{"id":108450,"date":"2017-04-01T01:59:16","date_gmt":"2017-04-01T00:59:16","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108450"},"modified":"2017-04-01T11:42:59","modified_gmt":"2017-04-01T10:42:59","slug":"inspirerad-nestor-i-ny-delikat-omgivning-plura-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=108450","title":{"rendered":"Inspirerad nestor i ny delikat omgivning – Plura i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"

4<\/strong><\/p>\n

30\/3 2017<\/p>\n

Stora Teatern<\/p>\n

S\u00e5nger 1979 – 2017<\/p>\n

\"\"<\/a>\u00a0 Fotograf ok\u00e4nd\u00a0\u00a0\u00a0 (OBS Bild\u00a0fr\u00e5n\u00a0tidigare konsert)<\/p>\n

Vet precis varf\u00f6r jag \u00e4gnat s\u00e5\u00a0mycket tid \u00e5t Eldkvarn, vilket yttrat sig i att jag har den stora boxen, ett praktverk till bilderbok, ett tjog album (inklusive n\u00e5gra samlingar) och\u00a0flera kassetter. Har \u00a0s\u00e4kert sett\u00a0minst femton konserter sedan bes\u00f6ket p\u00e5\u00a0legendariska Errols 1980.\u00a0\u00a0Varf\u00f6r? Jo, hos\u00a0Eldkvarn har vemod och extas\u00a0under decennier g\u00e5tt hand i hand,\u00a0f\u00e4rgat\u00a0m\u00e4nnens m\u00e5ngskiftande musik. \u00a0Och live\u00a0har det funnit en\u00a0of\u00f6ruts\u00e4gbarhet\u00a0 som\u00a0kan p\u00e5minna om\u00a0 improvisation.\u00a0 Den\u00a0\u00f6verv\u00e4ldigande majoriteten ur\u00a0en mycket\u00a0omfattande\u00a0l\u00e5tkatalog har som bekant\u00a0Per Plura Jonsson som upphovsman.\u00a0 Efter att i n\u00e5gra \u00e5r mest\u00a0h\u00e5llit p\u00e5 med\u00a0kokb\u00f6cker och teves\u00e4nda\u00a0matprogram, fick han blodad tand\u00a0p\u00e5 turn\u00e9livet igen.<\/p>\n

Upprinnelsen var ett \u00f6verraskningsgig i somras\u00a0i realityshow p\u00e5 Tv3, d\u00e5\u00a0folkk\u00e4re Plura\u00a0lirade med sonen Axel och hans spelkamrater. Nu\u00a0utg\u00f6r den unge kapellm\u00e4staren (till vardags producent och gitarrist)\u00a0med sina bandmedlemmar\u00a0 hungrigt\u00a0 scens\u00e4llskap f\u00f6r en l\u00e5tskrivare av rang. Min\u00a0l\u00e5tskrivarfavorit har p\u00e5st\u00e5tt att han mer eller mindre kom till dukat bord, ity att bandet\u00a0 tagit p\u00e5 sig huvudansvar f\u00f6r\u00a0arrangemang.\u00a0Urvalet av l\u00e5tar tror jag d\u00e4remot att pappa haft hand om, vars souldoftande soloplatta och lysande sj\u00e4lvbiografi jag f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5\u00a0 \u00e4ger.<\/p>\n

