{"id":108812,"date":"2017-04-24T14:52:33","date_gmt":"2017-04-24T13:52:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108812"},"modified":"2017-04-24T15:17:06","modified_gmt":"2017-04-24T14:17:06","slug":"sofistikerad-vokaljazz-i-delikat-omgivning-behind-the-mask-av-gunilla-tornfeldt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108812","title":{"rendered":"Sofistikerad vokaljazz i delikat omgivning – Behind The Mask av Gunilla T\u00f6rnfeldt"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>\u00a0 Pressfoto Filip Okofsson<\/p>\n

4<\/strong><\/p>\n

Gunilla T\u00f6rnfeldt \u00e4r s\u00e5ngare, komposit\u00f6r, arrang\u00f6r och l\u00e4rare.\u00a0\u00a0Stockholmaren \u00e4r medlem tillika\u00a0musikalisk ledare f\u00f6r\u00a0 Stockholm Voices, vars senaste raffinerade\u00a0konsert i Lerum jag s\u00e5g i fjol. Uppv\u00e4xt i en musikfamilj har hon skaffat sig gedigen utbildning med examen fr\u00e5n KMH. Idag undervisar hon p\u00e5 Ingesund (Karlstads Universitet) och har d\u00e4rtill\u00a0l\u00e4rt ut r\u00f6stimprovisation.\u00a0\u00a0P\u00e5 var sitt h\u00e5ll har hon sjungit med makarna Dominique, framtr\u00e4tt i Ellingtons Sacred Concerts och i tributes till Lars Gullin. Solodebuten fr\u00e5n 2009 f\u00e5r nu sin uppf\u00f6ljare.\u00a0 Av n\u00e5gon oklar anledning har man v\u00e4ntat tills nu\u00a0med att sl\u00e4ppa skivan \u00a0( inspelningen gjordes f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan\u00a0och mixades i fjol av grammisbel\u00f6nade producenten P\u00e5l Svennre).<\/p>\n

Mestadels \u00e4r musiken sval och soft, n\u00e5gra g\u00e5nger h\u00f6js intensiteten.\u00a0\u00a0Instrumenten \u00e4r p\u00e5 ett uts\u00f6kt s\u00e4tt\u00a0sammantvinnade med T\u00f6nfeldts sp\u00e4nstiga\u00a0vokala uttryck, f\u00f6rutom de g\u00e5nger de smakfullt\u00a0bereds plats p\u00e5 egen hand. Termen kammarjazz\u00a0k\u00e4nns oundviklig, fast\u00a0i motsats till debuten\u00a0finns\u00a0\u00a0inte n\u00e5gon str\u00e5kkvartett med. Det l\u00e5ter genomg\u00e5ende\u00a0avslappnat och kontemplativt,\u00a0\u00e4ven om\u00a0tv\u00e5 tydliga undantag finns. Titell\u00e5ten \u00e4r\u00a0 ruffig och b\u00e5ngstyrig i ett arrangemang som v\u00e4nder och vrider p\u00e5 sig.\u00a0 Fylld av r\u00f6stakrobatik\u00a0osar den hett av stolthet. Marching For Peace <\/em>utm\u00e4rker sig ocks\u00e5, vill kalla\u00a0s\u00e5ngen en g\u00f6kunge som m\u00e5ste ut ur det trygga boet.\u00a0I f\u00f6rgrunden ligger\u00a0Svante S\u00f6derqvists eggande taktfasta basg\u00e5ngar. Tv\u00e5 sp\u00e5r som definitivt\u00a0pockar p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet genom att radikalt bryta\u00a0m\u00f6nstret.<\/p>\n

Daniel Tilling h\u00f6rde jag live senast under fjol\u00e5rets jazzfestival i Stockholm. S\u00e4llan har v\u00e4l den renommerade pianisten\u00a0varit lika dominerande vad betr\u00e4ffar framst\u00e4llandet av\u00a0ljuvliga melodier som h\u00e4r.\u00a0Hans fingrar\u00a0bjuder p\u00e5 fenomenalt\u00a0\u00f6rongodis. Det andra\u00a0instrumentet\u00a0varifr\u00e5n v\u00e4lavv\u00e4gda ackord kommer \u00e4r en barytongitarr.\u00a0 Att den bara vid\u00a0enstaka tillf\u00e4llen ljuder\u00a0i framkant med diskreta solon, \u00e4r ett sympatiskt anm\u00e4rkningsv\u00e4rt grepp.\u00a0Av det m\u00e5ngsidiga str\u00e5lande\u00a0kompet \u00e4r trumslagaren kvar fr\u00e5n T\u00f6rnfeldts f\u00f6rsta album, medan n\u00e4mnde S\u00f6derqvist kan betecknas som en superv\u00e4rvning.\u00a0 Han f\u00e5r och tar\u00a0chansen att smycka ut somliga l\u00e5tar l\u00e5ngt\u00a0ut\u00f6ver vad som\u00a0\u00e4r g\u00e4ngse.\u00a0L\u00e5t mig s\u00e5ledes\u00a0understryka att musikerna\u00a0spelar lysande,\u00a0s\u00e5v\u00e4l unisont som i features med rytmiska figurer\u00a0eller i\u00a0sk\u00f6nt klingande melodier. Man\u00a0levererar verkligen\u00a0ett sensibelt hantverk!<\/p>\n

