{"id":108553,"date":"2017-04-09T14:42:38","date_gmt":"2017-04-09T13:42:38","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108553"},"modified":"2017-04-09T14:57:51","modified_gmt":"2017-04-09T13:57:51","slug":"fornamligt-musicerande-av-cross-over-trio-laila-biali-pa-kungsbacka-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108553","title":{"rendered":"F\u00f6rn\u00e4mligt musicerande av cross over -trio &#8211; Laila Biali p\u00e5 Kungsbacka Teater"},"content":{"rendered":"<p><strong>4<\/strong><\/p>\n<p>6\/4 2017<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17858454_1680659205284827_65400650_o.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-108568\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17858454_1680659205284827_65400650_o-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17858454_1680659205284827_65400650_o-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17858454_1680659205284827_65400650_o-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17858454_1680659205284827_65400650_o-768x768.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17858454_1680659205284827_65400650_o-1024x1024.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17858454_1680659205284827_65400650_o.jpg 1440w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foto Leif Wivatt<\/p>\n<p>Inte s\u00e4llan slungas jag som\u00a0lyssnare\u00a0in i nya omloppsbanor, tipsas om f\u00f6r mig ok\u00e4nda ut\u00f6vare.\u00a0 Musik I Halland ska ha stort tack f\u00f6r att de v\u00e5gade\u00a0planera en turn\u00e9 i l\u00e4net f\u00f6r prisade doldisen\u00a0Laila Biali,\u00a0genom att\u00a0f\u00f6rl\u00e4nga hennes spelperiod i Europa innan\u00a0avf\u00e4rd till New York.\u00a0Trots starkt subventionerade biljetter\u00a0gick inte folk precis man ur huse en torsdagskv\u00e4ll.\u00a0\u00a0Vi som kom &#8211;\u00a0arrang\u00f6rerna hade\u00a0f\u00f6red\u00f6mligt sk\u00e4rmat av lokalen &#8211;\u00a0bel\u00f6nades med en konsert\u00a0vars inneh\u00e5ll\u00a0vi sent skall gl\u00f6mma.\u00a0Ska p\u00e5pekas att ljudet var f\u00f6rtr\u00e4ffligt.\u00a0Laila Biali \u00e4r en pianist, l\u00e5tskrivare och vokalist fr\u00e5n Canada med en handfull plattor p\u00e5 meritlistan.\u00a0Ut\u00f6ver delikat samspel med basist och trummis, frapperades jag s\u00e4rskilt \u00f6ver hennes kreativa\u00a0 l\u00e5tlista och hur uts\u00f6kt\u00a0musiken arrangerats live.<\/p>\n<p>Den\u00a0charmerande \u00f6dmjuka\u00a0damen som spelat p\u00e5 North Sea Jazzfestival\u00a0\u00e4r rotad i jazzmyllan, fast hon g\u00e4rna\u00a0inf\u00f6rlivar sofistikerad\u00a0pop. Konserten p\u00e5 cirka 75 minuter utan paus,\u00a0var delvis ihopsatt som\u00a0en hyllning till n\u00e5gra av hemlandets b\u00e4sta l\u00e5tskrivare. Vidare\u00a0celebrerades\u00a0komponerande kvinnor\u00a0f\u00f6rtj\u00e4nta av\u00a0st\u00f6rre uppm\u00e4rksamhet.\u00a0\u00a0 En\u00a0udda\u00a0 version,\u00a0i ett smart l\u00e5ngsamt arr,\u00a0av Bowies\u00a0 <em>Let\u00b4s Dance<\/em> utgjorde extranummer<i>;<\/i> discor\u00f6karen jag h\u00f6rt live med\u00a0 Bowie sj\u00e4lv, Nile Rodgers och Freddie Wadling.\u00a0\u00a0Ur den varierade repertoaren kan noteras lyckade tolkningar av Joni Mitchell, Leonard Cohen, Imogen Heap, Leslie Feist,\u00a0K.D Lang, Ruth Lowe\u00a0 samt Bruce Cockburn. N\u00e4r den sist n\u00e4mndes alster <em>Stolen Land<\/em> (ett av konsertens toppnummer)<em>\u00a0<\/em>introducerades r\u00e4ckte jag upp handen,\u00a0d\u00e5 vi tillfr\u00e5gades\u00a0om\u00a0vi k\u00e4nde till\u00a0l\u00e5tskrivaren (har\u00a0ett par\u00a0vinyl).\u00a0D\u00e4rut\u00f6ver f\u00f6rst\u00e5s n\u00e5gra egenh\u00e4ndigt gjorda s\u00e5nger j\u00e4mte en standard som <em>Nature Boy<\/em> (ocks\u00e5 minnesv\u00e4rd).<\/p>\n<p>P\u00e5 scen omgavs den musikaliske ledaren av George Koller p\u00e5 bas, en mycket stadig och f\u00f6ljsam man som varit vid hennes sida\u00a0i cirka tio \u00e5r. I kontrast till lyh\u00f6rde nykomlingen\u00a0Fabio Ragnelli\u00a0som\u00a0stod f\u00f6r eleganta rytmiska figurer. Fascinerande hur\u00a0smidigt han bakom trumsetet\u00a0fl\u00f6t in i musiken, d\u00e5 turn\u00e9n var den f\u00f6rsta han gjort med 36-\u00e5ringen. Koller trakterade ofta str\u00e5ke och hade en slags processor inkopplad, medan Ragnelli g\u00e4rna anv\u00e4nde s\u00e5v\u00e4l vispar som bara h\u00e4nder.