{"id":109104,"date":"2017-05-06T19:24:46","date_gmt":"2017-05-06T18:24:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=109104"},"modified":"2017-06-25T21:37:01","modified_gmt":"2017-06-25T19:37:01","slug":"tankar-om-frun-fran-havet-med-eva-rose","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=109104","title":{"rendered":"Tankar om &#8221;Frun fr\u00e5n havet&#8221; med Eva R\u00f6se"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfran.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfran-300x162.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"162\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-109105\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfran-300x162.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfran-768x416.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfran-1024x554.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfran.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Frun fr\u00e5n havet<br \/>\nAv Henrik Ibsen (1828-1906)<br \/>\nRegi  Sofia Jupither<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 4 maj 2017<\/p>\n<p>Ibsens tidl\u00f6sa klassiker Frun fr\u00e5n havet handlar om hur vi som m\u00e4nniskor ofta g\u00f6r oss sj\u00e4lva till \u201doffer\u201d f\u00f6r inre drivkrafter fr\u00e5n det f\u00f6rflutna och d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4tt blir of\u00f6rm\u00f6gna att leva i de relationer som vi har i nuet. F\u00f6r pj\u00e4sens huvudperson Ellida handlar det om en brinnande, i det n\u00e4rmaste utpl\u00e5nande, l\u00e4ngtan efter den fascinerande men ocks\u00e5 skr\u00e4mmande man som hon en g\u00e5ng \u00e4lskade. Ist\u00e4llet gifte hon sig med en tryggare och mer omt\u00e4nksam man, \u00e4nklingen och l\u00e4karen Wangel. Men hur var det egentligen n\u00e4r hon m\u00f6tte de f\u00f6rsta mannen. Hur mycket handlade om frihet och hur mycket handlade om uppror mot tidens konventioner kombinerat med r\u00e4dsla f\u00f6r det fr\u00e4mmande och gr\u00e4ns\u00f6verskridande. Och valet att gifta sig med Wangel, var det ett val d\u00e4r hon valde n\u00e5got som hon verkligen ville, eller var det ocks\u00e5 ett utslag av r\u00e4dslan, i detta fall r\u00e4dslan att inte klara sin f\u00f6rs\u00f6rjning i 1800-talets Norge. <\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet3.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet3-200x300.jpg\" alt=\"\" width=\"200\" height=\"300\" class=\"alignright size-medium wp-image-109107\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet3-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet3-768x1152.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet3-683x1024.jpg 683w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet3.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 200px) 100vw, 200px\" \/><\/a>Konflikten mellan tv\u00e5ng och frihet och det f\u00f6rflutnas demoner, in namn av den fr\u00e4mmande mannen, v\u00e4xte och blev n\u00e4stan f\u00f6rlamande n\u00e4r sm\u00e5stadslivet med Wangel, och hans tv\u00e5 vuxna d\u00f6ttrar, l\u00e4ngst inne i den norska fjorden b\u00f6rjade k\u00e4nnas mer och mer kv\u00e4vande och f\u00f6rt\u00e4rande.  Hon l\u00e4ngtar tillbaka, till havet och till den k\u00e4nsla av frihet som hon tycker sig f\u00f6rnimma i minne av det f\u00f6rflutna. <\/p>\n<p>Pl\u00f6tsligt dyker den f\u00f6rsta mannen upp igen fr\u00e5n havet, inte bara som en demon utan ocks\u00e5 som fysisk person och vill att hon skall f\u00f6lja med honom bort. Nu st\u00e5r hon d\u00e4r. Skall hon stanna kvar i \u00e4ktenskapet och dess bindande l\u00f6ften eller skall hon f\u00f6lja de l\u00f6ften som hon en g\u00e5ng gav den fr\u00e4mmande mannen. Allts\u00e5 att v\u00e4lja ett annat liv och ta steget in i det ok\u00e4nda. Ellida h\u00f6gsta \u00f6nskan \u00e4r att f\u00e5 m\u00f6jlighet att fatta detta beslut i full frihet och inte som s\u00e5 ofta tidigare under r\u00e4dslans och konventionernas tv\u00e5ng. Efter alla inre och yttre kamper k\u00e4nner Ellida \u00e4ntligen en k\u00e4nsla av frihet. Till stor del d\u00e4rf\u00f6r att Wangel i djupet av sin f\u00f6rtvivla till slut inser att det enda han kan g\u00f6ra \u00e4r att s\u00e4ga till Ellida att nu kan du v\u00e4lja din v\u00e4g i full frihet. Och hon v\u00e4ljer sin v\u00e4g, hon v\u00e4ljer en av m\u00e4nnen.