![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/IMG_4418-300x300.jpg\")
\u00a0<\/a> Foto Sara Skokic<\/p>\nBeskedet om att\u00a0 ena huvudpersonen\u00a0– den of\u00f6rlikneliga poeten vars dikter utg\u00f6r\u00a0sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen –\u00a0\u00a0tvingas utebli p\u00e5 grund av sjukdom, n\u00e5r mig f\u00f6rst\u00a0en halvtimme innan de ska p\u00e5 scen.\u00a0 Aprop\u00e5\u00a0scen\u00a0hade det g\u00e5tt tr\u00f6gt med biljettf\u00f6rs\u00e4ljningen, vilket g\u00f6r att\u00a0 programmet\u00a0flyttas till\u00a0Kristallbaren i samma byggnad.\u00a0Ett klokt beslut\u00a0som\u00a0underl\u00e4ttar avsedd\u00a0 str\u00e4van mot n\u00e4rvaro och\u00a0intimitet.\u00a0 Men\u00a0inledningsvis uppst\u00e5r ett irriterande\u00a0tekniskt problem, n\u00e4mligen\u00a0 brummande\u00a0basljud. \u00a0Utan befintligt\u00a0PA hittas\u00a0 \u00e4nd\u00e5 en\u00a0tillfredst\u00e4llande l\u00f6sning av den ansvarige jag vidtalar.\u00a0\u00a0Trots\u00a0vad som kan framst\u00e5 som\u00a0 oddsen\u00a0emot sig, skapar den\u00a0musicerande trion en full\u00e4ndad syntes\u00a0av toner och texter. \u00a0Har man som undertecknad\u00a0sk\u00f6nlitteratur och livemusik som st\u00f6rsta gl\u00e4dje\u00e4mnen,\u00a0blev lystm\u00e4tet definitivt\u00a0tillgodosett.<\/p>\n
Backar bandet. F\u00f6r\u00a0s\u00e4kert \u00a0tjugo \u00e5r sedan var jag\u00a0 i M\u00f6lndals Konsthall\u00a0n\u00e4r\u00a0Kristina Lugn – dikter\u00a0reciterades\u00a0interfolierade av\u00a0tv\u00e5 jazzmusiker (minns Tomas J\u00e4derlund). F\u00f6r\u00a0tio \u00e5r sedan sl\u00e4pptes\u00a0skivan Hemligheter P\u00e5 V\u00e4gen <\/em>under namnet\u00a0Georg Riedel och v\u00e4nner, med Sarah\u00a0p\u00e5 s\u00e5ng.\u00a0K\u00f6pte ett\u00a0signerat ex\u00a0och var p\u00e5 release p\u00e5 Nef. P\u00e5\u00a0 cd:n\u00a0\u00e4r tv\u00e5\u00a0av akademiledamotens dikter tonsatta. F\u00f6r\u00a0knappt fem \u00e5r sedan\u00a0recenserade jag Kristina Lugns pj\u00e4s Rut och Ragnar <\/em> p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater.\u00a0Vet att jag l\u00e5nat\u00a0 samlingsvolym p\u00e5 biblioteket. I \u00f6vrigt\u00a0kan jag inte erinra mig n\u00e5gra koncentrerade djupdykningar i\u00a0hennes s\u00e4llsamma\u00a0litter\u00e4ra universum.\u00a0Denna brist\u00a0\u00e5tg\u00e4rdades i\u00a0 Kristallbaren\u00a0av Sarah Riedel flankerad av pianisten\u00a0Jonas \u00d6stholm\u00a0och Viktor Skokic p\u00e5 bas.\u00a0Vilken vidunderlig\u00a0v\u00e4lg\u00e4rning!\u00a0\u00a0M\u00e5nga har\u00a0gjort dikter popul\u00e4ra genom tons\u00e4ttningar. Det specifika i detta fall \u00e4r att de gjorts tillg\u00e4ngliga, utan avkall p\u00e5 stilistisk\u00a0niv\u00e5, utan n\u00e5gon\u00a0ambition att vilja\u00a0f\u00e5 till\u00a0en hit.<\/p>\nI fjol utkom\u00a0Sarah Riedel tolkar Kristina Lugn,\u00a0\u00a0<\/em>en\u00a0 booklet med texter, kommentarer\u00a0och teckningar\u00a0som inhandlades efter konserten.