{"id":108544,"date":"2017-04-06T23:09:49","date_gmt":"2017-04-06T22:09:49","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108544"},"modified":"2017-04-06T23:09:49","modified_gmt":"2017-04-06T22:09:49","slug":"maria-lundqvist-ar-fantastisk-som-shirley-valentine","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108544","title":{"rendered":"Maria Lundqvist \u00e4r fantastisk som Shirley Valentine"},"content":{"rendered":"

Shirley Valentine p\u00e5 Maximteatern<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>
Shirley Valentine av Willy Russell
Maximteatern 2017
Regi: Edward af Sill\u00e9n
Scenograf: Lars \u00d6stberg
Motiv: Maria Lundqvist<\/figcaption><\/figure>\n

Willy Russells pj\u00e4s Shirley Valentine hade premi\u00e4r 1986, och den har inte helt \u00e5ldrats med v\u00e4rdighet. I upps\u00e4ttningen p\u00e5 Maxim \u00e4r det imponerande diskb\u00e4nksrealism i f\u00f6rsta akten, med b\u00e5de fungerande kranar och potatis, l\u00f6k och \u00e4gg som steks p\u00e5 riktigt men den stora l\u00f6sningen p\u00e5 kvinnokampen \u00e4r inte en orgasm.<\/p>\n

Shirley Bradshaw \u00e4r en frihetsber\u00f6vad, bedr\u00f6vad hemmafru som genomlider en livskris, \u00e4r detta allt vad livet gav. Maria Lundqvist ger ensam p\u00e5 scenen liv och gestaltning av Shirleys tankar och \u00e5ngest. En v\u00e4gg och en stensamling \u00e4r samtalspartnern och hittar styrka i en f\u00f6rsvarlig m\u00e4ngd vin som f\u00f6rtas under samtalet. Hon har f\u00e5tt en charterbiljett av v\u00e4ninnan men v\u00e5gar inte ber\u00e4tta f\u00f6r maken om biljetten.<\/p>\n

Maria Lundqvist \u00e4r helt magnifik i sin roll. N\u00e4rvaron och gestaltningen p\u00e5 scenen \u00e4r stark, s\u00e5 stark att publiken ofta inte kan motst\u00e5 impulsen att svara p\u00e5 de retoriska fr\u00e5gorna p\u00e5 scenen, ett samtal som Maria Lundqvist f\u00e5ngar upp p\u00e5 ett otroligt snyggt s\u00e4tt. Det finns en gl\u00e4dje p\u00e5 ytan i rollen men m\u00f6rkret skymtar fram i en blick eller en gest framf\u00f6r munnen. Helt enkelt ett magnifikt sk\u00e5despeleri med en tajmning som skulle g\u00f6ra varje st\u00e5uppkomiker gr\u00f6n av avund. Pj\u00e4sen \u00e4r ganska l\u00e5ng, med pausen snuddar den vid tre timmar l\u00e5ng, s\u00e5 f\u00f6rbered dig f\u00f6r en l\u00e5ng kv\u00e4ll i s\u00e4llskap med Shirley Valentine, ett \u00e4nd\u00e5 trevligt s\u00e4llskap.<\/p>\n

 <\/p>\n

Manusf\u00f6rfattare<\/strong>
\nWilly Russel<\/p>\n

Svensk \u00f6vers\u00e4ttning<\/strong>
\nEdward af Sill\u00e9n<\/p>\n

Medverkande
\n<\/b>Shirley Valentine spelas av Maria Lundqvist<\/p>\n

Konstn\u00e4rligtteam
\n<\/b>Regi: Edward af Sill\u00e9n
\nRegi ass. : Git Br\u00e4nnstr\u00f6m
\nScenograf: Lars \u00d6stberg
\nLjusdesigner: Mikael Kratt
\nMask\u00f6r: David Julio
\nKostym\u00f6r: Sigge Avander
\nKoreograf: Per-Magnus Andersson
\nLjuddesign: Mats Liljegren
\nRekvisit\u00f6r: Alexandra Wanng\u00e5rd
\n\u00d6vers\u00e4ttningsassistans: Daniel Rh\u00e9n
\nSkulpt\u00f6r,stenen:Christoffer Jansson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Shirley Valentine p\u00e5 Maximteatern Willy Russells pj\u00e4s Shirley Valentine hade premi\u00e4r 1986, och den har inte helt \u00e5ldrats med v\u00e4rdighet. I upps\u00e4ttningen p\u00e5 Maxim \u00e4r det imponerande diskb\u00e4nksrealism i f\u00f6rsta akten, med b\u00e5de fungerande kranar och potatis, l\u00f6k och \u00e4gg som steks p\u00e5 riktigt men den stora l\u00f6sningen p\u00e5 kvinnokampen \u00e4r inte en orgasm. Shirley […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-108544","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108544","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108544"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108544\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108546,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108544\/revisions\/108546"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108544"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108544"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108544"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}