<\/p>\n<p>Men om det nu var under frihet som hon g\u00f6r sitt val varf\u00f6r v\u00e4ljer hon d\u00e5 enbart mellan de tv\u00e5 v\u00e4gar som hennes tidigare ofria liv hade att erbjuda. Hur kom det sig att den nya k\u00e4nslan av frihet inte blir en jordm\u00e5n f\u00f6r att ocks\u00e5 se ocks\u00e5 andra v\u00e4gar. Fanns det ingen tredje v\u00e4g i Ibsens samh\u00e4lle. En del av svaren p\u00e5 dessa fr\u00e5gor speglas i de bihistorier som Sofia Jupither v\u00e4ver in i ber\u00e4ttelsen om makarna Wangels \u00e4ktenskap. Bihistorier som f\u00f6rdjupar bilden av vilka f\u00f6rest\u00e4llningar om m\u00e4n och kvinnor som var r\u00e5dande under Ibsens tid. Den unge manlige konstn\u00e4ren som dr\u00f6mde om en kvinna som skulle \u00e4gan sitt liv \u00e5t att v\u00e4nta p\u00e5 honom n\u00e4r han var borta och som skulle l\u00e5ta mannens konstn\u00e4rskap bli hennes egna livs mening. Eller Wangels dotter som s\u00f6kte sin gamla l\u00e4rares hj\u00e4lp f\u00f6r att f\u00f6rm\u00e5 fadern att l\u00e5ta dottern b\u00f6rja leva sitt eget liv. Ja, det fanns kanske inte s\u00e5 m\u00e5nga synliga v\u00e4gar f\u00f6r kvinnor i Ibsens tid. Men vilka fr\u00e5gor st\u00e4ller pj\u00e4sen om s\u00e4ttet att leva i dagens samh\u00e4lle. Vilka av d\u00e5tidens ofrihetsm\u00f6nster finns trots allt kvar i samtiden och hur spelar vi upp dessa i dagens relationer.  Vilket liv skulle vi kunna leva i nuet, med oss sj\u00e4lva och andra, om vi l\u00e4t de inre demoner fr\u00e5n det f\u00f6rflutna sl\u00e4ppa taget om oss och d\u00e4rmed ocks\u00e5 om de relationer som vi lever i nuet. <\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet2.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet2-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" class=\"alignright size-medium wp-image-109108\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet2-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet2-1024x683.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet2.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Pj\u00e4sen tidl\u00f6sa fr\u00e5gor gestaltas p\u00e5 ett str\u00e5lande s\u00e4tt, s\u00e5v\u00e4l individuellt som kollektivt, av samtliga sk\u00e5despelare. Allts\u00e5 inte enbart av huvudrollernas innehavare Eva R\u00f6se och Magnus Roosmann, \u00e4ven om det som stannar kvar efter pj\u00e4sen slut \u00e4r paret Wangels frihets- och ofrihets kamper. Men mitt i allt det allvarliga \u00e4r pj\u00e4sen samtidigt rolig och leder till m\u00e5nga skratt och leenden. Sofia Jupither tolkning av pj\u00e4sen och sk\u00e5despelarnas framf\u00f6randen g\u00f6r helt enkelt att man som \u00e5sk\u00e5dare f\u00e5r en minnesv\u00e4rld teaterkv\u00e4ll som dr\u00f6jer sig kvar.<\/p>\n<p><strong>I rollerna<\/strong><br \/>\nEllida Wangel Eva R\u00f6se<br \/>\nLyngstrand Alexander Salzberger<br \/>\nBallested Andreas T Olsson<br \/>\nEn fr\u00e4mmande man Johan Holmberg<br \/>\nDoktor Wangel Magnus Roosmann<br \/>\nHilde Rakel Ben\u00e9r Gajdusek<br \/>\nArnholm Bengt Braskered<br \/>\nBolette Electra Hallman<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet-222x300.jpg\" alt=\"\" width=\"222\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-109109\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet-222x300.jpg 222w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet-768x1037.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet-759x1024.jpg 759w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/05\/frunfranhavet.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 222px) 100vw, 222px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Frun fr\u00e5n havet Av Henrik Ibsen (1828-1906) Regi Sofia Jupither Premi\u00e4r p\u00e5 Dramaten 4 maj 2017 Ibsens tidl\u00f6sa klassiker Frun fr\u00e5n havet handlar om hur vi som m\u00e4nniskor ofta g\u00f6r oss sj\u00e4lva till \u201doffer\u201d f\u00f6r inre drivkrafter fr\u00e5n det f\u00f6rflutna och d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4tt blir of\u00f6rm\u00f6gna att leva i de relationer som vi har i nuet. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366,2411,4955,7643],"class_list":["post-109104","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-dramaten","tag-ibsen","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109104","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=109104"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109104\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":109110,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/109104\/revisions\/109110"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=109104"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=109104"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=109104"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}