\u00a0Med det uts\u00f6kta\u00a0materialet i ryggm\u00e4rgen blir\u00a0det aldrig aktuellt att\u00a0st\u00e4lla in. Ska\u00a0p\u00e5pekas att tolkningarna\u00a0framf\u00f6rdes live\u00a0f\u00f6re skivinspelningen.\u00a0Vid ett tillf\u00e4lle fick\u00a0man\u00a0\u00a0bes\u00f6k backstage av Kristina Lugn. Hon\u00a0 skingrade omg\u00e5ende\u00a0deras\u00a0oro, genom att\u00a0s\u00e4ga att det borde bli en skiva. D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ll det sig naturligt\u00a0att nya\u00a0produktionen ut\u00f6kades med medverkan av poeten i egen\u00a0h\u00f6g person.\u00a0I hennes fr\u00e5nvaro\u00a0fick nu\u00a0kvinnan vid mikrofonen\u00a0fler uppgifter.\u00a0Ber\u00e4ttade om\u00a0dikters\u00a0 temperament, beskrev poetens k\u00e4nnetecken, resan vi skulle f\u00e5 vara med om.\u00a0\u00a0Noterades \u00a0att Lugn \u00e4r en av de\u00a0f\u00f6rfattare som skriver mest om d\u00f6den (ofr\u00e5nkomligt g\u00e5r mina tankar idag till\u00a0 anh\u00f6riga\u00a0i den fruktansv\u00e4rda bussolyckan i H\u00e4rjedalen).\u00a0 Vidare l\u00e4ste\u00a0interpreten\u00a0 enda\u00a0rader som\u00a0ordskaparen\u00a0p\u00e5stods vara\u00a0n\u00f6jd med , en dikt till\u00e4gnad hennes barnbarn.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/IMG_4411-1024x1024.jpg\")
\u00a0Foto Sara Skokic<\/p>\n
Inledningsvis upplystes vi\u00a0ur vilka samlingar texterna h\u00e4mtats. \u00a0Efter ett tag\u00a0tunnades dylika faktameddelanden ut f\u00f6r att \u00e5terkomma i slutet.\u00a0 En intensivt lyssnande publik delgavs en\u00a0rikedom av\u00a0k\u00e4nslor och st\u00e4mningar.\u00a0V\u00e4lk\u00e4nda, drastiska och sorgsna tonfall uppv\u00e4gdes av\u00a0bisarr humor och stor sk\u00f6nhet.\u00a0 Sist n\u00e4mnda v\u00e5gsk\u00e5l, var\u00a0enligt Viktor Skokic,\u00a0den de ville lyfta fram. M\u00e5ls\u00e4ttningen infriades p\u00e5 ett f\u00f6rtr\u00e4ffligt s\u00e4tt. Scenkonstchefen fr\u00e5n Stockholm\u00a0\u00e4r\u00a0knivskarp i sin diktion,\u00a0anv\u00e4nder g\u00e4rna\u00a0en\u00a0utdraget\u00a0h\u00e4ng som ypperligt\u00a0b\u00e4r fram s\u00e5v\u00e4l\u00a0 musikalisk form som lyriskt inneh\u00e5ll.\u00a0 Enstaka g\u00e5nger\u00a0far tonerna upp och ner i registret likt avancerad konstmusik. \u00d6verlag l\u00e5ter\u00a0kompositionerna som jazziga visor,\u00a0i vissa sekvenser med dramatiskt sv\u00e4ng,\u00a0n\u00e5gon g\u00e5ng\u00a0 med st\u00e4nk av blues. F\u00f6rmodar att buketten tons\u00e4ttningar ( 15 stycken p\u00e5 omtalade albumet)\u00a0 \u00e4r ganska sv\u00e5rsjungna, vilket g\u00f6r resultatet beundransv\u00e4rt.. Har h\u00f6rt Riedels vokala f\u00f6rm\u00e5ga en handfull g\u00e5nger.\u00a0R\u00f6sten \u00e4r i sammanhanget kongenial och\u00a0p\u00e5 en niv\u00e5 \u00e4nnu h\u00f6gre \u00e4n tidigare.<\/p>\n
