{"id":109248,"date":"2017-05-15T01:57:27","date_gmt":"2017-05-15T00:57:27","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=109248"},"modified":"2017-05-15T11:03:42","modified_gmt":"2017-05-15T10:03:42","slug":"exalterad-av-dynamiskt-korsdrag-johan-lindstroms-lost-inferno-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=109248","title":{"rendered":"Exalterad av dynamiskt korsdrag – Johan Lindstr\u00f6ms Lost Inferno p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"

5<\/strong><\/p>\n

13\/5 2017<\/p>\n

Konsert p\u00e5 Nefertiti G\u00f6teborg<\/p>\n

\"\"<\/a>\u00a0\u00a0 Fotogalleri Klas \u00c5lander<\/p>\n

Under 2000-talet har Johan Lindstr\u00f6m varit ett aktat namn i musikbranschen.\u00a0 Flera g\u00e5nger har han spelat i kungafamiljens n\u00e4rvaro, senast n\u00e4r Pattis Smith gjorde sitt\u00a0omtalade\u00a0framtr\u00e4dande under Nobelprisutdelningen. Han \u00e4r ofta anlitad som producent, har egen studio och medverkar p\u00e5 \u00e5tskilliga k\u00e4nda\u00a0artisters skivor eller turn\u00e9er. Han fick exempelvis f\u00f6rtroendet att ansvara f\u00f6r Freddie Wadlings sista\u00a0album.\u00a0\u00a0\u00c4nd\u00e5 n\u00e5got av\u00a0en doldis f\u00f6r gemene man.\u00a0Om jag utg\u00e5r fr\u00e5n mig sj\u00e4lv, uppt\u00e4ckte jag 70-talisten i och med hans samarbeten med Totta N\u00e4slund\u00a0och\u00a0kretsen kring den legendariske s\u00e5ngaren.\u00a0Mycket tack vare\u00a0producent Lindstr\u00f6m l\u00e5ter det f\u00f6rtr\u00e4ffligt\u00a0luftigt och avsp\u00e4nt,\u00a0p\u00e5\u00a0flera av Tottas sista album (\u00e4ven\u00a0Dylan-plattan med Wiehe). Live har jag h\u00f6rt\u00a0mannen\u00a0att hylla med bland andra Per Texas Johansson, Isabella Lundgren,\u00a0 Johan Johansson trio ( klaviaturspelaren bosatt i G\u00f6teborg), Goran Kajfes, Ane Brun och f\u00f6rst\u00e5s i\u00a0Tonbruket d\u00e4r han ing\u00e5r.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