Min absoluta favorit har titeln How Can I Forget<\/em>, en ballad jag l\u00e4nge kommer b\u00e4ra med mig. Fler melodier av den drabbande\u00a0digniteten\u00a0hade resulterat i en av \u00e5rets b\u00e4sta svenska skivor alla kategorier. F\u00f6r de vars egna\u00a0kompositioner ( enda undantag: Tell Your Ma, Tell Your Pa<\/em> musik\u00a0skriven av Bill Frisell)\u00a0<\/em>\u00a0ska b\u00e4ra en skiva,\u00a0m\u00e5ste fokus\u00a0l\u00e4ggas p\u00e5 huruvida l\u00e5tarna h\u00e5ller. I detta fall\u00a0har jag vissa reservationer. Merparten av materialet st\u00e5r stadigt, har ett intimt tilltal inb\u00e4ddat i en superb milj\u00f6. Vill lyfta fram \u00f6ppningssp\u00e5ret (som h\u00f6rts i Jazzradion) j\u00e4mte Put The Past Behind <\/em>d\u00e4r ber\u00f6rande text\u00a0n\u00e5r ut p\u00e5 ett naket s\u00e4tt.\u00a0Men jag hade g\u00e4rna sett\u00a0fler l\u00e5tskrivare.<\/p>\n

S\u00e5ngerna utg\u00e5r fr\u00e5n reflektioner och begrundan, ser dem\u00a0huvudsakligen\u00a0som sorgkantade\u00a0ber\u00e4ttelser\u00a0om uppbrott och\u00a0relationer.\u00a0 Enligt uppgift ska de bygga p\u00e5 dagboksanteckningar. Ingen skugga ska falla \u00f6ver\u00a0upphovsmakarens texter. T\u00e4nker dock mer p\u00e5 framf\u00f6randet \u00e4n inneh\u00e5llet. Sopranen demonstrerar\u00a0lustfyllt sin\u00a0f\u00f6rm\u00e5ga,\u00a0str\u00e4cker ut\u00a0och h\u00e4nger kvar i stavelser likt en glidflygare i uppvindar.\u00a0R\u00e5der ingen tvekan om att hon beh\u00e4rskar vad hon g\u00f6r.\u00a0\u00a0Pitch och frasering \u00e4r\u00a0givetvis av det oantastliga slaget.\u00a0Kan \u00e4nd\u00e5 inte\u00a0l\u00e5ta bli\u00a0att komma med en brasklapp.\u00a0Albumet tenderar ibland till att bli en\u00a0handledning\u00a0f\u00f6r\u00a0musikstudenter.\u00a0 Ordl\u00f6s s\u00e5ng med ett otal r\u00f6stimprovisationer\u00a0f\u00f6rekommer alltf\u00f6r ymnigt.\u00a0 Hade varit klokt om\u00a036-\u00e5ringen \u00f6verl\u00e5tit\u00a0 till n\u00e5gon annan att producera, vilket\u00a0antagligen hade inneburit\u00a0gallring i materialet. Vissa l\u00e5tar \u00e4r\u00a0s\u00e5 pass fattiga p\u00e5 id\u00e9er, att jag n\u00e4stan\u00a0vill anv\u00e4nda det hemska ordet utfyllnad. Min inv\u00e4ndning g\u00f6r att omd\u00f6met pendlar. Efter\u00a0 \u00e5tskilliga genomlyssnar noterar jag mycket som \u00e4r m\u00e4sterligt,\u00a0medan\u00a0andra sekvenser inte har samma substans.\u00a0 Adelsm\u00e4rket den sv\u00e4vande imponerande\u00a0st\u00e4mman\u00a0\u00a0 borde ha tuktats en smula.<\/p>\n

S\u00e5ng: Gunilla T\u00f6rnfeldt<\/p>\n

Piano: Daniel Tilling<\/p>\n

Barytongitarr: Efraim T\u00f6rnfeldt<\/p>\n

Bas: Svante S\u00f6derqvist<\/p>\n

Trummor: Gustav\u00a0Nahlin<\/p>\n

Producent: Gunilla T\u00f6rnfeldt\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Speltid: 47:53\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Sonorous Music\u00a0 (release april\u00a0 2017)<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00a0 Pressfoto Filip Okofsson 4 Gunilla T\u00f6rnfeldt \u00e4r s\u00e5ngare, komposit\u00f6r, arrang\u00f6r och l\u00e4rare.\u00a0\u00a0Stockholmaren \u00e4r medlem tillika\u00a0musikalisk ledare f\u00f6r\u00a0 Stockholm Voices, vars senaste raffinerade\u00a0konsert i Lerum jag s\u00e5g i fjol. Uppv\u00e4xt i en musikfamilj har hon skaffat sig gedigen utbildning med examen fr\u00e5n KMH. Idag undervisar hon p\u00e5 Ingesund (Karlstads Universitet) och har d\u00e4rtill\u00a0l\u00e4rt ut r\u00f6stimprovisation.\u00a0\u00a0P\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":["post-108812","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108812","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108812"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108812\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108828,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108812\/revisions\/108828"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108812"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108812"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108812"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}