin” och ”Paris, Texas” – men den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r resultat inte lika fascinerande trots att han har med b\u00e5de s\u00e5ng med David Bowie och ett framf\u00f6rande av Nick Cave. Det blir f\u00f6r mycket teater av det hela och teater passar b\u00e4st p\u00e5 en scen.<\/p>\n

”De vackra dagarna i Aranjuez” \u00e4r absolut inte d\u00e5lig. Den har m\u00e5nga bottnar och livet \u00e4r kanske lika flyktigt som en vacker h\u00f6gsommardag – och vi \u00e4r kanske lika ensamma som mannen och kvinnan vid bordet som bara ibland lyssnar p\u00e5 varandra – och hunden som inte f\u00e5r n\u00e5gon uppm\u00e4rksamhet. Mitt i den ljuvligaste sommardagen \u00e4r allt \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt vemodigt och m\u00f6rkt och meningsl\u00f6st – och dess slutsats ger \u00e5ngest. Fast det \u00e4r mycket vackert samtidigt.<\/p>\n