F\u00f6r cirka fem \u00e5r sedan\u00a0befann jag mig p\u00e5 Nef en vardagkv\u00e4ll. Lost Inferno med Bengan Blomgren i framkant\u00a0framf\u00f6rde d\u00e5 Johans m\u00e4rkv\u00e4rdiga musik.\u00a0 Tar mig fram till\u00a0dagens datum\u00a0via en\u00a0 halvhemlig spelning i vintras\u00a0 som gav\u00a0ofantligt mycket mersmak, en fl\u00f6dande\u00a0urladdning av i princip nuvarande s\u00e4ttning en sp\u00e5rvagnsresa fr\u00e5n centrum.\u00a0\u00a0Anl\u00e4nder till\u00a0jazzklubben strax innan bandet ska g\u00e5 p\u00e5. Det \u00e4r\u00a0ganska v\u00e4lfyllt, st\u00e4mningen f\u00f6rv\u00e4ntansfull. Hittar en\u00a0pallplats p\u00e5 flanken vid baren, vilket\u00a0 tyv\u00e4rr medf\u00f6r skymd sikt. Konserten \u00f6ver tv\u00e5 set har\u00a0rubricerats som jazz,\u00a0f\u00f6rmodligen f\u00f6r att tre ytterst etablerade\u00a0bl\u00e5sare fr\u00e5n\u00a0den v\u00e4rlden\u00a0finns med.\u00a0Dock, i marknadsf\u00f6ringen har\u00a0andra\u00a0termer lagts in i\u00a0inneh\u00e5llsdeklarationen. Gatublues fr\u00e5n Hawaii,\u00a0weird americana, europeiskt sekelskifte, film noir, svensk vemod\u00a0och rum\u00e4nska influenser\u00a0anges som riktm\u00e4rken.\u00a0 Egentligen \u00e4r det djupt or\u00e4ttvist att p\u00e5dyvla Johan st\u00e4mpeln eklektiker. Enligt en av hans medmusikanter p\u00e5 scen, har han inf\u00f6rlivat\u00a0ett helt eget tonspr\u00e5k.\u00a0 ”Som att \u00f6ppna en lucka till kosmos” ,\u00a0var f\u00f6ljaktligen\u00a0en kommentar\u00a0 ur publiken efter\u00e5t.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Sp\u00e4nnvidden var h\u00e4nf\u00f6rande,\u00a0en enast\u00e5ende kvalitet i sig..\u00a0\u00a0Kr\u00e4ngande\u00a0 groove\u00a0kontra\u00a0br\u00f6tigt kantigt\u00a0sound,\u00a0skiftningar mellan starkt och svagt och tv\u00e4ra kast\u00a0fr\u00e5n vackert\u00a0till vildsint.\u00a0 Oundvikligt att inte droppa ett antal referenser. Allra f\u00f6rsta impulsen:\u00a0Peter Green och\u00a0Albatross.\u00a0<\/em>Blev en b\u00f6ljande njutning n\u00e4r\u00a0komp och sv\u00e4vande\u00a0bl\u00e5s backar upp smeksamt b\u00e4ndande av str\u00e4ngar i\u00a0 Serengeti.<\/em>\u00a0I total kontrast till r\u00f6jiga The Run, <\/em>vars\u00a0 beat med l\u00f6digt bl\u00e5s var\u00a0lika mycket \u00f6rongodis. Absolut en favorit!\u00a0I l\u00e5ten ingick\u00a0b\u00e5ngstyrigt solo p\u00e5 tenorsax av Thomas J\u00e4derlund som f\u00f6rde tanken till en viss Ornette. I en formidabel \u00f6ppning h\u00f6rdes vidare\u00a0en l\u00e5t uppbyggd i flera lager betitlad Perikles.\u00a0<\/em> En helt\u00e4nd bl\u00e5ssektion hade fr\u00e4cka\u00a0inpass var och en till ett fantastiskt komp, bandmedlemmarna fick m\u00f6jlighet att vara elastiska och Hawaii-harmonier briserade. Stycket\u00a0utvecklades fr\u00e5n n\u00e4stan-spr\u00e4ck till att p\u00e5minna om\u00a0klassisk Dylan.\u00a0<\/em>\u00a0F\u00f6re paus lirade l\u00e5tskrivaren sj\u00e4lv en\u00a0finst\u00e4md avskalad\u00a0melodi, utan att anv\u00e4nda sin vidlyftiga arsenal av effektboxar och pedaler.<\/p>\n