\u00a0 Vid ett tillf\u00e4lle vardera s\u00e5gs de spela\u00a0var f\u00f6r sig n\u00e4r Biali sj\u00f6ng med stor precision.\u00a0 Notabelt att de l\u00e4ste fr\u00e5n notblad. \u00a0Som f\u00f6rmodat befann sig samspelet p\u00e5 h\u00f6gsta m\u00f6jliga niv\u00e5, vill beteckna det som full\u00e4ndat.\u00a0 Hade \u00f6nskat att de i vissa sekvenser\u00a0l\u00e4ngre stannat kvar,\u00a0n\u00e4r deras fantasifulla brygd hamnat p\u00e5 kokpunkten.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17841661_1680659728618108_5232349_n.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-108566\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17841661_1680659728618108_5232349_n-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17841661_1680659728618108_5232349_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17841661_1680659728618108_5232349_n-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17841661_1680659728618108_5232349_n-768x768.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/17841661_1680659728618108_5232349_n.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>\u00a0 Foto Leif Wivatt<\/p>\n<p>Laila Bialis r\u00f6st\u00a0\u00e4r stark snarare \u00e4n vacker, skulle obehindrat kunna komma till sin r\u00e4tt i musikaler. M\u00f6jligen ett\u00a0aber att hon\u00a0vokalt\u00a0 saknar en gnutta\u00a0personlig touch.\u00a0\u00a0F\u00f6rlitar\u00a0\u00a0sig ist\u00e4llet framg\u00e5ngsrikt\u00a0p\u00e5 perfekt tontr\u00e4ff,\u00a0str\u00e5lande\u00a0frasering och osedvanligt oktavomf\u00e5ng.\u00a0J\u00e4mf\u00f6relser med\u00a0den lenare v\u00e4rldsber\u00f6mda\u00a0Diana Krall och den\u00a0\u00a0temperamentensfulla latinrotade\u00a0Elaine Elias (sett live tv\u00e5 g\u00e5nger)\u00a0\u00e4r oundvikliga. Vill p\u00e5st\u00e5 att helheten\u00a0i just denna pianotrio,\u00a0med sina\u00a0inb\u00e4ddade bl\u00e4ndande arrangemang, \u00e4r minst lika\u00a0berikande att lyssna p\u00e5.\u00a0 Pianot bem\u00e4stras f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 ett oklanderligt s\u00e4tt och det egna komponerandet demonstrerar lysande hennes utvecklade sinne f\u00f6r melodier och rytmik.<\/p>\n<p>V\u00e4xlingen av tempon och stilar var f\u00f6red\u00f6mlig. Hon beh\u00e4rskar fullkomligt\u00a0b\u00e5de up-tempo och ballader.\u00a0Ni som missade hennes Sverigevistelse \u00e4r att beklaga. Senaste dagarna har jag \u00e5tskilliga g\u00e5nger h\u00f6rt p\u00e5 fem \u00e5r gamla <em>Live In Concert<\/em>, som jag k\u00f6pte av Biali efter\u00e5t.\u00a0 Den rekommenderas! En otroligt bra liveplatta d\u00e4r kapellm\u00e4staren har s\u00e4llskap av fyra beg\u00e5vade musiker med jazzig attityd.<\/p>\n<p>p.s Recensionen skrevs under stor m\u00f6da i skuggan av\u00a0terrorns ondska\u00a0i Stockholm, tog d\u00e4rf\u00f6r avsev\u00e4rt l\u00e4ngre tid att sammanst\u00e4lla.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>4 6\/4 2017 \u00a0 Foto Leif Wivatt Inte s\u00e4llan slungas jag som\u00a0lyssnare\u00a0in i nya omloppsbanor, tipsas om f\u00f6r mig ok\u00e4nda ut\u00f6vare.\u00a0 Musik I Halland ska ha stort tack f\u00f6r att de v\u00e5gade\u00a0planera en turn\u00e9 i l\u00e4net f\u00f6r prisade doldisen\u00a0Laila Biali,\u00a0genom att\u00a0f\u00f6rl\u00e4nga hennes spelperiod i Europa innan\u00a0avf\u00e4rd till New York.\u00a0Trots starkt subventionerade biljetter\u00a0gick inte folk precis [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-108553","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108553","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108553"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108553\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108575,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108553\/revisions\/108575"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108553"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108553"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108553"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}