Musiken \u00e4r skriven av antingen\u00a0far\u00a0eller dotter Riedel\u00a0 Viktor Skokic\u00a0eller Jonas \u00d6stholm. Den l\u00e4mnar osedvanligt mycket utrymme \u00e5t instrumentalister, vilket jag uppskattar.\u00a0Mycket trevligt att publiken bjuds p\u00e5 flera jazziga stick emellan verser.\u00a0Ett par visor g\u00f6rs p\u00e5 duo, antingen till komp av piano eller bas.\u00a0Basisten f\u00e5r jobba h\u00e5rt; dels vara f\u00f6ljsam underst\u00f6djare, dels l\u00e4gga melodier. Flyh\u00e4nt och smidigt trakteras basen. Utan \u00e5th\u00e4vor \u00e4r anslaget fr\u00e5n Jonas \u00d6stholm h\u00e4pnadsv\u00e4ckande, rent av sensationellt bra. Hans ofta \u00e5terh\u00e5llsamma spel \u00e4r rent av m\u00e4sterligt.\u00a0\u00a0Utdelar h\u00f6gsta betyg till\u00a0komposit\u00f6rer, vars luftiga arrangemang gett plats \u00e5t en briljant pianist med sinne f\u00f6r intrikata passager.\u00a0\u00a0(Bonus efter\u00e5t att f\u00e5\u00a0meddela\u00a0 att jag \u00e4r ett fan.)<\/p>\n
I och med Kristina Lugns\u00a0pl\u00f6tsliga f\u00f6rhinder kom tons\u00e4ttningarna \u00e4n mer i fokus. Kv\u00e4llen\u00a0artade sig\u00a0\u00a0till en idealisk presentation, av en diktare som Sarah Riedel anser vara tr\u00f6sterik, men ocks\u00e5 obekv\u00e4m.\u00a0Bland allt \u00f6rongodis framh\u00e5ller jag\u00a0alldeles extra Jag beh\u00f6ver tystnad och ensamhet <\/em>j\u00e4mte Jag vill aldrig se dig gr\u00e5ta igen (Halleluja)<\/em>.\u00a0P\u00e5tagligt bifall\u00a0”orsakade”\u00a0f\u00f6rst\u00e5s\u00a0\u00a0planerat extranummer.<\/p>\n <\/p>\n
\u00a0<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"1\/4 2017 5 \u00a0 Foto Sara Skokic Beskedet om att\u00a0 ena huvudpersonen\u00a0– den of\u00f6rlikneliga poeten vars dikter utg\u00f6r\u00a0sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen –\u00a0\u00a0tvingas utebli p\u00e5 grund av sjukdom, n\u00e5r mig f\u00f6rst\u00a0en halvtimme innan de ska p\u00e5 scen.\u00a0 Aprop\u00e5\u00a0scen\u00a0hade det g\u00e5tt tr\u00f6gt med biljettf\u00f6rs\u00e4ljningen, vilket g\u00f6r att\u00a0 programmet\u00a0flyttas till\u00a0Kristallbaren i samma byggnad.\u00a0Ett klokt beslut\u00a0som\u00a0underl\u00e4ttar avsedd\u00a0 str\u00e4van mot n\u00e4rvaro och\u00a0intimitet.\u00a0 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-108485","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108485","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108485"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108485\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108512,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108485\/revisions\/108512"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108485"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108485"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108485"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2017\/04\/IMG_4418.jpg\")
\u00a0<\/a> Foto Sara Skokic<\/p>\n