Johan Lindstr\u00f6m trakterar n\u00e4stan alltid str\u00e4nginstrument live. Ett s\u00e4llsynt\u00a0undantag\u00a0intr\u00e4ffar efter paus d\u00e5 han under en hymn sitter vid flygeln. Pianointrot f\u00f6ljdes av fanfarer i v\u00e4xelverkan med spr\u00f6da toner och r\u00f6ster, Str\u00f6ms basg\u00e5ngar effektfullt\u00a0i slowmotion.\u00a0Magi uppstod, att likna vid ovan n\u00e4mnda melankoli. F\u00e4ste mig vidare vid en bluesgungande l\u00e5t som sp\u00e4dde p\u00e5 en aura av moll.\u00a0 Betr\u00e4ffande hur musiken arrats, blev jag v\u00e4ldigt\u00a0f\u00f6rtjust i de rikliga sekvenser n\u00e4r inte alla kr\u00e4made p\u00e5 samtidigt.\u00a0Sprakade av fantasi n\u00e4r\u00a0bl\u00e5sarna Lisen Rylander, Thomas J\u00e4derlund samt Niclas\u00a0Rydh\u00a0svarade\u00a0p\u00e5\u00a0vinande\u00a0ackord,\u00a0likt\u00a0den teknik som\u00a0\u00a0JB:s full\u00e4ndade.\u00a0Noterade att\u00a0\u00a0minst ett\u00a0inspirerat trombonsolo\u00a0fanns inskrivet i noterna, en utmaning som skicklige\u00a0Niclas Rydh\u00a0 beredvilligt antog.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Nikke Str\u00f6m manade p\u00e5,\u00a0h\u00f6ll f\u00f6rst\u00e5s takten p\u00e5 sitt omissk\u00e4nnliga s\u00e4tt. Ljudet hade emellertid\u00a0varit mer f\u00f6rdelaktigt\u00a0om\u00a0inte hans bas hade surfat lika ofta\u00a0p\u00e5\u00a0 de h\u00f6gsta\u00a0ljudv\u00e5gorna. Tillsammans med\u00a0trumslagare Johan H\u00e5kansson\u00a0fick han mig att t\u00e4nka p\u00e5 Led Zeppelin, vilket ska ses som kraftigt ber\u00f6m.\u00a0 H\u00e5kanssons insats m\u00e5ste h\u00f6jas till skyarna, helt enkelt en\u00a0fenomenal prestation.\u00a0Fanns tillf\u00e4llen n\u00e4r han\u00a0satte tunga runda rytmer,\u00a0d\u00e5 jag\u00a0uppfattade\u00a0 honom\u00a0paradoxalt nog\u00a0som\u00a0samtidigt p\u00e5drivande och sl\u00e4pande.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Extranumret bj\u00f6d p\u00e5 stor sk\u00f6nhet i valstakt. \u00c4r\u00a0du utrustad med \u00f6ppet sinnelag\u00a0 \u00e4r Johan Lindstr\u00f6ms Lost Inferno\u00a0det mest sp\u00e4nnande av\u00a0 akter du kan sjunka in i live. ”Risken” finns att du\u00a0hypnotiseras, genom att\u00a0f\u00f6rflyttas till fr\u00e4mmande universum. Och\u00a0vi blir inte som man kunnat frukta \u00f6verk\u00f6rda,\u00a0inviteras ist\u00e4llet\u00a0till nya\u00a0k\u00e4nslom\u00e4ssiga dom\u00e4ner.\u00a0F\u00f6r mig var det bara att \u00e5ka med,\u00a0fyllas p\u00e5\u00a0av en av\u00a0de\u00a0\u00a0mest\u00a0 m\u00e5ngsidiga\u00a0sammans\u00e4ttningar musiker som existerar i v\u00e5rt land.\u00a0\u00a0Komposit\u00f6ren tillh\u00f6r den yppersta eliten\u00a0i den sorts avantgarde som\u00a0definitivt \u00e4r\u00a0lyssnarv\u00e4nligt, idealisk\u00a0f\u00f6r de mottagliga\u00a0skaror som blir uttr\u00e5kade av ESC (konserten ”krockade” med\u00a0 finalen).\u00a0Han\u00a0frambringar\u00a0\u00a0sitt s\u00e4llsamma tonspr\u00e5k p\u00e5\u00a0gitarrer\u00a0och pedal steel p\u00e5 ett\u00a0sj\u00e4lvklart s\u00e4tt. Att jag\u00a0 associerade\u00a0till\u00a0s\u00e5dana som Daniel Lanois, Marc Ribot\u00a0\u00a0Ry Cooder och inte minst Bill Laswell och\u00a0Robert Fripp, fr\u00e5ntar honom inte\u00a0en sj\u00e4lvst\u00e4ndig status.\u00a0Ska framh\u00e5llas\u00a0hur\u00a0genialisk han \u00e4r p\u00e5 att sammanf\u00f6ra kreativa musiker med olika bakgrund, en konst han nog l\u00e4rt sig som producent.\u00a0Betr\u00e4ffande\u00a0l\u00e5ttitlar\u00a0och info\u00a0huruvida musiken\u00a0existerar\u00a0i inspelad form\u00a0finns f\u00f6rb\u00e4ttringspotential.\u00a0Mest v\u00e4sentligt:\u00a0\u00a0att kropp och\u00a0intellekt registrerade ob\u00e4ndig\u00a0progressiv musik\u00a0p\u00e5 h\u00f6gsta niv\u00e5.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

5 13\/5 2017 Konsert p\u00e5 Nefertiti G\u00f6teborg \u00a0\u00a0 Fotogalleri Klas \u00c5lander Under 2000-talet har Johan Lindstr\u00f6m varit ett aktat namn i musikbranschen.\u00a0 Flera g\u00e5nger har han spelat i kungafamiljens n\u00e4rvaro, senast n\u00e4r Pattis Smith gjorde sitt\u00a0omtalade\u00a0framtr\u00e4dande under Nobelprisutdelningen. Han \u00e4r ofta anlitad som producent, har egen studio och medverkar p\u00e5 \u00e5tskilliga k\u00e4nda\u00a0artisters skivor eller turn\u00e9er. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-109248","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109248","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=109248"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109248\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":109282,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109248\/revisions\/109282"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=109248"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=109248"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=109248"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}