Kanske vet han vem jag \u00e4r d\u00e5 vi tr\u00e4ffats ett par\u00a0 g\u00e5nger, bland annat i samband med signering. Hur som helst,\u00a0senast \u00a0jag s\u00e5g\u00a0Plura live\u00a0var\u00a0som en del av paketet\u00a0American songbook p\u00e5 svenska p\u00e5 G\u00f6taplatsen. P\u00e5 Stora Teatern f\u00f6rekommer endast ett stycke komponerad av annan tons\u00e4ttare. Ur h\u00f6gtalarna h\u00f6rs\u00a0n\u00e4mligen\u00a0ett antal takter\u00a0\u00a0fr\u00e5n\u00a0Vivaldis\u00a0V\u00e5ren,\u00a0vilka avl\u00f6ses av\u00a0den ber\u00e4ttande melankoli som 27 <\/em>best\u00e5r av.\u00a0 Plura och bandet anger\u00a0med sin svepande l\u00e5nga\u00a0\u00f6ppning\u00a0att detta inte \u00e4r ett plojigt partyband, utan att det \u00e4r p\u00e5 riktigt. Spellistan\u00a0\u00e4r inneh\u00e5llsrik och varierad\u00a0med ett par \u00f6verraskningar, str\u00e4cker sig fr\u00e5n Pojkar, Pojkar, Pojkar\u00a0<\/em>j\u00e4mte Gatan Fram<\/em>\u00a0fr\u00e5n\u00a0<\/em>sent 70-tal till\u00a0\u00a0nyskrivna alster.\u00a0 Det \u00e4r en djupt imponerande l\u00e5tskatt mannen med r\u00f6tterna i Norrk\u00f6ping f\u00e5tt ihop, l\u00e5tar jag haft ett l\u00e5ngvarigt f\u00f6rh\u00e5llande till. Blir som v\u00e4ntat ett brett spektrum\u00a0\u00a0titlar,\u00a0fr\u00e5n up-tempo k\u00e4rlekss\u00e5nger som\u00a0Fulla f\u00f6r k\u00e4rlekens skull<\/em>\u00a0\u00a0\u00f6ver\u00a0visdomen i\u00a0\u00a0N\u00e5dens hand\u00a0<\/em>till episkt\u00a0nostalgiska Alice.<\/em><\/p>\n

Ljudet var osedvanligt f\u00f6rdelaktigt. Marcus Arborelius stora\u00a0klaviaturkollektion dr\u00e4nkte inte alls \u00f6vriga instrument. Vi slapp\u00a0 bombastiskt bankande p\u00e5 trummor och slagverk, ist\u00e4llet lyh\u00f6rt spel fr\u00e5n Zacharias Ekelund respektive multimusikern Freja Drakenberg.\u00a0 Den som mest fick mig att t\u00e4nka p\u00e5 Eldkvarns motsvarande instrumentkollega var\u00a0Jonatan Lundin , vars l\u00e4ckert understrykande basg\u00e5ngar\u00a0stundom gav Tony Thor\u00e9n-vibbar.\u00a0Ska po\u00e4ngteras att\u00a0kapellm\u00e4staren\u00a0Axel Jonsson – Stridsbeck\u00a0 var uppgiften mogen. Fattas bara annat,\u00a0\u00a0ett antal\u00a0frejdiga fingerf\u00e4rdiga solon\u00a0renderade i\u00a0en \u00a0upp\u00e5tkick. Flera\u00a0k\u00f6rade, medan Freja\u00a0gjorde fina vokala insatser p\u00e5 egen hand eller i duett. Noterade angen\u00e4mt dragspel fr\u00e5n Arborelius som fyllde i melodin i ett par\u00a0kompositioner.\u00a0Ska erk\u00e4nna att jag inte k\u00e4nde till n\u00e5gon av de unga musikerna, vars sound l\u00e4t likartat men \u00e4nd\u00e5\u00a0delvis annorlunda\u00a0j\u00e4mf\u00f6rt med vad jag varit van vid.\u00a0Ungdomarna turas om att p\u00e5 ett smakfullt s\u00e4tt ligga l\u00e4ngst fram med sina instrument. Mycket\u00a0trevligt med features fr\u00e5n keyboard, dragspel\u00a0bas\u00a0och gl\u00f6dande gitarr.<\/p>\n

Den av Axel formade gruppen hade repat fram en tilltalande fr\u00e4sch\u00f6r, med betoning p\u00e5 klanger och diskreta\u00a0rytmer, lagom tyngd och melodiska finesser. Trots att de st\u00f6pt om vissa arrangemang, \u00e4r de ganska\u00a0bundna till en given struktur. Bortsett fr\u00e5n tv\u00e5 utomordentliga helt f\u00e4rska\u00a0l\u00e5tar, ligger det oundvikligen den yngre generation i fatet, att jag h\u00f6rt\u00a0v\u00e4ldigt starka tolkningar av det material som\u00a0 serveras. Konserten \u00e4r\u00a0upplagd som en retrospektiv, vilket\u00a0innebar fylligt mellansnack d\u00e5 texterna introducerades. Plura i svart ledig kl\u00e4dsel, hatt och r\u00f6da gympadojor\u00a0ber\u00e4ttar utifr\u00e5n sin\u00a0personliga v\u00e4rld om uppslag och upplevelser.\u00a0\u00a0Dr\u00e5pligast anekdoten med\u00a0Mauro Scocco som\u00a0r\u00e5dissade\u00a0 blivande hit. Mest informativ historien om Tony Thor\u00e9ns mamma,\u00a0hennes pj\u00e4s om Elvis och\u00a0\u00a0tillkomsten av biografiskt vindlande\u00a0texten till Alice.<\/em>\u00a0Mest gripande\u00a0 monologen om f\u00f6r\u00e4ldrarnas d\u00f6d, om\u00a0att inte vara fysiskt n\u00e4rvarande vid deras bortg\u00e5ng. Sj\u00e4lvklart framf\u00f6rdes\u00a0\u00a0Huvudet h\u00f6gt<\/em>, Pluras vackraste visa (som\u00a0tolkades p\u00e5 ett fantastiskt s\u00e4tt av Pernilla Andersson p\u00e5 samma scen en vecka tidigare).<\/p>\n

T\u00e4nker p\u00e5 Peter Bryngelssons utgjutelse\u00a0 om att Plura anv\u00e4nder\u00a0 f\u00e5 ackord.\u00a0 G\u00e5r inte att i sak inv\u00e4nda mot musikvetarens p\u00e5st\u00e5ende, fast i motsats till honom tyckte nog inte n\u00e5gon, i ett h\u00e4nf\u00f6rt fullsatt Stora Teatern, att han\u00a0blir tr\u00e5kig. Att\u00a0artikulationen\u00a0\u00e4r oj\u00e4mn live,\u00a0varje stavelse g\u00e5r inte fram,\u00a0har \u00a0inte\u00a0avg\u00f6rande betydelse.\u00a0R\u00f6sten b\u00e4r genomg\u00e5ende p\u00e5 avsev\u00e4rd pondus och \u00f6vertygelse, k\u00e4nslor ur livet f\u00f6rmedlas storartat.\u00a0Och\u00a0tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga texter \u00e4r meningsfulla och\u00a0originella.\u00a0Aprop\u00e5\u00a0beskrivningen ”fullsatt”, ska betonas att under hundraminuterskonsertens\u00a0slutkl\u00e4m diggade\u00a0alla st\u00e5ende i b\u00e4nkraderna.\u00a0 En med r\u00e4tta mycket entusiastisk publik skakade loss till bland annat\u00a0Jag \u00e4r det hj\u00e4rta<\/em>\u00a0<\/em>och\u00a0En liten\u00a0kyss av dig. <\/em>\u00a0Snacka om trallv\u00e4nlig \u00f6sig final! Andra absoluta h\u00f6jdpunkter: n\u00e4mnda Alice<\/em>, den v\u00e4djande slutstrofen i K\u00e4rlekens tunga <\/em>(\u00a0f\u00f6r mig evigt f\u00f6rknippat med en n\u00e4ra v\u00e4ns begravning, en v\u00e4n som samlade p\u00e5 Eldkvarn), andaktsfulla N\u00e5dens hand<\/em>, nyskrivna sn\u00e4rtiga Vad gjorde jag?<\/em>, Axel p\u00e5\u00a0mandolin(?) i magiska F\u00f6rgiftat blod<\/em> samt fruns favorit Min systers karneval. <\/em><\/p>\n

Blev glad, till och med lycklig av\u00a0en\u00a0p\u00e5nyttf\u00f6dd Plura med gitarr p\u00e5 magen i musikaliskt\u00a0vital omgivning som inramades av ypperligt ljud. Eventuell deppighet fl\u00f6g sin kos, trots att ute v\u00e4ntade trist regn och promenad till slitsamt nattjobb.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

4 30\/3 2017 Stora Teatern S\u00e5nger 1979 – 2017 \u00a0 Fotograf ok\u00e4nd\u00a0\u00a0\u00a0 (OBS Bild\u00a0fr\u00e5n\u00a0tidigare konsert) Vet precis varf\u00f6r jag \u00e4gnat s\u00e5\u00a0mycket tid \u00e5t Eldkvarn, vilket yttrat sig i att jag har den stora boxen, ett praktverk till bilderbok, ett tjog album (inklusive n\u00e5gra samlingar) och\u00a0flera kassetter. Har \u00a0s\u00e4kert sett\u00a0minst femton konserter sedan bes\u00f6ket p\u00e5\u00a0legendariska Errols […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-108450","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108450","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=108450"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108450\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":108474,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/108450\/revisions\/108474"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=108450"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=108450"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=108450"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}